Kylen är fylld, vi är laddade. Inget traditionellt saknas. Är redan trött på julmaten innan det ens har börjat. Vet hur det brukar bli… Fasar för resterna dag efter dag. Mår illa vid blotta tanken. I ett försök till nytänkande drog jag igång följande samtal en dag:

-  Vad vill du nu att vi ska ha för mat i jul?

- Inget märkvärdigt, bara skinka, köttbullar, prinskorv, vörtbröd, Janssons, rullsylta, kalvsylta, rödbetssallad, julost, sill och en nubbe, svarade Husbonden!

Svaret var givet. Jag visste. Hyste en from förhoppning om tillmötesgående då han vet att jag inte gillar julbordet så värst. Inget förbarmande. Vi firar juldagarna på tu man hand.

- Kan du inte tänka dig att ändra lite, alltså att inte äta ALLT på en gång? Kan vi inte ha skinka en dag, Janssons en annan och så vidare?

- Nä, jag VILL ha alltihop! Varför ska jag behöva avstå från det?

Husbonden ÄR köttälskare, det är bara så. Varje gång hungern sätter in kommer förslag om fläskkotletter och köttbitar - mat för en hel karl. Tur att han också gör slut på kalorierna. Variationen är liksom mitt ansvar. Får kontra med tankar om grönsakssoppa och fisk.

Klart att Husbonden ska få den julmat han vill ha. Men JAG vill också ha min. För första gången krockar det. Hittills har vi ätit samma mat, men nu står det mig upp i halsen. Jag tycker också om prinskorv, köttbullar och skinka. BARA INTE ALLT PÅ EN GÅNG. Så har jag "julat" i 60 år och vet att längtan efter kokta morötter, rotfruktslåda… ja, till och med spenatsoppa blir stark redan på juldagen. Det blir till att koka egna grönsaker separat då. Många kastruller blir det…

Klarar inte att byta fokus. Det är en ny upptäckt. Har en del administration som väntar… och väntar. Men dagar när det hänt för mycket är energin slut och räcker inte till att växla om vid hemkomsten. Med "för mycket" avses här t.ex åka och handla och ringa två viktiga samtal!

Värst är beslutsfattande, om än aldrig så små, det kräver sin energi. Där går gränsen nu. Här tarvas lugna rutiner och stilla dagar, tid för vila och att ’tomglo’ för att hämta kraft mellan utflykterna. Då får administrationen vänta… men inte för länge.

Söker nya vägar till ett flyt, att varva utgivande med intag i lagom blandning (KBT). Skitsvårt när man också behöver intellektuell och social stimulans. Balansgång på slak lina, typ. Knepig sits efter att ha haft kontroll och många bollar i luften. Överskrids gränsen blir det tvärstopp. Hjärnan stänger av. "Ingen hemma", på ett tag. Så verkar denna typ av hjärnskada.

Inköptes ny platt-tv till Lilla Husets sovrum idag. Samt ny jacka till mig, mörkblå. Den gamla gröna antog en skitig färg – trots tvätt – och sån kan man ju inte gå omkring. Stora beslut. Överlät tv-bestyren på Husbonden.

-----------------

Nu kommer dom… Fler ansluter sig till kritiken av alliansens sjuka syn på människor. Och nu gäller det fler än cancersjuka:

"Människor som är sjuka av stress ska inte utsättas för ytterligare stress. Det gör inte att deras sjukdom avtar, snarare tvärtom." Säger Kristina Glise, överläkare vid Institutet för stressmedicin i Göteborg.

Folkpartisten Christer Filipsson, Norberg, överväger att lämna partiet p.gr.a sjukförsäkringsfrågan:

"Jag tycker faktiskt inte om när Folkpartiet är med systematiskt och monterar ner välfärden. Det är de svaga och de utsatta som bäst behöver välfärdssystemen och då ska inte vi dra undan det genom att skapa ett nytt system som slår ut dem […] Jag tycker man är tondöv inför människors vardag."

-----------------

Dagens undring: Vem tar det operativa ansvaret för detta experiment som man just nu utsätter det svenska folket för?

Lilla Huset upplevde något av ett under idag. Vi ringde efter sotar'n och tio minuter senare knackade det på dörren: "Behövde vi sotning"? Vaaa!?

Som himlasänd kom sotarn, vår räddare i nöden - en svart ängel!

