Verkligheten kommer ifatt så smått efter lång semester och jul-koma. Efter årets första s.k riktiga ’hela’ vecka är Lilla Huset fortfarande inte med. I torsdags kändes det som onsdag, i fredags som torsdag, på lördag – fredag… ständigt en dag efter således. Nu verkar det rätta till sig för i går lördag trodde jag plötsligt det var söndag. Ser nu fram mot en RIKTIG HEL VECKA med RIKTIGA DAGAR så man kommer ur den här drömtillvaron.

Om fjorton dagar (måndag 31 jan) bänkar sig Lilla Huset framför SVT1 igen – med hundar och allt. Dags för en NY SERIE KLASS 9A, med nya elever. Vi återser pedagogerna Gunilla Hammar Säfström och Stavros Louca m.fl i åtta nya avsnitt. Målet är att samtliga elever ska nå behörighet till gymnasiet – något som nästan ingen svensk klass klarar av. Ser vi verkligen fram emot. Tacka vet jag Public Service! Klippet visar på tuffa tag.

Sossarna har nått ännu en bottennotering och tvärtom för moderaterna. Det verkar ligga i någons intresse att fortsätta mätningarna trots (eller kanske just för) att S saknar partiledare just nu.

Intressant är dock att Aftonbladet nu (måndagar) öppnar ledarsidorna för 'utomstående sossar’ att delta i debatten om vart S bör gå. Så dags nu… efter att man i valrörelsen gjorde allt för att Mosa Mona. Dåligt samvete… eller vad? Noteras att VÄLDIGT MÅNGA tydligen VILL att sossarna ska komma tillbaka.

Pensionsbeskedet kom. En höjning tillbaka till samma belopp som 2009…

Kollade återigen Facebook, enveten som en gris. Tänkte… det KAN väl inte vara så uselt som jag tyckte först. Fann att man faktiskt KAN hitta en del vettiga (nåja…) disksussioner på tex. IF Metall och Arbetarrörelsens Tankesmedja. Men grupper som ”Kan den här soptunnan få fler fans än Fredrik Reinfeldt” känns som ett bottennapp. Det ska väl finnas nåt för alla…

Flera plusgrader och regn… vad allt gott kan inte komma ur detta. Förutsättningarna ökar tack vare att Husbonden slungat bort det senaste dygnets idoga snöande – innan regnet. Känns hoppfullt på nåt sätt när vintergraderna släpper, det kan inte hjälpas.

Dagarna i Lilla Huset skrider fram i stillhet. Aktiviteterna avstannar liksom när vädret bestämmer. Besöken till Fågelhuset ökar. Vi står där som statyer och studerar risfåglar, vem är hane – eller hona? Den långa listan med färgmarkeringar fylls i efter hand. Häpp… där var en som spelade = hane, kryss i rutan. Men den där som sitter intill då… och inte säger något, det måste väl ändå vara en tjej… Och den där granna pojken, den måste vi ha kvar… så där håller det på.

I övrigt har sällsamt sorgliga upptäckter gjorts på Facebook, detta enorma nätverk där ’alla’ hänger. När man frågar folk vad de sysslar med så får man ju ofta höra att ”jo, jag facebookar”. Blev således medlem enbart för att studera detta fenomen och vad som där tilldrager sig – fingerat namn förstås. Hittills är besvikelsen väldig och nu kommer en ’Ranelidare’: något torftigare har jag sällan skådat.

Varför blir så många ’vän’ med hundratals fullkomliga främlingar - snacka om stressmoment. Vari ligger glädjen att surfa runt till andra främlingar för att med ett knapptryck klicka i att man ’gillar’ vederbörandes musik- eller filmsmak och sen inte utbyta mer. Varför fyller somliga sin logg med automatiserade horoskop istället för att skriva något själv?

Det ’utbyte’ jag såg var minimalt – ett fåtal ord. ”Nu är vi på kalas och äter gott hos mor och far” hör till det mer fantasifulla jag såg – hittills... är väl bäst att tillägga. Hoppas för nätverkarnas egen skull att andra fyller sin facebooktillvaro med mer kreativt innehåll, annars verkar det tämligen meningslöst. Inför nutidens hyper och trender står man ofta gapande som en fågelholk.

Sängen väntar... skönhetssömnen.... Go'natt.

- Och HD-kanalerna då, vad tycker ni om dom?

Mannen som ringde för Canal Digitals tittarundersökning flämtade till när jag svarade att ”ja, dom tittar vi inte ens på förstår du”.

- Nä, vi orkar inte lära oss alla nya kanalnummer, fortsatte jag. För mycket teknik nuförtiden. Bara too much…

Varför se på TV med hökögon när resten av världen då blir suddigare. Lilla Husets grundinställning till HD-bild är skeptisk. Varför lura sig tro att man har skarpare blick än man har? Varför uppleva den grå vardagen ännu mer diffus än innan? Dagens tv-apparater har ju så fin skärpa som de har med ljusstarka skärmar och allt. Varför ska allt vara så extremt?

