Håhå jaja, äntligen har nymferna kommit till sina sinnens fulla bruk efter flytten. Man ska inte tro att stora utrymmen alltid och direkt blir uppskattade efter förtjänst. Visst blev vännerna uppiggade av att flyga runt lite men när natten föll kröp de in i sitt gamla kyffe igen. Ville ha trygghet med invanda förhållanden inför natten.

Kvällen därpå plockade vi bort de gamla sittpinnarna för att tvinga dem att bli kvar i det nya. Nähähäedå, de SKULLE vara i sitt gamla rum och tillbringade hela natten där, hängande på nätet i näbb och fötter. ALLIHOP. Vi gick in efter mörkrets inbrott, tände upp och sjasade iväg dem men det hjälpte inte. När vi kikade in såg vi i nattlampans sken de välkända silhuetterna hängande på nätet igen. Kära nån.

Inför nästa natt satte vi upp ännu en lång gren, ja faktiskt ett helt litet rönnträd som jag fällt, på tvären just där nya rummet tar slut och där nya väggen ska upp inom kort. Då... blev det lugnt. Ja, de var så trötta dagen efter "hängningen" så de hade inte orkat en sån natt till. Stackars små vännerna. Det var alltså ganska uppslitande att byta miljö även om det blir till det bättre. Men så tänker inte fåglar.

Idag har de mått betydligt bättre, varit riktigt glada. Nu har de vilat fötterna, sovit igen den förlorade natten, ätit präktigt av extra godsaker som tröst och lekt i sitt nya rum. Närhelst jag tittade bort mot deras fönster såg jag ringar som gungade och vingar som flaxade förbi. De har knatat runt på väggarna och prövat varje millimeter för att bekanta sig med omgivningen. Fantastiskt med det stora fönstret där vi kan följa deras förehavanden. DET har vi längtat efter.

Mellis och Pärlvit är tillbaka i flocken. Slutet gott allting gott.

Äntligen är Kungliga Sviten invigd. Nymferna blev mäkta imponerade när väggen revs och dom med egna ögon fick se vad som hänt på andra sidan. Under sina tre veckors internering har de lyssnat och spejat och surat om vartannat. Helst hade dom hoppats att utevoljären kommit i ordning men den får vänta lite till. Men detta var inte fy skam det heller, om man får tro glädjetjuten. Dom syns bara som små prickar längst bort.

Husbonden har kämpat därute i tysthet. Pusslat ihop del för del i bygget från första betongplinten till inredning med kvistar. Knåpat och knepat och knappt kommit in för mat. Allt för nymfernas välbefinnande. Mycket återstår  ännu men det har varit en press med att fåglarna haft det trångt och lite trist. Nu kan han slå av lite på takten för nu kan de FLYGA igen.

Att det blev parkettgolv kan jag knappt smälta. Visserligen bara som mönster på plastmatta men ändå... (Den var billig, jag lovar!) Snyggt ja, men det läggs ju ändå grus ovanpå. Ja, hela sviten känns riktigt lyxig. Högt i tak och ljust med två fönster. Här ryms inte bara nymfkolonin på 10 kvm utan även fler fåglar om vi vill.

Dom blev verkligen jätteglada och sjöng nykomponerade truddelutter som vi aldrig hört, men till kvällen kröp dom ändå in i sin gamla avdelning igen. Kändes väl tryggast med invanda sittpinnar. I morgon kanske Husbonden blir klar med främre nätväggen och fler sittpinnar så att de kan använda hela rummet . Då kommer även Pärlvit och Mellis tillbaka till flocken. Det väntas tjo och tjim i fågelhuset.

Lessonfamiljen med sexlingarna kurar skymning i utevoljären. Kanske kan man få en liten strimma eftermiddagssol. Ungarna trängs närmast taket, föräldarna håller koll på fotografen.

Karl Nilsson (t.v.) ser nu ut som en riktig lesson. Hela fjäderdräkten är perfekt, han rätar på ryggen och sitter till och med FRAMFÖR sin Ada! Förut hukade han bakom henne för att ta skydd i sin nakenhet.

"Du och jag - Pelle". Pussgurkorna (t.h.) är för söta när de sitter så här och vänslas. Man smälter helt vid åsynen. Fjäderdräkten är uppburrad i eftermiddagsskuggan 

Nya nymfbostaden växer fram. Innertaket är målat och dessvärre med oljefärg. "Man tager vad man haver", sa Husbonden, klädde sig i röd plastkasse på huvudet och drog på. Fasen vad det stank! Tur att väggen in till nymferna är kvar och plastad är den också. För säkerhets skull har vi fläkt på inne hos dem i natt och ventiler öppna, huuhuu va' kallt. Tur att dom är härdiga.

Två fönster får dom därinne. Den spröjsade kom till särskilt för att dom ska få njuta av solnedgången vår och höst. Dom trivs när solen lyser in. Själv har jag saknat utsikten åt det hållet sen huset byggdes upp. Nu får man en glimt tvärsigenom. Bra ifall det passerar nån älg eller så... I morgon får vi väl dra iväg och skaffa golvmatta. Nu går det fort.

Alla byggen är sig lika. Man tror aldrig det ska bli färdigt och i ordning, men med en idog byggmästare går det framåt för varje dag. Golvet är lagt, taket är klart och i morgon isoleras väggarna klart och kläs med skivor. Husbonden har legat i från morgon till kväll utan ett knyst. Han är beundransvärd. Säger att han har roligt. Öppningen till höger ska också byggas för snart. Sista etappen får ske genom ut- och inklivning genom fönstret.

