.. och sista nymfholken nedtagen efter två kullar vardera.

O, så vilsen man är. Väntat och väntat i holken på mognad, och har sett den ena efter den andra lämna boet utan att kunna komma efter. I ett par dar har flygövningar hörts där inne och i morse tog han språnget. Satt där vilsen på golvet. Isabellfärgad. Isabell på nymfer heter också kanel vilket antyder en brunbeige ton. Den syns mest när de är mycket unga och grånar mer med tiden.

--------

Det var fantastiskt i kväll att följa bekymrade nymfföräldrars bestyr med att få in två ungar som vågat sig ut i utevoljären. "Gaman" satt ute i går natt men tog sig in för egen maskin under dagen. Nu var hon ute igen tillsammans med "Stor-gamen" som inte varit utomhus sedan 27:e juli efter äventyret i ösregnet.

När skymningen föll kom båda mammorna Lili & Sussie samt pappa Thomas ut för att med gemensamma krafter förmå ungarna att ta sig in. De surrade runt ungarna som getingar medan de skrek, flög före och visade hur man skulle ta sig in. Först Lili, sen Sussie. Medan Thomas nöp i Gamans fötter kom mammorna ut igen. Skrek uppfordrande för att få rörelse. Thomas gjorde några flygraider i voljärens hela längd för att dra med sig nån av ungarna. Det lyckades. Stor-gamen flög på darriga vingar utan styrförmåga och landade slutligen i närheten av ingången. Han satt där på tå och blev väldigt lång för att se in. Ville så gärna... 

- Så här gör man, sa Sussie och smet före in. Hon visade om och om igen. Avvaktade därinne och vips hoppade han upp och gick in i det skyddande huset. Åh, så roligt. 

Så var det dags för nästa unge som Thomas jobbat på. Hon hängde snart på nätet under taket, blev ängslig över uppståndelsen och stelnade till. Alla tre föräldrarna jobbade med henne ett tag, men visste också när det var dags att sluta så hon fick tid att tänka själv. Det sista jag såg nyss var hon ensam kvar. Hoppas hon vågade. Annars går det bra att sitta ute under taket, där är man också väl skyddad. Ett fantastiskt skådespel att få bevittna.

Utöver "Stor-gamen" och "Lill-gamen" har även "Gaman" kommit ur holken. Detta är endast en uppfödares arbetsnamn för att skilja vissa ungar från andra. Deras blottor i fjäderdräkten gör dem gamiga och namnen gav sig själva.

Stor-gamen var först ut och sitter redan med de äldre ungarna från en annan kull. Han ser väldigt viktig ut där han sitter och studerar sina yngre kullsyskon.

Lill-gamen kom snart efter, för tidigt för sin ålder. Har mest suttit och sovit och skulle nog varit kvar i holken ett tag till. Försök att sätta tillbaka honom har gjorts men han vände på en femöring och kom ut igen. Men det har varit mer fart i honom än han visat vid våra ordinarie besök. När jag kom in vid "fel" tid sprang han omkring som en iller på golvet. Undra på att han sett trött ut...

Han har sedan några dagar fått sällskap av Gaman som tycks vara på samma nivå som han själv. De sitter ihop som de gjort i holken, men utanför. Sebrafinkarna har jobbat hårt på ett bo i en grenklyka och där har gamarna nu rett sig ett bo. Där sitter de och vilar mellan varven, pillar varann i nacken och gosar och då smälter man bara. Kunde inte motstå fototillfället.

Stor-gamen och Lill-gamen (t.v. bilden) är båda brokiga pärl. Gaman (t.h. bilden) är isabell brokig.

Idag kom ännu ett syskon ut "Gulan" (pärl isabell). Kvar i holken är en isabellfärgad.

Fågelprojektet fortskrider och piazzan som förlängts åt höger är i det närmaste klar. Återstår några kniviga pusselbitar som ska skäras till.

Utstakning med pinnar och blått rep i förgrunden visar ungefär var nya kanarievoljären ska byggas. Där ska vi alltså tillbringa våra dagar tittandes på fåglarna, vridandes våra huvuden som propellrar. Himla kul.

Portalen i princip klar. Kaprilfol planerad på ömse sidor om denna. Stensättning kvarstår. 

I går flyttade Zäta ifrån oss.

Nya matten och hussen som var här och valde ut honom för en månad sen återvände nu från semestern för att hämta honom. Det köpet är noga planerat.

Han fångades in när han var ensam ute för att inte oroa i barnkammaren i god tid före deras ankomst.