HD-boxen tog vi mest för att den laddar kanalförändringar medan man tittar, så man slipper ladda upp manuellt. Ett teknikmoment försvann. HD-bild får vi väl stå ut med, tänkte jag.

Men VAR ÄR den där märkvärdiga HD-skärpan, undrade vi efter en tids tittande. Upptäckte då att HD-sändningen gick på SPECIELLA KANALER. Hade väl inte vi fattat. Nya kanalnummer att lära sig - tresiffriga. Äh, vi kör med det vanliga, det är ju jättebra skärpa – det räcker. Och så håller det på. Vi orkar inte ens jämföra skillnaden.

Mannen i telefon trodde väl han ringt till urtidsmänniskor i en grotta i skogen.

- Det blir mest Public Service, Ettan, Tvåan, Kunskaps, dokumentärer å så där… film ibland. Aldrig Fyran, av princip – är emot reklamen. Vet knappt vilka kanaler vi tittar på, vi tar det som kommer. Zappar runt lite. Husbonden ser på sport, alla sorter.

- Själv håller jag mest på med datorn - räcker med tekniken där, klämde jag till med. Kände att jag måste bättra på imagen mot slutet.

Detta ointresse för TV-tekniken har sina sidor. Just ikväll uppstod plötsligt behov av att se lokala tv-nyheter i Fyran. Det är så ovanligt att vi knappt kom ihåg hur man gjorde, och det måste ske via MARKSÄND TV eftersom Canal Digital inte har den i utbudet. TV-skärmen var bara blå…! Va…? När gjorde vi detta sist? (så mycket för den imagen…)

Antennen var urdragen sedan sommarens sista åskväder… hehe. Vi hann få i den i sista sekund.

Håhå jaja… mera snö. Sandningen förgäves. Trött dag.

Hängt vid datorn på kvällen och lyssnat på klassisk musik. Fann en användbar sajt om KLASSISK MUSIK, där man kan klicka på olika kompositörer, lyssna på videosnuttar och få rekommendationer om bra inspelningar. Riktigt imponerande.

Hade tänkt lägga in ett klipp från You Tube här, men finner att Bloggplatsen från och med nu gjort en förändring. Håhå jaja... ständiga prövningar... Ooops, hittade visst hur det går till.

... sa hon - meteorologen. Som om det gick att glömma! Här har vi inte tänkt på annat i tre dar. En jäklans massa besvär har man fått. Soptunnorna står kvar utefter småvägarna för att sopbilen inte kör in på så hala vägar som vår. Nu dröjer det fjorton dar tills nästa tömning, bara för det.

Och inte talar RagnSells om varför dom uteblev heller. Inget meddelande i pressen, inget på hemsidan. Vi anade väl, men samma besked som jag fick per telefon hade dom kunnat gå ut med: ”Bilen kör inte in förrän det är sandat.”

Förklaringen fick i alla fall fart på Vägföreninga’. Pappaledig bonde erbjöd sig att sanda med traktorskopan. Tog med sovande bebis i traktorn och skumpade iväg till grushålan – tuffa tag. Våra sista 300 meter ligger utanför vägsamfälligheten så det fick vi beställa själva. Tur vi fick tag i honom under rasten. Så nu är det sandat. Men nu ska det väl komma mer snö innan sopbilens nästa tur går… ”Tänk på halkan…” Jo tack.

Ett sånt himla gnäll, det blev. Skönt med egen insändarplats då.

För övrigt är jag inspirerad och imponerad av Kirunas förestående flyttning, ett jätteprojekt – både mäktigt och märkvärdigt. Kostsamt… men nödvändigt. Sprickorna kommer allt närmare med nio cm i veckan. Man har talat om flytten så länge nu att jag trodde arbetet pågick, men nu hörde jag att man fortfarande inte är överens om VART stan ska flytta.

Synd på Kirunas vackra och minnesmärkta stadshus. Hoppas man tar vara på det, men nu vill någon bara riva det p.g.a kostnaden. Inget får kosta nåt idag.

Intressant som tusan, dock. Hoppas det uppstår en hemsida där man kan få följa det hela, tills vidare får man väl kolla Nordnytt. Hittade två korta klipp om Kirunas stadshus ett nytt HÄR, ett äldre HÄR.

- När jag hamnar på demenshem vill jag ha med mig mina gosedjur.

Sa jag till Husbonden idag när jag satt med gorillan Boo-Boo i famnen. Kände plötsligt att ett liv ’ständigt i nuet’ kunde bli riktigt tryggt och mysigt med dem omkring mig.

Gamle Nalle från -57 och hans vänner, Råttan, Kaninen och Bumbi ska också med, tänkte jag vidare... Och alla grisarna i ’julstian’ förstås. Husbonden lovade att så ska ske.

- Kanske bäst du skriver ned det, tyckte Väninnan. Man vet ju inte hur rörig Husbonden är när det bär till.

Nu är det gjort.  Vem kan förresten neka en gammal vimsig tant något så harmlöst... Undrar om åldringsvården läser bloggen?

