Buspojken Nacka (den gula t.h.) har utmärkt sig med ett sjujäkla humör. Han sjunger högt, vackert och ihärdigt! Utmanar pappa Pavarotti (röd t.v.) så att denne ser RÖTT. Nacka sätter sig gärna nära pappan, bredbent och med huvudet högt. Uppkäftig och beredd. Och pappan blir så ilsk…

"Nä nu jäklar", säger Pavarotti, "kan den uppstudsiga ungen inte hålla sig på sin kant. Och den har man matat upp...!" Pavarotti inser att han närt en orm vid sin barm.

Nacka har tillbringat några dagar i "stutabåset" inne hos nymferna och överblivna sebrapojkar. Sen tyckte vi synd om honom och han togs till nåder för ett par dagar. Han hälsades med glädje i kanarievoljären. Sen började de två antagonisterna igen som två stridstuppar.

Nacka som överlevde sin fotskada i somras och amputerade sina två skadade tår på egen hand har ju bevisat att han har ett helsickes go i sig. Det var bra då, men inte nu. Far och son tål varann inte.

Under jakterna hamnar de lätt i flickornas bon av misstag och det är en störning de inte ska behöva stå ut med. Idag gick det till handgemäng, ingen ville ge sig. Så nu är Nacka tillbaka hos nymferna igen. Synd.

Bruno är smartare. Honom fick vi med oss tillbaka när vi levererade fågelungarna då det visade sig att han hade en skadad tå som vi inte sett under infångningen. Bruno håller sig i skymundan och retar inte i onödan upp sin far, och i sin tillbakadragna tillvaro kan han då och då vänslas med det täcka könet. Smart.

Kanarieflickorna samlade bomaterial och försökte bygga under hela julen. Genast när reden och bomaterial kom in för en tid sedan lade de sig direkt i var sina bon. Inte alla, men flera. Inte så många ägg, men Orange har ett, Googles två, Gretchen ett och Helmut tre. Alltså är det väldigt stillsamt i fågelhuset just nu. Flickorna ruvar. Inget är som väntans tider.

Gretchen t.v.      och       Googles t.h

Helmut i boet, bara hjässan syns             De bruna till höger är måsfinkar

Tyvärr har gamla Nanny lämnat in. Hon var dålig i höstas men repade sig och fann dessutom ett bo som hon trivdes med, flirtade med Bruno och så där. Men en morgon låg hon död. Då var det alltså nåt som var i olag ändå. Vi är inte direkt överraskade.

Därtill fick vi flytta undan ettårigen Nacka som blev till ett verkligt  orosmoment. Ständigt irriterade han Den Gamle Pavarotti, dels körde han ut Gretchen ur sitt bo...! Där gick gränsen för hur man får uppföra sig, så nu bor han hos nymferna och sebrahanarna istället.

 Risfågelriksdag. De ser ut att lägga upp planer för dagens sysselsättning.

Risfåglarna hade ett väldigt ståhej när holkarna kom upp. Krrrr-tjecke-tjecke-tjock kuttrade de hela dagarna. Hoppade ut och in ur holkarna, byggde och valde. Nu verkar det väldigt stillsamt även på den fronten. Man ser inte alla på en gång, några är därinne och grejar med sina bestyr.

Vi servar och avvaktar.

Fåglarnas badkar har fräschats upp såpass att de nu kan visas på bild! Hehe.

Först var de rostfrittsglansiga och blänkte vackert, men efter några års blaskande i vatten uppvisades rostfläckar ändå. Inte så snyggt. Husbonden lyxade till det och målade stålgallret svart. Plastbaljorna genomgick klorblekning.

Därtill har kanariekaren fått plastkur över sig, en "duschkabin" helt enkelt.

Kanariernas badvanor skvätter ner stor yta i voljären och därtill hamnade allt möjligt skräp i badet.

Med kabinerna har detta minskat avsevärt och duschvattnet behålls i karet. Bara fördelar. Känns så lyxigt och fint.

Skulle tagit bild med plaskande kanarier, men det får bli när ryggen håller.

Nu är det uppdatering på gång. Massor har legat för fäfot. Mentalt. Dags att dra igång, men trögt är det.

Julen kom emellan, pappas fall, förkylning som nu är kvar i bihålorna (lite lätt) samt den förbaskade ryggen vars ryggskott just lättat men övergått till ischiasbesvär, jag blir galen...

Fågelhusets loggbok har i kväll uppdaterats fram till dags dato. Det var inte så mycket som fattades. Bara några ringmärkningar av papegojungarna samt försäljningen i december. Men det får inte ligga lösa lappar kvar från förfluten tid när det nya året startar upp.

Så här ser den ut, dels ett uppslag, dels första sidan med ruvningstider och dygnslängd för tiduret under årets växlingar.

Därtill fick jag klippt marsvinens klor.

Att-göra-listan är tung:

Städa för marsvinen, stoppa in papper i pärmar från två månaders räkningar (bläää), organisera Pappas pärm, leta uppgifter till Pappa på nätet om sittbadkar och psoriasisbehandling, storkok av köttfärssås och pannbiffar.... 

