Hinner knappt blogga numera. Olika uppgifter tas om hand. Pappas flyttning förbereds, hundar och marsvin badas, tvättmaskinen går, vildfågelfrön har inköpts i god tid, sociala kontakter på telefon, frågor ställs och utreds och det är ingen hejd på verksamheten. Nu märks tydligt att dagarna är kortare. Mörkret kommer tidigt. Kaminen eldas mest för att det är så mysigt. Almanackor för 2008 har anskaffats. Åren går fort.

I den milda kvällen ville kanarierna inte alls gå in. De dröjde sig kvar ute långt efter att lyktorna tänts. Jag fick säga åt dem på skarpen. Sitter de kvar för länge ser de inte att flyga in. Det var precis på gränsen till det möjliga.

Nog kan de vara kvar ute om natten i detta vädret, men det känns ändå tryggt att ha dem inne. Och det är en god vana.

Ja, det känns nästan så. Har bara ingen lust.

Vädret är råkallt men regnet höll sig borta tills min runda var avverkad. Tur! Sen har det droppat, stänkt eller öst ner på ett tema med olika variationer.

Har inte fått något vettigt gjort. Letat efter en säkerhetskopierad CD med fler målningar, letat efter tyg till Husbondens jackfoder som ska lappas, letat efter CD med sparad film. Det mesta utan resultat. Gav upp. Ensam idag, ingen turbo jagar på.

Skulle ringt några samtal till vården men... tiden gick ifrån mig. Inget som brådskar. Regnet avgjorde saken; struntade även i att byta lampa i utebelysningen på huset. Har den varit trasig i två dagar kan den väl vänta tills det blir uppehåll igen. Ringde istället till Väninnan och vi skällde gemensamt över alla fel i samhället.

Och i skogen far en motorbåt omkring...

Vi säger så när skogsavverkningsmaskinen är igång. Första gången vi hörde en sådan på nära håll, det var mitt i natten, blev vi inte kloka på detta. Det lät precis som om en racerbåt åkte runt på en större sjö, runt, runt, runt.

Vi förstod att det var fel. Det fanns ju ingen sjö i närheten. Det där pågick i flera dagar innan vi fick svar. Vid nästa promenad åt det hållet klarnade det. Skogsavverkning. Så nu vet vi... varje gång "racerbåten kör i skogen" är det avverkning på gång.

Till middag kokade jag lite skivad potatis, slantade morötter och en liten bit blomkål. Stekte små skivor selleri och bräckte skinka. Enkelt, nästan påvert. Och nästan veggo. Behövs ingen mat för en hel karl när han inte är här. Gillar mycket rot- och grönsaker men avstår varken fisk eller kött.  Ljuvligt.

Onsdagen blev rätt trist. Tandläkarresan tog halva dagen (jag somnade inte), magen krånglade och övrig planering föll aldrig på plats.

Provade idag modeller av mina blivande tänder - i vax. Dom går grundligt till väga får man säga. Bissarna passade förträffligt. Fantastiskt att se alla dessa små skruvar som används. Det är ju rena urmakarjobbet. Nedräkningen har börjat; bara EN provning kvar... sen får jag dom den 6 november. Det blir en häftig reseräkning att lämna till landstinget då.

---

Fåglarna har klarat avmaskningen, dag två. I morgon väntar friheten igen. Det där giftet kan inte smaka gott... Gissa om jag laddat med godsaker.

---

Mera gift... i morgon kommer Anticimex med påfyllning inför vintern.

---

Och pappa ringde med glädjebudet att han får sin lägenhet tidigare än beräknat. Kanske redan 1 november. Hoppsan, det är nästan föör snart. Men kul förstås.

Nä nu väntar bingen. Vi ska upp i ottan. Zzzzzzz

Känner mig särskilt flitig när tvättmaskinen går. Ju fler tvättar, desto flitigare känner man sig. Utan att ha gjort ett skapandes grand. Rena psykologin. Värre var det förr när kvinnorna låg på knä på en brygga och klappade tvätten ren i iskallt vatten. Stackars, stackars människor säger jag bara. Vi vet inte hur bra vi har det. Det skadar inte att tänka så ibland.

Tvättmaskinen som ännu tuffar på till långt inpå kvällen har gått flera vändor idag och under tiden har jag strukit skjortor 'en masse'. Trivsamt pyssel. Rutingöra. Man behöver inte planera och inte lösa problem. Bara göra. Och sen känner man sig präktigt duktig. Bra sätt att tvinga hopplöshetskänslor på flykt.

Ja, det är väl det enda jag gjort efter att Husbonden och jag kom hem efter en lång runda i gödseldoftande landskap. Han var smått imponerad över den fart jag har numera...

Oooops, nu är det centrifugerat också... visst är vi lyckligt lottade. Bara att hänga upp väldoftande ren tvätt som inte ens droppar.

