Efter att ha varit utan stereo i 14 dar fick vi domen: "radion trasig + cd rengöras = 1500 kr + cd-laser kanske trasig, håller cirka två år = 3000 kr"... har vi hört det förut...!

Rådslag, apparaten sju år, hur vi vände och vred på't fanns bara EN utväg. "Tror dom jag är gjooord av pengar!" som skånskan skrek i Antikrundan.

Ny resa till Grannbyn, det regnar ju ändå... Med tunga hjärtan klev vi in hos radiohandlarn och suckade djupt. Mycket teknik ÄR det , särskilt som min hjärna redan känns knôkafull.

Strax hade vi en likvärdig stereo som den gamle ehuru mindre + separat cd-spelare + mp3-spelare för DET var dom egentliga planerna.

"Gjort är gjort, om än en lort i Bergmans port..." eller hur det nu var. Väl hemma återstod Istruzióne... där man ska va både skarpögd, småfingrad och språkbegåvad.... Började med att riva ut allt som inte är på svenska i manualerna, bort med ryska, indiska, arabiska och gud vet vad... ritsch ratsch, sen...kunde tragglandet börja.

Och rätt som det var kunde vi på högsta volym dra på NY rebell i byn med Pugh Rogefeldt o Mikael Rickfors... yes!!!

Den låten hörde jag första gången i radio på tidigt 90-tal, snacka om sen utveckling... På 1970-talet drev jag farm, lullade bland nassar och getter och luktade på blommorna, under 80-talet var jag lokalredaktör och hur mycket annat hinner man då... Det blev ett Uppvaknande med Mycket att ta igen. Håller på än...

... välbehållen efter "äventyret".

Det blev för mig ett litet skrämskott på vad som komma skall, nån gång... Hoppas det är långt kvar.

Hjärnröntgen visade inga tecken på att det varit någon blodpropp eller blödning. Läkarvetenskapen stod lika frågande som vi, men han blev i alla fall ordentligt omhändertagen.

Hamnade på hematologen, den avdelning där han ofta är patient, eftersom han har blodbrist. Och nu fick han för säkerhets skull två påsar blod, trots att det bara gått halvvägs av intervallet. Sånt gillar jag.

---

Varit himla redig i dag också, och köttfärssåsen är paketerad. Blev 4,6 kg. Inte så pjåkigt.

Medan köttgrytan puttrade till middag passade jag på att göra köttfärssås på två kilo färs i stora syltgrytan samtidigt som tvättmaskinen gick för fullt. Många middagar blir det! Nu återstår att göra pannbiffar på lika många kilo färs, sen kan sommaren komma.... Jag menar, man står ju inte med sånt då.

Inte ofta jag är så effektiv numera, men det var också bra att ha nåt att sätta händerna i när det stollade sig med pappa...

Han ligger i kväll på sjukhus för observation efter en liten incident vid middagstid med yrsel och sekundkort blackout. Ambulansen "tittade till" honom men ansåg det bäst att han följde med för provtagningar och röntgen. Han har ju faktiskt både diabetes och blodbrist.

Man förberedde faktiskt även för transfusion ifall att det skulle bli aktuellt. Man blir imponerad när sjukvården fungerar!

Lite oroligt är det, men skönt att han är i goda händer. Tack och lov lät han pigg och klar som vanligt i telefon.

Den första kabbelekan i dammen ger en särskild lyckokänsla, yes.. det är på gång. Kabbelekan är samtidig med vitsipporna men så kraftfull i färgen att det känns som långt inpå sommaren. Flera av småbäckarna utefter fälten i grannskapet är fulla med dessa gula solar. Och länge står de dessutom. Det kan inte hjälpas, det ÄR min favoritfärg.

Stilla flyter dagarna... Idag har jag "bara" vilat och det är för mig en stor framgång. Sovit, löst sudoku, lyssnat på musik...typ. Har ju faktiskt sjukpension! Håller på att lära mig vila och njuta utan att få dåligt samvete, jösses... det är en svår konst. Jag tror vi är många som behöver öva på det.

Har också börjat lära mig att prioritera upplevelser framför nyttigheter. Således valde vi i kväll att se den gamla filmen I HETASTE LAGET med Jack Lemmon, Tony Curtis och Marilyn Monroe samtliga medlemmar i en damorkester. En riktigt gammal klassiker, rolig rakt igenom.

Och milde tid vad det blåser.

Stora parasollen åkte över ände IGEN. Sist drog den med sig bordet som är genomborrat av parasollbenet. Med följde även stålfästet som var nerstucket i marken samt markstenen runt omkring.

Nu har Husbonden gjutit fast fästet ordentligt. Denna gång åkte "bara" parasoll och bord. Vinden hade lyft parasollen ur sitt fäste (det är en TUNG dito) och vi fann hela härligheten inne i guldflädern med några brutna grenar. FÖRBASKAT. Vi som sa att parasollen ska FÄLLAS IHOP vid blåst. Nu kanske vi kan lära oss.

... och blommar gör det överallt.

Var hos Väninnan idag och fick lite input, som vi numera säger på ren svenska... Peppande samtal när energin tryter är guld värt. Därav detta guldfält i högsäsong. Gult är glädjens färg för mig. Full av energi åkte jag hem och tänk... det sitter i än!

Såg Stina med gäster på tv där Björn Ulvaeus medverkade. En skön kille, en sån där som man blir glad av att se och höra. Pålitlig. Satt med brett leende från öra till öra hela tiden.

