Vi fattade inget
Vi stod där som fån
medan tjuvarna snodde
allt dom kom åt
Vi trodde vi drömde
Dom trodde vi sov
Och nu ska vi ta det tillbaks

 Dom beröva oss allt
som vi sparat ihop
a-kassa, sjukpeng
lön och pension
Sen bjöd dom ut det

till spekulation

Och nu ska vi ta det tillbaks

 Tillbaka, tillbaka
Nu ska vi ta det tillbaka
Friheten ger dom oss aldrig

Friheten måste vi ta

Tillbaka, tillbaka

Allt som var vårt ska vi ha
Inget är nånsin förlorat
Nu ska vi ta det tillbaks

 Dom tog våra löner
Dom tog våra jobb
Dom tog våra drömmar
och släckte vårt hopp
Dom raserade allt
som vi hade byggt opp
Och nu ska vi ta det tillbaks

 Dom tog våra skolor
våra sjukhus och tåg
Dom tog våra tankar
förgifta vårt språk
Dom tog ifrån oss vår stolthet
och det land som var vårt
Och nu ska vi ta det tillbaks

 Tillbaka, tillbaka…

Dom sålde vår välfärd
och vår solidaritet

Dom sålde vår rättvisa
och vår jämlikhet
Dom sålde vår känsla
för rätt eller fel
Och nu ska vi ta det tillbaks

Dom tog och tog över
gator och torg
Dom köpte vår glädje
och sålde vår sorg
Dom byggde ett samhälle
iskallt och hårt
Och nu ska vi ta det tillbaks

Tillbaka, tillbaka…

Sen gav dom oss fattigdom
klyftor och gap

tiggare, hemlösa
missmod och hat

ensamhet, hopplöshet
brist på ansvar

Och nu ska vi ta det tillbaks

Kan dom ta från oss
kan vi ta från dom
Fram och tillbaks
är precis lika långt
Livet var det
som det handlade om

Och nu ska vi ta det tillbaks

Tillbaka, tillbaka…

Såg ikväll Kungligt bröllop, SVT:s storsatsning inför kronprinsessan Victorias och Daniels bröllop i sommar. Frågar mig om det verkligen ingår i public serviceuppdraget med denna hovsamma uppvärmning av folket inför ett kungligt bröllop?

Nå… denna gång handlade programmet till stor del om det danska kronprinsparet Frederik och Mary, Mary som så småningom blir drottning. Helt underbar människa, så naturlig och avspänd, så eftertänksam, lugn och klok, helt utan tillgjordhet. VILKEN NÄRVARO! Detta gäller för övrigt även kronprinsen själv.

Det är inte utan att man jämför våra respektive kungahus. Och varje gång jag ser representanter från det danska kungahuset får jag lust att emigrera till Danmark.

Drottning Margrethe är i varje intervju avspänd och naturlig och faktiskt genuint rolig. Det är eoner ifrån det svenska kungahusets uppskruvade stelhet. Det är så ledsamt att vi ska behöva dras med våra marionetter som aldrig varken bjuder på eller är sig själva. Och när det påstås att de någon enstaka gång varit "uppsluppna" så är det bara uppskruvat klämkäckt. Och stelt bara därför. Snick snack.

I programmet sågs också en glimt av förlovningseklateringen mellan kronprins Carl Gustaf och fröken Sommerlath, och man undrar vart Silvias rara och naturliga minspel sedan tog vägen när hon blev drottning? Vilken slags "skola" fick hon?

Säkert av annat slag än kronprinsessan Mary som därtill lärt sig perfekt uttal av det danska språket vilket måste vara betydligt svårare för en australiensiska än för en tyskspråkig att lära sig svenska.

Knotten svärmar över gräsmattan i skuggan och påskaftonen bjöd på den första riktigt härliga VÅR-dagen, ja... det var riktigt ljummet. Vi satt på vårverandan och slöade en stund med nakna fötter mot plankgolvet - för första gången i år! Något jag helt nyligen inte trott skulle vara möjligt. Trädgårdens sista förskrämda snöhög av minimal storlek ligger inne i häcken och skäms, dit Husbonden förpassat den och nu går vi framåt.

Vi slog upp portarna till fåglarnas utevoljärer redan i går och när ett strilande ljummet vårregn bröt ut befann sig fem nymfer på marken tätt intill varann. De bredde genast ut sina vingar för att släppa fukten inpå bara skinnet och plötsligt låg de i kollektiv hög och skruvade och vände på sig. Det såg för härligt ut. Gissa om de blev nöjda. (Klickbara bilder.)

Idag har de i gengäld lapat sol i stilla poser och med slutna ögon. De gör precis som vi... slappar i solen och bara tar in. Första djärva nymfungen gick ut på egen hand och satt ute hela dagen och bara njöt. Kanarier och övriga finkar har flugit fram och åter i friska luften och sjungit att "nu begynner vårt jubelår".

Själv vill jag nästan säga att 1:a april är min nyårsdag. Genom åren har det mer och mer stått klart att man på nåt sätt lever upp just nu. Det är denna tiden som räknas. Januari till mars är bara en enda lång transportsträcka. Bilarna har bytt från pjäxor till joggingskor och livet är bara underbart.

Ärlan som kom så himla tidigt i år har äntligen fått hem sin fru också och de vistas på exakt samma ställen som tidigare år. Idag jobbades det med inredning.

Lilla Huset önskar alla bloggbesökare en riktigt GLAD PÅSK med denna för dagen uthoppade "kanariekyckling" med helt genuin och för ändamålet särdeles lämplig färg.

