Livet återvänder till det normala. En repris på tv med julsånger idag kändes väldigt nattstånden men snöfallet som nu är inne på fjärde dagen är såå välkommet. Stundtals bara det vräker ner för att i nästa ögonblick förbytas till ett tveksamt singlande.

Motorsågar dras igång i skogarna, traktorerna tuffar runt, posten kommer både på rätt dag och rätt tid, sopbilen också...  Som ett brev på posten anlände efter julmat och vila ett provex av tidningen "I Form". Nej tack, dåligt samvete behöver jag inte hjälp med! Konstaterar istället belåtet att en rejäl förkylning medför god träning för en slapp mage... det läste jag inget om i provexet... ;)

Granen tömdes på sitt innehåll, bara glitter och mikrolights, och bars upp på loftet. Jäpp. Men på tv har man ännu inte släppt greppet. Repriser av jultablåerna pågår och morgonprogrammet är inte som det ska ännu.

Husbonden har gått igång i fågelhuset enligt plan (se särskilt inlägg) men Pappa fick inte lämna sjukhuset idag heller. Då blir det väl i morgon...

Bryter en stund för koll på De Gamla Skäggen i Minnenas television....

Hej då pyntet, vi ses till jul! Nu flyttar småfolket upp i sina lådor igen. Möss, nallar, grisar, tomtar och allt var det är. Möss och tomtar hör ju ändå hemma på vinden... eller hur... he he.

Kände bara att nu ska det bort för denna gång. Så länge det står framme är jag liksom kvar i den förlamande juldimman. Dukarna också... bort, bort, bort. Här ska levas igen.

När jag samlade dem så här för gruppfoto slog det mig att vi har en  väldans massa möss. Dessa bedårande favoriter är bara några centimeter höga!

Nästa år har vi lovat oss själva att starta julpyntandet runt lucia, medan intresset ännu är på topp. Behöver rensa bland juldukarna och detta blir ju bara inte gjort dan före dan och inte nu efteråt heller. Tar gärna emot påstötningar om saken till nästa lucia, hi hi...;)

Halmgrisen är också en kär favorit. Med marsvinsögon... hellegod! Nu åker ni upp i garderoben där ni får koppla av och roa er bäst ni vill. Hejdå pyntet, vi ses nästa jul igen!

Bara adventsstakar, stjärnor och gran kvar... Det var på vippen att de åkte redan idag. Jag ser.... men det är kanske psykologiskt... att det är ett annat ljus redan efter nyår. Den känslan har jag varje år, och då är det dags att rensa.

Idag har det snöat hela dagen, ett vackert fall med stora snöflingor. Nä, det la sig inte, tack och lov, det räcker med ett litet puder över torrt väglag... tack!

Föll i djup sömn efter grönsakssoppan, sov i flera timmar. Förkylningen tar ut sin rätt. I morgon är en ny dag, då gäller det att ha krafter. Pappa ska hem från sjukhuset med allt var det innebär...

En vilodag. En riktig vilodag. Här har inget nyttigt blivit gjort över huvud taget. Pressat ett par byxor åt pappa. Kört en tvätt lakan. Det är allt. Finito. Inga måsten, inga planer. Husbonden njöt av skidor på tv. Årets första dag i Vilans Tecken... hmm... en god föresats...?

Så förflöt dagen och ...kvällen. Hamnade framför tv:n väntandes på Fredriksdalsteatern. Kände hur kroppen slappnade av redan då. Och mer blev det av den varan allteftersom programmet flöt fram. Teatern var verkligen rolig, hängde med länge, gled ohjälpligt in i sömnen, en sån där härlig sömn där kraften bara rinner ut ur kroppen. Totalt kraftlös och matt. En djup vila. Vaknade lagom för att se avslutningen... och nu sitter jag här.

Min "röda mule" är efter snuvans hädangång istället VIT ... av salva som ska mjuka upp elefanthuden på densamma. Pappa tränar sin gång på sjukan, insulinnivån är normal igen, snart hemgång ett skrämskott rikare...

Äntligen vardag i morgon, och jag ringer hemtjänsten. Äntligen startar verkligheten upp igen. Hjulen drar igång. Äntligen slut på helgdagarna... ibland blir det bara too much. I morgon ska julpyntet bort och granen. Ett nytt år, ett nytt liv startar. Fast adventsstakar och -stjärnor blir kvar till trettondan... eller tjugondan... det beror på hur det känns... För nu återvänder ljuset. Det syns redan.

