... i bloggen ville Bibbi vara. Det kan jag ju inte neka henne.
Bilden från i somras när hon var dräktig, vilket bl.a resulterade i vår Alice.

… i morgonstund, kände jag mig idag – fullständigt minnesbefriad. Blev så exalterad av domherreflockens besök att jag släppte in en av hundarna efter rastning utan att veta om det… ”Står du här”, sa jag när vi kom in. Hon visade inga sura miner. Stunden efter fann jag mig själv i färd med att försöka få in två stora tallrikar i mikron istället för skåpet. Är det våren?

Domherrarnas diskreta visslingar avslöjade att nästan hela skogsbeståndet dykt upp - 15 st. Så dags nu… dom har inte varit här på hela vintern. Är kottarna slut?
Tur att vi köpt en sista (?) säck vildfågelfrö med tanke på hemvändarna som behöver extra energi efter flygresan. Vår pilfinksstam är väl 60-70 individer stor. En svärm lyfter ur häckarna när vi passerar och tjattrar ikapp med sparvpapegojorna i sin voljär.

Diska, diska fågelskålar… är min morgonsång. Det är handarbete som gäller, dom är för små för diskmaskinen. Bara far omkring och ställer till det. När detta är klart efter morronpasset hos fåglarna är det inte många timmar kvar till middag. Det går i ett.
En natt drömde jag att jag diskade fågelskålar i långa rader.. ingen mardröm faktiskt, känslan var harmonisk.