Exakt på sekunden när Mästarnas Mästare skulle starta i kväll blev det svart. Strömmen gick! Där hade vi bänkat oss förväntansfulla och SMOCK! KOLSVART - TYST - DÖTT.

Först hoppade vi upp som yra höns... va, va,va... är det här hos oss... är det lokalt... lyser det hos grannen... är det stort...? Just när Husbonden fått jacka på för att kolla huvudsäkringar i garaget kom ljuset tillbaka. Då hade jag redan hämtat glass i frysen som ren överslagshandling.

Sen var det äntligen igång, detta mysiga program. För sista gången. En mästare skulle koras - av tre deltagare. Lilla Huset höll på Louise Karlsson som än en gång gjorde strålande insatser men föll på att... pulsen inte gick ner snabbt nog! Knepig gren, men so what.

Armand Krajnc vann mycket värdigt, en vältränad och riktig fighter som både är stark, snabb och uthållig. Och en jättetrevlig bekantskap. Heder åt honom!

Fast ibland tycker Lilla Huset att reglerna varit lite märkliga och inte helt rättvisa. Bäst hade varit ren utslagning i kraftmätningarna istället för att en slumpartad nattduell ska rädda den som kommit sämst till i de "riktiga" grenarna.

För egentligen så stod ju kvällens kamp mellan Armand och Louise som hittills i programmen kämpat hårt och haft bra placeringar. Brottarvänner får ursäkta och Tompa Johansson är en underbar person - och brottare, inte minst! - men med flera dåliga placeringar genom serien och en diskad gren är inte riktigt rättvist att man går till final. Om han hade vunnit Titeln skulle det allt känts väldigt knepigt. 

Så vi är helt nöjda med Armands seger. En mysig personlighet och därtill med en trevlig skånsk dialekt (vilket inte alls har med saken att göra). Vi kommer att sakna programmet. Och alla personligheterna. Suck...

Här står ett par blyga snödroppar bakom snöskyfflarna. Det var knappt vi såg dem mitt i allt vårskräp. Takpannan döljer nåt ännu obehagligare intill husfasaden; råttgift, men där tittar vi inte.

Lägger in detta medan jag väntar på uppdatering av programvara för nya mobilen. Åharrenadå, vad den laddar på. Vete fasen vad det är... ett mediebibliotek pratade den om, nåt som jag inte visste att jag bad om. Inte vet jag hur jag ska stoppa den heller.... Får väl radera sånt jag inte vill ha i efterhand. Kära nån.

En generationsväxling har skett i Lilla Huset.

Detta med sommartidsjoxandet är ett återkommande elände till ingen nytta. I Lilla Huset brukar proceduren dras ut över några dagar, alltid är det något ur man glömt... i bilen, på övervåningen, någon mobil...

Ja just det ja... När jag satt vid köksbordet med mobiler, den trådlösa och nummerpresentatören hände något tragiskt. Min gamla Ericsson T28s (T för Trotjänare, låter som en traktormodell, hehe) från den grå forntiden gick plötsligt inte att komma in i. Batterifacket hade gått sönder. Bara så där.

Den är var tio år gammal, men en framsynt modell redan då; Röststyrd, platt och liten. Men med stenåldrigt 4 tim taltid och 32 tim passning. Vi studerade mobiler på nätet och skulle jag nu ha en ny skulle den vara RÖD. Föll för Sony Ericssons flashiga C903, en riktig värsting... tyckte jag. Den kunde allt... fota, filma, surfa, spela musik... ja, allt. Men, kunde man ringa med den? Det framgick inte av demon  . Iväg till Grannbyn.

Där var den! Väl där kom jag till sans.... Nä, man kan inte betala 4.500 kr för något man inte använder. Den fick vara hur RÖD som helst, det är likafullt vansinne. Jag RINGER huvudsakligen med min mobil. Sällan. Vi hittade en ersättare. Det blev en BLÅ Ericsson. Den kan samma saker som C903 men inte lika häftigt. Mer min klass: 2.500 kr.

Tycker den påminner lite om min gamle, det gör den. Fast jag sörjer. Dock slipper jag nu den löjliga antennen som stack upp och putade ut ur alla fickor. Det var väl det enda jag inte gillade.

Rumpelösa Rut var en direkt orsak till att vi hämtade mossa till fåglarna - just idag. "Någon" har nämligen ryckt stjärtfjädrarna från flera kanariebarn. Ve den skyldige!

Nå... sånt där händer när de studsar omkring och busar med varandra, och det är ju inget allvarligt. Fjädrar växer alltid ut. Men iallafall... så var det lite för många ungar som "drabbades". De hade ju stjärtar när de lämnade bona!

Genast skyllde vi "som vanligt" i tur och ordning på sebrafinkarna, måsfinkarna eller risfåglarna. Men plötsligt fick vi se kanariepappan Ebbe Grön i färd med att dra onödigt burdust i en unges vinge! Va!!!

Nä nu... Mossa hade redan varit på tal och vi hoppades innerligt att tjälen släppt så vi kunde få loss lite av den varan. Fort iväg till Parken. Skottkärran följde med och... yes. Mossan släppte på några ställen. Fort in i fågelhuset med räddningen. Och resultatet framgår av filmen i förra inlägget. Det var hett efterlängtat.

Snart ska de få komma ut om dagarna också och då har de inte tid med såna dumheter. Vi ska bara inspektera voljärerna så att inga glipor finns efter vinterns härjningar. Nätet har släppt på ett ställe, det vet vi och det får lagas. Men sen...