Nä nu smäller jag av! Ny layout på hele dritten!

Bloggagratis har blivit Bloggplatsen. Nääääjjj!

Var övertygad om att ha kommit fel. Men sen fattade man ju.

Det blir säkert JÄTTEBRA med tiden, det är inte det...

Detta var bara fel dag för nyheter.

Det är så himla mycket att lära sig hela tiden.

Just i kväll tänkte jag ta itu med filmbiten och säkerhetskopiering till den extra hårddisken.

Den som jag inte orkat med hittills... Hvi händer mig detta? NU?

Jag som bara skulle in och titta lite... Här ligger manualerna upplagda.

Jag har inte tiiid med fler nyheter. Så störd jag blev!

Suck.

Nä, nu måste jag smälta detta. Återkommer när jag har samlat mig.

Nu gjorde han det igen… Jag vet inte för vilken gång i ordningen. Och denna var ganska ny. Han är för stark, det är hela grejen. 

- Jag tar på mig detta, sa han skuldmedvetet. Jag kände att det var på gränsen men fortsatte ändå.

Husbonden grävde upp några stora buskar som planterades inne i kanarievoljären. Ändamålet helgar medlen, heter det ju. Kanarierna blev i alla fall glada.

Knäckta spadar har kostat oss en förmögenhet vid det här laget. Fast vi kanske tjänat in det på att inte anlita grävare… jag vet inte.

- Varför tog du inte spettet? frågade jag. Vi har ju ett som du redan har böjt. Hehe... detta är inte klokt.

   Mamma var en mycket skicklig sömmerska. Duktig med handarbete av alla slag. Hennes stickningar var ett under av jämnhet och släthet. Hon var också en fena på mönster, kreativ och uthållig. Hade hon fått en idé så genomförde hon den.

En kines beställde en stickad tröja med världens alla flaggor på och erbjöd så bra betalt att mamma åtog sig uppgiften. Och eftersom mamma var noggrann, ja… perfektionist, så hade hon mycket jobb med den där tröjan. Från mönster och färger till stickning.

Undra på att hon var stolt när den var klar. Denna unika tröja, av vilken det fanns bara ett enda exemplar i hela världen, skulle så klart förevigas. Pappa var modell. Inte anade de då att tröjan skulle bli till ett trauma.

Kinesen hämtade tröjan. Det var nåt krångel med betalningen (jag minns inte riktigt). Kanske blev det inte lika mycket som utlovat? Hur som helst kom saken ur världen. Detta var 1948.

Inte så värst långt efteråt såg mamma och pappa ett reportage i en tidning där den unika tröjan uppmärksammades. Mamma såg med ens att det var just den. Hon hade ju levt med den länge och kunde varje millimeter. I reportaget påstods att kinesens fru hade gjort den.

Detta sårade mamma väldigt djupt. Hela hennes skaparglädje och hantverksstolthet fick sig en knäck. För att inte tala om besvikelsen över falska människor. Det tog lång tid innan hon kom över det. Nu är hon tyvärr borta, men med detta återställer jag ordningen. Det sägs ju att allt som hamnar på internet ligger där i evärderlig tid...

 ----------------------

Upphovsrätt handlar om just detta. Oavsett vilket slags konstverk det handlar om. En text, bok, foton, teckningar, målningar, foton, smidda saker, en skulptur, melodier… vad som helst. Någonstans finns en upphovsman som satsat skaparkraft, uppfinnarglädje, lust, tid, intresse och hantverksskicklighet. Och som är stolt och glad över vad som åstadkommits. Det ska eller får man inte ta ifrån någon annan! Det är lumpet och fantasilöst att stjäla andras verk när man inte kan själv.

Va…? En fönstertittare!

Hehe, en fotograf får inte tänka på vad andra tror. Målet helgar medlen.

Så här kan det se ut när jag går runt och fotar våra fåglar (varm tröja om onda ryggen). Gillar att testa gränserna för det KAN gå ju vägen...

I solnedgången fick jag idén att pröva ett nytt grepp. Att fånga risfåglarna i Royal Suite, när de gått in för att göra kväll. Inte världens bästa ljus och på fyra meters håll. Från voljären in genom deras utgångshål som är av ventiltyp i 15 cm tjock vägg. Men kör man manuellt och fokuserar direkt på objektet långt där inne så…

                  Ett av resultaten...

    ....från originalet som såg ut så här:

Raklång på schäslongen med värmedynan på trean. Hett som i h-vetet. Det var vad som hjälpte efter en hel dags molvärk i ryggen. Man är ju enveten, kämpar emot i det längsta och hoppas… Till slut fanns bara ett att göra. Efter 20 minuter kunde jag resa mig upp och stryka det som redan börjat samla damm.

Nu fanns en nyköpt svart bomullsskjorta med i högen. Husbonden älskar svart. Svart suger åt sig allt som finns i omgivningen. Ska man ha svart så ska man leva i allergistädad miljö och inte ha djur! Det är min åsikt.

Skulle annars filmat och fotat fåglarna nu före försäljningen, men jag fick ge upp. Nä, den här gången har ryggskottet varit för ilsket. Skulle också gått efter mer älggräs men det fick vara. Nå… nu kommer en vecka med aningens piggare väder och nya förhoppningar.

Häromdagen skrev jag om ladusvalorna på vårt tak. Jag la också ut en flygbild som var rätt hygglig. Men… så slog det mig att man inte såg de långa spröten som är ladusvalans främsta signalement. Men det är ju omisskännligt ändå en ladusvala med det mörka huvudet och den röda strupen. Så ser ingen annan svala ut.

Sände mina frågor till P1:s Naturmorgon och undrar där om det är en hona (läste att de har kortare stjärt än hanen)? Är det kanske en unge? Eller är det så att de långa spröten inte framträder när stjärten är vitt utbredd som på bilden?

Återstår att se/höra om de tar upp frågan nu när de rara fåglarna snart bara är ett minne blott i vårt land.

När Husbonden fick ögonen på detta fotvårdsset sa han bara: KÖP!

Därmed fick Lilla Huset hem ett nytt pedikyrset. Helt underbart. Med steglös hastighetsreglering upp till 5000 varv per minut. Det är grejer det. Mer i stil med dem fotvårdarna använder. Hela 11 tillbehör i safir, ett långlivat material.

Motvilligt har man ju insett att den egna kroppen nu behöver extra tillsyn, vilket man aldrig tänkte på förr. 'Åldringsvården' på den egna kroppen tar allt längre tid ;-)

Setet var en kampanj så priset var inget att tveka på. Den blev så populär att företaget fick skaffa fler i hast. Trots att det stod "så länge lagret räcker". Det kallar jag god kundservice! Många andra säger bara att det är slut och anstränger sig inte.

Har inte prövat underverket ännu för jag kom just från fotvårdaren på grund av det envetna ryggskottet. Tur att det finns hjälp ändå. När ryggen är sig själv igen, intjänas köpet på två besök hos fotvården.

Plusvardag har fullt med praktiska hjälpmedel som gör vardagen enklare. Man kan bläddra i katalogen på nätet eller beställa gratis för att bläddra i lugn och ro. Lilla Husets nästa inköp blir nog en ryggstödskudde till både hem och bil. Samt en ländryggsvärmare i ull. Här finns finfina grejer för oss handikappade. Bara att inse att vi blir krumma och stela lite till mans med stigande ålder.