Äntligen har vi lagt vantarna på denna efterlängtade RÖDA BRÖDROST. Jamen, det hörs ju på namnet... brödrostar ska vara röda, hehe. Det har jag alltid tyckt.

Vi har en viss faiblesse för röda detaljer i vårt hem. Den här ska få stå framme bara för att den är vacker.

Föregångaren, en trist vit sak, är redan nedpackad och på väg till soptippen. Våran Ulrik tyckte aldrig om den. Han reagerade på ljudet när den smällde till, hängde med svansen, såg moloken ut och gick och gömde sig tills den var borta. Han smög och blängde på köksbänken tills han förvissat sig om att den var gömd.

Nu hoppas vi han ska gilla denna bättre, man kan ju hoppas på ett annat ljud. Om inte, får han vänja sig. Den här är föör vacker för att gömmas undan.

... och hon gillar det INTE. Vissen, hängig, trött, vinglig... you name it. Sigrid har varit hos tandhygienisten och tagit bort tandsten.

Egentligen var det Ulrik (12) som behövde det bäst, Sigrid (9) hängde med på köpet så att säga. Då slipper vi när hon är äldre.

Före behandlingen gavs lugnande medel, nästan som sövning men ändå inte. Dock tillräckligt för att vara lagom borta. Ulrik somnade fort, värre var det för Sigrid Polis som kämpade emot. Den ståndaktige tennsoldaten höll ställningarna och vägrade att tuppa av. "Herregud, här kan ju hända vad som helst..." tänkte hon.

Hon stod upp, höll koll, lyssnade på röster, kopplade av något när slipmaskinen gick igång på Ulriks tänder men... VILLE INTE somna alls. Husbonden tog henne till bilen, körde runt halva Grannbyn. Sånt brukar hjälpa. När hunden tror att den är på hemväg och "faran" är över brukar sederingen ta. Så icke denna gång. Det blev en dos till.

Således är Sigrid mest däven i kväll, trots att de fick uppvakningsspruta. Medlet är kvar i kroppen och mest i henne. Ulrik kom lindrigare undan men orkade inte smita från fotograferingen som han brukar... Och vi har en riktigt lugn kväll.

Vi fick beröm för att tandstenen inte var särskild utbredd på någon av dem! Alltid kul. Så blev de vaccinerade också.

Bokföringen har vilat. Förgäves sökt revisorn. Veterinärbesöket tog hela dagen med förberedelser och övriga ärenden. Vi åt ute, en vanlig hamburgare men guuud vad pepparstark den var! Trodde strupen skulle brinna upp. Gitte inte gå in och klaga, vi skulle ju hem med hundarna. Det var viktigare.

Somnade direkt i tv-soffan, marsvinens städning får vänta till i morgon. Ja, vi är lite medtagna allihop faktiskt.