Halv nio gick jag till garaget för avfärd till fotvården. Jädrar… där var gässen - som jag skulle filma. Miss igen! De kommer två gånger om dan… Stora flockar kanadagäss, ofta ett 80-tal samtidigt, ibland uppdelade på flera mindre grupper som ropar till varann.

De flyger rakt över oss, eller näst intill, och man hör kacklandet på långt håll. Hur länge som helst har jag tänkt filma dem men aldrig hunnit in efter kameran. Passagen går fort. Har just lärt mig vilka tider som gäller. De är punktliga. 8.30 på morgonen drar de åt öster ut på fälten. 15.30 återvänder de i västlig riktning.

Gjorde ett tappert försök i eftermiddags men råkade stå alldeles intill dammen. Gässen hamnade på filmen men kacklandet dränktes av bäckens brusande - misslyckat. I morron bitti gäller det. Får patrullera garageplan långt från bäcken - med kameran redo. Ty, en dag tröttnar de på vårt klimat och drar iväg till bättre områden.   

Snöfall är vackert och stämningsfullt. Låt det snöa!

Det är sedan, när snön väl ligger där packad som det blir tungt och halt. Här har det snöat i ett dygn nu men täcket ligger ännu inte så tjockt och tempen är hyfsad. Gillar läget… så långt.

Snöväder är som gjort för att hålla sig inne och pyssla i hemmet, laga mat, tvätta å sånt. Men så blev det inte idag… Handlade på hemvägen från fotvården. Efter lunch blev det utflykt till nye skomakaren från Holland, inflyttad till grannsocknen. Han är efterlängtad... Husbondens vinterkängor har väntat på hjälp i två år. Nu är de inlämnade.

Vinterstudion på tv fyller Lilla Huset med både bild och ljud och Husbonden har parkerat sig där. Det är honom väl unt ty vissa helger går han faktiskt miste om'et på grund av jobb. Således intogs dagens lunch sällsamt nog... framför tv:n.

Hundarna höll på att krypa ur skinnet idag av... ja, vem vet vad. Kom på att det var längesen det bjöds stora tuggben. Aha, där var det... lugnet infann sig direkt. Det finns inget mysigare än att höra dem jobba och gnaga i all stillhet.

Till tisdag är Ulrik 15 år och 2 månader gammal - motsvarar väl 110 år eller nåt sånt (har inte räknat efter) så jag fotade en del. Man vet aldrig när sista tuggan är tagen...

Ulrik hade en TIA-attack för några veckor sen (varade högst en halv minut) och förra fredagen var han kolossalt virrig och ängslig. Man stod med telefonluren beredd ungefär, men när måndagen kom var han sitt glada jag igen. Han är inte lika snabb med tuggbenen som förr, men idog som bara den. Nu sover nog Sigrid och han gott i natt. Oooops, nu pockas det på rastning - undra på det...

Somliga saker MÅSTE man bara dela med sig av. En del kan då rocka loss...

En favorit i repris. Den här brukar jag titta på när jag vill bli glad. Snowball som kakaduan heter är även föremål för vetenskaplig forskning på grund av sitt dansande. Det kan man läsa om på hennes hemsida HÄR. På You Tube finns flera videor med henne till olika typer av musik plus en hel rad med andra dansande fåglar HÄR.

Advent närmar sig (eller var det Vinterstudion på tv?) och Husbonden kom i bullbakartagen. Härligt, tyckte hundarna som smakade både sockerkakssmet och bulldeg samt… nygräddade bullar. Det är dom värda, så mycket glädje som dom skänker oss varje dag. Oooo, det smakade himmelsk… tyckte vi också. Självgjort är välgjort.

Husbonden satt som klistrad under Vinterstudions förmiddagssändning när Charlotte Kalla åkte. Vi säger som så många andra… "Sporten ska skötas av SVT, ingen annan kanal klarar det så perfekt". Varje sändning är en njutning med helproffs i studion, kunniga och roliga utan onödigt trams. Vintern är räddad - man kan gå i ide.

