Förr var det alltid jag som var orsak till sjukhusresorna. Nu har Husbonden ett lätt försprång. Har till och med frikort för andra gången i rad. Idag var det återbesök hos Hörcentralen.  Glad att kameran var med, ty vårt kära Lidköpings Sjukhus är så vackert med alla murade detaljer från det gamla lasarettet. Vilken kulturskatt.

Husbonden fick goda råd. Så nu sitter han i samtal med dotera för att testa nya magneter till telefonen. Moderna hörapparater samverkar med ett par magneter som fästs på telefonen. Med dessa behöver han inte ta hörapparaten ur örat, magneten ska skicka ljudet till båda apparaterna samtidigt – även i andra örat där telefonen inte hålls. Vete fasen hur det går till. Högteknologiskt.

Husbonden har testat förut men hörde aldrig någon kontrollsignal. Och gav upp. Vi fattade aldrig galoppen. Nu fick han besked. Och lyckades. - Herregud, vad bra det hörs! lät det från köket.

Dotera och lilla Stella har varit och fotomodellat igen. För IKEAs lakan. De låg tillsammans på en säng och gosade. Och Stella flinar upp sig och är så himla glad, så fotandet gick galant och var klart redan efter en timme.

Min sträckta ryggmuskel flinar inte. Grinar illa är närmare sanningen. Den har konstrat i flera dar efter ”80 meter häck”. Åh, dessa sportskador…;-) När en muskel strejkar så börjar andra muskler också att bära sig åt. Plötsligt har det onda spridit sig till en lårmuskel som krampar, och till andra sidan. Sen börjar ischiasnerven att blanda sig i leken med elaka nyp och det hela blir till en balansgång på slak lina.

Är faktiskt proffs på att ha ont i ryggen. Värme, men inte för mycket. Rörelser, men bara lagom – och absolut inga felaktiga. Inte sitta för länge osv. Mitt i detta balanserande ska man slappna av…  Försök att dra på stödstrumporna då! Idag kunde jag i alla fall knyta skorna utan skrik.

 

Väninnan

13 september 2012 10:50

Den dokumentation som du gjort med din kamera är mycket värdefull. Jag njöt i fulla drag. Det byggs inte på detta konstfulla sätt i våra dagar. Man borde ta till vana att höja blicken upp mot tak och husfasader då man passerar äldre byggnader. Mycket att förundras över. Det var verkliga esteter som ritade husen förr i tiden.

Margus

13 september 2012 23:05

Sant. De byggde inte bara konstfullt utan även stabilt. Det är inte de gamla husen, broarna... you name it... som ramlar och läcker. Och dom snackar om sin ekonomi...! Pyttsan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...