I år har vi låtit sex hanar hjälpas åt i kanarievoljären och det har gått oväntat bra. Vi är mycket överraskade över hur de har kunnat hålla sams.

Här sitter PRICKEN som föddes förra året och som blev kär i Annagreta och höll sig enbart till henne. De var bedårande rara tillsammans. 

 -------------------

LAVA....

Hur kan man döpa en kanarie till det? Jodå, det går bra, särskilt när ungens färgteckningen påminner om en lavskrika.

Framgår inte just här men den starkt avgränsade hjälmen på huvudet avgjorde saken.

------------------

LILL-GRIT har exakt samma teckning som Gretchen och Grit, två kopior av varandra. Gretchen går i rosa och Grit är orangegul. Så nu har vi fått en vaniljgul kopia också. Namnet var givet. Undras om vi sparar den...? Mycket att fundera på.

Vi häpnar över alla färgvarianter som dyker upp på årets  kanariebarn. Vanligen tänker man sig kanarien som gul, eller möjligen grön. Det gjorde i alla fall vi i början. Men här får man överraskningar varje år.

Men så avlar vi inte på någon utpräglad variant utan på sällskapskanarier. Den här kanaljen liknade i flykten en bofink med sina vitavingkanter och namnet var givet; BOSSE BOFINK.

-----------------

Här är en av flera limegula ungar vi fått i år. Dessa blir svåra att sortera ut. Chansen är stor att vi behåller dem. Den här fick heta LIMA, rätt och slätt.

Fågelhusets barnkammare är nu ett minne blott. Alla nya kanarier är på pinne och njuter uteliv om dagarna. Så här såg det ut i flera veckor. Barnen samlades i vrårna med syskon och kusiner innan de kände sig redo att ta ansvar för sig själva.

Gruppens individer växlade. Dessa har redan varit uppe på pinne men återvände ibland till babystadiet när de blev trötta. Då kom hanarna dit och matade, skönt när man ännu är barn.

I värmen under dessa fem (främst Vittra och Lava) ligger ytterligare en liten parvel, Annagretas sladd. Nu är alla på vingarna och vi njuter av dem medan vi väljer vilka som ska få stanna kvar.

Vi väntar ännu på några nymfungar och tackar Gud för en jättelyckad häckningssäsong. Härligt att se ungarna klänga i buskarna efter upphängt äpple och gurka, vända och vrida på färska majskolvar och bada och duscha med alla andra så att vattnet står som kaskader runt dem.

... åtminstone hälften så alert som risfåglarna på bilden.

Dessa läckra varelser.

Äntligen fick jag städat. Senast var i januari och det har hållit bra. Men nu började man känna lite fågellukt igen. Då är det dags. Men hur och när...? Med många ungar på väg ut, nyligen uthoppade och honor som ruvar... Känsligt läge.

Men med lite försiktighet och i lagoma doser funkar det. Vi känner ju varann, fåglarna och jag. De kommer faktiskt fram och tittar. De blygare kan smyga i andra avdelningen. Man tar ett rum i taget, förstås. Känns jätteskönt när det är gjort. Varm, öm i ryggen men ...NÖJD!!!

En ren fröjd att anträda fågelhuset sen. Rådasand i botten, anissand för doften, alspån på vissa ställen och cederträflis för doften. Och lite grit, en särskilt dyr och fin sand, i olika högar. Det bästa för fåglarnas matsmältning.

Och sist... lite hö. Risfåglarna älskar att bygga med det i holkarna. Alla gillar frökolvarna som är kvar. Mysigt att plocka med. Fåglarna äter även de platta och mjuka bladen. Och så doftar det underbart.

Tog lessonrummet i förrgår. Reservburen i går. Finkavdelningen i dag, två omgångar. Kvar är Royal Suite där nymfungarna hoppar ut just nu. Får vänta några dar.

Nymfungarna hoppar ur holken.

Topsys och Pappis första unge i år.

Topsy lockar oroligt för att få upp ungarna från golvet.

 --------------------------

Första risfågelungen ute.

Fullt av nya måsfinksbarn, snart flygfärdiga.

Många brokiga för första gången.

Lessonflocken har både ungar och ägg i sina små hus. Vanligen brukar deras livsandar inte vakna förrän det är varmt ute men när kanarierna drog igång familjebildningen tändes stjärnor i ögonen även på små barbapapporna. Tänk att det kan smitta så.

