I går kväll reste vi till Tunaberg i Kolmårdsskogen. Vi tuffade runt på vägarna kring Husbondens barndomshem i Ängby. Han kände väl igen sig förstås. Flyttade därifrån vid åttaårsåldern. Även jag kände igen mig, fast jag bara åkt där en gång förut. För cirka 20 år sen...

Vi reste på datorn förstås. Med Google Maps. Fantastiskt billigt och tidsbesparande. Ingen transportsträcka dit och ingen hem - det är ändå nästan 40 mil. Genast på plats. Och väl där släpper man bara ner en gubbe på vägen och sen upplever man allt i "street view", åker fram på vägen med klickanden. Sveper runt fält och åkrar och får en vidunderlig utsikt. Precis som innanför bilfönstret! Och det var vår och sommar om vartannat...

Här var småskolan där han gick ettan och tvåan. Den står kvar så välbevarad och fin. Och Tunabergs träkyrka där brodern gifte sig. Pensionärshemmet där mormor och morfar bodde - även detta i gott skick. Överraskande nog står barndomshemmet kvar, och har numera fått sällskap av en rad nya villor utefter vägen intill storskogen. 

Med hjälp av funktionen "print screen" och "skärmklippverktyget" i Windows 7 kunde vi ta så kallade 'skärmdumpar' att göra bilder av i Photoshop. Till familjealbumet. Så fina bilder tog man inte förr. Om man tog några alls.

När vi ändå var igång fortsatte vi med familjebilderna som låg oordnade i en låda. Och fann riktiga skatter. Flera riktigt fina klassbilder på Husbonden från olika årskurser. Vi tog oss tid att notera på baksidan för den händelse att 'Dotera' nån gång blir intresserad. Äntligen fann vi den bild jag saknat mest... på Husbonden när han kom trea i SM för bagare. Tänk vad vissa saker kan "försvinna" i en väldans massa år - tills de bara dyker upp en dag. Stor glädje.

Vad gjorde man utan Google Maps! Vilken resa...!

Det låg en lapp i brevlådan. Från lantbrevbärarna. Det gällde brevlådornas placering som är brevbärarnas arbetsmiljö. På vår lapp hade man kryssat för rutan som gällde höjden från marken. "Öppningens underkant ska vara 100 cm från marken, dvs postbildens hjulspår". Okej...

Skrivelsen var standardiserad. Hade de verkligen provmätt, undrade vi. Eller var det bara utkastat lite för säkerhets skull, ifall, ifall.. sådär. Vi avvaktade. Lätt miljöskadade, tänker lite som landsbydens folk att det är väl inget vi måste kasta oss ut och genomföra på stört. Kommer tid, kommer råd...

Mer hann vi inte tänka innan det idag kom ett "Tack för hjälpen, Du har hjälpt till att förbättra vår arbetsmiljö." Jaha... De har alltså inte mätt före, och inte efter. Vet de alls vem som gjort vad, undrar man. Var det alls någon mening? Var det allvar, eller skämt? Ironi, kanske? Hur som helst gick det fort i vändningarna. Två veckor mellan uppdrag och tack, enkelt uttryckt. Om nu någon från Posten skulle klaga kan jag visa att vi redan fått 'kvitto på åtgärden'.

Nåja... kommer tid, kommer råd...

Första dagen med snöslask. Och när den kommer så sent som 21 november ska vi bara vara tacksamma.

Dagen till ära undkom en liten blåmes med blotta förskräckelsen hökens attack mot fågelbordet. Först en duns mot tv-rumsfönstret, sen en duns vid kontorsfönstret. Jag gick ut för att övervaka situationen. 'Den Skyldige' stack skuldmedvetet iväg på pilsnabba vingar mot skogen. Nedanför fönstret låg den kraschade. På rygg. Till synes livlös. När jag lyfte i ena benet vaknade han försiktigt. Jag la handen över och bar den till en buske där han satt och kvicknade till en stund innan han åter var på vingarna. Några erfarenheter rikare.

