När bokföringen äntligen drogs igång gick programmet plötsligt inte att öppna. Total låsning. Djupa suckar blandat med fasansfulla scenarier för några minuter. Snabbt beslut: Bort med hela skiten. Installera på nytt. Tur man inte dröjde, för det hjälpte! Livet är mer spännande än nödvändigt, om man frågar mig.

Sista behandlingen hos sjukgymnasten gjord. Pirrandet i ena armen är borta. Liksom yrseln pga. nacknerv i kläm. Hoppas slippa återkomma – på ett tag i alla fall. Passade även på att ”göra två flugor på smällen” med blodprover på labbet: Uppföljning av genomförd dosjustering på medicinområdet som ska till sjukhuset. Lustigt nog var det samtidigt dags för prover inför nytt läkarbesök på vårdcentralen - för hjälp med blodtrycket. Allt gick att ta samtidigt. Kändes riktigt rationellt och effektivt!

Så var det dags för tvåveckorsinköp på Maxi. Svårt få tag i gammal hederlig sopskyffel i plåt. Fanns bara i plast med gummilist framtill, vilken är dödsdömd på förhand. Avvaktar. Nu kom ormen (bild) från i julas med hem. (Krokodilerna var slut… snyft.) Köpte på oss en del nybakt bröd som ska testas. Välfyllda brödhyllor och bageri är såå imponerande.

En titt in till Dotera och barna’ med semlor blev det också. Stella (2,5) bjöd på kaffe från sin lilla spis, vispade ihop liten kaka, samt diskade använda koppar med ens… Hon är mycket aktiv vid spisen nu, berättas det. Man såg att handlaget redan var invant ;-) Lille Oliver (0,5) mest skrattade och log. Och pottränas med god framgång, vid samma tidiga ålder som syrran.

Och bäst som vi satt där ringde en gammal vän från tiden i västgötaspetsklubben. Tillfälligt i närheten för parning av tik och tänkte hälsa på. Vilket avtalades, så när vi kom hem stod hon strax på trappen. Lilla löptiken kutade runt och spejade på både marsvin och akvarium medan vi tog kaffe och mackor. Riktigt kul efter ett tioårigt uppehåll. Undertecknat 'hjärnsläpp' glömde ta bild på hunden... För detta var jag alltför hungrig efter utflykten;-)

- Hör här, en högtidsstund väntar oss! mässade jag, med andäktig stämma. Exalterad efter ett glädjande mail. Svävande på moln, liksom. Lilla Husets idol inom räckhåll.

- Håkan Juholt kommer till Grannbyn! Vi är inbjudna! Socialdemokraterna har lockat hit honom.

Affischen har hängt på kylskåpet sedan dess. Som om vi skulle glömma… Idag for vi sta’ med lätta sinnen.

Håkan Juholt är inte knäckt. Han fortsätter som innan partiledartiden sina resor kors och tvärs genom landet. Genuint ärlig, inifrån och ut, i sin övertygelse. En tänkare – ideolog - med förmågan att nå ut. Eftertraktad inom rörelsen, alla vill höra och se honom. Nu var det vår tur, på tågturnén mellan Kalmar, Malmö, Norrköping, Stockholm och några till som jag glömt. Alla behöver peppning i dessa dystra tider när moderaterna trasat sönder både välfärd och klimat i landet.

Härmed intygas att Juholt lät precis som på TV, och många kom fram i pausen för att få visdomsord på vägen. Några lät sig även fotograferas med honom. Och visst köpte vi boken om honom. Klart vi ska ha en bok med Håkan Juholt i bokhyllan, när vi nu ändå har mött honom. Ett par minnesord i den skrev han också, tänk bara det... Så barnslig man kan bli ibland, gamla mänskan. Lite som i Lena Nymans sketch om Tellemar… ”Vi har talat med Håkan Juholt!”

Just nu är det minus 4 på utsidan. Känns som minus 9, skriver SMHI. Lätt att instämma i. Minst.

