Det här är tjusningen med att bo på landet. Närkontakt med djuren, om det så bara är grannens. Låglandstjurarna utgör trevlig utsikt från kontoret. Live. Bara att öppna fönstret och snacka lite med dem. Mmmmmöö, svarar de då mellan tuggorna och blinkar med sina jätteögonfransar.

I nästa stund är vi i fågelhuset och vem står utanför fönstret där... samma tjurar. De vandrar mycket nu för att få i sig samma mängd som de i somras ryckte till sig bara runt klövarna. De är väldigt sällskapliga. Ibland söker de sig till grannhagens gräns för att kika på kotjejerna från en annan gård.

Är det praktiskt?

Näej... inte med en kavaj som inte tillåter fria rörelser!

Är det bekvämt?

Näej... med så trånga kläder måste det göra ont!

Funkar det alls?

Noop... sannerligen inte. Vad är det för plagg egentligen...? Är det verkligen en kavaj, eller...?

Är det snyggt?

Nähähäe... den går inte att representera i, är inte lämplig för högtider och inte för middagar (sömmarna spricker), absolut inte för promenader och ännu mindre för dans. När GÅR detta plagg egentligen att använda?

Är det modernt?

Sannolikt. TV-folket brukar vara trendriktiga, så det är nog högsta mode. Åtminstone efter mina erfarenheter häromdagen när jag råkade ut för anorexiastorlekar med smal axelbredd och för trånga ärmar. Hur dumma får modetrender bli?

Kolla sportuppläsaren på bilden från Gomorron Sverige, onsdag morgon. Ett mer illasittande, obekvämt och fult plagg får man leta efter. Kolla vecken vid armhålorna! Hur tänkte han här? Hur tänkte tv-ledningen? 

Hektisk dag i går. På löpande fot, äh...hjul egentligen, hela dan. Husbonden och jag drog till labbet i gryningen inför var sitt läkarbesök framöver. Sen hem till fågelhusets morgonsysslor. Gudomligt ljuvlig fiskpudding tillreddes - efterlängtad sedan veckor tillbaka.

Efter lite trixande med receptet (nedan) blev den bara såå perfekt. Lika perfekt i dag, intogs under tystnad. Är faktiskt kvar lite till i morgon också. Just när eftermiddagsslummern kom smygande fick man rycka upp sig för färd till sjukgymnasten för nytt träningsprogram ("jag kör med rôggen", som han sa). Första och sista gången med situps efter maten!

Sen drog familjen till Grannbyn för inköp av ID-foder till Sigrid som fått lite känslig mage på gamla dar. Tillbaka hem för kaffe och i kvällningen styrdes min kosa till Byn för tredje gången samma dag (studiecirkel). Sov som en stock hela natten.

Fiskpudding lär väl vara någon slags restmatsrecept från begynnelsen, men enligt Lilla Husets förmenande platsar den på vilken restaurangmeny som helst. Rena gourmeträtten!

Klicka för större bilder

För övrigt höstar Husbonden i trädgårdens lugna pensionärslunk. 10-12 grader dag efter dag, milt och bara så ljuvligt. Så innerligt tacksam för varje dag man slipper snö. Tydligen mognar till och med jordgubbar uppe i Norrland, enligt Rapport. Yes, yes... mera sånt.

Dags igen. Gammelkappan har av ålder övergått från grönt till brunt. Nödd och tvungen till ångestfylld klädshopping i Grannstaden. Målet var Cassels… där murrigheter i svart, grått och mörklila mötte mig redan i dörren. Längre in fanns piggare kulörer, fina modeller och storlekarna… tja... drog hoppfullt med mig L och XL till provhytten. Ont i händerna av lasset, tänkte att 'något ska väl passa'.

I helskotta heller. Ärmarna på samtliga large var så trånga att jag inte kom i dem längre än till armbågen. Axelbredden typ stl 36 – på alla… aha, anorexiastorlekar nu igen..! Något HAR hänt med storlekarna. Näääej, det är inte jag som växt. Har stl 42 men brukar ta 44-46 för att få lite andrum. Nu helt omöjligt. Gick slokörad därifrån… är det alls möjligt att hitta vettiga kläder i anorexiatrender?

Hopsjunken och tillintetgjord vändes modstulet kosan mot KappAhl. DEN kroppshållningen lämpade sig ej för provning! Släppte allt hopp om tröjor, fina färger och mönster och koncentrerade mig på kappor.

