Min familj var antagligen först i grannskapet med elljus i granen. Och inte vilka ljus som helst... ja, de var riktiga sevärdheter. Våra fantastiska och märkliga elljus i granen från barnaåren glömmer jag nog aldrig. Som liten satt jag långa stunder och förundrades över dem, och de gav upphov till både funderingar och samtal när vi fick besök i juletider. Det var 1950-tal.

Att vi kom i besittning av dessa berodde på att min farmor jobbade på amerikabåtarna, vilket jag skrivit om tidigare i bloggen HÄR. Farmor kom hem med en lång rad speciella grejer, leksaker som ännu inte fanns i Sverige, dockan Peggy som kunde gå, klänningar med rysch-pysch, en enastående knallröd skolväska av "amrekannsk" modell, elvisp och you name it...

Har försökt återge ljusen på teckningen. Som framgår var de inte bara vackert färgade, de bubblade också... Vätskan fanns i ett glasrör och när man tänt ljusen började de först sjuda för att senare bubbla ganska rejält. De kokade faktiskt. Klart att alla undrade hur i all världen detta gick till, vi också... Men efter flera års studier klarnade det något.

Underdelen bestod av klart färgad plast med en lampa inuti, det blev oerhört effektfullt. Den bubblande vätskan fanns i fem färger, alltid samma färg som underdelens nedre del; blå, grön, orange, röd och gul. Ja, jag minns det som igår.

När ljusen småningom började ge sig ett efter ett fick de ersättas av vanliga vita elljus tills det inte fanns ett enda av de färgade bubbelljusen kvar. Vi letade såklart efter liknande ljus i butikerna men de var omöjliga att få tag i. Nu är de bara ett minne blott.

Vi ska ha ett foto på dem någonstans, men det är så dåligt så det är knappt värt att jaga livet ur sig för. Teckningen får duga.

 

skogsfrun

28 december 2007 10:26

Mer märkligt än vackert vill skogsfrun mena och så typiskt amerikanskt. Som barn måste du ha blivit trollbunden;)

http://www.barasaras.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...