Vid dagens inköpsrunda på Byn överlämnades några förstoringar på leguanen Bengan till hans husse och matte. Som tack för att jag fick fota honom i somras. Det var före både datorkrasch och ansiktsförlamning, och tiden har gått. Bättre sent än aldrig.

Advent, ja... hmmm, dags att ta ner adventsstakarna i tid och kolla att de fungerar. Opålitliga saker, de där.

Flashback med lyckokänsla i kvällens Doobidoo… det räckte med en liten, liten snutt. - Åååh, det är våran låt! sa jag med tårade ögon.

Året var 1985 - och det var sommar - när Husbonden och jag fann varann. Vi dansade ofta till den här, skrålade och sjöng som pånyttfödda tonåringar (på 35 år) så att fastighetsskötaren ropade upp till 3:e våningen att vi skulle sänka steron när det dånade ut över hela bostadsområdet. Herregud… det är 25 år sen!

Blev bara tvungen att leta upp den med ens - och här är den… Life is Life med Opus. Denna inspelning – med bästa ljudet - är från 2009. Originalet från 1985 ligger HÄR.

Tvättdag i Lilla Huset som kokade när jag väl fått upp ångan i kaminen. Det var 24,9 grader inomhus – innan det vände åt rätt håll igen. Trevade mig fram mellan väldoftande lakan för att fylla på ved i brasan. Det torkade lika fort som nästa laddning tvättades.

Städade samtidigt för marsvinen, körde ut skräpet till parken och hämtade ved när jag ändå var på tårna. Längesen jag kunde vara igång sådär och… ja, det kändes finemang.

När ändalykten äntligen slogs ner för vila efter lunch pustade hundarna ut och stensomnade framför tv:n där Kunskapskanalen malde på med folkpartiets kongress eller vad det var - bra sömnmedel. Västgötarna hade haft fullt sjå som arbetskontrollanter – en syssla de behärskar till fullo. Man har ständigt två par ögon i ryggen - fasen vet om de inte tar tiden också…

Råkade händelsevis zappa över till 3:an där en amerikansk show just då – och inför en storögd studiopublik - demonstrerade hur tarmsköljning (!) går till, detta populära påfund. ”För första gången någonsin i tv!!!” Herregud, vad hittar inte folk på i sin jakt på upplevelser… Ska tydligen driva ut gifter ur kroppen. En i publiken hade visst gjort det 21 gånger... suck.

Hittade den här bilden i en reklamruta (för vad vet jag inte) på en sajt på nätet. Tyckte den var kul - för att jag älskar hästar förstås.

Man skulle visst räkna hur många hästar man kan se i den. Först ser man inga, sen när man verkligen SER dem framträder de hur tydligt som helst.

Önskar alla bloggbesökare en TREVLIG HELG - snö i faggorna...

Morgonen var vit av rimfrost och sex minusgrader kall. Man kan inte säga annat än att vädret växlar väldigt. Hänger knappt med i svängarna. Kände efter och fann att humöret var gott, ja... faktiskt lite upprymt. Den känslan har jag längtat efter.

Lyckoruset vårdades ömt hela dagen allt medan kaminen hölls het i råkylan. Bestämde mig tidigt för att jag faktiskt skulle ta mig till Kyrkans Samtalsgrupp på kvällen. Föresatsen höll hela dagen och jag kom iväg också. Prövar mina skadskjutna vingar i olika sammanhang, och det håller. Trevligt folk och vänliga samtal.

Träffen inleddes i kyrkan med stilla Andrum till meditativ musik. Kunde varit riktigt rogivande om inte kyrkbänkarna varit så förtvivlat ogästvänliga. Rena tortyrredskapen för min rygg, men man får gilla läget. Det uppvägdes något av den goa värmen under bänkarna. Gôtt, när det isar på ute.

Har hört att kyrkbänkarna ska bytas mot stolar, vilket behövs om jag ska gå till just den kyrkan fler gånger. Träffen fortsatte med föredrag och bildvisning från Israel i församlingshemmet. Halvintressant, 'sjuka ögat' var trött - men ryggen fick åtminstone vila på bättre stolar. Vid hemkomsten till Lilla Huset i kvällningen hade vädret svängt till mildgrader. Så håller det på...