Det tog lite tid att vänta ut kroppen innan den var redo, och sen skulle banan smörjas och centreras. Men nu är den prövad. Lite ironiskt nu när det börjar bli barmark, men det är ju en investering för framtiden. Här kan man ta sig en halvtimme när man inte hinner att gå den långa utomhusrundan. Eller när det blåser småjävlar. Eller ösregnar.

MBT-skorna knöts på för första gången på 3,5 månad och det var ljuvligt. Som gjutna på fötterna. Gångbanan var en upplevelse… marken rör sig ju. Yrsel var ordet. Lätt snurrig i början. Vågade inte se varken hit eller dit. Jösses, så vingligt det blev. Och inte visste man hur långt bak man vågade gå innan bandet tog slut. Vågade inte titta efter heller, för då snurrade världen.

För att öva upp balansen på detta rörliga underlag måste man ju släppa handtagen, annars blir alla rörelser fel. Så jag tog ett band och virade om handtagen som ett extra stöd att hålla lite lätt i… och vips… efter 10-15 minuter gick jag riktigt bra med svängande armar som man ska. Och släppte stödbandet, ökade farten och tja… det började kännas riktigt okej. Vågade till och med se mig om i hemmet under tiden.

En halvtimme gick jag. Efter så lång tids stillasittande är ju alla muskler otränade så man får öka i etapper. Men tro det eller ej… ryggen kändes lite bättre. För att inte tala om blodcirkulation och endorfiner. Ooohh, jag behöver detta.

Men herregud så rund jag var under fötterna när jag klev av bandet igen. Tog snedsteg som efter en båttur på guppande hav. Ett gott råd är att sätta sig direkt en stund efter, för att komma till sans. Detta är såklart en vanesak.

Det-är-inte-mitt-bord-trenden har gått för långt och patriarkatet styr.

Kvällens Uppdrag Granskning var en käftsmäll åt hela svenska folket. En tidsinställd bomb. Ett litet samhälle Bjästa utanför Örnsköldsvik har förfallit åt ren HÄXJAKT på två unga tjejer (14 resp. 17) som blivit våldtagna. Och detta trots att förövaren (15), densamme i båda fallen, DÖMTS PÅ RÄTTSLIG BEVISNING. Ett helt samhälle har deltagit i MOBBING och FÖRFÖLJELSE i full skala, såväl på nätet som i det verkliga livet.

Lynchmobben har till och med krävt tortyr och bränning på bål. AV BROTTSOFFREN!!! Skolan tog skygglapparna på och ville inget veta, man "skulle vara neutral" hette det. Fritidsgården likaså, man "ville inte ta ställning". Samma med Kyrkan, som genom sin flathet lät förövaren manifestera sin oskuld vid en ceremoni och därmed nästan uppmuntrade honom till våldtäkt nummer två som skedde samma kväll.

ALLA BÖR SE det tänkvärda programmet. (Läs HÄR)

# Så går det när vuxna smiter från sitt vuxenansvar och överlåter rättsskipningen till gatans parlament av ren feghet och bekvämlighet. Den dömde pojken ansågs av lynchmobben inte skyldig, för han var ju så "charmig, poppis, snygg och snäll". Alltså kunde det inte vara sant trots rättslig bevisning. Med lögner och förtal avfärdades domen och PÖBELN TOG SJÄLV UPP FÖRFÖLJANDET av brottsoffren. Den ena flickan tvingades att kränkt och sviken fly för sitt liv 50 mil från hemmet för att kunna fortsätta sin skolgång och få ro.

# Så går det när det-är-inte-mitt-bord-trenden har gått för långt. Vi ser det överallt i samhället där ingen i ansvarig ställning tar sitt ansvar på allvar och vågar stå upp för något, inte ens minsta lilla grej. Det gäller butiker, myndigheter, hantverkare… alla. Näringslivsstyrelser och banker sätter mallen när bonusar delas ut trots att företagen går med förlust. Inget spelar längre någon roll. Låtgå-attityden har nått vägs ände i Bjästa. Svenska folket bör se upp nu - vi är snart tillbaka till bålbränningseran.

# Så går det när patriarkatet styr, "snälla och charmiga" killar kan inte våldta och "flickorna ville nog ändå". Här får Gudrun Schyman (FI) något att bita i. Det fanns en tid då kvinnofrigörelsen nådde långt. På 70-talet vågade inte butiker ens skylta med s.k herrtidningar för då fick dom veta att dom levde. Jag vet nog varifrån idéerna med alla djupa urringningar och att kvinnor skulle visa sin kvinnlighet kom tillbaka. Och inte var det från vänster.

Kan detta hända i ett litet samhälle, så kan det hända överallt. Det är bara en tidsfråga.

Brynja är en av de honor från förra årets uppfödning som vi hoppats mycket på. Hon var den som först la sig på ägg i år, slog på stort med fem ägg, men misslyckades tyvärr. Hon lurade oss ett tag och såg ut som om hon matade ungar i boet, men till slut gav hon upp. Det är alltid lika trist när det misslyckas för dem. Men hon tog en liten paus och försökte på nytt med Mini-Mini. Här ligger hon nu med sina tre förstfödda som bara växer och växer. På bilden syns tydligt det ljusa högra ögonbryn som gav henne namnet Brynja.

