Vi har städat hos fåglarna två dagar i rad. Bra väder för detta, dom kan vara ute under tiden. I går fick nymfer och papegojor rent och idag de övriga. Fyra fulla skottkärrelass med begagnat bottenmaterial, grus, fröskal, vissna löv och ... skit.

Funderade en stund på att fotografera ett skottkärrelass till bloggen, men insåg att det inte var nåt att skita ner sig med. Vem vill se skräp och skit. Möjligen är mängden imponerande. Till tamfåglar i en vanlig familj blir det på sin höjd ett par skyfflar, men... FYRA skottkärror...! Vi fattar det knappt själva, men har man många fåglar och stort utrymme så...

Nya grenar blev det också, eller snarare träd. Små träd. Fönster tvättades. Sittpinnar skurades. Krukväxter duschades. Försenad höststädning. Och kanarierna är för goa. Trots att de kunde vara ute under tiden är de så nyfikna att de kommer in för att titta på.

Tidigare har vi lagt in mossa för dem att plocka med, men eftersom kanariehonorna redan tjuvstartar med bobyggnad avvaktar vi ett tag. Det är inte häckningssäsong än och nu ska de VILA över julen. Trappar ner dagsljuset ett snäpp till. Undra på att flickorna är så till sig, vi har många unghanar som sjunger nåt fantastiskt.

Snart ska sommarens ungar levereras till zoohandeln. Vi har ännu kvar sista kullarna nymfer, och hela årets "skörd" av både kanarier och risfåglar. Bara för att vi tycker så mycket om dem, och inte vet vilka vi måste skiljas från. Hittills har vi "skyllt" på att vi haft så mycket annat att stå i, och det stämmer i och för sig, men.... det blir svårt. Älskade ungar.

I kväll blev det lite cirkus i kanarievoljären. Alla andra fåglar hade gått in själva som brukligt är, men ett tiotal kanaljer hade dröjt sig kvar ute i den underbart milda kvällen till mörkrets inbrott. Vi hade ätit sent och naturligtvis hamnat i tv-soffan framför en gammal cowbojsare med Eroll Flynn. När Husbonden skulle till nattjobbet vid halv sex fick vi se dem intill nattlyktan. Pii-ip, hälsade de glatt när vi kom. Herregud... och SMHI som varnat för nordliga vindar och snö i natt...! Hur få in dem?

Fram med stora ficklampan och in i voljären. Det går bara inte att få dem flyga i kompakt mörker. Sträckan till ingångshålet var för lång. Husbonden fick bråttom men kom på ett knep. Han ställde bilen så att billyktorna lyste upp rätt del av voljären och det gjorde susen. De fladdrade snällt iväg och flertalet hoppade in. Det var bara en som blev nervös och inte vågade och den fick jag ta för hand. Han blev ju bländad av ficklampan så det funkade. Puh... man kunde dra en lättnadens suck.

Ha, där har man lärt sig ännu ett trix! 

Visst hade dom kunnat sitta kvar om vädret inte skulle förändras så mycket men det vet man ju aldrig så här års. Detta känns tryggare i alla fall.

----

Har varit ganska stillsamt här idag. En mellandag. Skrivit regen remiss (ett bruk som tillämpas här) till sjukgymnastiken för min nacke. Beställt prylar från postorderfirma och sökt en försäljare för pappas scooter, batteriet funkar inte som förut. 

Vandrat min runda. Fyllt i Husbondens jobbschema i almanackan för 2008, nödvändigt när sjukbesök ska prickas in. Trevligt och kravlöst pyssel. Smält infon från min medicinläkare; det börjar nog bli ordentligt trångt i tarmen. Antingen väntar en fjärde operation (komplicerat) runt hörnet eller häftig medicinering. Nä, usch... skjuter undan det ett tag till.

---

Har beställt flyttning av pappas telefon i morgon. Har tänkt flytta honom då eller senast under helgen, det beror på vädret. Har bett Gud om lite respit, men om det ändå blir snö får man väl ännu en lugn dag, vilket kan behövas det med.

.... Skrämman här.

Talgoxarna roar sig med fågleskrämman som egentligen inte ser så farlig ut. Leende mun och guldbruna ögon...

Här är två i farten och hackar och gräver i Skrämmans klädedräkt. Vet inte om de gömmer fröer (vi har börjat mata lite lätt) eller om de letar material för att vinterbona holkarna med.

Till räkningsbetalningar med språng... och sen hoppas vi att servern är i gång.

Hej då, Bloggosfären.

Håhå jaja... är precis färdig med Reservdatorn som hade fått totalsammanbrott. Data-Gurun var här och gjorde ominstallation. Och det gick! Halleluja. Nu ska bara alla program in på den också! Det här är bara inte klokt.