Samt sist men inte minst ska Mitt Allra Sista Bokslut göras. Viktigast och mest bråttom och dessutom tristast och svårast att göra av alltihop. Grrrr. Och det blir inte lättare med ryggproblem.

- Hmmm, få se... vilken ska jag ta nu...?

Gretchen (t.v.)som snart är ett år letar bomaterial för första gången i sitt liv. Går hon på instinkt... eller kikar hon kanske i ögonvrån på hur Googles (t.h.) gör?

Jättekul att vi fick några honor ur fjolårets kullar att spara på. Ska bli så intressant att se hur det går för dem. Greta Garbo, Gretchen, Minnie Mini och Piggy.

Vad månde bliva av detta ståhej?

I morgon tänder ljuset en timme tidigare i Fågelhuset, allt för att stimulera hormonerna. Så nu är det igång igen.

Kanarieflickorna har trampat oroligt och letat bomaterial ett tag. Googles har till och med valt sitt favorithörn och börjat ett fåfängt bygge. När hon lade sig tillrätta där gav vi upp och hämtade häckningsredena. Vi har velat att de skulle vila så länge det gick för att hämta krafter, men naturen pockar på... Nu skulle det ske!

Jag hämtade en stor kasse med mossa ute på berget medan Husbonden satte upp tio kanariereden och sex risfågelholkar, samt en låda för måsfinkar. Det räcker inte märker vi. Måsfinkarna har blivit fräscha som sjutton och vill in i alla bon. Snickra mer...

Mossan placerades ut på golvet tillsammans med sparat hundhår, kokosfibrer, fjädrar från fjolårets slaktade kudde samt hö. Ojojoj, vad roligt DET blev.

Herregud vilken aktivitet som startade. Medan vi ännu höll på var kanarierna överallt och plockade i materialet, samla, samla, samla... och fort upp i redena för att pröva var man trivdes bäst.

Risfåglarna gjorde stora ögon och astrildpojkarna kikade nyfiket in i bona. Så synd, astrilderna har inga tjejer, fanns inga att få tag i då... men de håller varandra sällskap så fint i sitt killgäng.

Efter bara nån timme i lugn och ro sprang risfåglarna ogenerat ut och in i holkarna och kikade.

Nacki landade med stort lass och har lyckats få med sig alltihop in i boet. Astrilderna är sååå nyfikna.

Husbonden är i farten och rumsterar i fågelhuset med ombyggnader. Papegojorna har riktigt börjat vänja sig vid dagliga störningar i sin nygamla lägenhet. De vistas därvid om dagarna i nya hörnet men till kvällen är det de gamla trygga sittplatserna som intas. De fick nu tillbaka sina gamla kära "häng- och klängleksaker" och det var populärt vill jag lova.  

Idag hände nåt stort, särskilt för oss. Ett nygammalt fönster togs fram efter att ha varit igenspikat ett tag. Den mörka dystra fasaden fick liv igen. Det var "bara" att plocka bort isolering och väggmaterial, fönstret med dubbelglas var intakt innanför. Bilden tagen i skymningen.

Nu kan vi se in till papegojorna från farstun, visserligen med voljärnät emellan men ändå. Vi ser när det tänder om morgonen, vi ser rörelser och kan även skymta de andra fåglarna genom papegojornas nät därinne. Det är såå mysigt. Ikväll ska vi kunna se nattlampans ljus också. Spännande.

Hoppas att även papegojorna har glädje av fönstret. Åtminstone fram mot våren när det riktiga dagsljuset ökar och solen kan lysa in på morgonen. Lite större värmekostnader blir det nog om vintern, men... so what.  Det är det värt!

Något som verkligen gläder oss i dessa för övrigt dystra dagar är papegojornas ohöljda förtjusning över sin nya svit. De har fått mer än dubbelt så stor bostad och är verkligen glada. Vi märker sånt... de sitter på nya ställen, får nya vyer, prövar nya grenar och ser märkligt upplivade och mer harmoniska ut. Nya grannar har de också fått eftersom deras voljär nu gränsar till kanariernas på två håll. De slipper vara avskurna genom en korridor. Den har vi fått bjuda på och har därigenom mindre utrymme för våra rörelser därinne, men so what... det är det värt.

Denna nyordning blev till glädje på andra sidan nätet också minsann. Astrilder och måsfinkar blev så glada över närkontakt med sina nya grannar som de förr sett på en meters håll. De är inte med på bilden men brukar sitta bakom nätet och kika på kompisarna.

Det är så gott att gå in i fågelhuset nu på vintern när fåglarna sover längre än vi själva. Att titta in och säga god natt när nattlampan tänt på kvällen, radion spelar tyst, adventsstjärnan lyser och alla fåglarna sover och småpratar är så mysigt. Likadant på morgonen när det ännu är mörkt men himlen börjar ljusna och astrilderna börjat sin morgonsång.

Jobbet är ändå bara påbörjat inne hos fåglarna. Det väntas avtäckning av ett igenspikat fönster också. Men i morrn blir det resa till pappa på sjukhuset igen. Planerna har fått sig en knäck.