Bilden förklarar nog mina känslor idag. Vi har haft två uppslitande dagar inför leveransen av årets ungar i fågelhuset. Man vill ju dels njuta av dem hela sommaren, dels att de ska ha en härlig uppväxt i relativ frihet och samvaro med sin stora flock. Men den fasansfulla skilsmässan hänger ändå över oss.

Nu var tiden inne och det är... hjärtskärande. Här åker Helmer Bryd, Milli Vanilli, Jiffy, Snövit och alla de andra barnen. Nej, jag gråter inte för då klarar man inte av det. Man stålsätter sig och stänger av tankarna.

Insamlingen gick fint. Vi har lärt oss knep för att det ska gå smidigt. Har noggranna listor med märkningar att gå efter. Vi bockar av och räknar in för att absolut inte ta fel fåglar (bort hemska tanke). Vi tar det lugnt och förbereder oss, men när de sitter där i transportlådorna är allt definitivt över. 15 kanarier (överst), 18 måsfinkar under dem, 26 risfåglar och underst sladdnymfen Östen. De underbaraste representanter för sina arter vilka vi helst hade behållit allihop. Ändå har vi tagit undan fem måsfinkar, sex kanarier och tre risfåglar för egen räkning.

Detta är inget mindre än ett trauma. När vi kom hem efter leveransen hade jag den där influensakänslan man kan få i kroppen efter t.ex dödsfall, begravningar eller andra uppslitande händelser. Värk i musklerna, lätt bedövad i knoppen och en stor och tung trötthet. Värktablett och vila gällde för eftermiddagen. Nu återstår noteringarna i loggboken.

Avslutar med en trevligare bild: Invånarna i Royal Suite när de om morgonen samlas i solvrån på sin "veranda". Djurens och fåglarnas avundsvärda privilegium; att leva i nuet.

Sånt där som om ormvråken och människans beteende (förra inlägget) kan vi tala om i Kyrkans samtalsgrupp. Vi talar även om Sveriges avkristnande. Vårt land är nu tydligen det mest sekulariserade landet i världen, sägs det. Det är sorgligt, menar jag. Vigslar och dop i kyrkan betraktas av många som ett "kul jippo med lite gudstrams som man får ta på köpet", berättar de båda kvinnliga prästerna som leder samtalen.

Den ena, Elisabeth, berättade om ett skräckexempel från ett dop som nästan fick henne att avbryta ceremonin. Gästerna gapade över hela kyrkan mitt i akten "SÄG NU RÄTT NAMN!" och skämtade högljutt om allt möjligt, totalt respektlöst. Som sagt, var hon på vippen att avbryta alltihop men fullföljde med tanke på barnet som åtminstone blev döpt. Jag blev lätt chockad av detta vittnesmål ur verkligheten.

Trots den respektlöshet - ja... förakt - mot kristna värden som visades där söker människor ro, andlighet och stillhet som aldrig förr. Det skrivs hyllmetrar av böcker om långsamhet, meditation, massage och terapier av alla de slag för att stå ut med tillvaron i vår stressade tid. Jag tänker att "det är synd om människorna", idag mer än på Strindbergs tid.

Troligen var dopgästerna ovan totalt okunniga om kristendomens betydelse för vårt land. Kanske beror det på att kristendomsundervisningen försvann från skolans läroplan 1969. Kristendomen är faktiskt en del av vår historia, kultur och tradition. Och Bibeln är grund till vår lagstiftning (de tio budorden). Det kan aldrig vara fel att få en grundlig kännedom om detta. Undervisning är inte samma sak som påtryckning vilket en del tycks tro.

Jag har aldrig känt mig påtvingad någon tro från vare sig söndagsskolan, kyrkan eller skolan fast vi hade kristendom på schemat.

Och om man nu vill ta avstånd från kristendomen så måste man ju få grundlig information först, för att veta vad man vill ta avstånd ifrån.

Ormvråken bjöd i går på strålande uppvisning i kraftig blåst. Den demonstrerade hela registret av proffsig navigering i luftrummet. Husbonden och jag blev stående stumma av beundran. Länge. Vråken gled med full kontroll i medvinden, vände upp i motvind och ryttlade, växlade höjd och så vidare.

Vi tänkte då på ett tv-program där människan grundligt studerade pilgrimsfalken för att bl.a kunna göra likadana vingar till flygplan. Vad trött jag blir!

