Det fanns en tid i min ungdom då jag längtade efter snö. Vid snöfall tog vi bilen upp till Partille, någon mil utanför stan, för att se ett riktigt vinterlandskap. Det låg lite höglänt och var sagolikt vackert. Där låg snön kvar lite extra. Det gjorde den nästan aldrig i Göteborg.

Jo… ett år under 60-talet låg snön i drivor. Det var 33 grader kallt och jag hade en sällsynt period när jag gick i kjol... kortkort! Det fortsatte jag med trots kylan för jag hade upptäckt att tjocka ribbstickade yllestrumpor värmde mer än vilka långbyxor som helst.

Den vintern halkade en tant och drattade på rumpan inför ögonen på en kompis och mig. Väluppfostrade som vi var hjälpte vi henne upp till fjärde våningen och hon ville prompt ha våra namn och telefonnummer. Ifall, ifall… Skulle man få något tack, kanske…?

Efter ett tag ringde ett försäkringsbolag och ville ha bekräftat att det inte varit sandat när damen föll. Hon hade stämt hyresvärden. Och tänkte använda oss ungar som vittnen. Sandning var det minsta jag tänkt på vid tillfället. Om jag försökte erinra mig hur det såg ut mindes jag snarare att snön varit lite brunaktig… kanske… Och fattade först efteråt att damen därmed gick miste om skadestånd. Men rätt ska vara rätt.

Nuförtiden skiter dom i att sanda alls. Folk vänjer sig farligt fort och snart protesterar ingen.

Idag har det snöat hela dagen. Lyckoruset jag kände i förra inlägget blev kortvarigt. Nu börjar man få nog, mest av kylan… men också av snön. I mogen ålder med både småvärk och lite mera värk har man så mycket annat att tänka på när snön faller. Som t.ex att inte falla! Och hur mycket verandataket pallar för! Och växthuset… Ved går åt i massor och ska bäras in! Gångarna ska skottas! Ja, ni vet precis… Och det fortsätter, och fortsätter… Växthusklimat… HA!

Aaah… underbart väder i kväll. Bara minus 3,7 grader. Känns som töväder i jämförelse med vad som varit. Jag stod på farstubron och bara njöt, drog in och njöt. Kunde djupandas igen. Som om kroppen tinade upp för en stund, spänningarna i axlar och armar löstes upp.

Men… det är väl bara tillfälligt förstås, varnar Pessimisten i mig. Husbonden brukar påpeka att jag ofta är så pessimistisk. Men jag är bara realist, svarar jag. Ty, prognosen visar en viss tröst i våra trakter några dagar till torsdag-lördag då det kallnar på igen för att sen lindras på nytt. Se där! Vad var det jag sa. Men, nu måste det väl ändå gå åt rätt håll…! (Se… jag kan vara optimist också.)

Äntligen är det också slut på undantagstillståndet i vårt land. TV-tablåerna börjar bli normala och skiljer mellan helg och vardag. Det är inte utan att man varit lite dagvill i juldimman. Granen togs ner i går så att man åter kan gå mellan tv-rum och kontor som vanligt. Idag åkte adventsstjärnor och julpynt ner i sina lådor. Kvar är bara elljusstakarna och grisfamiljen i sitt brödfat. Nu återinträder vi till livet igen!

Ibland fastnar man bara för en bild… Världen är full av makalösa ting. Vilket fantastiskt bygge! Stora Moskén i Djenne - en stad i södra Mali, en kustlös stat i Västafrika, med en befolkning på 12 000 invånare. Fattigt men ändå rikt på historia och kultur. Djenne är berömd för sina byggnader i lera, mest känd är Stora Moskén, återuppbyggd 1907. Den gamla staden i Djenné finns på UNESCO:S världsarvslista. Läs mer HÄR. Källa foto: Wikipedia, Andy Gilham.

Sverige har fått massor med snö… Skottar dom…? Nääej. Gångvägar utanför flerfamiljshusen är oskottade. Folk undviker att gå ut, men de som är tvungna pulsar fram som vore de off pist på högfjället. Ta sig fram bäst man kan, rullator eller rullstol är icke att tänka på. Handikappade skola hålla sig i hemmet.

Det är svinhalt… Saltar dom…? Nääej. Den sand som spridits på huvudleden till Byn har redan blåst av de hala vägarna. Det rapporteras olyckor till höger och vänster… Vad blev det av nollvisionen? Knapp plogning, ingen sand, inget salt och snart förbud mot dubbdäck…!!! Är detta ett Konungsligt påbud eller varför gör annars alla på detta viset SAMTIDIGT och ÖVERALLT? 

