15 grader nattetid och 18,5 dito i skuggan på eftermiddagen. Hyggligt sensommarväder helt enkelt, har även fått lite färg i nyllet, det är INTE för sent att sola nu. Vår vita näckrosplanta som producerat minst 30 blommor i år dristade sig till ännu en idag... sommarens sista?

Bäst passa på att fota några favoriter ty efter helgen väntas svalare klimat. Då vet man inte hur det går. Undrar om bonden försöker skörda havren på åkern utanför. Kanske har de senaste dagarnas blåst torkat upp tillräckligt. 

Luktärterna har haft naturligt stöd i voljärnätet. Fröer har redan insamlats från rudbeckior, röd rölleka och ringblommor... många fler står på kö. När pensionen nalkas gäller det att spara på allt;-) Ha en trevlig helg och njut de sista varma dagarna!

Klicka för större bilder

Må så grankott, som Nicke Lilltroll sa. Hoppas fåglarna ska gilla kottarna vi plockade med hem idag. Vackra, täta, blanka och alldeles nyfallna kottar, endast det bästa är gott nog. Nu ligger de utbredda för att torka lite innan de hamnar i plastkasse för förvaring utomhus så att de inte öppnar sig i förtid.

Vår kära lilla Nacki visade att hon kom på tekniken (på bilder från 2009), annars hade jag knappt trott det. Bildbeviset talar sitt tydliga språk. Naturlig sysselsättning. Hoppas de kommer till glädje i vintermörkret.

Klicka för större bilder

Med 'vandrande pinnar' ges vidgade vyer. Planen  fullföljs - sex kilometer dagligen. Så länge vädret står mig bi. Nu utan fotvärk och stumma ben, trägen vinner.

Bygden lever. Nyinflyttade i grannskapet föder upp alpackor och har gammeldars hönsgård. Underbar syn på promenaderna. (Klickbara bilder)

Krondiket är översvämmat. Ser ut att ha drabbats av algblomning? Markerna är vattensjuka och ej farbara. En bonde förtalte i vårdcentralens väntrum att 500 ton potatis var kvar på åkern, en årsinkomst. Förr när potatisen togs upp för hand var vattnet inget hinder, men å andra sidan odlades inte mer än man själv behövde.

Syrsorna spelar ännu. Paddorna ses om kvällarna sitta på gången och spana in insekter. Kanske njuter de av den ljumma kvällsbrisen?

Trädgårdsmästarn höstar och endera dan hämtar vi kottar och mossa i skogen till fåglarnas vinterbehov. Vi vet just rätta stället.

Ett tjugotal trastar kalasar på rönnbär, aronia och nypon i trädgården. Massor av småfåglar tutar sina diskreta höstläten när de pilar omkring, så snabbt att man inte hinner artbestämma. Men domherreungarna har jag hört. Tofsviporna har flockat ihop sig, utifall det ska bära av. Kråkfåglarna drar kraxande omkring i stora skaror på bygden. Vi känner väl lite till mans att hösten är här.

'Gångbanan' har fått nya lager - lättare sagt än gjort. Husbonden fick åka iväg för hjälp. Nu går den som den ska igen. Bra att ha när vädret blir jobbigt.

-----------

Och i kväll var det dags igen... för mera våld. Nu utsätts tågmästarna för misshandel av aggressiva resenärer när de krävs på färdbiljett. Är visst mer regel än undantag. Troligen har de slutat ringa polisen, som väl ändå inte kommer. Journalister har slutat fråga polisen varför de inte rycker ut...! Och vad  gör vi svenska folk åt saken...? Väsnas, demonstrerar, ställer krav, ifrågasätter...? Inte då. Vi hukar och hoppas slippa se det.

- Voffo gör di på dette viset? Kanarierna var mäkta besvikna när deras favoritplats för gräsryckning var övertäckt. Vi måste nu skydda den nylagda gräsmattan från att bli totalförstörd. (Klicka för större bilder)

Kanarierna har faktiskt största skulden i sabotaget. Det tog några år, men förra gräsmattan blev uppryckt med rötterna. Istället för en mysig grön plätt återstod skogsmark, vid regn en lerpöl. Inte vackert att skåda.