Alla nymfungar ser lika förvånade ut när de kommer ur holken. Storögt iakttar de den nya omgivningen med alla invånare. De sitter mycket stilla för "den som inte rör sig syns inte".

Pappis och Topsys ungar som just kommit ur boet är tämligen klumpiga med sin tunga undergump och sina stora fötter som suttit på en platt golv i holken och aldrig tränat på att gripa. De landar oftast med en duns på "marken" eller på nätet om de lyckats flyga en bit.

Föräldrarna jobbar hårt på att locka upp dem från marken till grenar och repgungor. En del ungar lyckas fort och är väldigt kavata men de flesta är tafatta och mycket försiktiga. Årets förstfödde (den grå ovan) hängde t.ex en hel dag på nätet, ängslig för att flytta sig. Men när de väl hamnat på en trygg plats kan de sitta där i dagar och titta sig omkring. Det storögt förvånade uttrycket håller i sig i flera dagar. (Klicka för större bilder)

Alpmassiven i trädgården har krympt något. Vattenpumpen syns, ölandstoken framför farstun har befriats och istället för hundarnas rodelbanor i vitt framträder plattgångarna igen. Hundarna är mycket nöjda över att åter kunna se ut i omgivningen. Men det har inte skett utan viss hjälp, det ska medges. Husbonden har givit en hjälpande hand här och där. (klickbara bilder)

Det senaste projektet i att hjälpa våren på väg är att betvinga fiskdammens is. Den slang som frös sönder i december och ändå inte räcker till bäcken är nu utlagd på den tjockaste isen och pumpar forsande vatten för att bidra till smältningen. Halva dammen är isfri, men vi har ännu inte sett en skymt av fiskarna. Deras vinterviste är just under isen. Snart får vi svaret på om de överlevt. Ett hoppfullt tecken är att inga döda fiskar flutit upp... ännu.

Tranorna är här, bofinken och stararna kom i morse, en flock sidensvansar stannade till i går och koltrastarna sjunger. Nåt helt annat än i vintras. Nya fågelholkar kom upp i dag och fick genast nyfikna spekulanter. Tänk... de kände på sig att vårdagjämningen är passerad!

Vårdagjämning i dag. Snön töar fort. Och första nymfungen kom ur holken just idag. Pappi och Topsy hade ett väldigt sjå med att få upp den lille på pinne. Då flyger de ner och upp, om och om igen, visar hur man gör och vart man ska, och sitter där uppe och ropar. Den här ungen blev hängande på nätet mest hela dagen. Först till kvällen hade han landat på taket till en risfågelholk där han äntligen kunde somna av pur utmattning.

Tur vi ringmärkte nymfungarna häromdagen. Vi anade att det snart var dags för uthopp. Tio nymfungar märktes. Pappi och Topsy har tre, Thomas och Sussi två. Nya nymfpojken Gustaf matar fem tillsammans med Lili i andra voljären. Pärlvit och Rudolf ruvar hårt liksom Sigge och Isadora. Hoppas det lyckas för dem efter allt slit.

Vårstädningen i fågelhuset fortsatte idag i lessonburarna. Svårtstädat. De bor tillfälligt i "reservburar" som inte att byggda för att kunna städas med fåglar i. Alltså fick jag hänga handdukar för medan jag öppnade dörrarna, en i taget. Fick jobba under förhänget. Men då gick det. Vi har två fina lessonungar som växer till i holken hos Papageno, det var dom som ruvades medan familjen flyttades. Det gick således bra.

Äntligen kan man ta lite bilder hos fåglarna igen. Jag vägrar fotografera före städningen. Det som inte ser så lortigt ut i verkligheten blir alltid mycket värre på bild. Men efter städningen i förra veckan frossar vi i bilder igen. Första omgången kanarieungar (16 st) äter själva och roar sig kungligt om dagarna tillsammans med måsfink- (5) och sebrafinkungar (7). Här serveras morgonmålet: uppmatningsfoder av äggpulver, uppblötta fröer, grönsaker och hackat kokt ägg (vitaminiserat och kalkat). Utöver detta även vanliga fröer förstås. (klickbara bilder)

På bilderna ovan syns såväl äldre kanarier och första kullens ungar tillsammans. Man ser nu ingen skillnad i ålder på dem.

Nacka kollar Gulans nya rede... "finns något att mata här?". Gulan har ruvat ett bra tag och kanske är det dags nu. Pricken uppvaktar Tuvalisa mitt i frukosten. "Visst hinner vi med ett litet nyp mellan tuggorna...". Tuva har duktiga ungar i boet och hon börjar kanske förbereda sig för nästa kull.

Inte är hö det första man tänker på när det gäller fåglar. Hö har man till marsvin, kaniner och hästar. Men hö innehåller massor med fröer i torkade fröstänglar och timotejkolvar och är jättekul för fåglarna. Ja, de äter även de gröna bladen, risfåglar och sebrafinkar bygger bo med de hårdare stråna. Det är kort sagt perfekt. Och räddningen en vinter som denna då man inte kan hämta så mycket annat från naturen.

Vi prövade hö första gången för ett par år sen och det blev verkligen rusning. Vilken sysselsättning för alla nyfikna ungar som drar och sliter och plockar. Mumsigt, tycker de. Och när man har många fåglar tar ett par tussar hö slut på ett par timmar. Mest förtjusta är kanarier och övriga finkar. (klicka för större bilder)