- Åååhhhh.... pustades det för första gången i kväll inifrån öppningen.

- Vad är klockan?  Då var det dags för välförtjänt vila nu när allt gått så bra.

 Bakom den grå väggen sitter nymferna internerade, knackar i nätet och lyssnar spänt på vad som försiggår. De tror väl fortfarande att voljären är på utsidan. Deras vanliga utgång är bakom den snedställda brädan mitt på väggen. Vad snopna de ska bli...!

Takmålning och läggning av golvmatta i deras nya rum får ske när väggen är riven och då får vi gå igenom deras bur för att komma fram. Genom fönstret t.h (ej öppningen t.v.) kan de sedan se allt som händer ute på gårdsplanen. Och vi kan kika in till dem. Det ska bli så kul. Nu är det på gång...

Hehehe... jag har knappt hämtat mig än.

I går kväll råkade vi helt oförhappandes ut för invasion i fågelhuset. En hel drös med fågelfolk ramlade in för inspektion... helt oväntat. Gårdsplanen fylldes av bilar och folk bara vällde in genom grinden. Hann inte räkna, och glömde fota, men det var nog upp emot 20 pers och så många har vi aldrig haft här samtidigt förut.

Strax innan hade vi mötts på ett hemma-hos-besök med Fågelföreningen hos en annan fågeluppfödare ute på Slätta och inspirerad av detta hörde jag mig själv helt spontant bjuda in rubbet till en titt på vår anläggning. Dom nappade... och innan vi visste ordet av hängde dom på i karavan hem till oss. Kaffe och fralla fick vi på första stället så det behövde vi inte tänka på. Tur man hade höststädat...!

Mycket fågelsnack blev det. Frågor och kommentarer i en aldrig sinande ström. Och demonstration av vår egenhändiga uppfinning "fröblåsen" (se inlägg tidigare HÄR) samt det pågående nymfbygget. Något av ett eldprov eftersom flera av besökarna var mångåriga garvade "fågelgubbar" (de är oftast män, faktiskt) med mycken erfarenhet. Ödmjukt tackar man för deras lovord och beröm. Det kändes som en riktig happening, något utöver våra vanliga rutiner.

Äntligen... puh.

Nu kan man dra en lättnadens suck. Årets häckningar är över. Den sista lessonungen kom ut i morse, sista sexlingen är på pinne. Hellegod. Lika fin och duktig som sina syskon. Om jag sett rätt är det bara en pojke i syskonskaran och resten flickor.

De äldre som varit ute åtta dagar knaprar redan på hirskolv och har kommit ut i utevoljären där två av dem sitter i natt.

Detta var den största och bästa kullen hittills och väl värd att vänta på. Det var fantastiskt roligt att följa. Mor och far har lyckats väl och får vila ut och hämta krafter tills nästa vår.

Nymfbygget går framåt. Panelen sitter på och nu läggs golvbjälkarna.

Måste ta chansen att blogga om lessons natur när nu frågor samlats i kommentarerna :

Nä, jag kan INTE påstå att Lessons sparvpapegojor skriker. De är betydligt mer lågmälda än nymferna vilka tjoar och visslar rejält så det ekar i trakten.

Lessons mest trivsamma läte under vila påminner om ett småputtrigt kanariekvitter medan deras upprörda läte mer liknar högt sparvtjatter. Sparvar kan ju som bekant tjattra både ivrigt och gällt om det vill sig. Lessons är upprörda ganska ofta – särskilt under häckningen när dom hävdar revir. De är starkt revirhävdande. Många menar därför att de bör häcka i separata häckningsburar.

Vi strävar istället efter att skapa ett så naturligt liv för dem som möjligt så att hanarna kan flyga och umgås lite när honorna ruvar och matar (ruvar cirka 20 dygn + matar 30 dygn). Trots stark revirkänsla trivs de bra i flock, bara alla håller sig till spelreglerna och inte sitter på "fel pinne".

Ska man ha mer än ett par ihop under häckning MÅSTE de ha stort svängrum så att de inte stör varann och kan hålla sina holkar fredade från nyfikenhet och annat intresse. Vi har fyra par tillsammans på totalt 17 kvm och sätter upp två holkar inomhus och två utomhus vilket funkar. De trivs mycket bra tillsammans och verkar snälla, bortsett från lite käbbel om matskålar, sittplatser och "dumma ungar" som inte uppför sig.

Vi har av sakkunskapen blivit varnade för att hanar kan bita ihjäl egna söner inne i holken av konkurrensskäl men har inte råkat ut för det. Hanar kan också bita ihjäl andras ungar, sägs det. Det har vi inte heller sett. Kanske är det därför utrymmet spelar så stor roll? Hoppas det.

Däremot har vi förstått vikten av att ungarna är välutvecklade och normala och kan ta för sig när de kommer ut. Tafatta ungar som är efterblivna, ofärdiga eller handikappade testas och kan ta skada av den mobbing som uppstår. Medan de ungar som skriker, gör motstånd och kan komma undan snart lämnas ifred.

 ---------

På fråga från Nilla meddelas att vi utöver lessons har nymfkakaduor, risfåglar, kanarier, måsfinkar, sebrafinkar och guldbröstade astrilder och det finns många inlägg och bilder på dem under kategorin Fågelhuset.