Begrundar valresultatet. Det hinns ju med medan statsministern fegar inne i sin bunker med sina närmaste moderater. Han är mållös, enligt dagens Expressen. Har inget att säga… Allt medan media fortsätter jaga Sahlin… som om det är HENNES ansvar…!!!

I lördagsintervjun fick hon inte mindre än tio gånger (TIO) svara på att det är "sittande statsminister som har ansvaret eftersom han sagt att han sitter kvar".

Frågorna haglade: Vad skulle du svara om han ringer? Vad tycker du om minorietsregerande? Du kan ju göra något åt det här… ska du lämna misstroendeförklaring? I vilket läge skulle du göra det? Du har ju den möjligheten... Varför är en stark opposition viktigare än en minoritetsregering? Men är det verkligen någon idé att lägga en egen oppositionsbudget – ni förlorade ju? (!)

SOM OM OPPOSITIONEN SKULLE LÄGGAS NED FÖR ATT MAN INTE VANN VALET!!! Sådana frågor bidrar inte till att informera allmänheten om hur demokratin fungerar. Men det klarade Sahlin desto bättre.

Hon var enormt bra. Lugn, saklig, förklarande – välartikulerad och lyckades formulera variationer på samma enträgna svar som avkrävdes henne så att det ändå inte kändes tjatigt. Hänvisade hela tiden till sittande statsminister SOM ÄNNU INTE LÄMNAT SIN ANALYS av läget.

Lördagsintervjun (35 min) kan höras HÄR. Rekommenderas. Sahlin förklarar enkelt och kristallklart demokratins grunder, bättre än alla andra s.k artiklar i ämnet. Hon är suverän.

Reinfeldts tystnad är illavarslande. Jag ger mig fasen på att han och hans gelikar smider ihop nåt sällan skådat och alldeles nytt jävelskap. Katt-och-råtta-leken tyder på det.

Matt. Utpumpad, efter genomgången cortisonkur. Är nu öm överallt; i kinden, kring käkbenen, runt och i örat, i tinningen, nacke, axlar, skuldror samt invärtes. Cortisonet har speedat hela systemet som gått på högvarv. Nu är det färdigt. Helgen har brukats till vila. Utan mimikövningar, det finns gränser. Således känns läppen större och slappare.

Vid läggdags i går var det dags för gråtattack (efterdyningar?). Allt elände kom ifatt mig. Nyss påtagna 'cyklopögat' skvalpade av vätska så det fick bytas. Idag skvalade det en stund igen och Gammelpojken fick trösta matte. Hå hå, ja ja… Känns som om jag kan sova ett dygn nu.

För övrigt har jobbet med datautskrifter gått bra. Är nästan ifatt. Städat för marsvinen och fåglarna får sitt. Tur man har annat att sätta händerna i också.

Den lagade datorn är äntligen inkopplad, skrivarna fungerar, e-posten likaså. Helgen får användas till utskrifter från förfluten tid. Imponerad av hur mycket datadoktorn kunde spara. Där låg favoriter, e-postadresser samt alla dokument och bilder. Lite i oordning, men dock. Inte dåligt. Får berömma honom en dag.

Tipsar härmed bloggens läsare om ett suveränt antivirusprogram som heter CLAM WIN för gratis nedladdning HÄR. Vid varje start av datorn klickar man på skrivbordsikonen för hemladdning av senaste nytt, det går fort som ögat, sen... inget mera.

Clam Win funkar bra. Används av många proffs och är lätt som en fjäder i datorn. Annat än tunga, tunga f-secure som jag haft i många år och nu tröttnat på.

Skakigt idag. Cortisonkuren är slut men hjärtat pumpar ännu hårt. Svårt att sova och man känner sig lätt darrig. Har yrsel också på grund av hörselnervens påverkan. Ingen sinekur, detta. Inväntar nu återgång till normala funktioner... puh.

Underbar sensommarvärme har ej kunnat utnyttjas. Tyvärr. 'Sjuka ögat' mår bäst inomhus så här har man gått och kokat. Så får det bli. Många vilopauser med svart lapp för ögat. Tjatig blogg, det här. Får väl byta namn på den till Sjukdomsperspektiv;-)

I morgon väntar fler uppdateringar vid datorn. Sen får vi väl börja titta på den nye också. Kära nån...

Ha en go' helg därute!

Den stora dagen är här. Vi räknade nästan ut honom för två år sen… men nejdå, han består. Mammas Lille Prins fyllde idag 15 år. Lika glad som alla andra dagar, utan tanke på att ge upp. Märkligt vad hemlagad mat kunde hjälpa medicinmagen! Var bara tvungen att ta några bilder med nästan full kamera. De första bilderna i denna blogg på en hel månad. Det var det värt… 15 år är minnesvärt. Klicka för större bilder.

Tyvärr en dag i stillhet p.g.a mattes iråkade besvär, och bilderna är inte perfekta. Glad att jag kunde fota alls med ’sjuka ögat’ när vi var i Parken och plockade maskrosor till marsvinen. Bildbehandlingen i datorn var minst lika jobbig, puh…

Husbonden har eldat stora rishögen och för övrigt har den nya datorn, KOMPLETT I15 kommit. Vi packade upp, greps av plötslig handlingsförlamning och ställde snabbt grejerna åt sidan. Måste nog ringa några samtal innan jag vågar kika närmare på detta. Därtill borde den gamle datorn som kom från doktorn FÖRST kopplas in för utskrift av en rad fakturor och kvitton som drällt in… herreguuud.