’Isbjörnarnas Land’ i Norden har fått jojoväder. Först permafrost och nu ishalka så till den grad att landet står still. Husbonden kom visserligen till jobbet men högst osäkert av starten att döma. Bilen rörde sig knappt ur fläcken. Vår två kilometer långa framfartsväg som plötsligt förvandlats till skridskobana togs på krypväxel.

DUBBFRIA DÄCK…. tssssss! Måste ha varit stockholmare som kläckte den idén. Landsbygdens folk kan inte roa sig med tramsiga experiment. Vi måste fram. Efter två rejäla snövintrar borde även den mest inbitne miljömuppe inse att Sverige måste ha en viss beredskap. Tur man har dubbar.

Många behöver tänka om. Till exempel svenska tillverkare av snöslungor och snöskovlar vilka hittills trott att vintern är slut i september. Ja, dom sa så när vi ringde. ”September var säsong” skrattade dom. Skrattar bäst som skrattar sist - här gick dom miste om att tjäna grova pengar.

Och när vi precis lagt julen bakom oss är vägsaltet och sanden slut...! Hört talas om lager? Och nu är det även ont om ved… Sen när slutade man elda i december? Att kommuner inte budgeterat för snöröjning är dumt nog, men VAD TÄNKER företagarna på - det heligförklarade näringslivet som ska ombesörja alla våra behov? Det är en GENOMRUTTEN AFFÄRSIDÉ att sluta tillverka snöslungor och skyfflar i augusti och sen inte ens ha ett lager.

Hur blev näringsidkare så naiva? Har man glömt hurudana vintrar vi kan ha i ’Isbjörnarnas Land’ – eller kanske dom inte var födda då? Det kunde ju ursäkta en viss naivitet, om jag säger så. Eller trodde dom att vi med EU-inträdet blev européer på riktigt och att vindruvs- och apelsinlundarna skulle växa upp som svampar ur jorden? BAKLÄXA ÅT NÄRINGSLIVET, säger jag bara.

För övrigt har vi medelst hasning förflyttat oss på allt kortare rastningar runt Lilla Huset. Man skrider, steppar och halkar. Vår gammelpojke Ulrik har haft ett par hemska dagar. Trots fyrbensdrift med dubb och nära till marken har han stått på tänderna i isgatan, ramlat på sidan, benen har glidit isär (aj, diskbråcket...) så till den grad att han vägrat göra sina behov - vi behövde vägsalt.

Äntligen måndag och vi finner vi att saltet är slut... Vi länsade istället lanthandelns lager av hushållssalt i lanthandeln. Sanden var slut – vi tog fågelhusets. Ulrik kunde äntligen göra det han behövde.

Därtill har lagårdstaket gjort SINA behov. Sssschwoooooff, lät det och där låg hela efterbörden i en lång tung isig sträng - 21 meter lång - och mitt för garagedörrarna. Husbondens bil var på jobbet och fick bo ute två nätter - min kom ingenstans. Även snöslungan var så att säga… insnöad, hehe. Det blev till att ringa efter Bonden Med Stora Traktorskopan även denna vinter.

"Jag är på rymmen från ålderdomshemmet. Om ålderdomshemmet tycker jag - inte."

"Där får man leka barnlekar med Lilian Runestam. Och så måste man vara religiös, annars får man ingen tårtbit till kaffet."

"Ta t.ex min hustru, hon lyssnar aldrig på mig... batteriet är slut."

Det är några citat av Hasse Alfredsson i sketchen 'Gamle man' från 1960-talet. Den är full med s.k klassiker, som gått rakt in i hjärtat hos svenska folket och som generationer upprepat i alla möjliga situationer. Själv låg jag raklång i soffan och vred mig av skratt när man såg den första gången. Ändå visades inte ett enda klipp från denna i kvällens tv-porträtt av Hans Alfredsson. Jag - och många med mig - kunde (och kan fortfarande) långa stycken utantill.

Undrar om inte Gamle man var den sketch som blev Alfredssons stora genombrott. Ja, åsså 'Guben i låddan' förstås, tillsammans med Martin Ljung. Men den var med i programmet, med citaten 'gube', 'lådda', 'magge', och 'en egen kuppe' som lever vidare än i dag. Sketchen slutar med att ML tack vare sitt retsamma sätt får tågkupén för sig själv.

Snacka om att vara odödlig. Tänk på alla 'Lindemän' han gjort, på alla revyer... Överallt sprutade fantasin och hugskotten som svenska folket förvaltar i sin själ med odödliga citat. Måtte de inte dö ut med oss. Livet var roligare på den tiden... ja, humorn också.

Något så sällsynt som att vrida sig av skratt... har jag inte uppplevt på många, många år nu. Men på trettondagsafton hände det... TV visade 'Gröna Hissen' från Eva Rydbergs Fredriksdalsteater i somras och äntligen utbröt förlösande skrattsalvor i Lilla Huset. Efterlängtat. Så himla skönt... och NYTTIGT. Den var verkligen jätterolig och rekommenderas alla som missade. Länk till SVT Play HÄR.