På bôggda roar vi oss med på Hem- & Trädgårdsmässa så här på våren, med lokala utställare. Bekvämt och bra, tog bara tio minuter att ta sig dit. Klippare är aktuella och lika färgsprakande blickfång som blomsterstånd och raggarbilarna, eller förlåt… amerikanarna. Robotklipparna drar alltid intresserad publik - manlig. Av blommor köpte vi tyvärr inget - vår mentala förberedelse var noll - men slog till på tomatplantor till växthuset. Visst gjorde många affärer, men mest går nog folk nog dit för att träffas och språkas vid.

Byns nyaste kondis bjöd på provsmakning av tårtor med strykande åtgång. En provpåse med underbart spröda tunnbröd på speltvete resp. havre från annan tillverkare köptes med hem, liksom några kolakakor med nötter och havtornsbär – perfekta. Och vad vore ett evenemang utan hästridning för barnen… platt intet. Mina blickar dras ofelbart dit varje gång - till hästarna alltså! Kan aldrig sluta att förundras över dessa starka, samarbetsvilliga och vänliga djur. Åh, dessa ögon...

Hem för lunch och en ’lutare’ medan Husbonden kände sig peppad för gräsklippning. Somnar mycket lätt i mitt krypin i soffhörnan. Efter pärsen med A-L:s brev till F-kassan sov jag ännu bättre - tre timmar idag. Batterierna  laddas. 

I fågelhuset har vi äntligen vågat släppa in de små sparvpapegojorna till nymferna i Royal Suite. Tvekan har varit stor; de små sydamerikanerna räds varken fan eller trollen och har ett sjujäkla humör. Men de små liven måste ju få komma ut i solen. Provisoriet i reservburar har varat för länge nu. Efter att ha vänt och vridit på riskerna slog vi till och släppte in dem…

Härligt nyfikna och orädda kutade lessonen genast runt och bekantade sig samt… demonstrerade sin integritet. Fräckt satt de på nymfholkarna och kikade ner i bostäderna (ajajaj...). Till kvällen satt de i matskålen intill de större nymferna som ju är vänligheten själv. Dagen efter var ’di gröne’ redan i utevoljären. Satt under taket med nymferna under störtregn, njöt och tyckte livet var rätt härligt. Introduktionen var klar.

Lessonparen är otroligt tajta, sitter så tätt att man inte ser luft emellan. Och allt gör de tillsammans. Går på rekognosering, äter, ja till och med dricker i par. För att sen sätta sig tätt, tätt igen. Men gud nåde den som retas… då blir de små monster. Vi hoppas det håller.                        Klicka för större bilder

Vad har jag gjort alla dessa dagar? Ända sedan vännen fick sitt katastrofala läkarintyg har jag varit i sega bubblan.  Ett tungt ansvar som skulle fullföljas… båda överklagningarna som stod på kö är nu skrivna. Även den som skulle in till 20:e maj. Ostörd eftersom Husbonden följer hockey-VM. Nu kan man återvända till livet. Man ser sig om och undrar… vad hände dessa dagar? Kameraminnet gav svar:

Vi har slaktat äldsta datorn, den gamla kära pålitliga HP:n. Den som gick och gick, när andra apparater krånglade, trots sina elva år. En svår förlust, men den blev faktiskt omkörd av de yngre. Man har ju hört att hårddisken ska krossas för att absolut inte skvallra om datorns förgångna. Till slut hittade vi ’svarta lådan’ därinne i burken. Nyfiken som en liten gris skulle jag förstås kika in i det allra heligaste. Blank och vacker var den. Det sägs att en skicklig hacker ska kunna hitta information trots att man raderat den. Inte vet jag, men nu är den mosad. Värre var det med kretskorten… konstigt att datorn kunde fungera med allt detta damm. Bild visar vikten av rengöring då och då.

Gullvivorna har slagit ut och värmer med sina färger i varje vrå. Vackrast av vårens alla blommor.

Två små insekter möttes på väggen här hemma. Hade inte hjärta att ta död på dem.

Klicka för större bilder

Såg vår dvd med den härliga dokumentären Naturens gång. Den där tvåtimmarsfilmen där man följer livet på en djurgård i Dalarna som drar till fäboden med alla djuren om sommaren. Sen en lång promenad, och på kvällen två reprisavsnitt i följd av den underbara tv-succén Downton Abbey. Rätt skönt att bryta ’sjukkasseköret’ med helt andra saker. Känns som man har lite att ta igen…