Varför måste Monstret Människa alltid försöka efterlikna djuren? Varför kan de inte få ha sina unika färdigheter i fred? Varför måste vi nödvändigt behärska ALLT som alla andra varelser gör? Vi kan ju så mycket annat som de inte kan. Varför inte bara njuta och låta sig förundras i medkännande glädje över ormvråkens skicklighet?

Kan det vara så att människan då känner sig ynklig och övertrumfad, vilket då rakt inte får ske. Man undrar...

Plötsligt händer allt på en gång. Killen som rättade till nocken kom samtidigt med elgubbarna som bytte mätarskåpet. Och... häpp... precis när vi skulle sköta fåglarna bröts strömmen för en timme. Pippisarna har alltid mat kvar och solen sken in som ledljus. Började med allt man inte behöver el till. Vattenbyte, diskning och fröblåsning fick vänta. Och kom jag faktiskt ihåg att sedan flytta fram tiden på våra ÅTTA tidur!

   Guud, så skönt att få in mätarskåpet på insidan. Och så snyggt det blev. Se bara på det gamla...!! Detta har vi längtat efter länge. Nu kan inga bovar bara sticka in näven i det och mörklägga hela gården. Och vi slipper felsöka utomhus i snöstorm eller ösregn. Automatsäkringar och jordfelsbrytare, kan veta. Dessutom omfattar brytaren även garage och verkstad - efterlängtat det med.

Och nocken... den hade bara vridit sig. Värre var det inte. Hur det gått till kan ingen fatta, men nockpannorna täckte till slut inte takpannorna och det har regnat in på det underliggande gamla spåntaket länge nog. Äntligen är det tillrättat inför kommande vinter. Drar en lättnadens suck.

Mitt i middagen kom Posten med leverans från foderbilen.se. Vi prövar nu Eukanuba till hundarna för det gamla Robur smular så hemskt. Posten har fått mer att göra med all e-handel. HURRA, för oss på landsbygden! Det kan betyda att vi får ha LANTBREVBÄRARN kvar. Jag bidrar på mitt sätt med internetköp. För igår kom även BOKEN som jag beställt. Återkommer till den "för nu är min tid ute". 

Ikväll skippar jag tyvärr mötet med vår nybildade Fotoklubb. Intressekonflikt... INOM MIG, vill säga. Jag väljer istället Kyrkans samtalsgrupp Det Goda Samtalet där ämnet för kvällen är "Vem är Gud". Det ni...

De rödgröna såg för goa och nöjda ut när budgeten presenterades i morronsoffan. De kommer att bli överens! Allt annat vore självmål. Det är rent av löjligt av journalister att försöka leta splittring här. Det syns och hörs lång väg att de är överens om såväl vägen som målet. Känner på mig att detta går bra. Oppositionen ger verkligen intryck av trygg och lugn harmoni i förvissning om att inget ska hindra dem att bli sams.

Äntligen pratas det människovärde och välfärd igen. Som alla ska vara med och betala. Att få såväl sjukvård, skola, vägar, kommunikationer som äldrevård, sjukförsäkring och a-kassa värda namnen är ju VÄRLDENS BILLIGASTE FÖRSÄKRING. Jag fattar inte hur en del människor går på snacket om att mer pengar i plånboken skulle lösa alla dessa delar. Att betala för allt detta ur egen ficka blir svindyrt.

SKATTEN ÄR EN GENIALT BILLIG FÖRSÄKRING MOT VÄLDIGT MYCKET.

1) Äntligen ute på nätet igen. Internetanslutningen krånglade (grrrr), men IT-tekniker som man blivit med tiden visste jag att dra ur alla kontakter till modem och router en stund för att sen plugga in med färska anslutningar. Si... det funkade. Själv är bäste dräng. Alltid störande med avbrott.

2) Apropå störande... huselektrikern har dragits med hjärtproblem och har i dagarna fått nytt hjärta! Snacka om avbrott. Huuu.... Vilken fasansfull upplevelse. Blir tårögd av blotta tanken. Hoppas att allt går som det ska.

3) Han skulle bytt vårt elskåp och huvudmätare men i morgon kommer elbolaget istället. Det sitter nu UTANPÅ lagården, är av murket trä med en yttepytte-varvel på. OM några bovar skulle få för sig att mörklägga hela gården har det bara varit att stoppa in armen och vrida om spaken...!!! Sånt gör mig nojig.