En beige sak i 48/50 öppnade famnen mot mig och tänk… den passade. Med tröja under! Hoppet steg. Tog även en blanksvart sak i samma storlek och vintern var räddad. Under provning av tunikor tvangs jag rusa ut för att flytta bilen. Förnyad prövning, sittandes i provrummet, begrundandes situationen, kalkylerandes på mobilens miniräknare, resonerandes med mig själv: Inga drömplagg men slipper nu i allafall ha samma kläder jämt. Beslutet var fattat. Upplivad ryckte jag i förbifarten med mig tre scarves. Återvände utmattad till hemmet där inköpt capekofta redan är favorit.

Klicka för större bilder

Efter telefonkonferens med Väninnan konstaterades att… ja, NÅGOT har hänt med storlekarna. Hennes gammelkappa, ett morsarv, har storlek 36 men motsvarar dagens 44:or ungefär. Min egen 44:a motsvarar dagens XXL.
(Expediten hade tyckt att min jacka var ’för stor’...;-). Den stackar’n har väl inget tidsperspektiv alls.)

Väsentlig fråga kvarstår: finnes alls något skäl att ändra storlekar? Anorexiatrender i all ära, men kalla dem för vad de är. Vill man ha smått så ta en liten storlek, vill man ha stort - ta en större. Men behåll för jisse namn differensen. Människan tenderar ju att bli större för varje generation. Ska det heta XXXXXXXXL för att passa en normalbyggd svensk? Varför?????

Oh, nooo… inte en tävling till!

Här tror man att det ska bli en trevlig tv-serie om svenskamerikaner som söker sina rötter med hjälp av SVT. Det som kunde blivit mysigt, historiskt intressant och folkbildande med nerv och känslor lallas nu bort med tramsiga tävlingsmoment. Och med besvikelser för dem som inte får vara med. Ännu ett Mästarnas Mästare, Robinson, Fångarna på fortet och gud vet vad alla tävlingar heter. Fy så trist.

Varför har tv-makarna denna övertro på att vi ständigt vill se förlorare? Jag kan svårligen glädjas med vinnarna när jag ser förlorare där bakom. Det är skillnad på sporten, där det går ut på tävling från början. Men hur kan man tävla i släktforskning…?

Svenskskolan var kul. Liksom huvudpersonernas reaktioner på vår svenska mat (äter dom bara hamburgare och jordnötssmör over there…?). Fast som tittare saknar jag mer inblick i deras faktiska historia. Sen får man stålsätta sig mot tjattrandet… Folk från det stora filmlandet i väst är ju lite hjärntvättade, de tjoar och skriker framför kamerorna som om de medverkade i en film… och… det gör de ju också… ha ha. Nå, vi får hoppas att det blir bättre, men jag vet inte om jag tänker följa det. Där drog SVT en nit i Lilla Huset.  

Hybris, storhetsvansinne och historeiförfalskning. Moderaternas självkänsla saknar tydligen gränser, snart tror de väl på allvar att de var först på Månen och skapade Jorden. Ironin, fantasin och kreativiteten visar hur löjeväckande M:s senaste tilltag blev när det landade i verkligheten. Skämtstormen på Internet över Moderaternas nya idéprogram var uppiggande men när skälet samtidigt är så djupt tragiskt fastnar skrattet i halsen.

Rösträttskampen krävde på sin tid stora offer. ”Arbetande män och kvinnor arresterades, avskedades och kastades ut på bra backe bara för att de krävde det som Moderaterna nu påstår att de har infört”, som Åsa Linderborg fränt och rappt skriver i en underbar resumé på Aftonbladet. Den är verkligen uppbygglig och läsvärd. Läs den HÄR.

Man FÅR BARA INTE missbruka eller slarva med historiska fakta som M gjort den här gången när man påstår sig ha infört rösträtten och ha varit emot apartheiden i Sydafrika – när det i själva verket var precis tvärtom. (Historierevisionism som förnekar att Förintelsen ägt rum är t.ex. förbjuden i flera europeiska stater).

Moderaterna har en mörk historia, se lista och video nedan. Lögnerna får inte stå oemotsagda och falskheterna inte förvandlas till sanning. Också genom att inte orka protestera får ett folk den ledare de förtjänar.

Internetstormen fick kvällens Agenda att ta upp saken och Marita Ulfskog (S) var suverän. Hon påpekade bl.a att vad Moderaterna ägnar sig åt genom att göra anspråk på värdebegrepp och reformer som S historiskt drivit igenom är ”renommésnyltning” för vilket man kan dömas i Marknadsdomstolen. Se där, ett nytt inslag i debatten.

Äntligen landar kritiken också i partiledarens knä. Medierna har fegt nog försökt skylla historieförfalskningen på den hopplösa partisekreteraren M utsett, men hon är ju bara en 'nyttig idiot' som skrivit utkastet på någons order. Men idéprogrammet är nu faktiskt antaget av HELA MODERATA PARTIET varför ansvaret ska bäras av Herr Reinfeldt himself.