Ska människor straffas för att samhället inte budgeterat för en kall och snörik vinter? Typ… "skyll dig själv" som regeringen missionerar. När det finns pengar att tjäna för utförarna, är dom farligt snabba att ta till sig dåliga budskap. Var blev omsorgen om medmänniskorna av? Vem bryr sig om hur många som får livslånga lidanden av fallskador? Har alla personer på bestämmande nivå dollartecken i ögonen…!!! Finns det ingen som visar empati med sina medmänniskor?

--------------

Detta är inte mitt väder, om jag säger så. Kylan går hårt åt hyn. Benen måste smörjas med lotion minst två gånger dagligen för att undvika torreksem. Viktigt! Får ej försummas. Värst är det för oss som är lite äldre. Läget är akut… på smalbenen siktas redan röda fläckar. Homo sapiens har förbaskat mycket naken hud. För att slippa torrsprickor på fingertopparna, såna där som gör helvetiskt ont, tas handkrämen fram (två ggr per dag). Nattkrämen på till ansiktet… smörja, smörja, smörja…

Kalla vinterdagar som dessa tillbringas således helt eller delvis inne i badrummet. Motvilligt ser jag mig själv utföra just det som damerna i reklamen gör: BOR därinne och smörjer min kropp, dag ut och dag in. Enda skillnaden är att reklamhopporna ser ut att älska denna sysselsättning, medan jag avskyr det. Gillar hellre att göra nåt meningsfullt än att pyssla med mig själv.

Gått upp 2,5 kilo, bara för att ishala knaggliga vägar inte medger promenader med känslig rygg.   Hoppet för dessa är utom räckhåll, vintern bara pågår och pågår. Nu tillgrips andra medel. Så här kan det inte hålla på.

Hela nyårsdagen snöade. Är det ett tecken för hur år 2010 ska bli...? Sagolikt vackert är det iallafall. Undrar hur rådjuren får tag i mat nu när det första täcket har hård skare? Rönnarna som bara har enstaka djupfrysta bär kvar besöks sporadiskt av trastarna. Björktrastarna stack när kameran kom upp i fönstret men koltrasten satt kvar i snöfallet och sög på några isbär. Hungrig förstås, men han kan äta av kråkmaten där det också finns russin. (Bilderna är inge' vidare, men jag vill alltid testa gränserna. Lilla Huset behöver ett längre teleobjektiv, men det har jag vetat länge.)

Hur vackert det än är dalar inspirationen när man begränsas av snö och is. Tiden mellan jul och nyår, när undantagstillstånd nästan råder i vårt land, är över och vi är redigt leda på stiltjen. Således drogs städningen hos fåglarna igång. Allt är nu klart inför häckningarna som snart startar.

I skrivande stund gläds jag oerhört åt att fullmånen denna nyårskväll lyser med sin frånvaro. Det är grådassigt mulet. SMHI har ritat in en mulen måne på våra kartor, hahaha…

Lilla Huset hoppas att alla inköpta fyrverkerier för STORA PENGAR försvinner upp i osynlighet för alla dem vilka nu som bäst förbereder sina avfyrningsramper inför tolvslaget. Fyrverkerier bidrar ordentligt till miljöförstöringen och just i år känner vi att det varit en riktig offensiv i försäljningen.

Det har annonserats gruvligt, ja vi blev till och med antastade i ICAs vestibul av en optimistisk försäljare som menade att "det skulle sitta bra med ett präktigt fyrverkeri nu till nyår". HA...!

Han fick då i väl valda ordalag en föreläsning om miljöförstöring, ökande bränder till följd av raketer, skador, skotträdda djur och det olämpliga i att propagera för dessa bomber och granater. I takt med vår föreläsning krympte hans breda flin till ett inte och jag hoppas att han aldrig mer försöker sälja till någon som inte själv frågar efter varan.

Vi hoppas att molnigheten består åtminstone över midnatt så att ingen enda raket blir synlig och att molnen också dämpar bomberna inuti dem. Vi kommer då att belåtet puttra ett undertryckt HA…HA…HA..!!

Missundsamma...? Ånä, vi håller på klimatet, på både vilda och tama djur, på barnen som ska behålla sina fingrar till ett kommande yrkesliv, på flyktingar m.fl

BLOGGENS BESÖKARE ÖNSKAS

ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!

