Fast i poliskontroll idag. Husbonden och jag drog till Grannbyn för att köpa fågelholkar hos en expert på sådana. Vi hann inte ur den egna Byn innan det hände. Plötsligt klev en polis ut från ingenting och vinkade in oss på en tvärgata. De ville bara ha en "blåsning" och frågade inte ens efter körtkortet.
Husbondens lungvolym är det inget fel på, hehe...;-). Och bältena var på, sprit drickes ej och nybesiktigad bil. Men visst blir man rädd för radarn. Det är ju så lätt hänt. Men vi gillar att polisen är ute. Det behövs verkligen.

Hem kom vi småningom med bilen full av fågelholkar. Skulle tagit en bild, men nu är de med Husbonden till jobbet. Verkligen bra holkar. Får återkomma till dem.

Hursomhelst var poliskontrollen kvar när vi återvände nån timme senare. De måste ha hittat en kanonbra plats, liksom en råttfälla - svår att slinka ur.

Det blev en riktig komma-och-åka-dag. I övrigt inköp till hushållet och till kvarnen efter havre till marsvinen. Frysta pajer till lunch. Ikväll gluttar jag på Claes Malmberg som söker sina rötter i ettans Vem tror du att du är? 

Reprisen av John Adams går senare, den där som fått tretton Emmys. Sov mig igenom originalet för den äääär sååå trööög. Så jag struntar nog i reprisen också. Det finns annat att pyssla med.

Följde hundarna runt huset på första rastningen i mörkret. Alltid säkrast, för västgötar gapar lätt när de hör nåt eller känner en främmande doft och man vet aldrig vad som döljer sig där ute. Kanske en hare som inte hittar ut ur hägnet, en rovfågel som kan attackera eller nåt…? Deras kaxiga attityd har även lätt att reta upp någon som är både stor och stark… t.ex en varg. Således bäst att vara allestädes närvarande.

Sista skallet vid grinden retade (?) eller skrämde (?) upp någon bakom vedboden för där ljöd det konstigaste läte jag aldrig hört förut; ett litet men starkt gnägg. Lät som en liten häst, typ "HÄHÄHÄHÄ". Fick in hundarna snabbt, dröjde mig kvar på farstun och släckte ljuset ifall jag skulle få en skymt av detta NÅGOT.

Men… tyst som i graven. Häst kan det absolut inte ha varit. Min bästa teori är grävling för det har vi där. Men… gnäggar dom?

Folkpartiets ledning ville på landsmötet skärpa sin integrationspolitik ytterligare. Förutom språkkravet ville man att invandrare också skulle genomgå en samhällskurs för att få bli svenska medborgare. Men ledningens förslag gick inte igenom. Nyamko Sabuni, själv invandrad från afrikanska Burundi, arbetar vidare med idén.

Gillar idén vid första påseendet. Det kan vara bra för invandrare att få en samhällsorientering. Men med SD i hasorna blev det kanske fel tajming. Det skulle i så fall införts för länge sedan.

Kul när Jan Björklund i sitt tal påstod att Zlatan var invandrad från Balkan när han är född i Sverige. Detta vet ju varenda fotbollskille i landet. En praktfadäs! Det finns ju så många andra av våra framgångsrika invandrare han kunde ha nämnt. Immigrantinstitutet har faktaspäckade bra sidor på nätet. Även en om INVANDRARE SOM LYCKATS I SVERIGE, kan veta.

Han kunde t.ex ha nämnt: Nalin Pekgul eller Ibrahim Baylan (fast de är väl av fel partifärg), brottaren Ara Abrahamian eller författaren och journalisten Alexandra Pascalidou. Eller varför inte Theodor Kallifatides, Péter Kádár, Yassar Kemal, Käbi Laretei, Victor Rojas, Ervin Rosenberg, Cornelis Vreeswijk, Harry Schein eller Jerzy Einhorn (de tre sista avlidna, men dock…).

Blev själv häpen över hur många framgångsrika invandrare här finns. Rekommenderar en glutt på denna sajt HÄR.

Vita Brevis har fått mig till följande. Vita kan känna sig hedrad för det är ytterst sällsynt att jag antar "utmaningar", fast vi har stämt ner tonen lite med det utmanande, ty... det ÄR JU FRIVILLIGT. Därför bollar jag inte ens vidare till tre andra personer. Säger bara att det är fritt fram att låta sig inspireras.

Här kommer dom:

1. Jag har ätit middag med Peter Himmelstrand. Han bjöd.

2. Som nioåring hade jag upplevt tre begravningar. Fina erfarenheter som barn mycket väl kan handskas med.

3. Höll på att förlora mitt första jobb för att jag inte ställde upp som lucia. Jag vann. Möttes senare med respekt av personalchefen och fick fint betyg!

4. Ridskolans nya häst brast i sken varv efter varv i manegen med mig på ryggen - en paralyserat livrädd 11-åring, helt döv för ryttmästarns utvrålade order. Då upptäcktes att jag utrustats med spö till den spörädda hästen (!) varpå detta kastades och hästen lugnade sig. Fortsatte att rida i flera år, men aldrig mer den hästen.

5. Har intervjuat Ulf Adelsohn (M), Sven Hulterström (S) och Olof Johansson (C).

6. Har sovit en natt i fyllecell.

7. Höll upp med rökning i ELVA år innan jag började på nytt.

8. Är en social enstöring.

9. Har flutit omkring genom livet utan målsättning - "hoppat på stockarna i forsen".

10. Är en obotlig optimist men samtidigt en domedagsprofet av guds nåde...! Hur i alla dar...? Jo, det svänger.

Som sagt låt er gärna inspireras å frivillig väg.

