Fyra nya ungar har just sett dagens ljus inne i Hemlighuset - holken där risfåglarna helst ville bo. De har i största hemlighet inrett, pysslat och vaktat en längre tid. De har väl mest låtsas titta ut genom fönstret och rulla tummarna vid våra besök, men vi anade en röd näbb inne i dunklet. Sprickfärdiga av nyfikenhet lyfte vi på locket. Ååhh det känns som att vara gravid...inget är som väntans tider...35 dagar kvar.

Och våren är här. Tranorna ropade i morse från sin årliga häckningsplats. Staren kollade en holk och stack vidare till grannen. Flera bofinkspar har anlänt och vipor flyger över åkrarna. Nu finns ingen återvändo.

Ser fram mot sossarnas kongress i helgen. Äntligen ska de välja en kvinna. Jag förväntar mig mer spänning och jämvikt i politiken. Sverige har liksom haltat ett tag.

… spelade radion inne hos fåglarna under morgonsysslorna. Thomas visslade i kapp och klängde i gungorna. Hans vårkänslor är inte att ta miste på, och vem blir inte glad av dansbandsmusik. Vi har just döpt en av kanarieungarna till Lennart efter tv-serien Leende guldbruna ögon.

Städade för marsvinen som njuuuuuter av nybäddat. Som de sträcker ut sig och måååår i rena spån. Bara den synen är värd jobbet. Mahogny och Alice vill alltid kramas lite när jag bär på dem.

Dags för ny biltur 2 x 9 mil för att få tag i leksaker till kroknäbbarna. Vad gör man inte för att fjäderfäna ska få det fint och trevligt. Hundarna var störthungriga när vi äntligen kom hem, vi fick skjuta på måltiden en timme. Fy på oss!

Tyckte nog att Lantz i P1 var extra dämpad idag. Äntligen. Hör till dem som menar att det var ett hemfridsbrott att alls släppa in henne i kanalen med ”det vuxna tilltalet” – folkuniversitetet. Jag ger radioledningen bakläxa för alla hysteriska förändringar.

Sände en tanke till salig Jackie, min första hund, som gick bort på 1980-talet. Det var hennes födelsedag i går.

fram de ädlaste känslor. En efterlängtad städning hos nymfer och papegojor blev gjord. Fröer och fågelgrus för 2000 kr inköptes också. Fåglar skräpar ner, det är då säkert. Och inte är det gratis. Men någon hobby ska man ha, och vi åker aldrig på semester.

I fjol var det Loa som stod för tillökningen i fågelhuset. Nanny och Emmy födde fram elva ljuvliga kanariebarn under säsongen. Vi ville inte skiljas från en enda. Vi har gott om plats och behöll allihop! Kanarier är underbart trevliga tamfåglar och vi har plats för ännu fler…
I år tog Pavarotti över ruljansen. Loa (den gamle) förhåller sig lugnt avvaktande medan Pavarotti har fått fritt spelrum i denna kanariernas högsäsong. Han struttar omkring på grenarna likt en tupp, bredbent och kaxig. Ljuvlig kanariesång vibrerar i rummet. Med fem honor har han hittills gett oss åtta flygfärdiga ungar, t.ex Sven Dufva, Tom Trana, Lennart, Piggy och Nacka. Fler är på gång.

Jag kan inte låta bli att döpa dem redan som små, men detta har sina risker. Vi har till exempel en Helmut som blivit mor till Minnie-Mini och Sparvöga och nu matar upp ytterligare tre ungar i nytt rede. Så kan det gå. Det kändes konstigt att kalla en ärad moder för Helmut. Av gammal vana sa vi ”han” när hon låg på äggen. Sen blev det han-hon, nu är det Helmut - hon. Funkar utmärkt. Feministiskt initiativ vill ju ge möjlighet att byta namn över könsgränserna, så vi följer bara tidsandan.
Har precis nattat alla fåglarna och kollat att nattlampan lyser. Ute i nattmörkret hoar kattugglorna.