Fågelperspektiv

Alla inlägg under maj 2009

Av Margus - 21 maj 2009 22:31

Vi häpnar över alla färgvarianter som dyker upp på årets  kanariebarn. Vanligen tänker man sig kanarien som gul, eller möjligen grön. Det gjorde i alla fall vi i början. Men här får man överraskningar varje år.


Men så avlar vi inte på någon utpräglad variant utan på sällskapskanarier. Den här kanaljen liknade i flykten en bofink med sina vitavingkanter och namnet var givet; BOSSE BOFINK.

-----------------

Här är en av flera limegula ungar vi fått i år. Dessa blir svåra att sortera ut. Chansen är stor att vi behåller dem. Den här fick heta LIMA, rätt och slätt.

Av Margus - 21 maj 2009 21:19

Fågelhusets barnkammare är nu ett minne blott. Alla nya kanarier är på pinne och njuter uteliv om dagarna. Så här såg det ut i flera veckor. Barnen samlades i vrårna med syskon och kusiner innan de kände sig redo att ta ansvar för sig själva.


Gruppens individer växlade. Dessa har redan varit uppe på pinne men återvände ibland till babystadiet när de blev trötta. Då kom hanarna dit och matade, skönt när man ännu är barn.

I värmen under dessa fem (främst Vittra och Lava) ligger ytterligare en liten parvel, Annagretas sladd. Nu är alla på vingarna och vi njuter av dem medan vi väljer vilka som ska få stanna kvar.


Vi väntar ännu på några nymfungar och tackar Gud för en jättelyckad häckningssäsong. Härligt att se ungarna klänga i buskarna efter upphängt äpple och gurka, vända och vrida på färska majskolvar och bada och duscha med alla andra så att vattnet står som kaskader runt dem.

Av Margus - 18 maj 2009 23:55


Jag säger bara Gustav Mandelmann. Han i svt:s Trädgårdsfredag (svt:s bild). Han är bara för mycket. Med den ständiga vegamössan/baskern, stickevästen och manchesterbyxor med hängslen strosar han omkring i sin behagliga lunk och luktar på blommorna, samlar tång vid stranden för något projekt i trädgården, hela tiden utstrålande samma lyckliga och balanserade godmodighet.


Han slår sig ner för avsmakning av ny tv-rätt - med grep i handen. Han överräcker plantor till hustrun och arbetskollegan med ett vänligt "varsågod"… För varje planta! Han är enormt pedagogisk, lyrisk på gränsen till religiös, vänlig, välartikulerad med nasal stämma. Han är bara för mycket. "Han är en ny Ernst", sa jag... och fann, när jag skulle stilla min nyfikenhet på nätet, att någon på Expressen redan skrivit just det.


Trädgårdsmästare Gustav Mandelmann är en entusiast som gjort ekologisk odling till sin livsstil, läser jag. Han lever som han lär och har gott renommé i trädgårdskretsar, såväl inom- som utomlands. Den fulländade Mandelmannen.


Han är såå exemplarisk. Han och frun driver Krav-certifierad odling och lammuppfödning och har gjort landskapsvårdande insatser, med anläggande av dammar där lövgrodor, paddor och andra djur trivs och fick Region Skånes miljöpris 2002.


Därtill.... driver de café och butik där man kan handla grönsaker.

Därtill… ett trädgårdskök, kan veta! Med ekologiska, rättvisemärkta och Kravmärkta ingredienser. Förstås. Öppet varje helg varje sommar.

Därtill... hyr man ut rum.

Därtill... arrangeras barnvandringar med pedagogiskt innehåll på gården. Varje söndag.

Därtill... drivs en kulturförening som håller till på den slottslika gården med berättande och musicerande samt textilinstallationer. Gustav sjunger förstås och spelar instrument.


Ty, därtill… har han spelat in skivor med gruppen Äpplet i lomman, musik med rötterna i Skåne som t.ex polskor, madavisor, valser eller visor. Varvat med jiddish lider eller folkmusik.

Därtill... har han varit med i kommunfullmäktige för... gissa vad... miljöpartiet.


Han har hamnat rätt i livet, förstår vi. Han är nog en lycklig man, Mandelmannen. Jag önskar att alla människor fick uppnå samma gudomliga balans och harmoni.


Han yogar nog också. Jag gissar bara... och vill nästan ertappa honom med tjuvrökning bakom komposten.

Av Margus - 16 maj 2009 21:56

Visst är det kul för åskådarna med så här kaxiga hundar på BJÖRNTEST för då händer det ju nåt hela tiden. Och det går väl an med en attrapp som den här permobjörnen. Men den hund som är lika tuff i skarpt läge kan få problem. Stora problem. Så det är väl inte vad som eftersträvas hos en jakthund. Däremot vaksamhet och respekt.

Som jägare eller vanlig hundägare kan det vara bra att känna till hur ens hund kan uppträda vid kontakt med björn. Utifall att det skulle bära till… för att undvika olyckor och överraskningar alltså. Det är väl ungefär så avsikten med björntestet ska tolkas, denna nya begivenhet i jakthundsvärlden med cirka ett år på nacken.

Svenska Älghundklubben ordnar ett antal björntester på olika håll i landet med sina permobjörnar och jag hade turen att få se ett på nära håll. Behövde bara åka en mil. (OBS laikan bakom björnen på bild ovan.)

