Man har ju sett ambulanser i andra länder med texten på huven spegelvänd. Idén lär vara att... om man tittar i backspegeln så ska man kunna läsa. Men vad är egentligen grejen med spegelvänd text?

--------------

- Om man inte fattar att den stora vita/gula bilen med blåljus och sirén är en ambulans så kan man läsa det i sin backspegel…!

- Och ve… hur ska det gå om vi inte har en backspegel till hands…?

- Man ser ju ambulanser från andra håll än i backspegeln… t.ex framifrån …!

- Vi ser ju att det är en ambulans utan att spegelvända texten.

- Utryckningsfordon ska vara lättidentifierade utan att läsa, jag menar… texten kan ju aldrig bli större än själva bilen, om jag säger så.

- Varför står ECNALUBMA spegelvänt men POLICE och brandkår rättvänt?

Visst vore det knepigt om fordon med spegelvänd text körde bakvända fast åt rätt håll i trafiken… hehe.

Detta är inget annat än REN OCH SKÄR DUMHET.

Frågan är hur kan det spridas så. Det lär ju förekomma i Iran, Israel, USA, Canada och England vad jag hört, och säkert i fler länder på Jorden. I länder med utbredd analfabetism menar jag att bruket ska anses kriminellt.

Har ännu inte stött på ofoget i Sverige, tack och lov, beträffande ambulanser alltså. Men folkhumorn är inte sen att haka på. I Kungshamn lär det ha rullat en bil med texten SÄNETOS OIDAR på huven (Sotenäs Radio).

Visst är det kul mitt i eländet, men… om missbruket sprider sig blir trafiksäkerheten lidande. Då är det inte roligt längre. Faktiskt farligare än reklam vid vägkanterna där texten åtminstone är rättvänd.

"Livet kan bara förstås baklänges, men måste levas framlänges" .

Sören Kierkegaard.

källfoto: http://www.flickr hämtad från Wikipedia.

Brunnslocket på bilden representerar nåt mycket ovanligt under 2008 års sista skälvande dagar. En ansvarig person TOG SITT ANSVAR (kors i taket)…! Klart och tydligt. I TV. Så sällsynt numera att vi förvånat höjde ögonbrynen och nickade bifall.

Det är tokigt i världen när man överraskas av att någon erkänner en försummelse, vilket borde vara självklart. Det gällde treåringen som föll i brunnen för att locket saknats i en månad. Slutet var lyckligt och med detta läggs locket på 2008 för denna gång.

---------

Övergången till 2009 firades med Vännerna i Lilla Huset. Som vanligt pajade mitt minne ihop när den rykande pajen kom ur ugnen. Skulle ju fotat till bloggen… och inte hjälpte det att be andra om hjälp med påminnelser. Vrålhungriga dök vi samfällt ner i pajen och glufsade i oss med god aptit.

Receptet hade jag sparat sen 70-talet med ett tydligt minne av att den var UNDERBAR. Det stämde! Dagen till ära skulle den förevigas. Långt senare när vi mätta och dästa inväntade tolvslaget kom jag på’t… åharrejösses… fotot!

Toste hade sin lugnaste nyår hittills. Han behövde en fristad från smällare nu när de flyttat till tätorten. Byhålan är inget undantag när det gäller dylik arsenal. Våra vovvar vilar lugnt. Man får rasta dem i tid och sen dra på volymen i radio och tv som distraktion. Många flyr till landet med sina hundar till nyår och påsk. Jag vet en som packar bilen full med alla hundar och drar till skogs i enslig ödslighet. För hundarnas skull.

För vem vill stå i vägen nu när raketer används som vapen mot polisbilar och brandkår i vissa bostadsområden.  Busarna har väl inspirerats av eldstormen i Israel. Här på landet var det behärskat med puffarna men man hör ju 'bomberna borta vid fronten'. När vännerna kom hem fick de väl plocka missilrester från balkongen.

Efter dessa mathelger med isigt väglag har jag ökat TVÅ kilo. Hoppas nu att blek januarisol ska möjliggöra liten runda. Kände just efter men de isiga vindarna fick mig att snabbt dra in näsan med ansiktet i en förvriden grimas. En köldhatare som jag måste nog ha motionscykel för inomhusbruk under vintern.

GOTT NYTT ÅR 2009 önskas bloggosfären !

Helst utan nyårsraketer för redan nu ser det väl ut så här från en avlägsen plats i rymden. En jord som firar att den överlevt ännu ett år. Hemskt när man tänker så.

Viktigast under 2008 var nog tv-serien om Klass 9A. Den har satt spår som kommer att leda till utveckling.

