Elisabeth

12 augusti 2015 23:14

Beklämmande, är ordet!

Margus

14 augusti 2015 22:11

Visst är det. Så trist.

Erika

24 augusti 2015 13:48

Nu gör jag om mitt försök angående ditt inlägg om ödehus.
Vi var några vänner som körde omkring på måfå en sommardag
och fann ett ödehus på en höjd. Vi beslutade att gå uppför den
väg som ledde till huset. När vi kom upp såg vi ett stort bonings hus och en ladugård och ett par uthus. Gräsmattan var nyklippt och inget så direkt igenväxt ut. Visste inte om där bodde människor eftersom framsidan såg fin ut.

Någon gick bakom huset och efter några min kom han fram och vinkade åt oss att komma dit. En dörr står halvöppen vi gick in i en liten hall och sedan köket. Precis där infann sig en känsla av stor sorg förtvivlan.

På köksbordet stod mattallrika, glas och bestick. På järnspisen stod grytor osv. Intill liggande rum stod bl.a en soffa och på kudden fanns avtryck som om någon endast vilat efter middagen, och sedan gått ut på gärderna igen för att tar vid efter middagen.

Det kändes som dessa människor fått lämna hus och hem som dom
stod och befann sig, med gård och djur. Det är många år som
gått sedan dess, utan att tar i för mycket tror jag det är minst 25 år, men aldrig jag glömmer det som mötte oss när vi gick in i huset.

Vi rörde ingenting, det ska man heller inte göra. Titta är en sak
men att röra något ska man avstår ifrån. Det kallas för respekt gentemot dom som en gång bott och verkat där på sin gård. Minns att vi tittade på varandra och en sa, vi ska nog gå nu, alla instämde. Vi förde igen dörren samma dörr vi gick in i. En upplevelser som satte djupa spår på oss alla.

Margus

24 augusti 2015 14:09

Tack för att du inte gav upp med kommentaren. Vet inte vad som hakat upp sig, men din berättelse var verkligen värd att publicera. Jag riktigt rös när jag läste den, lite ruggigt. Vilka öden man kan få ta del av... även om det bara blir gissningar. Respekten för dem som en gång bott där är en viktig aspekt.

Erika

24 augusti 2015 22:32

Tack själv. Var övertygad om att du skulle tycka den var värd att publicera.