Husbonden hade nu skurit upp färdig gräsmatta och lagt in… äntligen grönt igen. Genast satte plockandet igång. Och de nöjer sig inte med att äta gräset, nej… de är ute efter rötterna! Innan vi sålde årets barnaskara hann skocken vandalisera vissa platser ordentligt och med den här milda hösten fanns nu inget annat att göra än att rädda vad som räddas kan.

Först förstämning. Sedan nyfikenhet… vad är denna gjord av? Sen på’t igen, där tillfälle gives. Attans ungar!

Kanariepojkarna sjunger som galna. Långa härliga hartserdrillar når ända in i Lilla Huset, trots stängda fönster. Det är tryck i dessa strupar. Och flickorna blir som tokiga och börjar bygga. Helmi och Matti letar boplats, Whitney Houston likaså och Flörtis. Tuvalisa hade byggt en vackert bo i utevoljären som jag nödgades riva innan äggläggningen startade.

Esther har legat i inbillat bo på golvet i fyra-fem veckor, en riktigt frögurka det där. Äggen togs bort förstås, hon var duktig nog i våras (tio ungar på tre kullar). Hon får inte förta sig nu. Men hon skulle köra hela programmet - även utan ägg, instinkter är starka. Hon låg standby både när vi fångade in alla ungar före leverans, samt under städningen. Sen en dag kände hon sig plötsligt redo att lämna boet. Och nu deltar hon i gräsryckningen...

Nej, nej, nej! Jag säger NEJ. Flickorna ska VILA nu fram till våren. Basta!

Fällde en tår under kvällens Sverige i dag på tv som inledde med trista nyheter om sjuka som får resurser indragna. Plus en gammal nybliven änka (!) som misshandlades och rånades just när hon kom hem efter makens begravning! Kvinnan fick hjärtinfarkt av händelsen.

Alltså… jag blir så ledsen över den grymma samhällsutvecklingen som ingen gör något åt. Och polisen som struntat i över 4000 allvarliga larm. Ska vi ha det så här?

Sen var nedstämdheten ett faktum. Det var tur att man också visade den 96-åriga kvinna som tröttnat på att gå hemma och titta på väggarna och flyttar till Thailand…!! Så klarade man resten av kvällen.

Husbonden och jag drog i går till skogs med Sigrid som återupplevde lite av ungdomens fröjder då vi dagligen travade omkring i skogarna med hela flocken. Trettonåringen visste precis vilka stigar vi skulle gå. Det blev både bergsbestigning, klivande i ris och klafsande i vattensjuka marker. Har känt av strapatserna för egen del men Sigrid tycks oberörd.

En rikhaltig naturupplevelse i färg, doft och ljudliga tranrop då en tiohövdad flock for fram och åter över trädtopparna. Tyvärr såg vi inte mycket på grund av alla träd. Uppbrottstämning på gång?

Avstod PRO-föreningens första pubafton i kväll, trots att lovvärda initiativ bör uppmuntras. Det nya evenemanget kan ju inte stå och falla med mitt deltagande, tänkte jag som just då kände ett starkare behov av att titta in i kvällsbrasan. Såg också Vem tror du att du är på tv med Caroline af Ugglas, en verkligt fri själ.

’Gångandet’ är igång. Initialt har fötterna värkt, benen svullnat och kroppen sugit åt sig vätska, kanske sånt som händer, vad vet jag. Min corpus undrar väl vad som är på G… Äntligen uppe i fulldos med sex km per runda, artrostån tål ej mer. Målet är nu minst den sträckan per dag – om inget annat ovillkorligt står på agendan. Idag blev det även en extra runda med Sigrid - utan fotvärk…   .