Nu ska vi se om det går att blogga störningsfritt idag. Det har verkligen varit problematiskt i flera dagar nu. Har kämpat med mina egna inlägg i timvis, och har sen varit alldeles slut av detta. Har hört att många andra också har liknande problem. Man kan bara hoppas att lösning är på väg...

---

Har varit på ny långresa till tandteknikern idag. Ensam! Klarade resan utan att somna! Startade tidigt. Hann precis väcka fåglarna och utfodra före avfärd. Och hann precis se höken (!) jaga vildfåglar på garageplan och sitta här i en stor asp. Hungrig! Huuu... det avgjorde saken...!!! Vågade inte släppa ut fåglarna när ingen var på benen häromkring. De fick vara kvar inne tills Husbonden vaknade.

Nu är det bara en månad kvar tills jag får mina tänder. Tog avtryck idag och sen blir det några provningar till. Ska bli skönt att bli sig själv igen. Med lånta fjädrar, he he.

I morgon stundar BOMÄSSA i Byhålan. Diskussioner pågår om ett förslag med Byhålans första höghus på nio våningar! Övriga byggnader i samhället har endast två våningar. Dit ska vi förstås och titta på förslagen.

Ibland måste man ta hand om och se över sina skavanker. Med tilltagande ålder och tillkortakommanden blir det allt tristare. Men nödvändigt. Kallar det "Äldreomsorg på mig själv".

Har aldrig gillat att pysslat med mig själv. Anser det är slöseri med tid när det finns så mycket roligare saker att göra. (Tjejerna i reklamen som bor i duschen hela dagarna och smeker sig själva med salvor har jag svårt för, hi hi.)

Nagellack på tårna känns dock meningsfullt. Fötter ser ganska trista ut och lite nagellack piggar upp när blickarna dras mot golvet. Lite och lite för resten... jag drar på ordentligt. Två lager färgat lack och på det två lager klarlack. Då sitter det länge och tål vilket slitage som helst så jag inte behöver hålla på för mycket med egenpysslet. Lång väntan mellan torkningarna men det är EN kväll istället för flera. Det är det enda smink jag använder.

Bucklan längst fram på stortånageln är en s.k Spangeplatta som fotvårdaren använt mot mitt envisa nageltrång. Den har växt med tån hela vägen från botten till topp och det ska visst räcka.

Nu ska jag inte till fotvårdaren mer. Jag når ju ner till fötterna själv nu när stor del av magen är borta.

Lilla Huset saknade båt. Trots födsel och uppväxt på Västkusten saknades sådan bland inventarierna. Har länge sett dessa båtar i handeln och suktat. 250 kronor var ett erbjudande jag ej kunde motstå, så nu är Huset med Båt. En Älskad Båt, 35 cm lång.

Namnet BOHUS avgjorde saken. Mamma var från Bohuslän och som liten tillbringade jag många somrar med kusinerna i Uddevalla. Klart jag skulle ha den! Men priset är skamligt billigt. Jag kunde nog tänkt mig att betala 400 kr utan vidare.

Har dock blandade känslor vid tanke på barnarbetarna borta i Asien som sitter nätterna igenom och knåpar ihop grejerna. "Men vem är väl jag att vrida tiden rätt" (ett gammalt citat)? Så galen som världen blivit spelar det snart ingen roll vad man gör, allting blir fel i alla fall.

Köper svensk mat så länge jag har ett ett val och kan läsa det finstilta, fast jag vet att vi blir lurade. Någonstans har de ändå smugit in utländskt kött bara för att tvinga oss...

Så... jag la vantarna på den här båten, blunda, gapa och svälj.

Pappas lilla Shoprider (en eldriven promenadscooter) krånglade idag. Egentligen stannade den för ett par dagar sen och fick ställas in i förrådet på vårdcentralen där pappa befann sig då. Men vi fick hämta hem scootern idag. Med bil. Batteriet var slutkört. Tur att det inte var pappa som var slutkörd...

Det lilla fordonet går lätt att vika ihop och köra hem i bil så det var inget större besvär, men vad man än gör idag går tiden fort. Det märks ju inte minst på årstidernas flykt. Och årens... Tror det beror på att när man blir äldre gör man allt lite långsammare.

Fick också ritning på pappas servicelägenhet där han fått plats och ska flytta in under vintern. Väldigt roligt att planera för.

I övrigt minns jag förbaske mig inte vad jag gjort, och sen var jag bara tvungen att ta tag i bokföringsjobb. Är mycket nöjd med min insats (det får jag säga i min egen blogg). Det var bara 20 verifikationer som fick knappas in på nytt - en brist i min säkerhetskopiering. Nu är allt up-to-date, prydligt och rent och stämmer på öret. Tur att man har reservdatorn! Ska träffa revisorn snart. Vi ska avsluta det företag där jag varit anställd i 17 år.  Och där försvinner en biinkomst. Suck.