I morgon bitti ska det visst bli minus 7, och då ska det tydligen kännas som minus 13. Fy tusan.

Alltihop beror på det envetna isiga drag som ligger i luften hela tiden. Blåst alltså, men inga rejäla byar, utan ett försåtligt långdraget segt isigt drag som går genom både kropp och välisolerade hus. Det bara pressar sig in, på nåt vis. Man får vara glad att en tredjedel av januari redan gått och att det inte är värre... än.

Vi gjorde oss så tappra vi kunde och genomförde en promenad på 1,5 timme. Men i morgon vete tusan hur det ska lösas... Tar nog motionscykeln och gångbanan på övervåningen i lätt korsdrag. Det har funkat i en vecka nu.

Pensionbeskeden duggar tätt från det statliga Monopolspelet där 'bromsarna' slagit till rejält. Det blir kännbart för många i år. Det är för sjutton inte klokt att pensionärer, med redan låga inkomster, ska drabbas av högre skatt än de som jobbar! Måtte vi få en ny regering som kan sänka skatten för pensionärerna - till rättvisa nivåer.

På tal om detta gick den nya intervjuserien "Nyfiken på partiledaren" ikväll, med vänsterns Jonas Sjöstedt. Missade själva intervjun som jag får kolla på Play. Analysen efteråt var ovanligt djuplodande och seriös... och lång. Vilket är hoppfullt. Sådana där brukar man riva av lite slarvigt på fem sekunder annars. Detta bådar gott. Såvitt jag förstår lyckades Jonas förankra sin ideologi från djupet av sitt innersta. Och det behövs som ledning för vilsna sökare. Ser fram mot den serien. Säkert välgörande att en psykolog ställer frågorna i en hel timme, istället för en hysterisk journalist. Bra grepp från SVT.

Inget På Spåret för oss i kväll. Vi bröt vanan och hamnade tämligen ur spår. Flummade istället sta’ på filmvisning om lantbrukets historia. Man undrar hur en film om ”Lant- & jordbruk under 1900-talet” kan locka så många på bästa tv-tid en fredag kväll med snålblåst. Visserligen i lantbruksbygd, men ändå… 80 pers. tänkte som vi och bygdegården blev fullknôkad i hast. Också LRF-avdelningen förvånades över anstormningen, men trollade fort fram fler stolar. Även korv och kaffe räckte till. 

Det märks att det är retrotider. Vi är alla lika vilsna över de stressiga tider vi lever i, utan vare sig eftertanke eller framförhållning. Ingen vet vart vi är på väg, men fort går det… 'Framtiden har inget facit', precis som titeln på den skrift som delades ut. Bondens villkor stod förstås i centrum. Jag hade redan glömt hur maffigt Bondetåget 1985 var… och så pass nyligen ändå.

Här satt vi och njöt av bilder från förr med tröskning på gammalt vis, skogsbruk med häst, hästtransporter med säckar till silorna, och ”mjölken från ko till butik”. Mjölkhanteringen var ett evigt slit från början till slut. Från lagårdens mjölkning, kylning och transporter, till Mjölkcentralens invägning, provtagning, diskning och tillverkning av ost och smör. Allt gjordes för hand 1920-30. Ofattbart. Man blir aldrig fullärd.

Filmen omfattade tre delar à 40 minuter vardera. Pauser emellan och mycket snack. Sorlet steg högt i tak, allt högre för varje paus… fast vi avvek efter del 2.

På tal om film så kom med posten en himla trevlig folder om vår nygamla biograf på Byn – NöjesStjärnan, digitaliserad, kanveta. Ideellt driven i föreningsform har den återupplivats och håller igång med imponerande program. Vi går ju aldrig gå på bio, men man vet aldrig… Är så innerligt glad och stolt över att biografen finns – och fungerar på nytt. Foldern är riktigt lockande. Bifogades även tom popcornbägare, att medtagas för fyllning på plats…

En "Sverige-cracker" bland mina senast bakade fröcrackers. Hittades i botten på skålen - oskadd - och måste förevigas. Ett gott omen, eller…? Kanske ska byta namn på receptet... I hopp om att få formen ännu bättre nöp jag sedan lätt i Skåne, men då krackelerade halva Götaland. Och så var den sagan all...

