Regntunga skyar. Vad kunde passa bättre än att under hällregn se invigningen på tv, särskilt när den egna OS-formen infann sig precis lagom till sändningen så man orkade följa all pompa och ståt.

Den 8/8 2008. Siffran åtta har en stor symbolisk betydelse i Kina. Så ock för mig; här firas ettårsjubileum av "Resan tillbaka". Det var då jag på allvar tog tag i övervikten och tappade 13 kilo. Efter visst bakslag var jag just idag tillbaka nere på 72,5 kg. Augusti är MIN månad.

Nu är facklan tänd, nu gäller det… sen smäller det. Och det gjorde det. Enormt. Maken till inledning har världen sällan skådat. Hemskt roligt att ha sett. Vi tuppade av några gånger så där direkt efter lunch men missade inget.

Den massiva kollektiva samordningen i uppvisningarna var verkligen värd uthållighet. Här fick man sitt lystmäte. Tyvärr med enastående hög volym i kontrast till kommentatorernas låga prat. Man vill väl att vi ska få HELA upplevelsen ostörd, men jag tror att sändningen skulle vunnit på ett eller ett par snäpp lägre dån. Mäktigast var nog de 2008 trumpojkarna med varsin rullande antik byrå.

Är helsåld på det där örnnästet, Bird nest som folkhumorn så träffande döpt stadion till. Den är … ALLT man kan önska inför ett OS. Tjusig oavsett från vilket håll man ser den, nyskapad, mega-kreativ och så byter den ju skepnad… ibland blå, ibland röd osv. Ja, jag kan inte se mig mätt på byggnaden.

Enda frågetecknet från min sida var fyrverkerierna som var nåt i hästväg. Ja… tjusiga förstås men… här tycktes som man ville återfå den normala Peking-smogen efter att man nu idogt kämpat för att klarna upp himlen inför spelen. Pekingeserna har till och med fått skåda blå himmel med små molntussar efter att industrier och trafik en tid gått på halvfart. Men som sagt, strax efter invigningens fyrverkerier var smogen återställd, man såg knappt de sista bombardemangen! (Klimatet…???)
En märklig mänsklig vurm detta, med smällar.