Lånade med mig en bunt CD-skivor med klassisk musik från Väninnan. Ska pröva om det är detta jag saknar i livet. Man travar hit och dit, jobbar och gnor, planerar och kreerar tills man nästan kreverar, he he. Lyssnar alldeles för lite på musik och just när jag får lust... är stereon på översyn.

Behöver separat CD-spelare så man kan sitta var man vill. Det är ju löjligt att vara bunden till en speciell plats i hemmet. Ungefär som före de trådlösa telefonernas tid...! Minns mycket väl hur det var att sitta fjättrad vid väggen för att tala i telefon, förhindrad att ens hämta kaffekoppen...

Hänryckningens tid är den tid då Husbonden spritter av arbetslust.  

Sommarens LISTA är gjord!

Den brukar kompletteras efter hand och måste ej följas slaviskt. Ett stöd för minnet bara, när vi undrar "vad var det nu som ....". Då väljer vi fritt från listan vad som lockar för tillfället av följande:

grövre avloppsrör till fågelhuset (fröer fastnar)

markiser till ytterligare två fönster (ozonfri sol är het)

vedkamin och skorsten inköpas (sparar el)

räkna på byte av altantak

nya grindar till parken (ny design önskas)

byt ut hallgolvet (knarrar förfärligt)

.......

... alltid mer när jag handlar maten? Husbonden lyckas alltid hålla inköpen runt 300-400 kronor. I mitt fall har kvittona betydligt högre belopp och det är ändå bara mat, livets nödtorft. Konstigt är det.

Beror det på att det är jag som tänker framåt och håller koll på vad som behövs medan han endast handlar det nödvändiga däremellan? Hmm... undras om det är en vettig förklaring. Ja, så måste det nog vara.

Fotvård i går. Lyxigt värre. Hjälp med mångårigt nageltrång med små plattor (dyra) som limmas tvärs över stortånaglar vid nagelrot. De ska sedan hänga med naglarna fram eftersom dessa växer och tvinga dem att inte kröka inåt. Spännande experiment.

Husbonden reparerar staket på vårverandan där delar ruttnat. Bytte mot tryckimpregnerat. Efter en dag i kylig blåst tuppar han av på stört i tv-soffan vid slutet av dagen.

Då dammsög jag. Glömde av det hela dagen. Har ofta en förmåga att INTE SE när jag tänker på annat. Tvingade mig sen att göra det i kvällningen som straff. Dels var jag tröttare då, dels såg jag inte vad jag gjorde. Smart? Inte vet jag, det visar sig när dagsljuset nått full styrka.

Fönstertvätt får vänta ännu ett tag. Det är bara för kallt. Själv vill jag absolut ha bara underarmar vid detta arbete, jag bara AVSKYR när vatten rinner in under jackärmarna - och det gör det alltid. På mig.

Idag väntar färd till Grannbyn för inköp av FEM säckar fågelfrön och Äggpulver "Speciale", klippning av hår, inlämning av stereo och lite till. Och detta utan ett uns av dåligt samvete för att vi använder bilen, denna i dagarna så förhatliga "miljöbov".

Jag tänker fortsätta använda bilen UTAN ATT SKÄMMAS så länge onödiga motorsporttävlingar och rallyn över hela världen inte ens ifrågasätts. Så det så.

Nu har jag kört den. Den fantastiska, formidabla överlevnadscykeln. Flera bekanta bedyrade dess enastående egenskaper, husbonden likaså. Tydligen en helt ny skapelse.

Jag fick låna den för att jag hade bråttom och behövde åka ganska långt. En enveten tant skulle prompt ha den före mig, men se det lyckades inte! Då klev hon på som passagerare, vilket gick utmärkt på denna cykel som var byggt lite som en gammeldars postcykel med litet lastflak (förlåt, sittplats) framtill. Den var fantastiskt lätt att köra och jag var förvånad att kärringen satt kvar för DET GICK UNDAN genom Göteborg. Mycket trafik var det också, och det blev filkörning mitt i trafiken, jag crisscrossade fram som ett cykelbud, bromsade nerför branta backar och kärringen höll i hatten.

Framme vid målet skrev en färddator ut en körrapport med en massa tekniska fakta om färdvägen och denna RDB-cykel - överlevnadscykeln! Vad fasen är det? Har ingen aaaning för alltihop var en dröm, vaknade nu vid 19-tiden. En fantastisk dröm med fart och fläkt och många detaljer, en euforisk dröm - där man har roligt hela tiden. Såna drömmar ska visst vara särskilt nyttiga för ens psyke, så nu hoppas jag på det.

Babuschkor kallas de ryska trädockorna som blivit kända över världen. De innehåller ännu en docka i vilken det finns ytterligare en, som rymmer ännu en, vilken innehåller... osv. Det finns nytillverkade i fantasifulla färger föreställande såväl tomtar som snögubbar (!) med upp till åtta dockor inuti. Nu har jag äntligen fotograferat mitt eget enklare exemplar.

Min babuschka är kanske "äkta vara". Den  innehåller bara tre dockor och den yttre är ordentligt blekt. Är köpt i Ryssland 1961 för 4 kopek och har den ryska prislappen kvar. I början var hon bara en rolig leksak men nu har affektionsvärdet stigit. Den köptes av farmor som seglade på de sju haven som stewardess på Amerikalinjens kryssningsfartyg Gripsholm, Stockholm och Kungsholm.

Babuschka är det ryska ordet för en mormor eller farmor. Det är hon som ger barnen trygghet, det är hon som stöder de unga i familjen och det är hon som väcker respekt. Det sägs att östländerna inte skulle överlevt katastroferna under Stalineran, andra världskriget eller stagnationen under Bresjnev om det inte varit för dessa babuschkor.