"Små, små fågelungar sova i sitt bo. 

Lilla fågelmamma får då lite ro.

Hon brukar flyga hit och dit att söka något gott,

ty barnen ha så stor aptit och aldrig nog de fått."

Tassar ännu på tå av oro för Gretchens (t.h.) förstakull. Hon är såå duktig. Nu när ungarna inte längre är nakna har hon blivit riktigt morsk och ger sig ut för att njuta av livet emellanåt.

Duschar och putsar sig, äter för egen del, susar runt och socialiserar, tittar vad andra håller på med, plockar i grenar… Undra på att man är nervös… hon sköter väl ungarna ordentligt…? Vi kan inte göra något åt saken om det vore något fel, men man bryr sig ju.

"Tralalalaaa, åhej"… Alla fåglar badar och sköter hygienen, men inga duschar och plaskar så flitigt som kanarierna. Husbonden fick bygga duschkabiner att hänga över karen så att vattnet får vara kvar. Nu är det eko därinne som i ett badrum. Inte så många som sjunger just där, men vår Pavarotti och Loa kan ju få lust att slå en drill. Men även vågskvalpet och plaskandet ekar. På bilden t.v Menjadå i duschen.

Ovan är Pavarotti nybadad. Genomblötningen är grundlig, de tvättar sig även under "armarna", det dryper och skvätter om dem när de kommer ut och då vidtar puts och plock med varje enskild fjäder. Sen in i "torkhuven" dvs. ovanpå ett par risfågelholkar som sitter nära lysrören. Dessa holkar kallas därför Torklådan I och II. Där sitter alltid en hög med fåglar på tork, såväl kanarier som småfinkar och risfåglar.

Att det häckas fram risbarn där är ett under med allt steppande på taken. Ibland bråkas det om sittplatserna också men båda "torklådorna" har varit populära häckningsplatser två år i rad. En kull från vardera holk är ute och nu ruvas nytt, 7 resp. 8 ägg.

Googles andra unge har kommit ut. Mor har haft lite problem med fruktsamheten i år (en enda unge per kull) men vi är glada för varje nytt liv. Att följa detta är som att själv vara gravid och uppleva förlossning på förlossning hela våren.

Man är riktigt utpumpad efteråt, men nöjd. Så nöjd som bara en nybliven mor kan vara. Den här lilla parveln kom ut lite för tidigt för att Helmut tyckte sig behöva boet. Helmut har störts på något sätt vid två tidigare ruvningar och övergivit sina ägg efter nästan full tid. Hon ville väl satsa på ett ställe där någon lyckats… eller vad ska man tro? Hur som helst var ungen av prima kaliber och klarade proceduren finfint. Kutade omkring på höga ben någon timme men tog sig själv strax upp på högre grenar. Gott gry i den. Hmm, bra namn…Gry (Grynet).

Att döpa 100 fåglar går inte och framför allt inte de som saknar kännetecken. Meningslöst om man inte kan urskilja individerna. Det är i regel jag som kommer på namnen. Frågor dyker ofta upp om vi döper alla.

Risfåglar går knappt att skilja åt. De är ofta normalfärgat grå eller helvita, utan kännetecken. Små kännetecken kan variera. Då blir det namn, men de flesta är odöpta, fotringarnas färg blir ledtråd. Nymferna har namn, där finns kännetecken utom på tvillingsystrarna Lili & Sussi, papegojorna är näst intill omöjliga att namnge men vi försöker. Astrilder och måsfinkar är för lika varann. Vissa sebrafinkar får namn.

Kanarier får i regel namn allihop. De är personliga och nyfikna fåglar som man lägger märke till.

Med brokigt i stammen blir det fina kännetecken. Ex: Helmut hade mörkt huvud, en motorcykelmössa på sned. Så kunde han inte heta. Tankebanan blev… motorcykelmössa = hjälm = helmet (eng.) = Helmut (Helmi om det var en hona). När Helmut la ägg och ruvade blev det knepigt att byta namn. Vi fortsatte med Helmut – hon. Lite knepigt, men man vänjer sig. En kull fyra vitgula kanarier fick namn efter fotringarna: Orange, Lila, Blå och Rosa.

Namn fungerar som koder när vi talar om fåglarna. Istället för att säga "den där gula med grönt stort sjok på vänster sida om huvudet och en prick vid höger öga" så säger vi Piraten om kanariehonan. Namn som motsvarar något i teckningen eller beteendet är lätt att minnas och blir mer personligt än t.ex nummer.

Första fågeln med fläckar runt ögonen blev Goggles (glasögon skämtsamt) = Googles. Nästa med glasögon var Piraten (bara ena sidan), Greta Garbo med två jättestora mörka glasögon, nästa fick heta Gretchen (liten Greta). Här tryter snart namnförrådet på glasögonfronten, den sista var Annagreta efter Svägerskan.

Pavarotti och Loa är självskrivet på stora sångare. Nacka sjunger fantastiskt han med, men har en nackfläck = Nacka. Vi hade en gul favorit i somras; Lennart (efter tv-serien Leende guldbruna ögon). Han var en liten älskling, men slog tragiskt ihjäl sig som tonåring när höken attackerade.

Charlotta har sjal runt halsen (sjal, schalett = Charlotta), Tiara med diadem på hjässan och Gloria Estefan (med gloria), Pannacotta (med pannfläck) dog dessvärre samt Musse Mustafa (med mouche på kinderna). Så där håller det på…

Här ligger våran nya webbkamera... eller övervakningskamera… eller vad man nu säger.

