Här smyger man omkring i mörkret och kvällsvädrar i en ny värmebölja. Nä, ska inte klaga denna gång... bara lugnt notera dagens toppnotering 28,0 grader.

Har varit lite duktig och samlat alla inlägg med min favoritmusik från You Tube under bloggens nya kategori "Min musik". Nöjd. Ett kärt återhörande var Klezmermusiken som vi fortfarande inte skaffat hem. Måste...

Tänker mig Försäkringskassan som en gråblek, nervös och orolig, till bristningsgränsen stressad personal som fruktar för både för sitt liv och sin hälsa. Som inte vågar möta en krasslig allmänhet som bankar på låsta dörrar med nedskuren öppettid och ringer på telefon där ingen vågar svara. Tänker mig att personalen hukar därinne som darrande asplöv knaprande medikamenter för att inte visa svaghet eller sjukdom för då vet dom själva vad som inträffar.

Kan inte riktigt släppa den samhällsnedrustning som sker och tecknare är jag INTE. Såg helst se att nån gjorde en revy om samhällets sönderfall. Satir är ofta ett verksamt medel. Får till dess "göra själv" och då blir det denna teckning.

Ovärdigt med denna rädsla

Rädslan för kunder har spridit sig på alla områden, inte bara till Apoteket, Telia och kommuner utan även till många företag. Knapptelefonerna sållar bort varje kund som inte är ihärdig nog att stå ut och när kunden efter ovärdig hantering med psykiskt pressande val och lång kötid når en verklig person så är denne grinig eller "äger inte frågan".

Har vi svenskar blivit rädda för social kontakt, rädda för den tid man måste ägna verbalt umgänge? Måste vi resa utomlands för att våga tala med folk, eller är det rädslan för att kräva vår rätt? I vårt glesbefolkade land behöver vi varje möjlighet till samtal för att inte bli asociala. Detta är ingen nyttig utveckling för oss.

Alliansen babblade om att få in folk från "utanförskapet" till arbete. Nu när sjukdomsdiagnoser tagits bort, sjukersättningar dragits in, socialbidrag dras in… nu kan vi verkligen snacka om utanförskap – UTANFÖR SAMHÄLLET. Att vara sjuk eller arbetslös men ändå socialt accepterad var uthärdligt, men att människor inte räknas över huvud taget är ovärdigt ett samhälle.