"Pärlorna" duggar tätt nu. Det är dags för nymfernas andrakull att komma fram ur holkarna. Väldigt många pärlfärgade denna gång. Kul.

Det börjar med en duns rätt ner på golvet. Där sitter de vilsna och omtumlade i en halv till en dag, undrar och tittar storögt. Föräldrarna ropar och är bekymrade, vaktar och varnar. De testar att ungen reagerar på tillrop och signaler och strävar i etapper att få upp ungarna på pinne.

Ungarna flygtränar och dunsar i väggar och nät och får sig ordentliga törnar, men verkar kolossalt tåliga fysiskt.

Bilden t.v.: en ny brokig pärl vars fjädrar inte växt ut ännu på nacke och skuldra. Intrycket blir lite gamaktigt.

"Pärlgul" med kullsyskon är lite äldre och har redan kommit upp sig. Snart kliver de ut i utevoljären.

Morgonens kaffebalja är redan slut. Den andra är nyss påsatt och puttrar i köket. Husbonden ska servas. Han är heltänd på nya uppgiften och går fram som en bulldozer i trädgården. Stark som en björn, ihärdig som en oxe och smidig som en katt gräver och spettar han, snickrar, lägger rör och drar elledningar. Han kunde nog flytta berg om han ville.

Känner hur den egna energin bara rinner ut ur tårna vid blotta anblicken. Här står man sig slätt. Men ok, mycket blir gjort och markservice är inte att förakta. Bidrar med små insatser men mest glider jag omkring med kameran.

Gamla grinden är flyttad till ny plats. Ny gång uppgrävd över gräsmattan, gruset är lagt, ny marksten kommer i veckan. Grästorvorna blir till gräsmatta hos papegojorna. Portal vid entrén påbörjad, pergolataket får vänta ett tag. Lång beställningstid under semestrar. Kanarievoljären ska komma fram till höger i bild, utefter häcken.

Utifrån går man nu mot huset istället för till fågelhuset, som förut.

Gamla grindhålet är igenspikat. Gropar grävdes i går och gamla häckplantor flyttades för att fylla igen gluggen där även jag kunde göra en liten insats. Husbonden knäckte en spade och böjde ett spett på kuppen. Gammal marksten plockas upp för att användas på annat håll. Många skottkärror blev det. Vi längtar båda efter att få in kanarievoljären i vår trädgård så vi slipper gå ut på vägen för att se dem. De sjöng oavbrutet i går men hördes knappt runt knuten. Sen ska vi både se och höra dem från farstun. Och se dem inifrån köket! Härligt.

Det drar sig mot middag (blir nog stekt makrill) men först går jag en sväng till vår park med hundarna. Kanske hittar man något gott till marsvinen och fåglarna. Hundarna kommer att äta skogshallon vet jag.

Dags för nya nymfungar att bekymra sig för. I går hoppade två av Pappis ungar ut, en grå och en lutino, och idag kom Thomas' äldste ut. Mycket yngre än de båda andra, men ut skulle han. Tänkte först stoppa tillbaka honom i holken, men avvaktade då han såg så bestämd och nyfiken ut.

Han måste ha varit extra duktig för innan vi visste ordet av hade han lyckats ta sig ut i utevoljären mitt i ösregnet.

Hela flocken var på vingarna. Alla var mycket upprörda, och man tjoade och stod i, allt för att försöka få den lille upp på grenarna. Stackars liten, han satt istället bakom en stubbe och gömde sig under lövverket, säkert bestört över uppståndelsen över sin lilla person. Pappa Thomas och båda mammorna visade särskilda omsorger och gick omkring honom på marken och vaktade.

Tumultet blev strax öronbedövande då Den Stora Fula Fågeln (höken) var på jaktstigen ovanför voljären. Alla fåglar tycks reagera instinktivt på rovfågelsilhuetten. Höken skrämdes nog bort av nymfernas väsen.

Den Phule tog ett varv runt fågelhuset men gjorde inget slag ens över kanarieburen där vi täckt med fladdrande bärnät. Jag gick och kikade till dem. Där satt de helt obekymrade på var sina favoritgrenar och drillade i högan sky - helt obekymrade om besöket i luftrummet. Aha, extranätet har alltså hjälpt!

Då tyckte vi det var dags att ta in den lille nymfungen. Det räckte väl med äventyr för den dagen, och genomblöt hade han hunnit att bli. Bums tillbaka in i holken och där stannade han. Puh...

Kompletterar bloggen med bild på Nacka som p.g.a datortrassel var svår att hitta. Nacka (den gula t.v.) med sin mamma Nacki. På bilden är han bara några veckor gammal. Namnen efter den nackfläck som gått i arv.

Klara för resan ut i stora världen. En sista bild av våra kära barn,
20 sebrafinkar, 9 måsfinkar och 8 nymfkakaduor.

Flyttning är en stor stressfaktor och då ska man ha det trångt och gärna lite mörkt för att inte jaga upp sig eller skadas. Extra tryggt att resa med vänner och syskon då.

Hej då, vännerna. Lycka till!

En sista bild innan nymfflocken skingrades. Ungarna är stora nu. Men VAR skulle kameran lägga skärpan...? Många var dom - 18 st.

Lite bättre skärpa, men bara 14 i detta skott.

Årets tredje kull nymfkakaduor (bilden) ringmärktes häromdagen medan de fortfarande var kvar i holk. Det var i grevens tid, för idag hoppade den grå t.v. ut. Här är de cirka tre veckor gamla. Två normalfärgade grå, en pärl och en lutino.

Pärlungen i närbild, hellegosingen.

Samma dag levererades åtta ungar som föddes 2 maj till zoohandeln. Sorgligt att skiljas, men det är ju naturligt att ungarna lämnar boet för att få egna liv. Förhoppningsvis till glädje hos snälla människor. Vi behåller förstås Pärlvit själva som vi redan bestämt. Zäta är också kvar och väntar på sina ägare.

Att detta är början till något stort kan väl ingen ana.

Kanarievoljären ska flyttas in i trädgården från sin plats vid Fågelhusgaveln ute vid vägen. Vi måste ju se och höra våra fåglar. Utan att behöva gå ut på vägen som det nu är. Sagt och gjort.

Jag prisar Husbondens kraft och driftighet. För honom är Ord och Handling ett. Vi vände och vred på problemet, vägde för och emot och vips... I den stund fördelarna vägde över låg beslutet på bordet. Fram med verktyg och igång. Nya fågelnät anskaffades.

Grinden måste flyttas ett tiotal meter till utstakad plats på bilden där nya grindstolparna redan är fastgjutna. Runt grinden (som i denna stund redan hänger på plats) ska byggas en portal i trä (redan påbörjad) och en ny plattgång ska läggas över gräsmattan.

Detta frigör plats för ny kanarievoljär inne i trädgården (till höger utanför bilden) med obegränsad plats. Gamla grindhålet planteras igen med häck som flyttas dit. Kanarievoljären kommer då att löpa tätt intill häckarna så att ingen hök kan komma åt dem där.

Flyttningen berör även sparvpapegojornas voljär som får flyttas lite i sidled och därtill kan förlängas. Sen har vi direktkontakt med samtliga fåglar genast när vi kommer ut på farstutrappan. Kan knappt bärga mig...