Livet pausar inte för att datorer och människor kraschar, det bara rullar på. De’ e’ mycke’ nu. Jobbar fortfarande vid den allra äldsta maskinen. Av ren bekvämlighet. Måste nu strukturera upp tillvaron och jobba målmedvetet, first things first… på ren svenska;-) Var sak har sin tid. Det FÅR ta tid. Och Ulrik tuffar på… tills vidare.

Ha ha ha ha… hi hi hi… ho ho …. det är för härligt att höra på media dessa dagar… Reinfeldt får ingen egen majoritet, he he he… jakten på sjuka kan få ett slut när mer makt flyttas från regering till riksdag. Det blir ingen dans ens på lånade rosor… Han får helt enkelt sluta upp med sitt kontroverisella systemskifte… he he he… hur kul blir det…

Ha ha ha… en sverigedemokrat från Gällivare hoppar av just när han kom in i riksdagen, ty först nu hade han läst deras program…! Ibland blir det bara för dumt.

Förlåt… det bara bubblade över… 2010 års valresultat är remarkabelt på många sätt. Personligen tror jag att den politiska debatten kommer att vitaliseras.

Skyll inte på mig, jag röstade RÖTT.

Det finns mycket att säga om det nu riksbekanta UTFÖRSÄKRINGSFALLET ANNICA HOLMQVIST men idag nöjer jag mig med att sprida en "intervju" med Reinfeldt som också säger en del.

Njut av Klamydiabrets Youtube-klipp. 

http://www.youtube.com/klamydiabrevet

Livet flöt lättare idag. Ärenden att ta hand om, sånt hjälper. Inköpsrunda, apotekssväng efter medicin till gammelhunden, mötte fler känningar att förklara förlamningen för... infon finslipas för varje gång;-)

Hem till snabblunch = smörgås med leverpastej och saltgurka (bröd ÄR bra mat). Skulle just sluta 'sjuka ögat' för en stunds vila... då ringer telefonen om PRO:s samtalsgrupp som startar nu (avvaktar till nästa träff).

Mer vila än så blev det inte för sen stod kompisarna på gården enligt ö.k för att hämta fåglar. Kaffe med dopp och trevliga samtal (alltid). Mycket trött i friska sidan efter ihärdigt prat. Känner mig då mest som en 'snedtrynad' gris... hehe.

Inte mycket träning för 'stenansiktet' idag, men konstaterar ändå viss förbättring. Kan faktiskt äta - utan att läpparna åker med in varje gång! Pratar lite bättre - utan att hålla i kinden! Dricker bättre ur glas och mugg! Kan luta mig fram och tala med hundarna - utan att hela ansiktet hänger! Ett par stunder var dag med SLUTNA ÖGON är dock att föredra... tur man redan är pensionär mitt i detta.

Beställda datorn är hopplockad och påbörjar nu sin resa mot Lilla Huset.

Stor dag i morgon... Ulrik fyller femton!

Sorgen har kommit ifatt mig, och chocken över ett vanställt ansikte som inte gör som jag vill. Försöker vara utan 'cyklopen' så mycket som möjligt. Har fått för mig att den tynger ner både ögonbryn och kind och därmed försvårar mimikgymnastiken. Jag KAN BLUNDA med ögat... långsamt...när jag koncentrerar mig hårt. Det ger väl fukt nog, tycks det.

Håhå jaja... suck.

Samlade in lite sebrafinkar idag till ett par vänner som kommer i morgon. Såg inte mycket med svart piratlapp för ena ögat. Husbonden fångade dem och jag stod som stoppkloss och fäktade i blindo med en håv, det var allt jag kunde göra.

Försöker träna mimiken som sjukgymnasten sa var viktigt. Tre gånger om dagen... minst. Skitjobbigt att försöka få en sten att göra grimaser... tro mig. Bäst går det om jag lutar mig bakåt i soffan och tränar.

Jag lyfter och lyfter och lyfter på ögonbrynet, men det händer ingenting. Men det KÄNNS som om jag gör det. Något rör sig därinnanför och den känslan var viktig sa hon - sjukgymnasten. Samma med leendet. Ibland KÄNNS det som om det drar under skinnet hela vägen från mungipan utefter käken och bort till örat. Då händer det nåt i alla fall. Men syns inte ett jota.

På samma sätt 'låtsaskisar' jag med ögat för att få upp kinden. Men lyfta överläppen... där är det stopp. Dött som i graven. Fast i morse kunde jag blinka jättesnabbt med ögat en kort stund, man får vara glad för det lilla. Av denna träning blir man FRUKTANSVÄRT TRÖTT.

Idag har det gått en vecka med förlamningen. Huvudvärk, stress, chock... you name it... Cortisonkuren är på nedtrappning. Sovmorgon. Går som bedövad trots vackert väder. Ja, såna dagar finns... håhå jaja...

Skrattade dock hejdlöst en stund åt ett nytt fenomen som observerats. Till de bärbara datorerna, laptoparna, finns det nu nåt överdrag som kallas lap-shirt... Det tycker jag var roligt.