Det är alltså en riktig björn som stoppats upp och monterats på en radiostyrd fyrhjulig vagn med liten svängradie. Den luktar björn och rör sig ganska likt en riktig nalle om marken är lagom kuperad. Under björnen finns en behållare ur vilken det rinner ut björnskit. Den låter också, men inte så naturtroget, vill jag mena.

Det är klart att hundarna inte går på det här till fullo, iallafall inte dom som redan haft kontakt med The Real Thing. Men hur många har det…? Dagens test gällde 25-30 hundar bl.a av raserna lajka (mittbilden), jämthund, gråhund (övre bilden), karelsk björnhund, bayersk viltspårhund och en västgötaspets (bilden längst ned). Några var heta på gröten och lite väl övermodiga, andra kaxiga men behärskade medan en del var fega och somliga helt ointresserade.

Kolla gärna ett liknande test på en video HÄR.


Av Margus - 9 maj 2009 23:13


"Delar av välfärdsstaten säljs ut till privata företag så att folk kan tjäna pengar på människors lidande."


Precis så kan man beskriva det som händer i Sverige just nu. Men citatet kommer från Storbritannien och den brittiske sångaren Billy Bragg, 1986 som hördes i Kulturnyheterna på tv häromdagen i ett inslag om Thatchers regering 1979-1990.


Så här kan thatcherismen också beskrivas av Lasse Ekstrand:

"Det finns inte något samhälle! Det hävdade den förra engelske premiärministern Margaret Thatcher i ett uppmärksammat uttalande. Hon som med järnhand, med framgång kanske någon anhängare av hennes politik - thatcherismen - skulle säga, demonterade den brittiska välfärdsstaten. Det enda som finns är individer. Samhället, det är det tysta antagandet, är något "påhittat" eller konstruerat, eller en metafor. I sig finns det inget samhälle. Det är bara inbillning eller önsketänkande."


Där blev man inte av med Järnladyn förrän efter ett drygt decennium. Måtte vi bli av med vår "Mr Thatcher" snarast möjligt. Han som talar med kluven tunga, säger ett och gör annat. Fyra år räcker med en falsk profet vid makten.


Här i bloggen ska det inledande citatet upprepas då och då tills ändring sker. Ty, majoriteten av svenska folket VILL betala skatt och ha god välfärd med vård, skola och omsorg.

Av Margus - 7 maj 2009 21:02

Hur kan man se så här lycklig ut när man har öron av plåt, är lite ålderstigen, har tappat knorren och mekanismen kärvar? Den lille gynnaren hittades på bonnauktion i Värmland och vandrade vidare till ytterligare en marknad innan han hamnade hos oss i Lilla Huset. Ser ut att kunna överleva vem som helst.

Undrar varför han har en käpp i ena framfoten och vad det skulle ha varit i den fot som är tom. Kanske ett fall för Antikrundan när de har vägarna förbi nästa gång.

Av Margus - 7 maj 2009 20:57


Ibland blir det bara för dråpligt. På radio hördes den lågmälde politikern Gunnar Hökmark i en animerad diskussion om EU-parlamentets aktuella omröstningar.

Plötsligt hörs han säga "ål och kolja"! Han menade förstås kol och olja. Det blev faktiskt riktigt kul. Det är rätt sällan som felsägningar blir sådana fullträffar.

Motvilligt måste jag tillstå att jag gillar den där killen, trots fel parti. Han verkar gedigen på nåt sätt. Pratar lugnt och strukturerat och har en trevlig skånsk dialekt.


Apropå ål och kolja tänker jag på den gamla progglåten med gruppen Contact:


Det finns inga fiskar kvar
Inte ens en grå liten kolja
Det finns inga fiskar kvar
Sardinen la sig själv nyss i olja

Ro, ro till fiskeskär
Inga fiskar finns det där
Ro, ro till fiskeskär
Fisken är en blek schimär

... osv

Av Margus - 4 maj 2009 22:39


Så har man firat i dagarna tre… Det känns lite märkvärdigare att fylla 60 än 50. Det gör det. Och är det… Det är dessvärre inte allom givet att uppnå den åldern alls. Så är det.

Så nog är det värt att fira, trots allt. Annars har jag aldrig varit så noga med födelsedagar. Knappt velat bli uppmärksammad alls, faktiskt. Nu är det annorlunda. Och kul om någon kommer ihåg en. Vilket inte alls är självklart, det heller. Och blommor älskar jag, särskilt snittblommor. Därtill känns det som om man uppnått ett visst mått av visdom. Trots allt.


70 tror jag på nåt sätt att jag inte får uppleva, eller åtminstone inte så värst mycket mer än det. Jag menar… livets lotteri och så vidare… Visst vill jag. Det är inte det. Men vi bestämmer inte det själva, och... det finns så väldigt många sjukdomar och elände man kan drabbas av så det känns som en besvärlig labyrint. Och tur har jag aldrig haft. Så… jag skulle i alla fall bli väldigt förvånad.

 

Men nu var det 60, ja. Smörgåstårta, blomster, blommogram, trevliga besök, present, sång på telefon och annan uppvaktning i bloggen (trots timeouten). Tackar för detta!

--------------

Bilden: Lille lesson Karl XIV Johan som blygt tittar fram ur mossan, nyligen utkliven ur holken. Det röda bakom är rönnbär – inte blod;-)

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27 28 29 30
31
<<< Maj 2009 >>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards