”Intet är som väntanstider”…. Två år har gått… och nu händer det! Fiberprojektet är en fyrstegsraket; ingrävning, inblåsning, svetsning och driftsättning. Idag blev etapp 3 klar. Ingrävningen skedde strax före jul (bilder i förra inlägget HÄR ). I måndags ’blåstes fibern in’. Och idag ’svetsades’ den.

Unga grabbar har kommit och gått i Lilla Huset. I arla morgonstund dyker de upp. Invaderar med verktyg och väskor. Kryper ned i skrymslet under marsvinen, klipper och kopplar en stund. En ny låda för varje besök. I ett litet hus måste alla skrymslen tillvaratas. Och marsvinen har tagit det hela med upphöjt lugn. 

Vi bombarderade grabbarna med frågor och fick rejäla svar. Frågan är om vi kommer ihåg. De' e' mycke' nu....

Sista och fjärde etappen återstår; driftsättningen. Sker om några veckor. Sen börjar vårt jobb med att reda ut vart alla kablar ska… Och vilka leverantörer vi ska ha till telefon och tv. Internetet behåller vi hos dem som fixat projektet, Nossebro Energi. Händelserika tider.

Bevärande trötthet sitter i efter julens eskapader. Energin räcker inte långt. Bokföring sker då och då. För att få något gjort räcker det inte med att bara vara vaken…

Hursomhelst har kanarierna börjat med bosättningsbestyr i fågelhuset. Kiki Hulthén och Olle var så enträgna att vi tog fram holkar och bokorgar. När mossa, hö och mjukt marsvinshår levererades blev det full verksamhet både här och där.

Kiki H och Olle lade beslag på ett rede vid fönstret och har till dags dato fyra ägg som ruvas. De ömma bilderna togs häromdagen. Ripa har också byggt och ruvar två ägg liksom Nils Georg (en hona vi ännu inte bytt namn på). Ripa verkar bli uppvaktad av ”Molly” som, när detta bekräftats, ska döpas om till Morgan eller Mårten. Flera holkar är föremål för risfåglarnas bosättning.

De sex gamla sebrafinkarna fick flytta till reservburen för att inte lägga sig i kanariernas bestyr, vilket de annars har för vana att göra. Hur gamla de än är så slutar de aldrig att bygga, vilket de nu ohämmat kan roa sig med. Där finns bara en hona och vi räknar inte med något resultat.

Även lessonparet fick flytta från sin halva av nymfernas Royal Suite. De gulliga små ettermyrorna nafsar nämligen efter nymfernas fötter när dessa klättrar på nätet. Det kan sluta illa och får inte ske. Således bor de nu i en etta alldeles intill, med dubbla nät – för säkerhets skull. Ser ut att trivas gott och slipper reta sig på någon.

På måndag ska den efterlängtade fibern ”blåsas in” i huset. De kommer tidigt. Ingrävningen av kabeln och hopkopplingen med vår kabel vid tomtgränsen skedde strax före jul. Vi följde ivrigt det hela från tidig morgonstund då grävmaskinen bara kunde anas bort på vägen. Bilägger bilder som aldrig hann komma in i bloggen då.

Roten till allt ont... Fällda träd drog ned elledningarna. Med sit i fallet drogs även hela el-stolpen längst t.h

Medan vi åt på Vårdcentralens restaurang kapades träden och stolpen stagades upp med orange spännband.

Detta skedde på söndagen. Så står stolpen än i dag.

Stackars grannar som fick fem stora träd från andra sidan vägen in i sin trädgård.

Staket, grindar och lagårdstaket förstört. Mycket jobb dagen efter stormen...

För att inte tala om stoppet i trafiken!

Våra egna skador var lätträknade. En gammal rönn som ändå skulle ner. Strax intill stod växthuset oskadat.

En enda takpanna föll från fågelhuset.

Och så var det vindskivan som vibrerade i vinden och höll oss vakna hela natten.

Bilderna hör till föregående inlägg Donk-donk-donk... om stormen Egon

Donk-donk-donk-donk-donk... Så lät det hela natten under Stormen Egons kulmen när vi förgäves försökte sova. Först trodde man det var en människa i nöd som ville påkalla uppmärksamhet. Sen insåg vi att "något" hade släppt... Var det parabolen? Tv-antennen? Vi gav oss ut i stormen för att få svar. Med handlyktans hjälp såg vi att en vindskiva vibrerade på sin plats, någon centimeter för varje vindstöt. Somnade till slut trots bankandet. För att vid tidigt uppvaknande finna att den då slog mot väggen. För att rädda fönstret bands den fast i stupröret.

Allt detta utspelades i kolsvarta mörkret. Strömmen gick 19.00 lördag kväll. Vi hann spola upp en del vatten strax innan. Telias fasta telefoni fungerade inte. Vi hade bara mobiler som med tiden tappade mer o mer laddning... Brasan värmde, men efter 18 timmars strömavbrott tar det på tålamodet. Kaffe o frukost fixades med goda intentioner. Sen drog vi iväg till vårdcentralens Restaurang Kaveldunet som serverade såväl helgstek som fiskrätt med kummel (jättegod). Under resan laddades mobilen något. Vi fick också koll på stormläget när nu stormen ebbat ut.

Vi fann "roten" till strömavbrottet, ett par rotvältor som hängt sig över elledningen o dragit elstolpen med sig i fallet. Medan vi åt på Byn kapades träden och restes stolpen vilken provisoriskt stagats upp med spännband. Vid hemkomsten 13.00 lyste det hemtrevligt i alla fönster, fåglarna kunde servas o fiskarna i akvariet fick äntligen både ljus o syre... stackare. 

Stormen Egon hjälpte oss att fälla en gammal dålig rönn och växthuset strax intill var märkligt nog intakt! En enda takpanna på fågelhuset hade flugit ner, det var allt. Man får säga att vi klarade oss väl.