Huu, det drar kallt runt husknuten i natt, vad månde bliva? Det snackas snö. För säkerhets skull gjordes inköpen i dag trots dagen före pension. Märkligt tomt på folk i affären. Kanske samma effekt som med Ullared, att dit ska man åka en regnig måndag efter semestrarna och strax före pension/lön för att slippa köer. Har aldrig varit där, men om så blir fallet – ämnar jag följa rådet. Men i vanliga butiker är det ju trevligt med många kunder. Människan trivs i flock, se bara på campingrörelsen.

Var på trevlig grötfest i trakten häromdagen, angenäm samvaro i sista skälvande minuterna av kvarhållen julstämning i gammeldags hemtrevnad. Behagligt med ett dussin deltagare - så pass få att vi alla kunde samtala. Där fanns både skinka, köttbullar, sill och allt som en frisk person kan tänkas lassa in. Var för egen del så ”duktig” och aktade tarmen med att ’snåläta’ gröt och ytterst lite till – det gick bra! Bäst när man kan glädjas även efter hemkomsten :-)

Dagens sötnosar finns i grannskapet. Ute om dagarna, i stallet om natten. Ljuvligt behagliga djur. Vänliga i sättet, lågmälda, mjuka i pälsen och såå bedårande vackra ögon. Alpackor heter de, ett kameldjur från Anderna (lama guanicoe paca),släkt med lamadjuret och avlas för ullens skull. Avvaktande mot främlingar, ska tilläggas. Utmärkt egenskap. Fast den lille åringen nuddade mina fingrar med näsborrarna en stund. Mysigt.

För övrigt...

sågs Belindas program om feminismen i kväll. Tänkvärt. Hon frågar sig vart feminismen tog vägen, handlar det bara om bröst och ’hen’. Som gammal kvinnokämpe måste man följa upp. Får se vart det bär. Skadeglatt konstaterar jag att det kommunala badet i Malmö som tillät topless för kvinnor 2009 aldrig har några topless besökare! Så roligt var det alltså med den ’blottningen’ när för budet var borta!

Därtill...

bojkottas Trädgårdskampen i SVT. Lilla Huset är hängivna ’trädgårdstittare’ men när utslagstävlingar trängt sig in i naturens allra heligaste fick vi nog. En trädgård ska vara en oas för återhämtning och fritt från slikt trams. Basta! Skäms SVT.

”Glimtarna” har kommit. En av de lokala hembygdsskrifter som ges ut här på bôggda. Livfullt och lärorikt sprids kunskap om gångna tiders liv och leverne, ofta kryddat med lustiga anekdoter om starka profiler från förr. Inte alltid män, inte heller nödvändigt ledare.

Här berättas nu om ’hemsystrarna’ som 1950-talets hemtjänst kallades. Heldagsarbete i hemmen med både städning, matlagning och bakning av både matbröd och vetebröd. Ja allt som t.ex en sjubarnsfamilj kunde behöva hjälp med. Inte sällan två dagar i rad. Det hände även att hemsystern ryckte in med att lasta av ett hölass eller gjorde ett handtag i morotslandet om tiden gick långsamt. Andra hjälpbehövande kategorier var äldre och sjuka, där olika sjukdomar styrde hur mycket tid som behövdes. 

Det fanns utbildning till hemvårdarinna eller kurs för hemsystrar på ett–två år, men många fick jobb ändå, en hemmafru var ju väl bekant med alla sysslor i ett hem. Familjehjälpsnämnden beslutade om hur många dagar var och en hade behov av, och en hemsyster med heltidsarbete skulle erbjudas arbete varje dag. Ortens arbetsförmedlare pusslade ihop schemat vilket idag sköts av hemtjänsten. Några timmar här, några där men ofta hela dagar i vissa familjer.

