Efter regnet i natt var det djungelkänsla. Tropisk fukt omgav Lilla Huset. Kunde tyvärr inte njuta av detta som brukligt, urlakad efter en veckas solpress.

Försökte vila under Palmen, en rönnsumak som breder ut sin lövkrona som ett stort parasoll. Under detta erbjuds skugga hela dagen. Här låg jag i baden-baden. Inte kunde jag vila. Flugorna störde så jag drog ett lakan över mig. Hade myror i hjärnan... letade fotomotiv, hoppades att svalorna skulle flyga över mig, Pärlvit satt ensam som fotoobjekt och bara väntade, risfåglar och kanarier hade fått våtarv… det fanns massor att titta på. Släpade mig upp och fotade en stund för att sen återvända till Palmens skugga.

Nu talas mycket om att arbetare ska ställa upp och rädda företagen. För jobbens skull, heter det. Företagen är nu så till sig att behålla sin "kompetenta arbetskraft", heter det också. Och facket ömmar för företagen. Rollerna tycks ombytta.

Vi ska ha klart för oss en sak… företag har aldrig varit rädda om sin arbetskraft. Särskilt inte vid hög arbetslöshet. Man säger upp i dåliga tider. Man lär upp nya när det vänder. Så har det alltid varit. Snacket om den "ovärderliga arbetskraften" som företagen lärt av Reinfeldt och Borg är bara smart bullshit.

Att Metall öppnade för lokala avtal "för att rädda jobben" avsåg väl rimliga villkor. Vem anade det missbruk som nu sker. Nu lämnas arbetskamrater att själva bedöma orsak och verkan, i konkurrens med varandra. Äldre kolleger som inte hotas av varsel ser saken på ett vis, nyanställda på ett annat. Äta eller ätas. Bäddat för konflikter.

Mänsklig arbetskraft är en färskvara. Den kan aldrig jämföras med maskiners kalkylerade drifttid och avskrivningar. Avtal som sluts ska vara kortsiktiga ty en arbetstagare kan egentligen aldrig gå med på uppskjutna betalningar för längre period än högst tre-fyra månader. Arbetaren har bara sin arbetsinsats att sälja. Hans/hennes arbetskraft kanske inte består över uppgörelsen. Frisk nu kan bli sjuk och försliten snart nog, detta vet ingen något om. Utförd arbetsinsats ska därför ersättas omedelbart. En död arbetares efterlevande får t.ex säkert inte tillbaka uppskjuten lön eller semesterersättning. Vilken företagare väntar med betalning för utfört jobb?

Arbetare kan inte förväntas ta ansvar för företaget. De kan som regel inte genomskåda en trixad redovisning och aldrig bedöma hur bra eller dåligt företaget går. Arbetaren är sannolikt inte heller ekonom och har inte betalt för att bedöma världsekonomin. Bäddat för lurendrejeri. Företagen kan slå i arbetarna vilka dunster som helst. Företaget ska sköta företaget och arbetarna sin arbetsinsats. I annat fall ska arbetarna ta över företaget helt och hållet.

Ändå ses idag förslag som på Husbondens jobb, HÄR, om uppskjutna ersättningar som skulle återbetalas först inom FYRA år. Därtill används "jobben" som skäl för att förbättra resultatet. För att få lån hos banken! Detta är magstarkt. Tack och lov ställde arbetarna inte upp. Den VD:n ger sig nog inte så lätt. Undrar vad straffet blir?

När regnet inte kommer av sig självt får man fejka. Även om våra fåglar har sitt ursprung i varmare breddgrader märker man att de kan behöva en dusch då och då. När tempen steg till 30,4 grader klockan 12.00 var det jag som drog på sprinklern hos alla fåglarna. Villken tillgång! Regn fast solen gassar!

De flesta kanarierna hade gått in strax före men här var några friskusar som tog vara på svalkan. Utöver flygarna i regnet sitter några vid ett uppsatt äpple lite längre bak. Hade jag inte haft kameran att tänka på hade jag kanske klivit in själv för det stänkte gott på benen.

Lessonen duschade i går, men inte när kameran var framme i dag. Nymferna höll sig också lugna. Husbonden hade strax innan varit inne hos dem med trimmern och kört ner tät växtlighet...! Vem fasen kan släppa loss då...?

I'm singing in the rain...   Nu hoppas vi bara på the Real Thing.

Husbonden reparerade en gavel. Jag vilade. 29,3 grader. Efter många varma dagar är man rätt slak. Undviker solen. Äter kräm och mjölk och nån smörgås. Ingen vettig måltid på en veckas tid. Hittade en finess på nya kameran. Alltid nåt.

Vännerna här på kvällen. Kaffe med dopp och svalkande glass. Vi hamnade på ett ställe i skuggan och kom oss inte för med att flytta ut i svalkan när solen gått ner.

Mina vrister är enormt svullna. Av värmen förstås. Öm i fötterna. Går som en nittioåring. Borde lägga upp fötterna om dagen. Blir inte av. Vädrar nu ut i Lilla Huset och hos fåglarna. Hoppas på god sömn trots allt.

