Tre månader har gått sen vi slutade röka. Husbonden och jag. Det har gått så himla bra så vi fattar det inte. Inget röksug, inget hjälpmedel, ingen viktökning eller nåt. Och en massa sparade pengar.

Men vi promenerar och cyklar en del. Äter mindre godis. Tänker på vad vi äter. Allt för att INTE GÅ UPP I VIKT. Det har vi bestämt. Ett litet jubileum alltså.

- Nu är jag ganska trött på det här. Sa Husbonden en dag. Jag instämde med fulla hjärtat.

Saken gällde vårt köksbord. Vårt kära gamla köksbord som vi haft i nästan 30 år. Som jag en gång ritat nya svarvade ben till. Allmogeblåa blev de och stolarna. Skivan i lackad furu.

Men det var inte det utmärkta bordet vi var trötta på. Utan på den allmänna trängseln. Och att någon alltid måste flytta sig från sittplatsen för att någon annan skulle komma in i kylen eller frysen. Tålmodiga har vi varit – i 20 år. Men nu fick det räcka.

Ett runt bord måste vara det rätta för ett litet kök. Jag skissade och mätte. Husbonden letade på IKEAs sajt. Dagen efter var vi iväg. En trevlig och inspirerande dag på IKEA i Uddevalla. Och hemförandes båd’ bord och stolar. Montering vidtog intill sena natten. När Husbonden fått fram De Walten gick det som en dans. Mycket nöjda kunde vi knappt slita oss från vår nya matplats. Jösses, vad plats vi fick över.

Vi kan nu kuta runt hela bordet, de nya kyl- och frysdörrarna kan öppnas oberoende av gäster vid bordet. Även diskmaskinen kan öppnas om så önskas. Men det var någt som saknades... Det bidde en matta också, från Vargön, dagen efter.

Kyl och frys beställdes för flera veckor sen. Jobbigt med byte så vi sköt på det ända tills nu. Och nu kom det förstås plötsligt. Man är aldrig beredd, liksom.

Nu gör vi väl nåt dumt… igen. Våra gamla är femton år, liksom på gränsen så där. Men funkar utmärkt. Varför då köpa nya. Jo, det var en drive med Electrolux. Vi tindrade med ögonen ett tag, men avvaktade. Sen sa Ekot att E-lux flyttar till Polen. Då slog vi till. Sista chansen att få svensktillverkat. Skåpen kom idag.

Bytet gick dock bättre än befarat. Lutande golv och väggar i gammalt hus ställer till det… Mycket bök med vattenpass och underläggsbitar. De gamla skåpen flyttades till annat ställe i huset fortfarande i drift. Det lilla huset blev därmed ännu mindre. Idag installerades de nya. Skönt att flytta kylda respektive infrusna varor utan hets. Nya kylen är fylld. Såklart var allt annorlunda, hyllor och lådor å sånt. Mycket nytänk krävs. Frysen blir väl redo i morgon.

Köket har känts trångt länge. Vårt rejäla och älskliga köksbord känns tyvärr lite för stort. Funderas på ett mindre för att få svängrum. Runda bord verkar så hemtrevliga. Får se vad vi fastnar för.

Bildskörd från senaste tiden. 

Maffigt monument över Särnmarkska pumpen står i Lidköping sedan 1968 då staden lät uppföra detta minnesmärke över Lidköpingsförsta vattenledning. Handlanden AP Särnmark donerade pengar till vatteledning från Råda ås som stod klar 1856. Mer om detta HÄR. Konstnären som skapade minnesmärket var Gunnar Nylund (1910-1997).

Nya kilometermätare till cyklarna underlättar livet 'till hjuls'. Man slipper nu sitta vid datorn och låta Google Maps räkna ut sträckan som cyklats. Man läser av direkt - under färd. Kul att hålla lite koll.

Den skäckiga hästen är sannolikt en tinker, resandefolkets hästar. Kunde inte låta bli den. Har alltid beundrat de små vackra välgjorda djuren i leksakshyllan från Schleich. Naturtrogna och därmed lite dyra. Ack vore jag barn igen skulle jag ordna en hel lantgård och bygga upp komplett. Nu köpte jag två, denna och en fjording.Och tänk att tinkern har små skor också... Man kan unna sig en hel del genom att sluta röka :-)

Kyssträden står i skogen här intill. Bundna till varandra i en långkyss under livslång samvaro. En björk och en ek.

Långaliden och Upplo. En cykeltur på drygt två mil, halva sträckan med stigning från 85 till 135 möh. I motvind - kall motvind. Från start. Riktigt slitigt. Motigare än vi tänkt oss, men skam den som ger sig. 3,5 timme tog turen. Det blev till att kliva av cyklarna i motluten. Flera gånger.