Socialdemokraternas ledare brukar alltid ställas till ansvar för allt som partiet gör. Ska Reinfeldt härma S på allvar så är det dags att göra det fullt ut: Ta ansvar och gör avbön! Men nej, nu hävdar man att programmet inte går att ändra förrän vid nästa stämma om två år. Jooodå, det gör det visst. Det går alltid att kalla till extra stämma när något allvarligt ska rättas till. Kan dom inte föreningsdemokrati heller?

En lång och talande lista med allt som högern sagt nej till i historien finns HÄR.

Blev alldeles varm i kroppen när vi läste om den nya boken. Serien ’Livet på landet förr’ kommer med en femte bok ’Älskade djur på gården’. För två sanna djurälskare och nostalgiker som vi i Lilla Huset kan inte den mörka årstiden fyllas bättre. Artikeln om boken fanns i Minnenas Journal som också är en riktig kvalitetsprodukt, precis som böckerna. Kastade mig på datorn och beställde vårt ex. och nu väntar vi otåligt på leveransen.

Vi köpte de fyra första volymerna i serien i maj (läs HÄR) och de är inget mindre än en riktig lyckokälla. Praktfulla böcker fullsmockade med härliga bilder om livet på landet - titeln säger ju allt. Som fina gamla album fulla med minnen för oss som var med 1940-1980. Vi har bläddrat och njutit av gamla arbetsmetoder och fordon, kålrotsgallring, hövolmar och beredskapstiden mm. från hela vårt avlånga land. Nu kommer den bästa boken av dem alla… om lantbrukets djur.

Som Minnenas Journal uttrycker saken: ”Här möter du slitstarka arbetshästar, idisslande kor, ulliga får, bökande grisar och vaktande hundar – djuren på gården som gjorde det möjligt att klara livhanken.” Boken kostar 149 kr.

Klicka för större bilder

De tidigare böckerna, på vardera c:a 160 sidor, heter:

Livet på landet förr,

Arbete och hantverk,

Fester och högtider,

Från Lappland till Skåne. LRF:s Mediahyllan har olika paketerbjudanden för de som missat de tidigare böckerna.

Jaha, nu är vi multisjuka. Ordet låter snarare som mjältsjuka eller mul- och klövsjuka, men det är dessvärre  inte EN sjukdom som avses – det är FLERA. Lilla Husets invånare och Vännerna räknade via telefon över medicinintaget. Vi fann det tämligen imponerande. ”Jag har till och med börjat med dosett”, meddelar Väninnan, ”sju tabletter per dag plus inhalator".

- Nu är du nog multisjuk, sa jag. Väl medveten om ett eget intag på samma nivå. Husbonden likaså. Sammanlagt för oss fyra är det utan inbördes ordning: diabetes, kolesterolet, blodtrycket, östrogenet, zinkbristen, blodförtunnande, diarréhämmande, cortisonet, inflammationshämmande (två sorter), kol-medicinen, migränstoppande, värktabletter och något mer… man kan ju inte ha allt i huvét. Lite smått och gott.

Härtill är vi nödda och tvungna, mediciner är inget eftersträvansvärt men faktiskt bättre än alternativet. Två av oss skulle inte ens levt idag om det inte varit för läkarvetenskapen. Tänkvärt, då är man hellre multisjuk.

Nyordet multisjuk används mest i sammanhanget äldre. Definitionen från Stockholms läns Äldrecentrum, nedan, handlar mest om det. Logiken säger mig dock att det även måste finnas yngre multisjuka. Det är ju inte ovanligt med yngre som har två eller flera sjukdomar samtidigt och som vårdats på sjukhus flera gånger.

Definition från Äldrecentrum: "Multisjuka kan definieras på olika sätt. Enligt en definition ska man vara 77 år eller äldre och ha två eller flera sjukdomar samtidigt. Enligt den definitionen är ungefär 55 procent multisjuka. Äldrecentrum har i flera av sina utredningar använt en betydligt mer bestämd definition. Enligt den ska man vara 75 år eller äldre, ha vårdats inom sluten sjukhusvård vid tre eller flera olika tillfällen under ett år och ha tre eller flera diagnoser från olika sjukdomsgrupper. Enligt denna definition var 13 procent av patienter inom slutenvården i Stockholms län i åldersgruppen 75 år och äldre multisjuka år 1996."

Vill man fördjupa sig i ämnet kan man gå till facebookgruppen Multisjuka äldre HÄR.