Dystrast var förstås finanskrisen med alla varsel. Men… ska man se det positivt så KAN krisen leda till att marknadsfundamentalisterna fått sig en knäpp och att vi i framtiden får se mer politisk styrning i ekonomin. Att man inte kan släppa dessa krafter helt otyglade står helt klart.

Önskningar för 2009 är att jobben kan räddas, att staten köper Volvo och att den rödgröna alliansen håller.

Löften…??? Haha, förra året lovade jag trosviss att sluta röka under första halvåret. Då dog pappa. Inte sjutton kan man sluta röka då. Sen blev årets alla sysslor och planer förskjutna med ett halvår. Så… nya tag då, det är allt jag lovar. Man vet ju aldrig vad som står för dörren...

Rimfrosten ligger ännu tät över nejden. Och så här ’uschliga’ ser våra voljärer ut nu. Inte vackert precis. Dom som annars smälter in i miljön med nästan osynliga nät.

Nu har fåglarnas utgångsluckor stängts för i vinter. Vi måste spara energi och dessutom har deras utflykter inte varit så vidlyftiga den senaste tiden. Kanarierna börjar få annat att tänka på så snart julen är över.

Vägarna har torkat upp så pass att jag kom iväg på min runda idag, ackompanjerad av ett lätt rassel när trädens rimfrostnubbar släppte för att landa på marken med ett ljust plingande. Det blev så vitt och grant. Inte behöver man snö då.

Frisörskan talade under nyårsklippningen om  värk och stresshantering idag. Det är nyttigt att tala med sina medmänniskor om det som bekymrar en. Det är synd om präster och kuratorer som inte kan göra så. Och för den delen psykologer, läkare eller vårdpersonal. Hur skulle det se ut om t.ex ens läkare började prata om sina egna problem…

Nu är årskrönikornas tid i medierna. Tänk vad tiden går… Som lokalredaktör har jag bara ljusa minnen av det jobbet. Det var lättjobbat, allt hade ju redan hänt och avhandlats tidigare. Bara att bläddra i läggen, välja ut och skriva korta texter. Fast det fick göras på övertid när dagens nyheter var avklarade, det skulle ju ut en vanlig tidning också. Så där låg man på knä på redaktionsgolvet och bläddrade i arkivläggen till sena natten.

Vad var nu viktigast under 2008…? Har redan glömt vad dom pratade om i kvällens Rapportkrönika… ja, så håller det på.

Bloggens läsare önskas ett GOTT SLUT på 2008

utan raketer!

Hur mycket ska vi stackars 40-talister tvingas jobba egentligen? Inte nog med att man varit i farten sedan 16-årsåldern, man jagas av försäkringskassan vid sjukdom och nu ska man tvingas gå kvar på jobbet tills man blir över 70. Det blir 54 år i arbetslivet det! Fk får mycket att göra om man ska jaga alla dessa i takt med sjukdomar som stöter till…

Tacka sjutton för att det blir färre unga som arbetar när de går allt längre i skolan innan de kommer ut i förvärvslivet! Om just dom ska ha rätt till pension vid 65 är en relevant fråga. Den som börjar jobba vid 25 efter olika långa utbildningar borde arbeta till 74-årsdagen för att motsvara vad en 40-talist gjort och gör (med dagens pension vid 65).

Ilsknade till när folkhälsominister Maria Larsson (kd) i dagens DN säger sig vilja ha valfrihet för äldre att jobba till 72-årsdagen. För vilken gång i ordningen hör vi detta? Jaja, det är lömskt att vifta med valfrihet. Vi har anledning räkna med att det blir tvång.

Men… varför i hela friden talar ingen om RÄTTVISA i denna fråga…??? Med dagens pensionsregler jobbar en 40-talist 49 år. Ska samma person tvingas gå kvar till 72 har denne jobbat i hela 56 år av sitt liv. Medan en ung person som startaT vid 25 bara jobbar 47 år. ÄR DET RÄTTVISA…???? Jag bara undrar???

Så här borde det vara:

16 – 65 år = 49 års arbete

19 – 68 år = 49 års arbete

22 – 71 år = 49 års arbete

25 – 74 år = 49 års arbete

För att blanda bort korten snackar Maria Larsson om att valfriheten också skulle gälla successiv nedtrappning från 61 års ålder. Varning …!!! Se upp…!!! Vad jag såg var det INGET återinförande av deltidspensionen som hon önskade. Och det är det viktiga.

Vi har väl redan nu fullständig frihet att sluta jobba när vi vill i det här landet. För den som har råd alltså! Vi har väl inget tvångsarbete här i landet? Den som har råd lägger ner när dom vill. Snick, snack. Snacka om arbetslivets längd istället, Maria Larsson!

