Det var en sån där dag. När molnen var som allra vackrast.
Och det var en sån där natt. När allt liksom blir självlysande.
Vilken natt som är just midsommarnatten har man snart inte koll på när midsommarafton inte längre ligger på själva midsommarafton, utan lite varstans. Midsommartid är det emellertid. Och klockan var exakt 23:00.
Berit E
24 juni 2014 23:58
Himlen har länge varit ovanligt spännande och omväxlande med alla molnformationer. Åtminstone i mina trakter, Och tydligen också i dina. :)
Min midsommar begicks ju i största stillhet, men kändes ändå efter omständigheterna väldigt bra.
Jag har njutit både av dina fågelbilder och av alla blomstren i er så vackra trädgård. Underbart fint har ni det!
Fantastiskt roligt också att se vetefältet med blåklint och vallmo. Att se att det finns bönder som inte tar fram giftsprutan. I min närhet finns ju ganska många, men just vallmo brukar inte finnas i deras fält. Däremot blåklint, som egentligen inte gör någon skada alls. Varken på fältet eller vid tröskning.
Och visst borde alla dikesrenar få se ut som på dina bilder! :)
http://kasperian2.blogspot.se
Margus
26 juni 2014 23:51
Vissa dagar blir molnen både vackrare och mer intressanta med sina ständiga förändringar. Undrar om det är ett ålderstecken... Min dementa mor fascinerades mycket av molngubbarna;-)
Beträffande blåklint och vallmo tycks det vara de som odlar mer eller mindre giftfritt (det finns varianter på temat;-)) som låter växterna blomma. Och det b l i r fler sådana fält nu, åtminstone härikring.
Nära oss finns ett rågfält m e d blåklint och ett u t a n. Intill varann. Vallmon var ett nytt inslag för mig, men den bör öka i takt med att bönderna slutar med gifterna. Hoppas i alla fall jag :-)
Margus
26 juni 2014 23:45
Så länge man har ögon att se med förundras man varje vår-sommar-höst. Vintern kan änna kvitta... liite i alla fall. Hoppas man får ha synen kvar.