Och bildprogrammet är inlagt på Den Store. Så nu kan jag visa bild på Den Skyldige (dvs. hökf-n). Så här ser han ut, rackarn som skrämmer våra fåglar halvt från vettet. "Blodnäsan" slog upp sitt gamla sår i går och blödde ännu mer. Först tog jag fotot, sen fick jag med håv ta in fyra nymfungar som var vettskrämda. Skulle nämligen på Hantverksamässa i Byhålan och jag kunde inte åka förrän alla var i tryggt förvar. Här sitter Den Phule på nymfvoljären.

Förstoringen är gjord från bilden nedan. Undra på att kameran hade svårt med skärpan när trädet var i vägen.

Och nu ska Bloggagratis jobba med nya servern. Passar mig precis för jag ska betala räkningar.

Höken är tydligen hungrig. Vi har haft flera besök på bara ett par dagar. Han har surrat kring fågelvoljärerna som ett bi. Försökt att hitta en angreppspunkt.

Det är såå sköönt att ha fåglarna precis utanför fönstret. Jag hörde dem oroas för något och fick syn på Rackar'n. Våra stackars vänner satt med pickande hjärtan i sina små kroppar, några hade flugit in, en annan låg platt mot marken i skräck.

När höken fick syn på mig strök han runt nymfvoljären istället och där utbröt ett sjujäkla "hivarrå". Nymferna flyger tyvärr emot både pinnar och varandra när de blir skrämda. Sen sitter dom klistrade på nätet fullkomligt förlamade av skräck. Vi är så nöjda med våra dubbla nät, utan dem kan höken annars plocka isär fåglarna bit för bit. Har hört att det kan gå till så. Nu kommer han inte åt. Nu var det "Blodnäsa" som fick en minnesbeta. Bilden visar den röda blodpricken mitt på näsan.

Fåglarna fick stanna inne i dag när vi åkte långt bort till tandläkaren. Annars hade de varit utan tillsyn alldeles för länge.

Kanarie-Nanny tycks vara bra igen. Efter en vecka i sjukburen för observation fick hon komma in till sina kompisar. Hon var inte bra, men inte tillräckligt dålig för att ge upp hoppet.

Så var det dags för avmaskning. Hon deltog givetvis i detta som alla andra.

Och... som i ett trollslag... två dagar efter avmaskningen verkar hon mycket bättre. Inte uppsvälld längre. Ingen häftig andhämtning. Full fart...!

Det tyder ju faktiskt på att hon haft parasitinvasion av något slag.

Den som lever får se. Blir det återfall eller får hon fortsätta må bra.

Vi är förstås jättenöjda med att lilla Nanny är i farten igen.

När man har djur händer egendomliga saker. De är påhittiga så det förslår.

När vi rastade hundarna långt efter mörkrets inbrott hörde vi upprepade kristallklara nymfvisslingar från deras voljär.

Men... herregud... inte hade vi väl stängt ute en av dem...?!

Luckorna var nerdragna sedan flera timmar.  Men här satt en och sjöng för glatta livet. Högt och ljudligt.

Jag smög bort till voljären och försökte kika in i mörkret. Trots att vi har lyktor tända blir det ganska mörkt i det hörn varifrån sången kom. Jag spejade efter ljudet som på närmare håll lät som om det kom ovanför deras tak! ???? Vad var detta?

Nå, jag var ju bara tvungen att öppna dörren till Fågelhuset och kika in. Jag smög verkligen, för nattlampan var tänd och alla hade gått till ro. Klampar man in då blir det lätt tumult.

Jo-oo, därifrån sjöngs det i mörkret. Det var en av de unga pojkarna. Vi har fortfarande kvar de sista kullarna och nu börjar det visa sig vem som är vem. Pojkarna sjunger och drillar. Flickorna är tysta.

Och där satt han. Vid utgångshålet som nu var kolsvart. Med huvudet inne i röret och tjoade. Undra på att det hördes ut genom den tunna plåtluckan.

Han tyckte det lät fascinerande, förstås. Ett underbart eko bildades, och han kunde bara inte sluta trots att alla andra redan nattat. Hellegod, de är då för rara.

Vad är nu detta?  

Det är sparvpapegojorna som haft roligt. En mör träbit har blivit värsta lekplatsen om dagarna. Hur små och söta dom än är... gnagbehovet finns där (viktigt med nät mot väggarna, annars... går de lös på inredningen).

En härlig syn att se de små sitta tillsammans och jobba. Kan tyvärr inte få bild på dem i full aktion. Dom flyger upp om man närmar sig.

Förra sommaren hade dom utgrävningar... Stod med huvudet ner i en jordhåla, grävde med näbbarna och alla rumpor i luften. Det såg verkligen för roligt ut.