Skåpet är ju av gammalt datum, typ 30-talet eller så... då Sverige var ett snällt land och ingen gjorde så, åtminstone inte på landsbygden. Men nu...! Jag anser att sådan inbjudan inte hör hemma i moderna tider. Men gissa om jag fick argumentera för saken för att få in skåpet på insidan.

- "Näe, vi brukar inte göra så", hette det. "Vi måste ju komma åt att läsa av".

Komma åt! När då! Sedan fem år tillbaka läser vi årligen av själva och skickar in uppgiften via mail till elbolaget. De kommer bara stickprovsvis. Och det är inte märkvärdigare än att abonnenten är skyldig att ge tillträde för avläsning när så påfordras. Det tog skruv, men tänk att man ska behöva...

   Orangeriets första paprika! Jag trodde Husbonden skämtade när han kom in med den. Men så var det. Enligt sortbeskrivningen skulle den bli gul, men... grönt är skönt.

Men vad händer i läkarkåren? När det lilla spädbarnet på Astrid Lindgrens Sjukhus avled med höga doser tiopental i blod och urin och läkaren anhölls ryckte hela läkarskrået ut till högljutt försvar fast dom OMÖJLIGT KAN VETA exakt vad som hänt i varje detalj. Läkardrevet hördes i debatter och tv-soffor. Kollegerna var fullt beredda att försvara en eventuell barnadråpare - ja, för ingen visste ju, och vet fortfarande inte, exakt vad som hänt utan en brottsutredning. Och nu har sjukhuspersonal låtit tillkännage att man inte längre vågar ge svårt sjuka patienter så mycket smärtlindring som  tidigare. Ett förtäckt hot? Även om socialstyrelsen nu konstaterat att inga fel begåtts kvarstår brottsmisstanken.

Läkarkåren styr alltså landet nu. Läkarmaffian (stafettläkarföretagen) skinnar landstingen (OSS) på miljarder till följd av den läkarbrist de själva åstadkommit genom att medvetet hindra utbildning av läkare i tillräcklig numerär (enl. Uppdrag Granskning).

Läkarna är beredda att med enorma resurser rycka ut till försvar för en dråpmisstänkt kollega utan att veta vad som hänt (fallet är sekretessbelagt). Och nu ska inte svårt sjuka patienter få tillräckligt med smärtlindring. Aktionerna ser sjukligt samordnade ut i mina ögon.

Men... att ställa sig på de sjukas sida gentemot Försäkringskassan och regeringen för att försvara de diagnoser man ställt på sina patienter, det vågar man inte! En samlad aktion från läkarkåren vars yrkesheder solkats av Fk hade inte suttit fel. Det hade verkligen varit att ställa sig på patienternas sida, vilket väl är läkarnas egentliga uppgift.

De nyanskaffade nymfungarna mår fint. Var just ute och kikade innan ljuset släcks och nu äter dom. Gänget har ägnat dagen åt att svinga sig i trapetserna och pröva alla sittplatser i sin nya bostad. Troligen är de uppiggade av allt fågelliv runtomkring. För vid middagstid utbröt fullt tumult i fågelhuset...

När jag kom in på middagskoll flaxade nymfer överallt i hela fågelhuset. (Tack Gud, för att vi har dörr mot trappan till loftet.) Ja, det var inte nykomlingarna som var lösa... utan våra gamla. Gallerdörren var oreglad! Lätt gjort när vi har magnetlås också (vi har glömt det förr). Nya rutiner för koll och dubbelkoll stundar!

Nyfikenheten på det nya gänget hade lockat ut dem och när flera tunga nymfer landar på gallerdörren samtidigt duger inget magnetlås. Upp for alltså dörren under kackel och skrik. Tre nymfer hängde på lessonburarna, två var i krukväxterna, andra var i kanarieavdelningen och somliga var överallt! Östen var så trött av ståhejet att han dråsade ner på mattan (lättfångad).

Och Sussie... stackarn, hade fastnat med stjärten i flugremsan (fniss... vilken syn). Hon lyckades slita loss flugremsan och flög med denna dinglande efter sig tillbaka in i bostaden, men flugremsan fastnade i lövverket och där hängde hon. Hihi... och stackars... ojojoj (blandade känslor inför denna komik).

När jag hjälpte henne loss rök förstås åtskilliga stjärtfjädrar (AJ...!!) men loss kom hon och jag stod där med klibbremsan i händerna. Och nymferna fortsatte flaxa medan jag nödtorftigt tvättade av klibbet. Nå... till slut var alla insamlade och dörren låst. Puh... Inga döda punkter här.