Åhej och hå, äntligen har Telia lyssnat på mitt inlägg om robotsvararen! Njae, det är väl förmätet att tro men många bäckar små... Vi är förstås många som på olika sätt fått Telia att inse hur löjligt det blivit. Fick anledning att ringa Telia idag och hade lite ångest inför konflikten med roboten. Hör bara hur löjligt det låter... att man alls ska behöva känna så inför en röstmaskin! Nå... döm om min förvåning när det genast från start gavs möjlighet att välja knappval istället för röst! Halleluja! Telia har lyssnat!

Orsak till mitt samtal var ett mail från "Telia" PÅ ENGELSKA vilket uppmanade mig att följa nån länk för att ändra mina säkerhetsinställningar för eposten. Insåg väl att det var nåt lurt men ville ha bekräftelse innan jag "slängde skiten" som supporten uttryckte det hela.

Apropå lurendrejeri så ljuger sig företagen nu förbi NIX-spärren och påstår att man är "gammal kund" till dem (dessa får kontaktas). Telefonisten inledde med "vi får ringa till våra tidigare kunder"...! Var det genomskinligt eller?

- Jaha, vilket företag då? frågade jag.

- Atlas hälsovårdsprodukter.

- Nähähä, det har vi aldrig köpt.

- Jaså-nähä, ja du kanske inte ens vill höra...?

Samtalet visade ju tydligt att dom fiskade i grumligt vatten. Inget mindre än terror. Stackars alla gamla!

För övrigt har jag haft en riktig siestadag. Glidit fram i slow motion, läst en stund, sovit en stund... Man behöver sådana dagar. Kravfria dagar.

De sju dödssynderna är ständigt lika aktuella. Sissela Kyle berättade hos Skavlan om ett nytt projekt på detta tema. Mina nya böcker som kom idag, även där är dödssynderna på tapeten. Som om inte detta vore nog såg Lilla Huset sin halvfavvo Caroline af Ugglas i Doobidoo och jag måste erkänna att jag är liiite AVUNDSJUK på hennes smäckra överarmar (dem kan man liksom inte undgå...).

Nåja, inte avundsjuk på DET viset. När man blir äldre kan man ju inte vara avundsjuk på alla som är yngre och ännu inte har gäddhäng, men iallafall... det skulle varit trevligt med sådana överarmar.

De nya böckerna av Patricia Tudor-Sandahl handlar om att förlika sig med sitt åldrande, vilket ofta börjar med att man inte känner den där personen i spegeln. Hon skriver om åren 50-60-70. Hör bara:

"Man är långt ifrån ung, men inte riktigt gammal, man vet vad man har varit, men inte vart man ska. [...] Det är ju nu man ska ta chansen att åstadkomma det man har sagt att man ska göra sedan. Det är nu som ÄR sedan. Nu har man chansen att förverkliga sina drömma eller släppa taget om dem. Annars blir det försent. Livet är en direktsändning."

Sug på den... LIVET GÅR INTE I REPRIS.

-------------------

En som fortfarande har livet framför sig är bonusdotera som just provfilmat för reklaminslag. Tre olika sekvenser och i STOR konkurrens. Hur det går med det får tiden utvisa.

------------------

På tal om annat... så har Bygdens Industrigymnasieum fått nytt namn: Teknik COLLEGE, ska det heta. Jojomän. (Fint ska de' va'...)

Inget promenadväder. Regn, regn, regn...

Mitt i värsta ösregnet sågs kanarierna sitta still i utevoljären länge, länge. Aha... nåt fel var det. En hungrig ung hök sniffar runt. En jagad entita från fågelbordet klarade sig med några tvära kast. Man håller andan. Så fick höken hämta nya krafter. Han sågs sedan sittande på staketet utanför fågelhuset och titta på fåglarna därinne GENOM FÖNSTRET. Ja, det kan han fundera på (tur vi har nät på insidan ifall han kraschar glaset). Det var då kanarierna satt i regnet.

I en kommentar till förra inlägget berättas om ett rovfågelslag på gårdens svarta ankor. 'Andlös' skräck (hehe). Ankan återfanns sen chockad men vid liv och kunde plockas in i stallet till kompisarna. Skönt.

Nya risfågelpojkarna flyttade in till det vita gänget i Royal Suite och stor glädje uppstod. Alla spelade och duschade. Det stänkte som värsta regnet inomhus. Tur man har luftavfuktare.

Och gissa vad...! En av de "nya" var en som vi tidigare fött upp och sålt...hahaha... Undra på att han blev glad när han kände igen sig. Tar på mig hela skulden för detta. Glömde listan med levererade nummer och litade på den som läste av ringen. Suck... Detta var verkligen inte meningen, då kunde han stannat här hela sommaren. Stackarn... inte skickar vi bort honom nu. Det måste vara någon mening med detta. Nu får han fortsätta vara glad. Och vi har lärt oss en läxa.

Dagens lunch: varma mackor (tonfisk, tomat, ost och skinka... jummy, jummy...).

Beställde tre böcker av Patricia Tudor-Sandahl som nyligen kommit ut med "Den fjärde åldern", se HÄR. Ad libris hade fler av hennes äldre böcker för bara 41 kr styck så jag klämde i med två extra. Mysigt.

Så tokiga vi är... Mitt i novemberdiset njuter Lilla Huset av våg och vind i denna västkustska glimt från vårt oktoberbesök i Ljungskile. Andra väljer väl hellre sandstrand och vajande hawaiipalmer. Så 'forskellig' är smaken. De flesta gläds nog iallfall åt att det inte är som vid Stora Snöstormen 17 nov 1995.