Idag fortsatte vårpyntet hos våra vänner med färskt björkris (det är ju snart påsk). Alla fågelungar älskar att dingla i grenarna och smaka på knopparna.
På bilden törnar dom in för natten, trötta efter dagens knog.

Och vem blir lycklig över en gråsparv...? ”Luftens råttor” var farfar Konrads benämning på gråsparvarna i storsta’n, men epitetet stämmer nog inte idag. Har hört att de inte är så talrika numera.
- Titta en gråsparv! Och han har frun med sig, ropade jag överförtjust och Väninnans man tittade misstroget på mig.
- Jamen dom är sällsynta häromkring, vi har ju bara pilfinkar här på landet, försökte jag.
- Vad är skillnaden, undrade han….

Dom ÄR lika, det medges, men JAG älskar gråsparven från min barndom (utan den bruna kindfläcken). Jag hoppas sååå att paret stannar hos oss för häckning. Dom ser riktigt exotiska ut… För oss som ser detaljerna.

Jag trodde det knappt själv. I morse slog inget mindre än blomdoft emot oss i fågelhuset! Det måste har varit gårdagens städning hos kanarierna. Fantastiskt.

Städade resten av fågelhuset - 10 kvm voljär. Ungar i holkar och reden bedömdes gamla nog så att föräldrarna kunde vara borta en stund. Vi skyndade på. Att tvätta och skrubba är direkt olämpligt med ungar på gång, det fick bli grovt.
Husbonden bar och kånkade. Hundar kontrollerade att allt gick rätt till. Jag låg på knä med skyffel och borste och två kanarier i håret och på ryggen, hi hi. De är för tokiga, så nyfikna och tillgivna.
Vips var det färdigt. Nytt grus, härligt doftande anissand och cederträflis, fräsch mossa från parken, mera dun, hö och kokosfiber till bobyggnad. Genast kryllade golvet av ivriga små fötter. De hade längtat efter förnyelsen; måsfinkar, sebrafinkar, astrilder, risfåglar och kanarier.
Möra och goa efter insatsen njöt vi i kapp med fåglarna. Ljuvliga dofter spred sig och föräldrar återvände till väntande ungar. I ”Hemlighuset” hade risfågelungarna växt sen sist och var i gott hull. Bra. Ett flertal ägg i andra holkar. Jippie.
Kanarierna Nacka och Lennart drillade på kapp, en underbar ljudmatta likt porlande bäckar, blandat med andras kvitter och tjatter i olika tonarter. Fantastisk miljö att flumma bort i.
Och så var det den där blomdoften då... dagen efter. Som de ljuvligaste orkidéer. Obegripligt.