Hur många gånger har jag inte letat efter en sån här liten pellejöns. Oräkneligt. Lika stora bekymmer var gång man stängt luckan för natten. Är alla fåglar inne...?

En kväll gick jag ut i mörkret och finkammade hela voljären med ficklampa. Det väntades nattfrost. Han fanns ingenstans! Vi räknade om och om igen inne, där han borde vara. Lite svårt i och för sig bland de stora nymferna. Och det blev bara sex. Varje gång. De skulle vara sju.

Även Husbonden involverades men vi gav upp. Var han ute så var han redan död, för han syntes inte till. Jag menar... sånt händer. Vissa fåglar blir sjuka och dör. På morgonen satt han där igen!

Varje gång var det den svartkindade sebrafinken som försvann. En kväll lyftes t.o.m badkaret för att se om han var under. Kikade bakom lysröret, i varje vrå. Han fanns inte. Tänkte, finns han här så sitter han väl på ryggen på nån av nymferna...

I kväll hände det igen. Och nu är det lite tomt, om jag säger så. Lätt att se mellan nymferna. Husbonden tyckte det var dags att stänga ventilen för det drog. HA... det är förstås DÄR han sitter! Jooodå, in flög han till sina vänner. Han hade egen kupé, ett kylskåp, men nu får han hitta en annan vrå.

 

Ruth

11 december 2007 09:20

Dom är inte stora dessa finkarna, och behöver inte stora utrymmet för att krypa undan. En liten lurifink :-)

http://bernamis.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...