"Wireless camera kit, Security System" säger kartongen. Och många delar är det. Själva kameran är så liten att man nästan kan svälja den som en sån där Lennart Nilsson-grej.

Kameran inhandlades på skärtorsdag för övervakning av fågelhuset. Den ska kopplas till tv:n för att där kunna se vad som händer inne hos pipparna. Tanken svindlar. 900 kronor. Inte farligt för all den glädjen. Bara vi nu får igång den… Började tappert spåna hur vi skulle koppla in den redan första kvällen, ...många kanaler var det…!

Spånandet fick ge vika för påskstädning i ett par dar, påskmiddag för pappa i går och idag påskbesök i bonusdoteras nyköpta hus. Och nu är vi trötta efter allt påskande.

Nu ska Husbonden jobba i två dagar och kursa en tredje. Sen får vi Med Saken Ta Itu på nytt. Såvida jag inte gör själv i min ensamhet… Kvinnor Kan… HA... sådana dagar äro förbi. Det var förr det, innan tekniken knockade mig. Nu tas här bara små, små steg i taget. För att inte gå i taket när det misslyckas. Eller somna på stört.

Det får bara inte bli som när jag blev utbränd och inte klarade den nyköpta videons installation på över ett år och garantin hade gått ut...

Så nu är underverket äntligen inköpt. Folk skaffar sånt här för att övervaka babyrummet, garaget, entrén, postlådan och allt möjligt. Det är ju numera ekonomiskt överkomligt. Om man skulle få kontrollfnatt kan man köpa ytterligare TRE kameror (à 500 kr/st) för inkoppling på samma mottagare. Ja, ja… nu vet vi det. Vi ska ha igång den här först. Vi återkommer...

Våra risfåglar blir mer speciella ju bättre vi lär känna dem. Att de är tuffa och munhuggs med varann, att de är noga med rangordning och använder burdusa tillrättavisningar... det visste vi. Att de är otroligt charmiga och roliga under tiden visste vi också, som när de göra fula grimaser åt den granne som vill tränga sig på. Det är lite trast- och skatbeteende över dem ibland.

Nu har vi även sett deras uppfostringsbeteende. Det skedde när en ny liten parvel kom ut ur holken, vilket hände av misstag när jag kontrollerade en holk där tiden egentligen var ute. Vi antog att holken var tom, men där fanns ändå en eftersläntrare som hoppade ut. For omkring på låg höjd, ömsom på golvet och ömsom på nätet som fågelungar ofta gör.

När han tiggde mat blev han bryskt tillrättavisad. Ja… nertryckt! Vi såg hur en vuxen risfågel hoppade upp på honom, knycklade ihop ungen med fötterna och trampade på honom där han låg på golvet! Beteendet pågick under 15 sekunder men var inte aggressivt för då skulle ungen pucklats på med näbben, så var det inte. Uteslutande användes fötterna.

Strax gick det upp ett ljus, polletten trillade ner. Vi har länge talat om hur duktiga risfågelbarnen är till skillnad från andra, de sitter alltid uppe på grenarna. Vi har aldrig sett någon ny unge på golvet. Nu förstår vi varför! Ungen blev handgripligen lärd att det kan vara farligt på marken! Nästa gång vi tittade in satt han mycket riktigt på grenarna, han också.

När fågelungar lämnar boet sker detta i regel tidigt på morgonen, såväl i fågelhuset som i naturen. Vi kommer inte dit förrän vid åtta-niotiden. Då har de vuxna hunnit få upp ungarna på grenarna och vi har trott att det berott på ungarnas utveckling. Så icke. Det finns ständigt nåt intressant att lära.

.... vad är det som står på...?

Just nu är det försiktiga rörelser som gäller i fågelhuset. Gretchen har antagligen kläckt sina ägg. Vi ser matningsrörelser och tiden stämmer. Hon har ruvat hårt och målmedvetet och hon är så att säga förstföderska. Ingen rutin att lita till, nu gäller det att instinkterna är de rätta.

Gretchen ruvade tiden ut i ett tidigare försök, men stördes troligen av Nackas bråk med Pavarotti, så nu tassar vi på tårna. Inte för att det behövs (antagligen) utan för att vi känner det så. Nu är det spännande. Inte vågar jag fotografera damen i fråga heller. Nu får man hålla avtryckarfingret i styr. Här är några andra filurer så länge. (Bilden ovan Minnie-Mini och Bruno. Nedan årets kanarieungar Lillgreta (gul) och Muppen (brun) flankerade av sebrafinkar.)

Vissa dagar blir fåglarnas frukostbord riktigt digert. Som här med kokt hackat ägg, rivna morötter, gröna ärter, clementiner, uppblötta frön och hela morötter. Risfåglarna älskar rivna morötter, nymfer och papegojor gnager gärna på hela.

Clementiner gillas av alla, från och till, kanske mest populärt hos papegojor och kanarier. Rönnbären blev inte så mycket av i höstas, de är redan slut, men skulle varit väldigt kärt. De nypon som finns kvar ger vi uteslutande till papegojorna för att dom ääälskar det.

---- 

Tomma skålar kan se ut så här, särskilt hos papegojorna när de frossat i något riktigt smarrigt. (Nedsänkning i hett vatten är vad som gäller.)

Man riktigt ser hur gott det var. I den ena skålen fanns hallon, blåbär och jordgubbar (från frysdisken), i den andra clementin. Namnam. Här njöt de i fulla drag.