Kors i taket! Två lessons var ute i dag och kände på vädret. I novembers sista skälvande vecka. Trodde väl aldrig jag skulle få se det. Dessa värmeälskande sydamerikaner bara vägrar gå ut mellan september och maj, trots att luckan är öppen. Nej, det var inte ljumma vindar som lockade, utflykten var ett misstag.

Irrfärden företogs under min grundliga och efterlängtade städning i deras bostad. De små vännerna tryckte mest i "trygghörnet" medan jag kröp på behörigt avstånd i golvnivå. Men ett, tu, tre hade Mamageno fått nog och var ute i ett huj, visslande efter polarna. Nänänä, ingen annan tänkte följa efter och hon ångrade sig nog därute.

Hon satt mest och kurade med pliriga ögon i sin ensamhet och tänkte inte komma in så länge det skramlade så där. Såg henne tydligt vid fönstertvätten och hon var inte glad åt misstaget. Inte blev hon gladare av att grannarna också var ute i olika omgångar, där kanarierna idag hade sällskap av såväl måsfinkar som risfåglar och astrilder.

Städningen tog inalles fyra timmar. Halvvägs tog vi paus när hundarna höll på att gå upp i limningen av tristess. Bröt nånstans mellan skurning och avtorkning. Återvände med tuggben och kaffe. Honan hade då fått sällskap av maken Papageno som saknat henne därinne. Genast blev hon gladare i blicken, de kröp intill varann i väntan på gemensam reträtt. I ett obevakat ögonblick smet de in och luckan drogs ner.  Hundarna njöt sina tuggisar i bästa sämja.

Nöjd, nöjdare, nöjdast var min sinnesstämning som vanligt under fasen utläggning av nytt golvmaterial. En riktigt skön känsla. Grus, cederträflis och anissand, de sistnämnda för väldoft och trivsel, kom på plats och man mådde rätt gott. Tuggbenen fick avslutas inomhus. Nu återstår finkvoljären.

Snöyra hela dagen. Ställde in promenaden när det blåste småjä>¤<#-ar och lagade korv-och potatisgratäng med nytt recept istället. Först nu framåt fyra känns det mildare och skulle passa utmärkt med en liten vandring, men nu faller mörkret. Typiskt.

Kanarierna släpptes ut framåt middag och de är ena riktiga friskusar. Mitt i snöyran sitter dom i snön och kurar, äter lite gräs, lapar snö och trivs. När de blir kalla om tårna flyger de in och värmer sig för att komma ut lite senare.

Viktigt att de går in till kvällen. De är jätteduktiga men inte pålitliga. Det händer att någon somnar och glömmer bort sig så proceduren får övervakas medan det är ljust nog. En lång vinternatt ute är inte att rekommendera.

Husbonden hämtade in ved från vedboden till mellanlagret på verandan, skottade nödtorftigt och satte upp mer nät inne hos nymferna där Thomas börjat gnaga på de nya väggarna. Kanske försöker han börja bobygget i tid... Jag hölls vid datorn för att leta information, och snart ska marsvinen få rent. En dag i november.

Sov bara 3,5 timme i natt på grund av den fängslande filmen igår. Somnade inte förrän halv tre och vaknade sex som vanligt. Tror åtminstone det är jag som vaknar först vilket får hundarna att hoppa upp som larmklockor. Eller är det dom som otåligt studsar omkring så att jag vaknar...

Hur som helst är jag pigg vid detta dags, även om klockan var satt till sju. Man kan ju inte ligga och tryna hur länge som helst när Lilla Huset är fyllt av hungriga skyddslingar.

 ----------

Det var fest i fågelhuset i dag när vi avbröt avmaskningen. Två dagars Axilur-kur är en trist tillställning med bara frö och vatten. Inga saftiga födoämnen som får dem att avstå från vattenlösningen. Ingen utevistelse där man kan dricka snö istället. Trist för dem, ehuru viktigt.

Nu är det genomlidet och det vart fest igen. Kiwi till papegojorna. Clementin, rivna morötter, gurka och äpplen till finkarna samt uppblötta fröer till alla. Nymferna tjoar och hänger på nätet bara dom ser att jag sköljer de blötlagda fröerna, vetandes vad som väntar. Härligt. Och sen… utevistelse för di små. Nymferna väntar ännu och gnager otåligt på nya väggen, ajajaj.

Vi gläds åt att voljärstolparna är prydligt nedtryckta i marken - före den markfrost som nu lagt sin förlamande hand över nejden.

Nya nymfvoljären är påbörjad. Ser bara skräpigt ut just nu. Trädgården har sett ut som arbetsplats väldigt länge nu och begagnade nätbitar står på rad för återanvändning. Husbonden måste ju vila lite mellan varven också. Nu är markfrosten i faggorna vilket föranledde nedsättning av stolpar. För säkerhets skull. Man vet inte hur djupt och hur länge marken blir frusen när det slår till. När väl detta var gjort fick Husbonden fart under galoscherna och satte upp lite nät också. Det är på gång alltså... Det blir bra när det blir färdigt.