Nu läser man att missnöjda svenskar säljer sina julklappar på Blocket och Tradera. Hela 27 procent kan tänka sig att göra så, enligt Synovates undersökning. Redan på julafton, direkt efter julklappsutdelningen var annonserandet igång. Folk hann alltså inte mer än få presenterna förrän man ville göra sig av med dem för pengar. Fy för den lede, som mormor sa. Vad är det för mening med alltihop?

Satt den griniga ungen redan vid datorn för att annonsera medan mormor åt julgröten eller såg midnattsmässan? Man undrar.

Chockad är jag väl inte, för snart finns inget som förvånar . Men detta hade i alla fall inte ens jag snuddat vid. Vi ägnar oss inte åt julklappar i familjen. Det la jag ner i tonåren för att jag blev så stressad av hela julklapperiet.

Att sälja gåvor man fått är nästan ett helgerån. Här har anhöriga, för det är ju dem vi får julklappar från, lagt ner både tid och pengar för att överraska och glädja en kär person, ett barn, barnbarn eller syskon… Och så är vi bortskämda svenskar missnöjda! Så missnöjda att vi säljer grejerna. Det som annonseras ut är inte vilken skit som helst, det är dyrbara mobiltelefoner, mp3-spelare, datorer, vinterjackor… you name it. Det hela är så sjukt att jag mår illa.

Ett typiskt i-landsproblem. Tänk så många fattiga som skulle bli glada för minsta lilla sak. Nu borde det väl ändå färdigklappat för välfärdsländerna. Eller kunde man sluta ge klappar till sina griniga ungar och skänka till fattiga istället. Fyyyy skäms.

Inte trodde vi att Mammas Lille Prins skulle bli till sådan glädje. Han kom till oss enbart som kompis till våran Hanna som behövde sällskap. Utan tanke på avel. När vi nu på hans ålders höst summerar spåren han lämnat före kastreringen gläds jag extra mycket. Han är inte bara pappa till 17 barn, han är nu också morfar (9 barnbarn), farfar två gånger om (4 resp. 8 barnbarn) och morfarsfar (6 barnbarnsbarn). Inalles 44 individer bär hans gener i sitt blod. Modershjärtat sväller av stolthet. Och Ulrik själv har inte en aning. Han är bara glad ändå.

Huuuu, brrr… rimfrostdimman ligger som ett tjockt täcke över oss. Den isiga luften står still. Marken är glaserad och …livsfarlig att beträda. Här gås inga promenader. Man går i dvala. Och nu faller mörkret igen. Det vart morgon och det vart afton den fjärde dagen.

Julens rester suckar tungt i Lilla Huset. Jansson sjunger på sista versen. Vi har tragglat oss igenom julmaten. Skinkan är skivad för infrysning. Husbonden har ensam (så gott som) haft ansvaret för åtgången, ja… med lite hjälp av golvpersonalen då. Samma med syltan…

Julafton är väl ok. Ugnsbakad julskinka, doften fyller Lilla Huset och blandas med utslagna hyacinter och varm glögg. Men Dagen Efter gäller ruelse. Undrar: vad ska det vara bra för? Hårdsmält och salt. Man blir däst, längtar efter sött. Och stinn som en tunna tröstäts choklad ’en masse’. Inte bra. Inte bra alls. Allt kan man ju faktiskt äta året runt, var sak för sig, men på julen ska allt intas samtidigt. Nu gäller kokt torsk och vanlig potatis, kokta morötter å sånt.

Snart stundar ljusare tider, nya hoppfullheter står på lur. Kanariesången ekar ut från fågelhuset i arla morgonstund när det fortfarande är mörkt både ute och där inne. Deras häckningssäsong närmar sig med stora steg… det HÖRS. Knepig blandning med kanariesång därinne och nattens sista kattuggleskrik på utsidan. Sparvhöken jagar vildfåglarna.

Vår hemsida har fått en ny plats. Har skaffat egen domän, en .SE-adress. Där ska en ny hemsida växa fram när ork, lust och inte minst kunskap räcker till för detta. Tills vidare ligger där en entrésida som länkar vidare till den redan klara hemsidan på första domänen. En nöjaktig lösning. Men… gud så mycket att lära sig! Har ingen aning om vilka hemsidesbyggarprogram som funkar bäst. Hur kan man veta det…? Man måste ju pröva först. Vilket kämpa.

Alla dessa helger… med dagar som går i varann. Tittar i almanackan flera gånger om dan för att förgäves hålla reda på vilken dag det är. Lyckas inte. Så snart jag släpper almanackan med blicken är jag vilsen igen. Dvala var ordet.