Hemsystrarna fick cykla eller åka moped långa sträckor, annat färdmedel fanns inte. Både till och från jobbet, dessutom mellan de hem som skulle besökas. I ur och skur. Snöblask, iskyla, storm och allt man kan tänka sig. Motion fick man på köpet så att säga. Rejäla fruntimmer som inte backade för något. Samhällets stöttepelare.

På vår lilla ort sköttes arbetsförmedlingen av en enda person, ’polisens’ Anna, med kontor vid ett bord hemma i köket. Informationsblad för arbetssökande fanns på en symaskin i trappuppgången. En dag i veckan kom många som ”stämplade”. Viss arbetslöshet fanns, trots många fabriker som behövde folk.

Arbetsförmedlaren skulle alltid vara tillgänglig på kontorstid. Om hon behövde handla, göra bank- eller tandläkarbesök måste någon, kanske grannfrun, passa telefonen i hennes ställe.

Detta är ett sammandrag av tre längre artiklar skrivna av G Hagström i ”Glimtar från Essunga”.

Lilla Huset har genom åren köpt alla 19 årgångarna. Samma med en liknande skrift om tätorten, 25 årgångar. Är mycket tacksam för och djupt imponerad av den lust och energi som driver alla dessa eldsjälar att sprida glädje och kunskap på detta trevliga sätt. Ovärderligt!

”Tweet, tweet” skrek kanarierna när de kom ut i snön. En riktig överraskning. Ytterst upplivade badade de i snön. Sen fort in igen för maten hade just serverats, och den kan man ju inte missa. Tur jag hann fota innan de smet in. I går var det städning i fågelhusets voljärer, så de kände sig väl extra glada.

Ja, vi har fått snö. 10-15 cm sådär, snöslungan fick gå en stund. Härom natten var det nära -10, men avsevärt mildare under snöfallet. I skrivande stund + 0,1, men det kallnar nog under natten.

Kikade på Idrottsgalan i går, nyfiken på Jerringpriset. Om svenska folket verkligen valde golfaren Henrik Stenson med sitt hjärta är han att gratulera, men inte minst han själv fick det att låta som om det är en tävling där tillräckligt många ringer tillräckligt mycket. ”Min fru ringde 13 gånger” skröt han. Är det så kan priset läggas ner! 

Personligen tror jag både skidåkaren Johan Olsson (Årets Prestation) och allas vår Zlatan är betydligt mer folkkära. Tag lärdom, Sportredaktionen på Sveriges Radio: Inte en gång till på detta vis! Dagens teknik kan spärra så att ETT NUMMER bara kan ringa EN GÅNG. Så var det för ’hundra år sen’. Allt går! Om man vill!

Prins Carl Philip höll Jerringtalet med den äran, och slapp läsa upp siffrorna som förra året. Det kan ju någon annan göra. Bernadotten såg både glad och självsäker ut. Bra för prinsen - vars far dumförklarades i tv häromdagen av Jan Guillou med orden ”begåvningsmässigt inte ligger över det svenska genomsnittet”. Att prinsen känner sig tillfreds är också bra för oss som lyssnar, så man slipper vara nervös. Man unnar prinsen lite upprättelse!

Så har advokaten Thomas Bodström tittat igenom fallet Alice Babs och menar att SVT gjort fel som sände dokumentären i december. I anmälan till granskningsnämnden beskriver Bodström noga hur drabbad Alice Babs är av demens, enligt tre olika läkare: ”Hon kan inte skilja på vilka som lever eller är döda, hon förmår inte rita en femhörning trots att hon har en förlaga, hon minns inte ord mer än några minuter”, enligt AB.

Ett par ytligt bekanta hade tydligen anlitat advokat som fick Alice Babs att underteckna en fullmakt som sedan användes för att undersöka hennes banktillgångar. De lär också ha ställt om hennes post till sig själva. Överförmyndarnämnden förordade då förvaltaren, enligt Bodström.

Bara detta nu är korrekt, så att de drabbade kan få ro. Har SVT gjort fel som sänt dokumentären må de krypa till korset.