En het dag till... sen väntar svalare väder i en vecka framåt enligt tiodygnsprognosen. Mulet och regn, mulet och regn med 16, 11, 19 och 15 grader. Låter skönt.

Kom an molnen, kom an...!!

Den förste juli, het sommar och en Almedalsvecka som bara pågår och pågår. Morronsoffan sänds därifrån. Hela etablissemanget med lobby och politiker samt hela kommentariatet är där. Ändå missade man tydligen Lars Ohlys (V) tal i söndags. Jag har då inte hört nåt. Det härligaste citatet därifrån publiceras å denna blogg, enkom för att leva vidare.

Det handlar om Lars Ohlys underbara replik på högerregeringens nedskärningar för sjuka och arbetslösa. Regeringens inställning till sänkta ersättningar för sjuka är ju att det inte ska löna sig att vara sjuk. Ohly kontrade med dessa ord:

"Så jag förväntar mig att regeringen nu fortsätter på sin linje och inför en straffskatt på fattigdom, för då ska väl dom fattiga satarna inse att det inte lönar sig att vara fattig."

Almedalsveckan inleddes med Ohlys tal på söndagen vilket förbigicks med tystnad. Medierna behandlar vänsterpartiet som något katten släpat in. Dagen efter hette det nämligen att "nu börjar det på allvar"…!

Sånt odemokratiskt beteende är oacceptabelt och allvarligt. Ett parti som mycket väl kan hamna i regering 2010 kan inte nonchaleras på det viset. Vi medborgare har rätt till saklig information. Härmed vare åtminstone citatet förevigat. Det återfinns på 14:e minuten i talet HÄR.

Arbetarna på Husbondens jobb vann i fjärde ronden mot VD:n på knock out. Två tredjedelar RÖSTADE BORT förslaget om att skänka bort nio månaders avtalad löneförhöjning till företaget. Ett förslag som innebar att de skulle få jobba minst FYRA år för att alls få igen pengarna.

Husbonden var en av dom som agiterade mot VD:ns fräckhet. Se historien HÄR. Han drar nu en lättnadens suck över att arbetskamraterna var så starka och stod emot både hot, utpressningar och lagbrott. Viktigast var nog principen men det är klart att löneförhöjningen behövs mer än väl.

Vad som imponerar mest beträffande metallarnas modiga ställningstagande är att omröstningen inte skedde på ett möte med möjlighet att påverka varandra, utan med separata lappar. Ändå var det så många som klart visade var dom tyckte det idiotiska förslaget hörde hemma. Nämligen i avgrunden. Jippie! Det finns hopp.

ARBETARE I ALLA LÄNDER, FÖRENEN EDER !

"Här kommer alla mo-olnen på en och samma gå-ång"...

Mitt på dagen kom dom. På bred front radade dom upp sig. Från öster, från söder, från norr. Man trodde inte det var sant. Äntligen lite skugga. "Molnskugga, molnskugga..."

Som vi såg fram emot detta. Vi fick andas en liten stund. Sen skingrade dom sig plötsligt efter någon timme så att solen kunde bryta igenom!! Igen. Fy vad det brände.

Efter några timmar kom åskvädret. Det mullrade förväntansfullt på avstånd. Kom närmare och närmare. Tv:n ur. Datorn ur. Telefonen ur. Jag bar in virke som Husbonden jobbar med under tak.

Och YES där small det, på sju kilometers håll. Fem minuters stilla regn.

Så fjuttigt...

Men det blev faktiskt mycket bättre luft efteråt. Jag unnar alla ett regnväder efter all denna sol. Hoppas det skvätter lite på bloggens läsare.

Nu till Morden i Midsomer. Med språng...

Markiserna ner. Det är vad som gäller under värmeböljan. Vi täcker alla fönster hela dagarna. Ser ut som om Lilla Huset sover. Sittplatserna i solen är tomma. Spannen vittnar om avbruten ogräsrensning. Vi övergick istället till att köra in den helt torra veden trots dagens toppnotering på 28,9 grader. Det funkade några timmar men sen måste åtminstone jag tänka på min otränade rygg.

För att inte tala om min stortå. En träpall landade exakt på den onda artrosknölen så nu går man lite knyckigt ett tag. Tår har ett utsatt läge, den saken är klar.

Husbonden körde ett pass till och snart... är veden inne. Här syns resterna av 14 kubikmeter! I år var traven stor.

Märkligt nog har jag hittills tålt värmen mycket bättre än tidigare år. Måste bero på blåsten. Det har svalkat gott, men nu blir det nog värre. Värmen ska öka successivt under kommande vecka för att stiga över 30 grader mot slutet. Hej och hå. Det blir till att leva i halvdunkel med fördragna markiser om dagen och halvdunkel med korsdrag på nätterna. Inga lampor! De värmer.

Hundarna ville inte heller ut på eftermiddagen. De måste ut och kissa och skyndade sig in i den relativa svalkan lika fort som om det hade ösregnat. Och nu sitter man frivilligt intill en varm dator... Man är inte riktigt klok.