Nu har vi garderat oss. Husbonden ska till jobbet tidigt i morgon bitti och ta med tunna pannkakor från frysen. Vi kom på detta när vi gjorde kvällskaffe. Dialogen som utspann sig:

- Jag ska ha pannkakor med i morgon.

- Säg till mig om en stund ifall jag går härifrån, (rörandes i cappuccino, mumlandes...) pannkakor, pannkakor, pannkakor…

- Jag tar fram dem nu när jag hämtar brödet.

- Vi lägger dem i kylen över natten, eller hur?

- Men jag kan glömma dem där.

- Vi tar fram matlådan och lägger den tom på diskbänken, så kommer du ihåg.

Så där är det att komma upp i mogen ålder. Risken att glömma är överhängande. Alltid.

Hela, hela tiden får man överlista sig själv. Lägga ut mentala fällor att snava på. Minera morgonsysslorna med påminnelser. Hellre en för mycket än för få.

----

Mitt eget ständigt återkommande problem är frågan "låste jag dörren". Har kommit på ett smart sätt. Tycker jag själv. Jag pratar för mig själv. Min hjärna klarar numera inte för många intryck i taget. Det där med 'split vision' och simultanförmåga är numera ett minne blott (hehe).

För mig är det strängeligen förbjudet att tänka på mer än en sak i taget, dvs. när jag ska göra något viktigt som t.ex att låsa dörren när jag åker hemifrån.

Jag måste titta på det jag gör, tänka på det jag gör och helst även verbalisera det hela samtidigt. Således tittar jag på när nyckeln vrider om låset och tänker enbart på nyckeln just då, samt säger högt och ljudligt "nu låser jag dörren". Samma procedur vid fågelhuset och vad det än gäller. "Nu tar jag med mig kameran, väskan…" eller vad det nu är. Det funkar. Garanterat garderat.

Det gäller bara att komma ihåg att göra precis så också...

Upptäckte idag att jag sumpat gårdagens tandläkartid. Det blev ett chockartat uppvaknande. Bums när jag kom ner i köket tittade jag på tidkortet för att kolla att tiden var rätt. Det var den, men Onsdag den 12:e stod det. I går!

Och missen hade inget med gårdagens utflykt att göra. Hade helt enkelt skrivit in fel dag i almanackan sedan långt tillbaka. Det tog en god stund att lugna ner sig, om jag säger så.

Förbaskat också. Det blir att krypa till korset och erlägga 405 kronor i Syndapengar. För ingenting!

Dessutom skulle tandläkaren ha semester så jag fick ingen ny tid förrän den 10 april… en hel månad!

Stora vita duken är äntligen struken och vikt.

Milde tid vad det var lätt när man väl kom igång... trots all dänkning på liten strykbräda.

Men så är det när tröttnojan sätter åt. Allt känns oöverstigligt, och sen ... som inkentinken.

Här krånglade bloggagratis mer än lovligt. *sur* Fick fälla in lilla bilden till slut.

Krokus och påkliljeknopp på gång i rabatten.

Ett annat vårtecken är att Husbonden följde med på dagens promenad vilken därmed blev längre än vanligt , hela åtta kilometer.

Med anledning av föregående inlägg blev jag så inspirerad att jag förgäves letade på nätet efter texterna till nämnda kvinnokampslåtar, typ Befrielsen är nära, Å å å tjejer med flera från samma tid.

Texterna hittades ej. 

Under letandet hittade jag däremot möjlighet att köpa några samlings-CD med just Sånger om kvinnor. När jag ändå var i gasen slog jag på stort och beställde en efterlängtad Proggklassiker 1969-82 samtidigt. Med Hoola-Bandoola, Contact, Nationalteatern, Björn Afzelius, Mikael Wiehe.. och vad DET ska bli härligt.

Den enda jag faktiskt har av dessa är en LP med Contact, som sjöng Hon som kom över mon.

Så firade jag den internationella kvinnodagen.

Befinner mig i ett euforiskt lyckorus efter kvällens oförglömliga Så ska det låta som på nytt nådde de högre höjderna. Sitter här med ett stort grin över hela ansiktet. Fredrik Swahn.... jag säger bara FREDRIK SWAHN.

Är helt salig. Han är både Husbondens och min idol. Man blir bara andlös. En sån härlig kille med sin vilda charm och så talangfull.

Att både Sofia Källgren och Amy Diamond, två av mina andra idoler, också medverkade (samt Rafael Edholm) gjorde inte saken sämre. Det var en sånt där program där alla hjälptes åt och och lyfte showen, med ögonblickskomik och spontana infall. Det var skitroligt. Ja, jag skrattade högt och länge i min ensamhet (Husbonden jobbar) och bara njöt. Uj uj uj.

Enligt min mening är det bara ett fåtal program i serien som nått lika högt, ett av dem var där Robert Gustafsson och Martin Stenmarck var med.

Den som missade fredagens program rekommenderas att se reprisen eller på svt-webben! Det ska jag. Och Husbonden. Troligen spelar vi in det också.

Dagens promenad kunde äntligen genomföras UTAN handskar och med kapuschongen NERE. Riktigt skönt.

Därtill hördes det omisskännliga kvidande ljudet av tofsviporna som for över åkrarna som ett par nummer för stora tumvantar. Härligt. Det är ett riktigt vårljud det.

Likadant med ormvråkens genomträngande vissling som också hördes. Den har vi inte hört något av på hela vintern, eller vilken årstid det nu var... (hörde en meteorolog kalla den gångna årstiden för "o-vinter", det var det bästa han kom på.)

Ormvråkarna i norra Sverige lär flytta söderut, men knappast härifrån södra. Dock har vi varken sett eller hört dem på länge.

Grannfruns blåsippor i rabatten blommade så smått. Måste kolla om våra överlevt. De har liksom tynat bort år för år, trivs väl inte där de står.

Med marsnaren bitande i skinnet frös alla utomhusaktiviteter inne. Trots tre plusgrader huttrade vi. Dock sken solen och vi drog till Grannbyn för beställning av markiser... äntligen. Förra året var vi för sent ute och drabbades av evighetslånga köer. Hundarna blev glada för utflykten, ett avbrott i vardagen.

Att välja tyg var inte svårt, det var gjort på ett ögonblick. Två nya markiser och fyra längder tyg för utbyte av de gamla. Husbonden har för avsikt att byta tyget själv. Jag tror honom.

Byggvaruhuset lockar alltid till köp av annat. Vi kom hem med bilen full av dessertskedar, pastakokare (som jag inte vet hur man använder), mixer (nästan bara för att den är röd) och ett par kuddar. Största vitsen med detta var att Husbondens famn redan var  full när verktygsavdelningen passerades, hihi. Medfördes pizza på hemvägen.

Det ÄR bra med vintergrader på nätterna. Bra för naturen. Växterna får vila lite till. Bara att gilla läget. "Först marsnaren, sedan påskharen...";-0.

Vinden har dock redan vänt till plusgrader, sydvindar och snöfall i kväll. Känns bättre.

Påskris med fjädrar är på plats, för första gången på detta vis. Blev inte klart förrän framåt kvällen, därav bild utan lyster.

Tack vare denna utflykt blev inga andra sysslor på listan gjorda. Där står fortfarande 1) strykning av stora vita duken (saknar mangel), 2) frosta av frysen, 3) torka äggskal (till fåglar), 4) fotvård (ej på fåglar), 5) städa skrivbordet. 

"Det som inte blir gjort före tolv på dagen blir det inget med", så sant som det är sagt. På detta vis har strykbrädan stått framme en hel vecka. Nu står den kvar där tills jobbet blir gjort!