Direktlänk till inlägg 8 augusti 2015

Fina getter - men trista bilder

Av Margus - 8 augusti 2015 21:56

I går besöktes kompisen Eva-Britt och hennes getter. Ny bock, jordens snällaste, och hans två nya killingar. Mammorna är ett par år, men det var deras förstfödda. Alltså borde bästa kameran tagits med. Men när energin inte räcker så blir det därefter. Lillkameran följde med istället men gjorde softade bilder… De såg ut som om vaselin strukits på linsen. Suck...

Snacka om fotoproblem. Storkameran har flyttat fokuspunkten och bör kanske åtgärdas. Lillkameran har en lättåtkomlig ratt som vrider sig vid de mest olämpliga tillfällen och då ger softade bilder. Det hände nu.

Storkameran tas bara med när ambitionen är på topp, bl a för att den är tung. Suck... jag blir så trött. Men mobilkameran kan överglänsa dem båda – ibland.

Förra gången jag fick softade bilder skrev jag upp hur jag gjorde för att alls kunna visa dem i bloggen. Då blev resultatet hyggligt. De åtgärderna räckte inte nu, men publicerar några bilder ändå. Killingarna var som bergsgetter när de gick på den branta väggen. Härliga djur.

Vi hann också med besök hos svägerska och svåger som är hemma från Kanarieöarna där de bor mest hela året. Tur att de ännu har lägenheten i Örebro kvar, annars vet man inte hur vi skulle setts. Fast vi ringer ju via Skype ganska ofta.

Djur o natur

Dela

Berit E

9 augusti 2015 00:34

Väldigt roligt att du visade bilderna, även om de inte ser ut som tänkt. :)
Betr. mitt rökstopp - jo, jag lade av då, för 30 år sedan. Att jag lyckades berodde helt enkelt på att det var så urjävligt jobbigt att jag visste, att jag aldrig skulle utsätta igen. Det gällde alltså nu eller aldrig. Jag hade försökt förr, men gett upp efter någon månad. Riktigt, riktigt kämpigt var det under minst ett år! Det gällde att komma igenom alla situationer som var intensivt förknippade med rökningen, sista stora utmaningen var en semester vid Medelhavet, ljumma kvällar, uteserveringar, gott vin...

http://kasperian2.blogspot.se

Margus

9 augusti 2015 22:47

Men kära nån, kan det vara såå jäkligt. Vad var värst, vanan eller nikotinet? Här är det vanan. Jag får vad jag kallar "vaneryck", dvs plötsligt får jag för mig att jag skulle göra något. Efter en minut har det gått över. Nu kommer de mer sällan, men jag vet att man aldrig blir av med dem. Hur var det för dig?

skogsfrun på dal

10 augusti 2015 10:18

Nikotinet går ur kroppen på mindre en vecka men vanan sitter i!
Själv blev jag som en galen råtta och det slutade ju med skilsmässa. Det hade det kanske blivit ändå men jag tror faktiskt att det inverkade. 36 år sedan...

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

11 augusti 2015 23:25

Så det kan bli.... Här är vi sams än så länge, hehe

skogsfrun på dal

10 augusti 2015 10:20

Fina getter och de är så roliga. Har hon dem enbart för nöjes skull? Bilderna är väl helt okej tycker jag.

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

11 augusti 2015 23:26

Ja hon har dem för nöjes skull. Jaja, bra att du ser det så... själv blev jag galen när jag såg vad kameran hittat på bakom min rygg, haha

Berit E

10 augusti 2015 11:19

Definitivt var det vanan som var värst, själva nikotinberoendet gick förmodligen över relativt snabbt.
När man rökt två paket om dagen/dygnet under många år så är det mesta man gör förknippat med rökning. Ideligen försökte handen automatiskt greppa efter cigpaketet...
Faktum är att det fortfarande kan kännas som ett sug! Väldigt sällan, kanske inte ens en gång om året. Men nu betyder det inget, och det är inte ett verkligt sug, bara nån sorts reminiscens, tror jag. Jag faktiskt bara ler lite, och så är det över. :)

http://kasperian2.blogspot.se

Margus

11 augusti 2015 23:32

Reminiscens är ett välfunnet ord för det jag känner. Och vanan finns nog livet ut när man slutar efter många många år. Efter mitt första rökstopp efter nio års rökning medförde att jag efter sju års lyckosamt rökuppehåll drömde att jag rökte. Drömmen var så intensiv att jag för en god stund vid uppvaknandet inte visste om jag var rökare eller inte. Så jag tror det sitter för evigt, denna gång.

Elisabeth

10 augusti 2015 23:17

Jaja, lite sämre bilder än normalt, men alldeles, alldeles underbara getter

http://belara.bloggplatsen.se

Margus

11 augusti 2015 23:33

Ja, eller hur... Getterna blir ju inte sämre för att bilderna är det. Så tänkte jag till slut. De är ena riktiga raringar, må du tro.

Bloggen gör uppehåll

Kommentarer (4)

Av Margus - 19 september 2015 23:25

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

Två och en halv mil

Kommentarer (0)

Av Margus - 19 september 2015 23:10

Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

Stenvalvsbron i Fåglum

Kommentarer (0)

Av Margus - 19 september 2015 22:53

Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

Öbrona - bara namnet är musik

Kommentarer (0)

Av Margus - 19 september 2015 22:17

Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

Trösksafari och sensommarglädje

Kommentarer (0)

Av Margus - 14 september 2015 23:50

Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...