Grevinnan och betjänten på svt inledde traditionsenligt vår sista kväll 2007. Den är bara ett måste. En sån där sketch som innehåller så många detaljer och fast man tycker att man kan den utantill så hittar man alltid nåt nytt. Verkligen genialisk rätt igenom. Vet inte hur livet skulle vara utan den. Faktiskt lika betydelsefull som Disney på julafton.

Den bästa nyårspresenten man kunde önska sig fick vi idag efter pappas datortomografi: INGA SKELETTSKADOR efter fallet i fredags morse! Insulin och blodvärde börjar närma sig normala värden och nu ska han mobiliseras för hemgång om några dagar. Skönt.

Snuvan har lugnat ner sig efter ett par dagars störtflod vilket avslutades med att ögonen rann kopiöst i morse. Det är då för egendomligt hur dessa förkylningar grasserar i ens kropp. Borta är näsdukar på bord och bänkar och näsan känns som om man fått en smocka rätt i fejset. Är tämligen matt men ska ändå försöka formulera några nyårsönskningar.

För egen del har året präglats av Fågelhusverksamheter samt min bantning av totalt tolv kilo vilket nu efter rygg- och fotont,  förkylning samt pappas fall minskat till elva kilo. Promenaderna har av nödvändighet mattats av alternativt legat nere periodvis vilket retar mig, men jag kommer igen... Det kommer väl ett nytt år...!

För övrigt har 2007 för mig varit Året då världspolitiken insåg vidden av klimathotet men fortfarande inte orkade göra något åt det. Samt ett evigt lidande av alla dumheter högerregeringen pinar oss med och för detta erhållit usla opinionssiffror från folket som röstade fram dem. Året slutar i detta avseende hoppfullt.

Bloggens läsare önskas ett RIKTIGT GOTT SLUT på 2007.

Näsdukar över hela huset, över bord och bänkar... var jag går. Min "röda mule" rinner oupphörligt och jag är tämligen trött på detta. Vet inte hur många gånger på raken jag nös vid byte för marsvinen... Suck.

Skriver nu halv ett på natten, efter två tv-program. Dels om Strindberg "Ett djefla lif", en märklig man som brann i alla ändar. Tyckte särskilt mycket om metaforen om honom som någon sa, att "varje gång han rasade drog med sig de grenar han höll sig i nerför branten, för att väl därnere utnyttja dem till en ny eld."  Är fascinerad av människor som brinner, känner väl en viss frändskap, själv brinner jag dock inte numera... går mer på sparlåga.

Sen såg vi Jane Eyre, som vi sett förut men ändå trollbinds av.

Därpå var det verkligen hög tid för räkningsbetalning, vilket liksom gör "gott-ont" varje gång.

Pappa har blivit inspekterad av läkare och ordinerats datortomografi-röntgen eftersom värk i höft och ljumske kvarstår.  Dystert men ännu ovisst.

Håhå, ja ja. Man skulle behövt vila upp idag, men det blev ännu en körig förmiddag. Flera timmar ägnades åt uppröjning i pappas lägenhet efter gårdagens incident. Blod på kläder och i sängen, ett omkullvräkt nattduksbord, trasiga lampor och allmänt stök. (Är medveten om att det låter som en mordutredning, särskilt efter att just ha sett kommissarie Lynley på tv, men det var "bara" insulinhallucinationer som varit orsaken.)

Nå, Husbonden röjde i köket mesta tiden, medan jag plockade med resten och primärt letade efter den saknade plånboken. Som slutligen återfanns!  Detta gladde förstås pappa mycket i sin säng på sjukhuset. Det höga sockervärdet har varit lite tjorvigt att få bukt med hörde jag, men det ska ordna sig.

Vi blev precis klara för att hinna hem och vända, samt hänga upp pappas tvättade kostym, före träffen hos Väninnan med Äkta Hälft. Och vi VAR välkomna trots att jag förvarnat om att det idag snorades nåt förfärligt. Dom tog chansen! Min aviserade halskänning har alltså brutit ut och jag vet inte hur många paket näsdukar som passerat revy... attjo, attjo, prosit... tomtegubben hade snuva...