Big Rubber. Trösktornado. Vem hajar inte till... Nu såg jag annonsen i Land och fnissade lika glatt som förr. Det är inte första gången jag fastnar för annonserna om traktorvideor. Nä, jag köper inte för egen del. Skulle inte heller titta. Men visst är det skönt med yrkesmän som GILLAR sitt jobb så till den grad att de kan njuta av facktidskifter och dito videor. Undrar om t.ex en läkare njuter av sina facktidningar lika mycket…?

Power säljer tydligen bra. Och nu är jubileumsnumret ”Tio år med traktorpower” ute, en återblick på det bästa av det bästa. Hör bara hur ingresserna till videorna låter:

Big 90s: ”Vi drar till de största traktorerna i Danmark och Sverige. Du möter Case IH Quadtrac, John Deere 9520T och Challenger. Vilka bandmonster…”

Big Rubber: ”Sveriges fetaste traktordäck släpper loss i leran. Det är Terradäck i höstbruket, dubbelmontage i vårbruket och trippelmontage på mossen låga lufttryck och maximalt drag.”

Trösktornado: ”Häng med ut i den fantastiska svenska skörden 2013! Du får njuta av allt från gamla legender till jättetröskor med 40 fots skärbord.”

Party i surhålen 3 ”tar dig med till nya brutala lerhål. Aldrig har gyttjan varit djupare, myggorna större och bärgarna coolare. Här slits vajrarna av. Största John Deere-skotaren sjunker med fullt lass. Det blir en lerfest med många hästkrafter. Gruset sprutar åt alla håll…” osv.

Det maffigt, det är styrka, det är storlek, krafter och det bästa av allt... det låter.

Plötsligt dök minnet av "norrlandsvalparna" upp. På Facebookgruppen "Gamla västgötaspetsgodingar" ägnar man sig åt släktforskning å det djupaste. Västgöten - ibland även kallad vikingahunden - är en av våra äldsta hundraser med djupa rötter i människans historia. Som gårdshundar har de levt tätt ihop med oss som ständiga följeslagare och hjälpredor och därmed knutit starka band. Rasen har således utvecklat egenskaper för samarbete. De har med andra ord "social kompetens" och betraktas i raskretsen som små kloka människor.

Rasen tillvaratogs och räddades från utrotning 1943 och har därefter stambokförts. Nutida ägare av västgötaspetsar vill ofta veta mer om sin hunds släkt. Man forskar i stamböcker och vill se bilder som vore de våra riktiga släktingar. Tänk så mycket känslor...!

Idag dök alltså "norrlandsvalparna" upp i släktforskningen. Ett par valpar från Varaslätten som skulle ut och flyga 1979. Jag blev indragen för att ordna med alla förberedelser och levererans - fast jag slapp tack och lov följa med på flygturen ;-). Då är det särskilt roligt att få höra om deras fortsatta öden, vilket jag också fick med bilder och allt. Bilderna har legat här i alla år tills jag idag fick höra om en tik Snuffan, vars mormor hette LADY, en av "norrlandsvalparna" på bifogad bild. Då laddade jag upp dem alla. Ja, kära nån... Någon bidrog med fakta om att Lady haft 19 valpar och blev 16 år. Ja... så här går det till i vissa kretsar, hehe...;-)

------------

För övrigt var vi på PRO:s info om kommunens äldreomsorg idag. Vår kommun är sedan tidigare känd för en ambitiös sådan. Lite svårt att slarva när alla känner alla, och den omvårdade kan vara släkt med flera av vårdarna... Socialt tryck, kallas det visst. Men det är också mycket svårt att se bakom alla vackra ord om 'värdegrund' - från äldreminister Maira Larsson (KD) - som nu fästs på papper.

Nå, trevligt var det i alla fall. Annat nytt var att PRO-avdelningen nu skaffat och inrett ett eget kansli i vårdcentralens/äldreboendets fastighet. Plus egen hemsida och en... Seniorernas Tankesmedja. Det går framåt...

Härlig promenad idag i behagligt novemberväder. Vill inte påstå att vinden var kylig, men när fartvinden svepte mot ansiktet önskade jag mig nästan en niqab. Kom just på att det ju är här i Norden - i landet som sträcker sig upp över polcirkeln - som man möjligen behöver niqab eller burka. Inte där nere i varma öknen.