Deras små hus åkte upp när Mamageno lagt ett ägg på golvet. Hon rusade in i Hus nr 11 med full fart och har bott där med sina sex ägg i en månad. Hon vaktar dem hårt och gör utfall mot mig, man får inte ha locket öppet för länge. Diskretion… hederssak! Idag är fem ungar ute ur äggen.

Lilla Blåan med adress Fågelhuset, Lessonrummet, Hus nr 13, var idag ute en sväng så jag fick chans att titta in. Ser man på… sex ägg där också… och ett som "någon" börjat knackat hål på… inifrån. Lilla Blåan har haft otur tidigare år med ungar som avlidit i späd ålder. Ibland har två klarat sig ut, ibland en. Hon valde därför ny holk i år och hoppas på bättre tur. (Bild från i somras.)

Kalmor och Kalfar (namnen efter den plockade sonen Kal i fjol) är därmed hänvisade till Hus nr 12 som ännu inte accepterats. De senaste dagarna har de börjat gå in och kolla inredning och utsikt. Får se om de slår till.

Lessonflocken är mycket harmonisk sedan Fjortis flyttade till Reservar’n med sin Elvira. Det var väl nåt med kemin… Elvira har för allra första gången gått in i holk och ruvar på nån hemlighet därinne sedan en vecka.

Istället för att bråka med flocken kan Fjortis nu koncentrera sig på sin uppgift. Han ska passa upp på Elivra med mat på sängkanten, vilket han tycks sköta med bravur och under stort allvar.

---------------

Första nymfungen är nu ute i Royal Suite, tur vi märkte dem i går. Skulle precis trava in för att byta vatten vid middagstid när stora tumultet utbröt. Dong, dong… rätt på risfåglarnas holkar, skrik och skrän. Kära nån… ursäkta mig då…!! Först då upptäckte jag den lille kanaljen som redan var uppe på pinne. Nu gäller försiktiga rörelser tills dom vänjer sig.

Husbonden landade just i tv-soffan för att välförtjänt njuta av friidrott efter ett hårt "rispass" i duggregnet. Han har burit ris efter trädfällning häromsistens. "En del ska till elden. En del ska till sågen. Några ska till klyven. Och några tar han själv. Hadderittan och hej och håååll…" för att travestera en viss 'Karl Nilsson'.

Nu är kanariedamerna i färd med att kläcka sina andrakullar. Märkligt vad tiden går fort ibland... Tuvalisa har kläckt två och Gulan fler än så. Hellegod vad dom jobbar och sliter, helt besjälade av sin uppgift. De är så koncentrerade.

Själva har vi fullt upp att titta på förstakullsungarna... Har sagt det förut, men här kommer det igen... är sååå imponerad av kanariehanarna som samsas och matar egna och varandras barn i en enda röra. De kan vara på väg till en av de sina men stannar under resan gärna till för att proppa ner lite käk i en liten som sitter och piper hjälplöst.

Att det skulle bli Nacka som tog sin roll på störst allvar borde vi kanske förstått. Men man vet ju inte... Nacka var den unge som 2007 skadade två tår och amputerade dessa på sig själv, led och pinades men vägrade ge upp. Han SKULLE klara sig och gjorde så. Efter tre veckor var han på fötter igen med enbart fram- och bakklo på vänsterfoten. Han ville leva!

Nacka ville väldigt mycket redan förra året som ettåring och utmanade pappa Pavarotti till den grad att vi fick flytta undan den lille ettrige under häckningen. Nu har han axlat huvudansvaret. Vi är så förvånade över att han kan umgås med fem konkurrenter...!!

Nacka är den gule till höger medan foten ännu var oskadad 2007. Helmut t.v

Har haft fullt upp med att fylla i uppgifter i loggboken. De' e' mycke' nu... Ringmärkte Pappis fyra ungar i holken. Thomas' tre är lite yngre, får vänta en vecka. Mellis och Pärlvit har hemliga bestyr i sin holk, vi stör inte efter olyckan. Tids nog märker vi om det finns resultat.

Ett javabo tömdes på flera ofärdiga ägg. Två nylagda (?) lämnades kvar. Inte lätt att avgöra, man får gå på känsla. Hittade nya ägg i nya holkar... Risfåglarna lägger många ägg, troligen flera honor i samma bo och det blir ibland lite dåligt ruvat.

Ska pusta ut lite i tv-soffan nu innan jag städar hos marsvinen.