Tyvärr var hundarna idag inte så väna som annars är brukligt. De kom liksom aldrig till ro och gick oss alla på nerverna fast vi försökte hålla god min och dämpa sinnesrörelserna.

Efter intag av goda fläskfilégrytan, äpplekakan, chips, choklad, läsk och kaffe med kaka blev det lite mera stillsamt så att vi med någorlunda koncentration kunde pröva nya Alfapetspelet som vi tagit med oss. Intressant erfarenhet. Vi valde lättaste varianten såpass att vi fick känna på övningarna. Knepigt att bilda svenska ord med Z och Q... hmm.... har inte kommit på några än... men så börjar jag få huvudvärk också. Håhå, jaja...

I höjd med morgonkaffet ringer hemtjänsten och berättar att pappa RAMLAT ute på gården (!) på morgonen och är på väg in till AKUTEN med AMBULANS. Tidningsbudet hade hittat honom kl. halv fem när han STUPAT med rullatorn, fullt påklädd och sägandes att "han var tvungen att gå ut för det var så mycket folk i lägenheten"...! Alla larmklockor gick igång. Snacka om rivstart på dagen...

Samtal till akuten, jo, han var där nu och klagade över ont i ena höften, snart på väg till röntgen. Samtal till vårdcentralen för att få medicinlista. Hemtjänsten fann nämligen ingen ordning på dosetten! Jagade vidare till tidningstjänst.

Tidningsbudet ringde vänligen upp och berättade detaljer. Det stod klart att pappa snurrat till det rejält på morronkulan, rena hallucinationerna. Troligen en insulinchock kombinerat med mycket lågt blodvärde konstaterar vi senare under dagen när jag besökte honom. Bra, då kan man utesluta blodpropp (kanske) och diverse andra hemskheter (kanske).

Inga frakturer funna vid höften, men fortfarande ont och en öm lårmuskel. Undra på det. Han blir kvar i några dagar för han kan inte stå på onda benet. Så blev blodtransfusionen äntligen gjord, han skulle ändå dit idag. Och får nu extra dos blod i morgon.

Analysen, efter alla hörda källor samt inspektion av pappas bostad, ger vid handen att han nog slarvat med diabetestabletterna samtidigt som blodvärdet var på väg ner. Nu funderar vi på någon form av hjälp med medicinintag.

Sådär förflöt en fredag som egentligen vikts  för städning hos marsvin, hjälpa Husbonden i fågelhuset, gosande med hundarna, egen promenad, fotvård, tvätt och strykning. Livet blir aldrig som man tänkt sig.

Men... väl hemkommen efter tur och retur till sjukhuset i regn och mörker är jag förstås glad att det inte var värre. Allt annat får göras andra dagar. Livet är värdefullt.

Det har blåst, nästan stormat, och regnat precis hela dagen. Inga sorger vilar här, vi ägnade dagen åt inköpsresa för material åt.... ja just det... fåglarna. Cederträflis, bokflis och anissand. Väldoftande grejer. Det blir lätt dammigt i fågelmiljö och då är det kul att pigga upp tillvaron med lite väldoft. Astrilderna tycker också så mycket om att bädda ner sig i flisen. De är värmeälskande och lägger sig på golvet tätt tillsammans, oftast tre men ibland alla fem tillsammans. De är så söta! 

Husbonden hann precis sätta upp nytt nät i nya papegojvoljären, de får större svit, och sen var det tv hela kvällen. Först en tänkvärd dokumentär om Lasse Holmqvist, vi var verkligen nöjda med att ha valt den. Sen en ännu mer tänkvärd dramadokumentär om August Strindberg, del II, vilken vi blev störtförtjusta i. Och detta trots att vi läst en fullständigt nedgörande kritik av del I som vi inte alls kände igen oss i. Förstår inte varför en del recensenter alltid ska göra ned sånt som jag/vi gillar... man kanske har konstig smak...

Vi lägger härmed självklart "Ågust" till våra favoriter. Inte visste vi att han var en sån rebell! Detta föranledde mig att ägna en timme åt insamlande av fakta om honom och hans liv genom Strindbergsmuséet på nätet. En bra sida! (Bilden lånad där.)

Mitt halsonda finns kvar men verkar inte så allvarligt när jag i kvällens sista skälvande minuter säger god natt till bloggosfären. I morr'n väntar nya åtgärder i fågelhuset.