Fråga mig inte varför jag plötsligt tänkte på koreaduffeln. Det tuffaste som fanns i tonåren på flickläroverket under 60-talet var en grön knälång skrynklig koreaduffel med kulhål i. Det skulle ALLA ha. De såldes ’en masse’ av importföretaget Mercury och kostade 20 kr. Jag tjatade länge för att få en.

 - "Är dom varma då", frågade mamma. Det var ju bara tunt militärtyg. Man fick klä sig varmt under istället. Till slut släppte hon till tio kronor, det räckte till en UTAN kulhål. Var överlycklig över detta begagnade militärplagg som hängde med i flera år. Man var med, men i totalt fel ålder för att förstå sig på vare sig Korea eller USA.

Snart var man ett vandrande klotterplank. Det var så man gjorde. Skrev namn på koreaduffeln. På alla idoler, band man gillade, killar… ja, allt.

Sen kom en liten blå-och-vitrandig tunn bomullsluva utan tofs som smet åt runt håret. Ett litet huvud som mitt blev om möjligt ännu mindre. Smällar man fick ta ty luvan hörde till. Samt en superlång halsduk som virades ett varv runt halsen och sen hängde ner till knäna ungefär. Min var gul.

Jeansen hade inte slagit än. Vi hade elastabyxor, såna där med hälla under foten och som det blev knän på ganska snart varför man drog upp dem i midjan allteftersom för att knäna skulle rätas ut. Mantovaniskor.

Vi skolkade, var hemma hos en tjej och lyssnade på en störig inspelning från Radio Luxemburg när Beatles slog, rökte pipa (vanlig tobak), åkte spårvagn till klipporna vid havet, blev hungriga, samlade blåmusslor som kokades med saltvatten i hittad plåtburk, brrr, mådde lite illa och ångrade oss.

En av tjejerna fick Beatles första LP, hade med den till skolan och vi kastade oss ner till gympasalens skivspelare och buggade på både lunchrast och varje tiominuterspaus till Love me do och Please please me. Det var rusigt härligt och vilt.

Så slog Rolling Stones, det blev fler namn på rocken. Stones besökte Göteborg, en flicka i klassen låg med Mick och det var en artikel i BILDJOURNALEN om detta. Vi var stolta! Jag gillade Bill Wyman bäst, har alltid fastnat för dem som sett mest härjade ut, kanske för att jag fick ha dem ifred. Jag menar, ALLA andra dyrkade ju Mick Jagger.

Det var tiden när Göteborg hade flera lokala pojkband i vår ålder, vem minns t.ex inte riksbekanta Tages, Janne Lucas och de lite äldre Spotnicks. En kille från pojkläroverket var en yngre kopia av Bill Wyman och spelade i ett lokalt band. Jag passade hans tider vid spårvagnen för att bara titta. Så där höll det på…

Undrar bara var den gröna koreaduffeln tog vägen…?

 

skogsfrun

25 december 2007 14:34

Roligt att läsa om din vilda ungdomstid. skogsfrun levde mest i böckernas värld och med sin schäfertik. Ensamvarg redan då;)

http://www.barasaras.bloggagratis.se

 

Elisabeth

26 december 2007 18:34

Oj, oj, oj, vilka minnen detta väckte. Hade nästan glömt...Åren passerade revy och man såg liksom allt framför sig...ja det var tider det...

http://www.belara.net

 

madeleine

5 september 2013 11:16

Oj vad jag längtar tillbaka till mitt 60 tal, uppvuxen i Malmö, född 51, inte alls roligt att bli "gammal"

Margus

5 september 2013 22:17

Det var en härlig tid. Med den glada tiden i bagaget blir det dubbelt trist att bli gammal här och nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...