Nymferna är äntligen hemmastadda i sin nya svit inomhus, men det tog tid. All förändring är svår. Först trodde dom väl det var ett provisorium men nu fattar dom att det är sant... och trivs. Nya favoritplatser prövas i tur och ordning. Visst saknar dom att inte kunna gå ut, och är ganska avundsjuka på kanarier och risfåglar som är ute varje dag i busvädret. Men nymfernas tid kommer… Spelar ingen roll om voljären blir klar mitt i vintern, så snart det går att släppa ut dem öppnar vi. Snö har dom sett förut så det blir ingen chock.

Vilar ut efter vårens-sommarens häckningsbestyr och pysslar med annat emellanåt. Själv samlar jag mig för städning i voljärerna men svår värk bortåt skulderbladet hindrar lite. Fick ta mig till sjukgymnasten för hjälp. "Det här har suttit rätt länge va" sa hon. Det vill jag lova. Kände mig som ett stort blåmärke efter behandlingen och nu väntar en ny dust på torsdag. Bara det blir bra så...

Natt i fågelhuset. Här sitter nymfkakaduorna prydligt uppradade på nya nattpinnar. De har liksom inte varit nöjda med sakernas tillstånd trots sin kungliga svit. De saknade närheten till nattlampan*. Nu är ordningen återställd.

Husbonden har kommit till inomhusfasen i nymfbygget. Deras nätvägg har kommit på sin nya plats och då kunde nya nattpinnar sättas upp i hörnet vid den kära nattlampan som också flyttades med. Halleluja. Den har tydligen blivit ett behov för redan första natten samlades de där, sex på övre raden och tre på den nedre. Rena julefriden i det röda skenet.

Det var till och med helt ok för mig att fotografera. Bilden tagen med självutlösare genom fönstret.

* Nattlampa är bra om någon fågel skulle bli skrämd under natten och tappa orienteringen. Då kan den ta sig upp igen. Att ljuset råkar vara rött beror nog mest på att jag tycker det är så mysigt.

Det finns ingen gång man mår så bra som när man gjort något gott för andra. Djur eller människa spelar ingen roll, eller... jo kanske. Djuren är helt beroende av oss.

Idag hämtades mossa i skogen till voljären och kanarierna är som alltid först på plan, alltid nyfikna och ivriga. Mossa och jordtorvor är det bästa man kan ge dem. Här finns massor av insekter och de var sysselsatta till långt inpå skymningen. Jag fick harkla mig och erinra om att det var dags att gå in innan det var för mörkt.

Därinne sjöngs sedan långa serenader av lycka. Och de somnade säkert gott efter en halv dags hårt arbete och om alla små goda kryp de plockat i sig.

Några kvistar med kvarsittande löv hittades också, men de är inte många nu. Alltid kul att leta godsaker där också. Så nu kommer även matte att somna nöjd efter de goda gärningarna.

Här sitter våra bebisar, nyligen komna till sitt nya hem. Stackars, stackars små med jobbig resa och alltihop. Vännerna sände foto på risfåglarna via mail så snart det gick. Skönt att det går så fort numera, för här satt jag med en navelsträng som inte var avklippt...

Nu behöver dom lugn och ro ett tag och alldeles på andra sidan väggen sitter kompisar som de snart får träffa.

Detta är som att sälja valpar, foton från "valpköparna" avhjälper den stora saknaden. Puss och kram från mamma och lycka till på nya stället!

Håhå jaja, vad bygget drar ut på tiden. Det är mer jobb än man tänker sig när man startar upp. Men i och med takplåten ser man ju ändå "lyset i tunnellen".

Takläggarn/Husbonden struntade i gårdagens kungabesök och höll istället rådslag med sakkunnig för att undvika fel med takläggningen och det kändes skönt. Själv missade jag dagens promenad för att vakta över honom däruppe.  Den som jobbar på tak bör icke lämnas ensam, menar jag och kikade ut var femte minut mellan göromålen.

Nymferna har acklimatiserat sig hyfsat i sin nya bostad men kikade misstänksamt uppåt när det klampade på deras tak. För att inte tala om vilket skriii som uppstod när Husbonden äntrade stegen utanför fönstret.

- Hjääääälp! En fasadklättrare! 

Vilt tumult uppstod en stund, men sen måste dom ha förstått att det var Husse för då åt dom till och med under arbetet.

Lessonbarnen samlades in i dag och placerades hos Kal och Ada i reservburen. Slut på härlig utevistelse och snart väntar leverans till zoohandeln. I morgon väntas besök av vänner som hämtar några risfåglar som vi plockade ut idag. Usch, jag vill inte skiljas från någon av dem egentligen, det är ju våra "barn".

Hemsidan är i det närmaste klar. Har tagit paus från den i några dagar. Har bara inte orkat när kvällen nalkats. Det retar mig att den vägrade kalla gästboken för gästbok. Det blev gĤstbok istället, bara för att det var en länk. Jag vägrar skriva gastbok, det är bara too much. Försökte stå ut med guestbook men det är ett stilbrott från övrig svenska. Just nu står det "visiter" det bästa jag kunde komma på då. Väntar på att en lösning ska uppenbaras.