Så här var det: När det blev dåligt drag i kaminen upptäckte vi att det var ett år sen sotningen - med råge. Åharrenadå... ringde Soteriet med viss fasa för att det här kunde dra ut på tiden... och nu inför kylan och så... Svaret "ja, vi ska ju inte vara i era trakter på ett tag...." tog ner förväntningarna. Men hon lovade ringa åter med besked... Istället stod sotarn på trappen inom ett ögonblick. Fick larmet medan han passerade, ungefär. Kallar jag snabb service!

Detta är så ovanligt numer så vi har fnissat åt det hela dagen. De var liksom helt overkligt. Men skönt att det blev gjort... och mycket sot i röret var det. Trevlig kille med hästsvans, inte så olik Anders Borg himself faktiskt.

På tal om svart.... tar väl ändå EU-gubbarna på bilden priset. Så urtrist, fult och idiotiskt med denna klädkod, denna maktuniform... Så uppenbart löjligt. Ett patetiskt utslag av feghet - feghet att bryta mönstret? Varför gör ingen något åt det? På bygdens bonnakalas är männen roligare och mer stilfullt klädda än på maktbilden ovan.

Det FINNS ju färgglada pullovers, enfärgade eller med rutor i olika mönster. Det FINNS uddabyxor i färg utan att det är skrikigt. Det FINNS kavajer med färg och olika material t.ex ull, manchester.

Det skulle inte heller sitta fel med en skotte i röd kilt på den här bilden.

Vännerna fick sig några goda skratt när vi mötte med glitter om hårsvallen.  Det såg för roligt ut när Husbonden, fortfarande med glittret om huvudet, drog iväg till Parken för att ta ner lite grangrenar till Vännernas "julskyltning" hemma.

Spännande dessertprovning av två nyköpta danska burkdesserter följde på lunchen = Fikon i Cognac och Vanilla Tropicana. Den sistnämnda med fruktmix av fikon, ananas, papaya, mango och persika var nog i sötaste laget. Men cognacsfikonen överraskade...  tur att det blev lite över.

Väninnan häpnade plötsligt över den egna makens dolda talanger när han tjusigt vek den finaste båt av pappersservetten. - "Varför har du aldrig visat det förut! Här har man varit gifta i över 40 år och inte vetat sånt!" Vi blev lika förvånade över det plötsliga tillkännagivandet. Det visade sig att han haft färdigheten sedan barnsben, men sluppit ifrån livets festvikanden med "tyst diplomati". Nu åker han väl dit, förstås... till julkalaset.

Några som också stoltserade i luciaglitter var hundarna, alltid med på noterna. Tyvärr hade jag hjärnsläpp och glömde öka exponeringstiden... hehe. Bara dessa två mörka på Ulrik och Sigrid blev hyggliga, resten hade blixtgröna ögon.  Klickbara, till viss del.

Vännerna kommer på lunch. Janssons ska snart in i ugnen, glöggen är redo, ljusen tända, marschaller likaså. Sitter här och böjer ryggen rätt (så känns det ofta när jag stått för länge) och funderar på om vi ska ta emot med glitter i håret. Hmmm... så blir det nog.

Har tillverkat en egen almanacka för utskrift. Min favoritdito har nämligen utgått ur Almanacksförlagets sortiment... suck. Den hette Dato i A4-storlek på höjden, med ett halvår på var sida och med plats för små noteringar. Saknar den sååå.

Så vad gör man...? Gör en egen förstås. Gick en jättebra datakurs 1995 och de kunskaperna har jag glädje av än, bl.a till denna almanacka. Se nedan, min ligger först, modellen t.h Klickbara bilder.

-----------

För övrigt funderar Bloggen i dag på varför vi alls behöver fränare bilar när vi numer ska köra allt långsammare. De nya hastighetsgränserna innebar ju till stor del sänkning överlag. Även på hyggliga 90-vägar som ej var olycksbelastade ska vi nu tuffa fram i 70. Snart kan vi gå över till moppe allihop, moppe med kaross. Det borde Saab satsa på.

Oj, nu kommer dom.... Gla' Luciadag, på er därute!

Hjärnan börjar funka. Kan nu hålla HELA säkerhetskoden i huv'et när jag loggar in till bloggen! Bara fyra bokstäver, men ändå... Under blackoutperioderna mindes jag inte mer än bokstav i taget. Tog tid att logga in, om jag säger så  .

