I går kväll var jag på invigning av hålvägen i Furet i Essunga. Förr gick all kommunikation och färdmedel via hålvägarna i Furet. Dåtidens E20. Marken har sannolikt trampats av såväl kungar och stormän som pilgrimer. Nu har den tusenåriga leden återskapats och man kan vandra i fädrens spår hela vägen från Lödöse till Skara. Precis som förr. Man känner historiens vingslag...

Under medeltiden var Lödöse en av Sveriges mest betydelsefulla städer. Skara är en av landets äldsta, och var en viktig kyrklig medelpunkt. Vägen mellan Lödöse och Skara var då en av de viktigaste handelslederna i Sverige. Här forslades en stor del av landets import och export.

I Essunga går delar av den gamla och kända färdleden Lödöse-Skara. I skogen på flera ställen finns hålvägar. En hålväg är en stig som användes under medeltiden och in på 1600-talet. På dessa stigar färdades de resande till fots eller till häst. Genom århundraden av slitage nöttes marken till en stig. Vägen kan jämföras med dagens E20 och hade stor betydelse när Lödöse var centralort i västra Sverige. Hålvägen har fått status som fornlämning och de finns ingen annanstans i hela Europa!

Hålvägen i Furet är en del av vandrings- och pilgrimsleden Lödöse – Skara. Pilgrimer på väg till och från Santiago de Compostela och andra vallfartsorter på kontinenten, Nidaros, Skara och Vadstena passerade Lödöse. Från Lödöse vandrade pilgrimer till Nidaros via Edsleskog i Dalsland med S:t Nicolai källa eller via Skara, med båt över Vänern och Klarälvsdalen norrut. Lödöse var en knutpunkt för många pilgrimer. Många pilgrimsmärken har hittats i Lödösejorden och kan ses på Lödöse Museum. Den som vill läsa mer kan titta HÄR.

Men med tanke på kvällens alla flugor i skogen tror jag att dylika vandringar helst ska göras höst eller vår :-)

 

skogsfun på dal

17 juni 2014 20:10

Intressant om hålvägarna, men konstigt om de inte finns på andra platser i Europa, man red ju där med för att ta sig fram.
Själv hittade jag sådana stigar i Risveden när jag bodde där, Bengan har ett foto på sin hemsida som precis liknar mig när jag tar mig fram på isisen Priscilla/Mygla ;-) Googla på Hålvägar får du se. Nu rider jag på Pilgrimsleden här, l i t e närmare Nidaros ;-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

17 juni 2014 22:07

Nääe, gitter inte leta efter hålvägar i Europa, tänker att man får lita på dem som skrivit broschyrerna. Lat idag ;-)
Jag tänkte allt på dig och din pilgrimsled :-) Fantastiskt med historiens vingslag i alla fall.

 

Väninnan

17 juni 2014 21:22

Har varit inne och kollat Vandringsled-Pilgrimsled och där må jag säga fanns mycket att ta till sig. Det är en evig tur att det är fotbolls-VM, då kan jag riktigt gå in i historien och drömma mig bort medan maken ”befinner sig i Brasilien”. Förra sommaren besökte vi hålvägarna i Furet och det är nyttigt att tänka på ibland att man har en mäktig historia alldeles inpå knuten. Beundransvärda människor som orkade gå alla dessa mil och med faror som lurade. Visst ligger en varggrop inte långt från hålvägarna? Fint har du dokumenterat denna sevärdhet.

Margus

17 juni 2014 22:09

Ja, det är fantastiskt med dessa historiska minnesmärken. Tänker nog besöka dessa hålvägar i 'bättre' väder, dvs. svalare.

 

Berit E

17 juni 2014 22:37

Jag har goda vänner som har på en gård i närheten av Kungälv. Gamla pilgrimsleden gick över deras marker.
En man från Riksantikvarieämbetet kom för några år sedan på besök och berättade att det på 1300-talet låg ett kloster där, och ett sjukhus som munkarna drev. Digerdöden härjade, och intill klostret anlades en kyrkogård. Ungefär där trädgårdslanden nu ligger... tror man.
Jag kände, som du skriver, verkligen historiens vingslag. Trakten är underbart vacker, och någon förstämning kände jag inte av. Den har klingat av under de gångna sex-sju seklerna.

http://kasperian2.blogspot.se

Margus

18 juni 2014 22:06

Jamen, det är fantastiskt! Och så tänker jag alltid... hellegod, och känner verkligen med de människor som levde under dessa svåra omständigheter. För oss är det en spännande utflykt, för dem var det blodigt allvar med långa avstånd och stråtrövare mm mm.

 

skogsfun på dal

19 juni 2014 12:00

Du behöver inte googla, ser att du har länken till Bengan :-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

19 juni 2014 23:18

:-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...