Underbart väder. Njuter i fulla drag. MITT höstväder. Någon sa att högtrycket ska hålla i sig en vecka. Hoppas…  

Vårtbitarna spelar ännu varje natt och har så gjort trots både regn och blåst. Fladdermössen anas bäst i arla gryning när de går in för att sova - strax intill vårt sovrumsfönster. Man kan väl påstå att vi bor vägg i vägg. På nedre etaget hördes annat bekant knaprande i väggarna... Färskt råttgift är utlagt.

Vårlökar har inköpts till nya rabatten. Vintergäck, snödroppar, krokus i olika färger, allium, påsk- och pingstliljor. Samt nya scilla då de gamla är stadda på vandring ut ur trädgården mot söder.

Efter dagens inköp verkställdes sightseeing på bôggda. Hamnade osökt på gården från min farmartid, ett idylliskt läge vid vägs ände. Obebott, öde och med inlett förfall. Tragiskt. Allt verkade mindre och pyttigare än från foton och minnen. En märklig upplevelse. Var ju ändå inget barn den gången, för fyrtio år sen.

Fågelvännerna hämtade tio kanarier som får det finfint på nya stället med stor utevoljär. Dagens rapport förtalte att de redan hittar både ut och in. Vi behöll i år endast tre för egen del.

-----------

Och rymdskrotet damp ned i Canada, nära Calgary. ”Inga skadade rapporterades” sa man. Men… OM nu, Gud förbjude, någon ensam varelse fick den på skallen så lär det inte heller bli någon rapport... eller hur?

Lånade två underbara böcker på bibblan igår. Kunde bara inte låta bli. Såna där med detaljrika illustrationer som man kan titta på hur länge som helst och hela tiden hitta nya saker… ’En stad genom tiderna’ och ’En gata genom tiderna’. Så stora att man kan vika upp dem över hela köksbordet och frossa i de fina teckningarna. Där förlorar jag mig i timmar. (Klicka för större bilder)

Man följer en gata respektive en by och dess utveckling från stenåldern till modern tid, 12 000 år, tittar in i hyddor och hus, ser hur folk levde och försörjde sig, folksamlingar på torgen, från jakt och odling till handel. Från grekiska filosofer till romerska bad och akvedukter. Fantastiska böcker för barn, tänker jag.

På så vis har jag min egen bokmässa hemma i Lilla Huset samtidigt som den årliga Bokmässan i Göteborg öppnade idag. Glad att Husbonden och jag upplevde Bokmässan en gång på 80-talet, för idag skulle jag inte orka med ett sånt besök.

- Du gjorde’t igen, konstaterade jag nöjt. Tandläkaren fixade min ena framtand i arla morgonstund. Inget akut, hade bara gått med på en tid i ottan vilket fick upp mig redan klockan fem för att klara av det. Tarmen är inte så pigg på tidiga utflykter. Nedre delen av tanden var tunn som glas, men hon grejade det utan sprickor. För bara 600 spänn. Remarkabelt, bara det.

Fåglarna har fått rent i fågelhuset och vi njuter allihop. Ett gäng kanarier väntar i egen kupé på resa till kompisarna framåt lördag. Stridsdammet har lagt sig och allt andas åter frid. Rena myspyset bortsett från dagens hagelstorm som med förmörkad himmel anfäktade Lilla Huset.

Klicka för större bilder 

Den var ändå inget mot vad som ska dimpa ned fredag kväll på våra breddgrader… rymdskrot på ett halvt ton. Med korpgluggarna öppna bör man kunna se stjärnfallet som ska uppstå när större delen av Nasas satellit UARS förbränns vid mötet med jordatmosfären. Södra Sverige ligger i riskzonen.

Fast det är väldigt liten risk, då större delen av Jorden består av hav och övriga obefolkade områden, heter det från sakkunnigt håll. Ha… det räcker med EN liten människa (eller djur) i vägen för att det ska bli väldigt farligt.

Om Nasa kunde köra ut satelliten en gång i tiden, så kan de väl frakta hem den igen på ett säkrare sätt, menar jag. Varför måste mänskligheten utsättas för detta? Och om någon blir dödad av den… vad säger Nasa då… ’hoppsan, shit happens’, eller ’lite skit får man tåla’… eller vad? Den som överlever får se.