I andlös förundran inför naturens vackra, rimfrostiga, gnistrande, knarrande, knirkande, förlamande, in på kroppen krypande iskyla togs några bilder ifall jag någon gång ska måla sådana träd. Höstens skörd av rönnbär var enorm, något jag aldrig sett maken till. Jag sa då att jag inte trodde på sambandet mellan detta och en kommande hård vinter. Nu har jag öppnat för ett resonemang…

I denna långvariga kyla och myckna snö matar vi sedan i går även kråkorna. Lilla Huset älskar kråkfåglar. I bistra morgonkylan satt en kråka så stilla i rimfrostträdet tålmodigt väntande. Han hoppades väl få smaka lite av småfåglarnas fröer. Vi riktigt kände hur tom han var i magen och jag rusade in efter tunnbröd och ostbitar som slängdes ut och strax var där kråkor i varje träd.

Lyckan var stor när den signifikanta gången sågs; brett mellan benen, stora kliv, lite vaggande men upprest och på vakt, lite lätt på foten, ifall ifall… när han klev bort till maten på marken.

Här sitter kråkparet och smälter maten, känner sig mätta och goa. Säkert har de druckit lite i dammen, där vi ånyo fick knacka hål i isen. Husbonden drog iväg till Byns bageri för att köpa dagsgammalt bröd för halva priset, en hel kasse. Allt för kråkorna.

Just idag fann jag av en händelse texten till rubricerat revynummer från 1968.

Blev jätteglad, för just den gick jag och nynnade på i en hel vecka för att komma fram till orden. Povel Ramel skrev och Birgitta Andersson (bilden) sjöng den suggestiva melodin som tyvärr inte kan återges här. Finner inget på You Tube. Birgitta Andersson gjorde den så enastående bra. Texten är fascinerande i sig, och den som minns kan tralla på.

Laj-da-daj-da-daj uti den korpsvarta natt…
daj-da-hmmm det dystra tornet hmm-daj-di-daj
hmmm stackars Elin där, vid sitt enda öga svär…
hmmm-na-naj sin älskare och bror.

Ta-daj-da-hmm den lilla dotter Sofi…
gyllne bägare öhj-neh-hmmm med saltsyra i…
Aj-da-raj-da läppar tra-la-la, hmmnda som i kramp…
korpsvartaaa naaatt… fasa och…

Hmmda-aj-da-aj griften dirum skändande raj…
rajda vita knotor i en daj-daj-dam-daj…
döjrum-döjrum kranium tra-la-la…
krälande små maskar hoppsan-sa…
hmmm som vilar i ovigd mull.

Da-di-daj-di-da… da-da puckelrygg…
i sin cell så trygg… daj-da-daj…
och eksem… och migrän…
I det djupaste av valven stod da-daj-daj-hmmmm…
diram-daj den kistan daj-da silver och guld…
men daj-da-daj bevakad tra-la-la dräglande vampyr…
korpsvartaaa naaatt… fasa och…

Hmmm den stora yxan di-dam-dam-hmmm-da-hmmm…
daj-da-hmmm-da ojdå att stycka sin mor…
hmmmda ben och armar tra-la-la, hmmmda jämns med halsen hoppsan-sa
hmmm ett blänkande svart schatull-ull-lull-lull-lull.

Plötsligt spred sig pesten tra-la-la-daj i vår lilla by…
bölder hmmm-mmm blåa som blyyy…
da-daj-da-hmmm-da-daj…

Efter denna kändes det helt naturligt att avsluta tv-kvällen med Midsomermorden som är en ren västanfläkt i jämförelse.  

Ihållande kyla ställer till problem för fiskdamm och vildfåglar. Här är den slang som gick från dammpumpen till bäcken men som sprang läck vid -16 grader och därför fick klippas av. Sen har den bubblat på i vattenytan under den mildare perioden, till glädje för vildfåglarna som både vill ha dricksvatten och nåt att duscha i. Husbonden har hållit vaken öppen, tills nu...

Nu när kölden är tillbaka har vattnet frusit runt slangens utflöde och bildat en tunnel tillbaka ner i dammen, bra för fiskarna som fortfarande får syre, men inte för vildfåglarna som oroligt sågs steppa omkring vid den frusna vaken. Husbonden hackade upp vaken igen får fåglarnas skull, men lät "tunneln" vara kvar. Fåglarna fick nåt att dricka även idag, men proceduren får nog göra som tills i morgon när det nog frusit igen. Intressant vad kylan kan göra...