Det är särskilt mysigt i fågelhuset på våren när morgonsolen lyser in i golvnivå. Undrar om inte fåglarna tycker det också. Här kan man förlora sig i filosofisk begrundan över livet.

Klicka för större bilder

Sådär... kvällens prövning var en ny presentationsbild till bloggen. En högst förbryllande upplevelse. Hur jag än försökte krympa bilden så nog fasen skulle Bloggplatsen göra den större, men påföljd att upplösningen påverkades - negativt. Nu skulle den ändå inte vara för skarp och Photoshop konstnärspalett konsulterades. Men då blev det etter värre när Bloggplatsen fläskade på. Alltså fick bilden slutligen monteras in i en ram som klämdes in i en större bakgrund med samma blekgröna färg som i bloggen... Bara för att kunna ha bilden någorlunda liten. Håhå jaja... det var kvällens överkurs.

... tog vi oss. Ty det gamla badhuset låg längst in i det som under 80 år i tur och ordning fungerat som Byns första kommunalkontor, polisstation med fyllefinka, brandstation, kommunalt bad med bastu, lägenheter, arbetsförmedling, Elföreningens kontor, bryggeri och mycket, mycket mer. Synnerligen väl använda byggnader - med mental K-märkning -som nu står inför rivningshot. Ett tvisteämne i kommunen.

I helgen hölls guidning i 'kulturarvet' för att få medborgarnas åsikt om vad som skulle ske med byggnaderna. Rivning och nybygge (dyrt)... eller renovering (mindre dyrt). Vid åsynen av den välkaklade badhusdelen var min åsikt klar: Om detta fina kakelarbete stått sig i 80 år utan en enda spricka, då är det VÄLBYGGT. Och väl värt att bevara. Stabilare byggnad fås inte med modern nybyggnation - det slarvas för mycket numera.                Klicka för större bilder.

Bevarandeivrarna föreslår att huset kan få multianvändning som vandrarhem, museum, utställningslokaler, utkik från brandstationens gamla slangtorn, turistinfo, café med befintlig uteterass vid åstranden mm. Jag ansluter mig till dessa.

Vad är det som ligger på gruset efter ett dygn i blåst och duggregn och tjuter så övergivet? Ingen fågelunge, men väl… en liten hörapparat - Husbondens "ena öra". Han blev helt lycklig över återseendet.

Den förlorades i går när han brådstörtat gav sig iväg till Grannstadens Byggmax för att köpa klickgolv till övervåningen. Det billigaste golv vi någonsin köpt. Det kunde ha blivit det dyraste. Att tappa bort Landstingets ägodelar är nog ingen god affär.

Tappet måste ha skett när han tog ur den för att ringa hem. Den hamnade i fickan och måste ha fallit ur där han stod just då. På parkeringsplatsen! Förlorad för gott, trodde vi. När vi sovit på saken anträddes ny resa på nyter kaluv. En överkörd apparat är väl bättre än ingen alls… tänkte vi. Så är det med reservdelsåldern. Bra med hjälpmedel, så länge de sitter fast.

Klicka för större bilder

Husbonden rattade in på p-platsen och pekade: ”där… stod jag”. Och… DÄR LÅG DEN. Helt intakt! Ingen hade kört över den – på ett helt dygn. Och den funkade. Halleluja – makterna var med oss. En extra resa på 10 mil för 150 kronor var det värt. Och vips var golvet åter det billigaste golv vi någonsin köpt.

Billigt golv har såklart ingen superkvalitet. Men man vill ju inte till framtida husköpare överlämna en gammal heltäckningsmatta med rester efter 20 års hundinnehav. Alltså blir klickgolvet en hygienisk ersättning för denna. I ett sovrum på övervåningen där det endast tassas barfota morgon och kväll. Behövs ingen slitstyrka där.

Risbebisarna duggar tätt. Fyra kom ut i går.... nu är de tio, varav två vita. Nu är deras tid att kliva ut i dagsljuset. Härligt att uppleva. Den vita med silverrygg är en vacker variant.

Fillys lilla kanariebebis har duschat idag på egen hand. Hon sågs sitta på kanten till badet, läppjade lite på vattnet och... plums, så satt hon i vattnet och flaxade med vingarna. Som vilken vuxen kanarie som helst.

Och nu... hoppas vi igen... Tuvalisa har kläckt fram tre starka ungar i sitt skyddade boende. De matas duktigt så vitt vi kan se. Säker kan man aldrig vara, men lovande... så långt.

Likadant hos Helmi. Hon har legat på fem ägg och nu har det kläckt. Både hon och Matti matar ihärdigt och i dag lyckades jag fota ett litet, litet gap där bland dunen. Vi håller tummarna.      Klicka för större bilder

Någon bor i vedstapeln. Varje natt lyser det i 'ett litet fönster' längst upp till vänster i den, en liten bit under toppen. Ser så varmt och ombonat ut där borta i mörkret. Klart man fattar att det är ett ljusfenomen av nåt slag, men det ser så mysigt ut att jag faktiskt inte vill ha den vetenskapliga förklaringen. Låter det bara vara som det är. Och ger fantastin fritt spelrum.

                      Klicka för större bild

Risfågelbebisarna är på gång. Fyra kom ut i går. Idag har de bekantat sig med omgivningen. Hittat tomma kanariebon att vila på kanten till. Lärt sig tigga och matas på gren istället för i holkdunklet. Får se hela risfågelkolonin och alla andra fåglar som de hittills bara hört genom holkväggen. Och gissa om de är duktiga.

Risfågelbarn är inte bortkomna utan riktigt försigkomna redan från start. De har ingen riktig bebisperiod efter att de lämnat holken. Flyger gör de också riktigt bra. Och sitter aldrig på golvet som kanariebarnen kan göra. Föräldrarna är kanonduktiga. Nu först tillåts vi njuta av dem. Jättesöta med sina vita näbbgipor. Tjugofem har vi ringmärkt, och tjugofem väntas ut. Det här är bara början...            Klicka för större bilder

Kanariemamman Filly har påbörjat nytt bo sedan hennes förstfödde kom ut. Här låg Esther för ett tag sen. Nu gör hon sig allt mer hemmastadd, putsar sig och myser. Även kanarier kan göra roliga miner...

SNÖ... enochenhalv decimeter! Två steg tillbaka. Vad göra?

Möblerat om i Lilla Huset. Fick min efterlängtade mysvrå.

Husbonden har stretat emot...  "Man KAN inte sätta två soffor sådär!"

- Joho, då.

- Fåtölj, då?

- Min rygg klarar inte fåtöljen.

- Men det ser ju inklämt ut.

- Nähähäedå. Precis vad jag behöver.

       Klicka för större bilder  

Det finns dagar då allt går i dimma och det tarvas en riktig lutare genast. Det har funnits stunder då jag irrat omkring som en hemlös vålnad förstörd av trötthet för att jag inte vet var jag ska lägga mig. Ligga i tv-soffan - en nödlösning. Sitta i tv-soffan - ännu mer nödlösning.

Här kan man sitta uppkrupen med stödstrumpeben i högläge för att inte stumna. Kuddar, filtar, läslampa, you name it. Vid behov kan man kasa ned till liggställning och samtidigt se tv-bilden utan att vrida sig ur led. Perfekt. Måste åtminstone prövas.

Och även om vårvärmen förutspås komma nu och soffhörnet byts mot solstol i det fria är det 'bäddat och klart' för just de stunder då det behövs som bäst. En väl använd parentes!

Till kvällens Antikrunda är det skarpt läge för mysvrån..