Cortisonhalten är återställd. Idag var kroppsvärmen tillbaka, småhuttrandet över och aktiviteten på topp. Dammsugit, mockat hundpoop i trädgården, gått sex kilometer, tvättat två maskiner, burit in trädgårdsslangarna och ringt två samtal... UTAN VILA. Kors i taket! Känns riktigt normalt.

Först nu läser jag om vad som kan drabba en vid snabb utsättning av cortison: ledvärk, muskelvärk, feber, aptitlöshet, illamående, huvudvärk och lågt blodtryck. Undra på att man mådde pyton.

Hörde idag vad fotoklubben ägnat sig åt under min frånvaro. Jo, åt konsten att ta död på en klubb som knappt startat. Med blygsamma 14 medlemmar i en ännu oregistrerad förening tänkte man söka 99000 kr i EU-bidrag för en STOR fototävling med FINA kameror i pris! Så mycket jobb att det krävs en tjänst för att driva projektet. Några blev arga och hotade gå ur klubben. Tur var nog det... Planerna avskrevs.

Mer företag än förening, tänker jag och ryser. Känns lite hybris... Vart tog idealiteten vägen? Måste pengar styra allt? Har folk glömt hur man har roligt utan pengar? Tänkvärt. Umgänge kring en gemensam hobby borde räcka långt. 

Själv har jag under viss vånda prioriterat Kyrkans Samtalsgrupp då höstens månadsmöten råkat sammanfalla.  Mitt val tycktes plötsligt rätt och riktigt.

"Missar du bussen på måndag är det EU:s fel"... läser jag i lokaltidningen. 13 december ändras nämligen tidtabellerna i Västra Götaland och i resten av Europa. För nu ska vår morgonbuss här i Sverige synkroniseras med t.ex Pariståget, som i sin tur ska vara anpassat till Lyon-bussen...!!! Osv.

Den som är van att åka till jobbet vid en viss tid och har funnit rutiner som funkar, ska nu behöva ändra på allting BARA FÖR ATT DET SKA GÅ ATT ÅKA UTAN VÄNTETID - TILL PARIS.

Och när bussen här fastnar i snödrivorna om vintern så får tåget i Paris vänta.... eh? Man tar sig för pannan.

-----------------

Pannan ja, den rynkas ånyo över Astrid Lindgrens Sjukhus som slarvat med medicinerna. För vilken gång i ordningen? Nu skyller dom på att det krävs komplicerade matematiska uträkningar med medicinering till barn, eftersom de är mindre än vuxna!!! Anställ veterinärer, menar jag!

Ja, för landets veterinärer måste slå sig på knäna av skratt, över det här. För sååå hiskeligt komplicerade beräkningar håller veterinärer på med dagarna i ända till långa rader av olika djurslag, katter, hundar, kaniner, ormar... där ingen är den andra lik i storlek, vikt, ålder, ras... Ofta blir veterinärer tvungna att använda humanmedicin till djuren och laborerar därefter. Det tycks gå bättre än på Astrid Lindgrens Sjukhus... Tror i alla fall jag.

Vad har dom för folk anställda på AL, undrar jag. Eller beror det kanske på att AL är ett privatsjukhus? Stressen blir ju stor om man vinstmaximerar för mycket. Man undrar...

En glädjens dag för alla oss som vill ha regeringsskifte. Oppositionen leder över regeringspartierna med 50 mot 42,5 procent. Detta överskuggar allt, denna dag. Mätningen är Statistiska Centralbyråns (SCB) och säkrast av dem alla. Ändå är mätningen gjord innan sjukskrivningsdebatten. Det börjar bra!

Och vad får vi se på Nobelfestligheterna... om inte Maria Wetterstrand (MP) med utslaget hår! Stort leende över partiets uppgång. Fattas bara annat.

------------------

Följde fredsprisutdelningen till Obama vilken talade både långt och länge (40 minuter!) om krig och fred. Somnade. Tittade sedan en stund på banketten och granskade alla vackra (?) klänningar. Det är inte alla kreationer som är helt lyckade. Väldigt många fula, rent av. De flesta är egendomligt stela och oföljsamma, men hovet brukar ju lyckas.

Ibland tycker jag att Husbonden skulle få se mig i en sån där blåsa. Inte för att jag vill, utan för hans skull... Men OM det bleve aktuellt skulle jag minsann rita en snygg en. Med en sån där fotsid sak skulle man kunna ha MBT-skor under utan att nån såg det... hehe.