Här sitter den lille vännen undrande i väntan på sina nya ägare som strax anlände. Hans namn blir nu ZERO. Han blir en efterlängtad sällskapsfågel och handtam och kan förhoppningsvis lära sig tala något. Vi tycker oss ha märkt att det bör vara en hane eftersom han pratat och sjungit en hel del. Säker kan man inte vara förrän vid sju-åtta månaders ålder. I så fall ska huvud och tofs bli gula. På honor förblir det grått livet ut. Lycka till. Zero!

.... som inte har nå't gott med sig, heter det.

Det var kortslutning i Fågelhuset en sen kväll under datoruppehållet. Jag lyckades felsöka så att vi med uteslutningsmetoden återställde jordfelsbrytaren för att hjälpligt få nattlampa till fåglarna och vatten till oss själva. Följande dag visade det sig vara utomhuskontakten till dammpumpen. Aha.... sniglar som förra året? Jojomän. Åtta (!) pyttesmå sniglar (ej mördartyp) hade krupit in i ett luftningshål till kontakten och kortslutit. Nu blir det kontakt UTAN luftningshål.

Fågelhusets avlopp som svämmade över för snart två månader sen då stenkistan gav upp blev fixat under datoruppehållet. Nu har vi riktigt avlopp anslutet till trekammarbrunnen och behöver inte akta fröer som lätt följer med. Aldrig mera översvämning där! (Går nu alltså att ordna wc på loftet - ifall vi får lust.)

Nymferna Lillis och Isabell som suttit i egen kupé länge nog har äntligen kommit in till stora flocken. Efterlängtat för både dem och oss. Det blev aldrig någon häckning. Men strunt samma. Alla var lika glada att återförenas och det var glädje och gamman. Inget groll alls, de bara smälte in i gemenskapen.

Intresserat noterar vi dock att de blivit ett s.k sympatipar som håller ihop, gosar och knyter band... de är ETT. Dom är sååå söööta tillsammans. Kan bli bra till nästa år om intresset kvarstår.

Sympatipar kallas det när ett par gillar varann men ännu inte har häckat ihop. Från och med första kullen kallas de häckpar.

Ingen enda nymfkakadua har varit ute i sin voljär idag....  Klart man undrar vad som är fel... Eller rätt... Förklaringen måste vara att hela flocken vakar över de nyutklivna ungarna från holkarna. Inte mindre än sex nya ungar har kommit ut. Mycket tafatta just nu, minst ett par av dem har kommit ut lite för tidigt. Men ok, så får det väl bli då.

Hela flocken sitter inne och tittar på nykomlingarna som trevar sig fram och upp och behöver mycket hjälp från föräldrarna. Som tv för dem, kanske... eller bättre.

De yngsta är inte riktigt fullfjädrade än, är ganska tunna om halsen. De går under arbetsnamnen "Stor-gamen" och "Lill-gamen". Barnkammare igen alltså för sista gången i år.

Vårt stora fågelprojekt blir en riktig Garden Makeover för att det drar så mycket annat med sig. Det blir även ett 13-årsjubileum för just 1 augusti 1994 flyttade vi in i vårt nyrenoverade ställe och trädgården blev klar nästan genast eftersom vi flyttade med oss allt vi hade: häckar, buskar, klängväxter, blommor... you name it.

Efter tre månaders intensiv totalrenovering av bostadshuset flyttades hela bohaget (många släpkärrelass var det). Utöver detta skulle alla växter hänga med (två lass). Ett högriskprojekt eftersom 1994 var en mycket het och torr sommar. Man såg inte ett moln efter midsommar och många träd dog runt om i landet. Vi hade inte hunnit vattna växterna före flytten, men de levde och SKULLE med. Att vi lyckades var ett under.

Vi jordslog alltihop tätt, tätt (70 kvm) på den skuggigaste platsen, bakom lagården. Bevattnade dygnet runt från nyborrad bergbrunn i ett par månader tills det var dags att plantera. Häckar och buskar blommade (!) och mådde som i en tropisk skog. Ofattbart.

Dessa plantor flyttas nu om efter 13 år för att passa nya behov i vår Garden Makeover. Upphovet till det hela är kanarierna och denna del av trädgården har sett ut som ett bomsnedslag i några dagar.

Fågelhuset med papegojvoljären synlig rakt fram. Längst bort t.v bortom häcken skymtar ett hörn av kanarievoljären som ska anslutas till papegojornas och sträckas ut fram till gräsmattan i förgrunden. Vi har alltså bara börjat.

Sett från fågelhuset låg gamla entrén till höger där grästorvorna nu ligger. Gamla grindhålet är redan täckt av ditflyttade häckplantor. Av erfarenhet vet vi att stora träd och häckar som flyttats ska behandlas som snittblommor med massor av lättåtkomligt vatten till de skadade rötterna. Vi ligger i som remmar.