Bloggar just nu via paddan som lånar mobilt nätverk av mobiltelefonen. Telia har fortfarande inte fixat fasta telenätet - efter 26 timmar...!!! Därmed funkar inte vårt vanliga internet som kommer via adsl i teleledningen. Fibernätet är förberett men fibern ännu inte inblåst. Paddan vägrar av okänd anledning att hantera bilder, dessa ligger istället på facebook... herregud... all denna teknik. 

Uppdaterat när ström o telefon funkar igen: bilder till detta inlägg HÄR

Sådärja. Nu är det hopp om’et igen. Inte riktigt som förr men ’det tar sig’ sa han som hade eld i håret, hehe.

Sover inte längre oavbrutet. Bara vanliga små lutare efter maten. Har lagat lunch på egen hand i ett par dar nu. Först indonesisk kycklinggryta som räckte i två dagar plus en extra till frysen. Äggröra idag. Mår inte längre illa på morgonen. Gick en promenad på fyra km när det var vindstilla.

Rensat kontoret från onödiga samlingar som hängde ur brevkorgen ut på skrivaren, så att jag var tvungen att lyfta högen för att komma in i skrivaren. Så kan man inte ha det när ett bokslut är högaktuellt. Samlar mig så sakteliga för denna uppgift.

När solen lyste häromdagen kändes julen plötsligt väldigt klar. Således åkte julkorten ner från väggen idag. Och snart får julegrisarna sova i lådan tills nästa advent. ”Julkrubban” som jag lite vanvördigt kallar den… Nya tider väntar.

Nötter är Husbondens favorit under julen. För egen del kan jag inte ta så många i taget. Man får tugga väldigt länge för att få nötterna igenom smalaste stället på tarmen (2 mm, typ), så det kan änna kvitta. Men vi enades om att pröva färdigskalade nötter och russin mm till en egen nötmix. Helt fantastiskt! Rätt skönt att slippa det eviga knäppandet och alla skalbitar som far omkring. Nu har vi ju inga hundar längre, men fasan för nötskal sitter i.

Talade med tarmmottagningen om mina senaste bedrifter. Behöver resonera med läkaren om förestående eventuell galloperation. Sköterskan o jag var dock rörande överens om att ’oskuret är bäst’ :-D

Morgnarna är värst. När kroppen rests i upprätt läge sköljer illamåendet genom mellangärdet. Ja, ibland börjar det redan direkt vid uppvaknandet, i liggande ställning.

Ingen fara, ”bara” en känsla. Det lär ta tid att rida ut den här stormen. Efter ännu en tur till akuten ”för säkerhets skull” fyra dygn efter hemkomsten är jag ”befunnen frisk - ehuru medtagen”. Tyckte ju det var konstigt att jag sov oupphörligt. Åsså var det den där känslan i ömma mellangärdet då. Prover togs och man klämde och kände. ”Lite ömt här ja, men ingen fara.”

Lägesrapport från rehabstugan: och så här håller det på, ännu 14 dgr efter insjuknandet.

CRP:t (typ sänkan) hade gått ner och jag fick med en labbremiss för nytt prov på vårdcentralen kommande vecka. Så att det går ned som det ska…

”Du hade ju 137 i CRP när du kom in akut” tyckte jag att läkaren sa. Reagerade inte då. Kan inget om såna värden. Tänkte sen att det måste varit vådligt högt. Har förgäves sökt fakta i målet och en förklaring. Men avdelningssköterskan ”får inte gå in i min journal när jag inte är inneliggande” och läkarsekreteraren ”får inte lämna ut mina uppgifter alls”. Moment 22 i sjukhussekretessen! Den senare lovade att en läkare skulle ringa och berätta. Det tror jag när jag hör det, tänkte jag. Blir nog tvungen att vända mig till patientnämnden för att få ta del av mitt sjukdomsförlopp... puh... som om det inte räcker med att vara sjuk...

Har ingen fantasi, ingen energi, ingen aptit, ingen ork alls. Således skrivs inget i bloggen. Tack vare Husbonden äter jag vettig lunch. Min ringa aptit skulle aldrig räcka till för att laga maten själv. Vissa dagar är läget något bättre, men oftast rätt matt. Sover inte hela dagarna längre, men tomheten lyser ur mina ögon. Morgonen klaras med lite yoghurt, nyponsoppa och ibland glass.

Ett råd till bloggens läsare: Få aldrig bukspottkörtelinflammation – det är allvarliga grejer!

Två hela dagar med spränghuvudvärk. Frusen med influensakänsla o allmän ömhet i muskler. Beror nog på nedtrappning av cortisonet och eventuellt annan medicin. Sovit mycket.

Ibland får man bara nog av all tid som kroniska sjukdomar stjäl ifrån en.

Ljuvlig Liten Kanin är senaste tillskottet på gosedjurshyllan. Besöken i leksaksbutik å barnbarnens vägnar slutar ofta så. Kan inte låta bli. Även Husbonden blev lite svag för ’denna där’.

Fågelutfodringen är i full gång. Tuffa små mesar trängs och bråkar. Strykande åtgång på jordnötter, talgboll o solrosfrön. Ändå är det ju inte kallt ännu… - Det är som att ha en till i maten, som grannen sa.

Nappade på en 2 kg-förpackning med superfin prinskorv från Byns välkända chark. ”Endast en per hushåll” skrev ICA i annonsen… Hur många hushåll behöver fyra kilo prinskorv…? tänker jag. Vi tvekade inför två kg.

Efterlängtad fotvård på mig själv. Tungt att få till när magen är mätt och krånglar. Lyckades idag trots allt. Nummer fem på att-göra-listan bockas därmed av.