Nack- och skulderbesvär kvarstår även om viss lindring uppnåtts. Det är hantlar, band, töjningar, värme, inflammationsdämpande gel och massage som gäller. Heltidssyssla i Lilla Huset. Samt, höll jag på att glömma... korta stunder vid datorn. Over and out. 

Fullmånen var mäktig i kväll, när den kom upp i skogsbrynet. Hur man än försöker kan att foto aldrig återge den överväldigande upplevelsen IRL.

Ung sparvhök som vaktade vid fågelbordet var minst lika imponerande. Och så söt att jag nästan unnade den en fågel. Åtminstone en pilfink som vi har flest av.

Röda juläpplen mot klarblå himmel förväntar man sig en klar höstdag, men knappast mitt i november. Naturen överraskar ständigt.

Vårdcentralens fröautomat till vinterfåglarna utanför väntrumments fönster var ännu en glad överraskning. Förfriskningar även till patienterna. Kanske det ska tolkas som att väntan blir lång...

Årets julmarknad i Essunga Bygdegård är ett måste. Trångt, trivsamt och ombonat. Försäljarna hade bullat upp, liksom cafeterian där vi alltid fikar. Jätteduktig dragspelare i tomteluva spred härlig julstämning. Oj... snart står julen för dörren också...

Kortfattad text idag pga av nerv i kläm i nacken och domnande fingrar. Att redigera bilder fyllde kvoten av datorarbete så det räcker.

Ordtestet är en rolig sysselsättning på lediga stunder. Riktigt nöjsamt om man får bra resultat förstås. Det här är riktigt knepigt. Man kan göra det om och om igen, och alltid lär man sig något nytt. Mitt genomsnitt ligger på 18 rätt av 20. Och visst kan det reta en när man inte får mer än 15. Fast det är egentligen fullt begripligt, för jag vet inte var man hittat alla luriga ord som nästan aldrig används. Behöver en vanlig medborgare egentligen kunna alla dessa, tänker jag.

Några exempel på de mer kluriga:

Kapriciös (nyckfull), dityramb (lyrisk dikt), soulagera (trösta), auskultera (avlyssna), karitativ (vårdande), insidiös (lömsk), schveita (hamra ut), bukolisk (pastoral), enständig (envis), putrid (rutten), varkunna sig (förbarma sig), krenelerad (försedd med tinnar), misskundsam (barmhärtig), limes (gräns) och officinell (erkänd som läkemedel).

Detta är ungefär som - eller kanske en del av - högskoleprovets test för ordförståelse, med fyra riktigt listiga alternativ per ord. Lätt att gå i fällan där. Ordtestet kan göras i grupper om 10, 20 eller 40 ord per gång. Jag brukar välja 20 för att få svar inom rimligt intervall. Det kan göras om och om igen.

Till ordtestet hittar man här: http://ord.relaynode.info 

Denna dag närmar sig sitt slut. Mörkret har lagt sig över oss. Inget vettigt fick vi gjort. Sökte uppgifter på nätet som skulle skrivas ut. Blev jobbigt. Lade ner initiativet. Husbonden vankade rastlöst utan ideer. Fick ett ryck före skymningen och tänkte sig till garaget, men gav upp. Satte sig att läsa Hemsöborna ett par timmar. 

Vinden drar ogästvänligt runt knuten. Trots ljumma plusgrader. Inte blev det någon promenad heller. Torrspricka på tummen bultar och svider. Lindrades av Compeed. Domningar i en arm. Mycket kaffe blev det. Två tvättar gick i maskin, hänga upp orkar man ju oavsett tillstånd.

Håglös lunch; potatismos och grillkorv. Såna dagar bara passerar, och innebär väl en viss vila - utan att man märker det. 

Jovisst... marsvinen fick rent, och Husbonden dammsög ju under tiden - rutinjobb som lätt glöms av. Så vi har väl uppfyllt kvoten "minst tre saker om dagen"... 

- En lång dags väntan på Matchen, konstaterar Husbonden. 

- Ja, och min energi gick åt vid dopbildsredigering och inscanning av ett fyrtiotal bilder till en vän, sa jag.

Kanske får man energi till något i kväll när TV:n puttrar på med portugismatchen. Eller så laddar jag tills i morgon...

tänkt från paddan på köksbordet