En tur liknande fjolårets. Faktiskt tangerande Fåglumsmossen även denna gång. Väl genomförd. Utan fall eller andra missöden. Några blåmärken, det är allt. Jättekul. Man möter folk därborta i skogen också. Grannar och andra ortsbor som plockar svamp och blåbär. Riktigt blåbärsår i år, sa dom.

Holmen, Björnadal, Ugglekullen, Långaliden. Kaffe och bulle vid Upplo jaktstuga på 130 m höjd. Inte långt från "Onde pust". Dit ska jag nån gång. För att kunna säga att jag varit på en plats med namnet Onde pust. Samt till Strafftjärnsberget. Undrar vad som i forntiden utspelats där...

Från start väntade vi hela tiden på lä av skogen från den "onde pusten", men icke då...  Motvinden trängde igenom den gallrade skogen och när vi nått maxhöjden blåste det väl bara för att vi var så högt upp.

Sen äntligen nerför och över Duvereds mosse på inte fin - men väl rejäl - väg. In till Duveslätt där folket undrade om vi också var ute efter skatten. Geocashing antar jag, men nej. Skatten ligger kvar.

Därifrån följde markväg, skogsväg, stig, i nämnd ordning förbi Krösekullen till Rörmaden. Hemväg på asfalt, nerförslut och medvind... Kan det bli bättre. Bara att glida fram på 5:an. Åhej, vad lätt det gick i uppförsbackarna... 3,5 timmar tog turen, sen blev vi stående med grannen en stund i kröken hemmavé. Är detta nåt för pensionärer, egentligen? Man kanske borde hålla sig till vägar som ambulansen klarar...

Cyklarna har fått dubbla cykelväskor för allt som ska med under vådliga turer. Ute på små och större turer nu. Cykling förbrukar nästan dubbelt så mycke kalorier som rask promenad (enligt min gamla kaloritabell).

  Med sån skyltning vet man exakt var man är.

    Cykeltursfynd av fin taklök. Den står nu på önskelistan.

  Inget för våra turer, men fin ändå. Låt kulturen blomstra!

Jag ville bara byta epostadress...

Visst låter det lätt (förstora bilden). Men det är stört omöjligt. Adobe undviker kontakt med sina kunder. Jag loggar in, följer länken, får ett email som tjatar om återställning av lösenordet man förmodas ha tappat. Jag har INTE tappat någonting! Då hade jag inte kunnat logga in. ”Ett Adobe-konto. Oändliga möjligheter.” står det på hemsidan. Jojo…

Sen ringde jag. "Teknisk support i Sverige sker bara på engelska" och sen räknas en rad obegripliga tekniska termer upp som alternativa val. Adobe vill inte ha kontakt. Så är det.

En del sidor är så där. Prövat olika sökvägar, hamnat på olika sidor som alla tjatar om samma ”borttappade lösenord”. En evig rundgång. Nu ger jag upp. Det ligger förstås en avsikt bakom detta. Mina två Adobeprodukter är jag nu förhindrad att fråga om i framtiden. ”Ett Adobe-konto. Oändliga möjligheter.” eller hur...?

Jag ville bara byta epost. Ty om Adobe nån gång vill skicka mail till mig, så går det inte när Telia stängt min epost. Telia vet mycket väl vad man åsamkar mig för att jag inte vill betala 100 kr/månad för att behålla epostadressen. Kundvänlighet finns inte. Men jag framhärdar.

Apple – en milsvid skillnad.

Fortsatte beta av lösenordslistan. Här gick det lätt att byta Apple-ID! ETT OKLANDERLIGT PERFEKT FÖREDÖME. Lätt som en plätt. Instruktioner på svenska, länkar som fungerade, verifieringsmail som kom direkt. Allt var logiskt genomtänkt. Högsta beröm för högsta flyt. Användravänligt är ordet om Apple.

Datorerna styr snart våra liv helt. Mobilen tog två dagar i anspråk häromveckan när laddningen inte höll mer än en halv dag. Fabriksåterställning. Hjärtat i halsgropen.

Snart vågar man inte öppna mobil eller padda. De jobbar självständigt nu. ”Systemuppdatering” ropar de liksom ut så fort man öppnar. Först mobilen. Sen paddan. Båda två samma dag. Så gör man det då. Bara trycka knappen och övervaka. Senare samma dag har paddan fått två nya appar jag inte vill ha. Förr kunde jag välja när detta skulle ske, nu gör den själv. Gillar inte detta. Det är säkert nån inställning… men jag orkar inte leta…

Har också fått flera appar jag INTE vill ha alls. Musik, film, nyheter tror dom att vi alla suger i oss som svampar hela dagarna. På engelska också! Här kommer appar för New York Times, Play music, books, videos mm. De kan inte avinstalleras heller. Ligger bara och skräpar. Sen får man ett utrop på skärmen ”din skärm har inte plats för nya appar längre, det är fullt”. Tacka för det…

Nu lägger jag alla okända appar som forsar in i en skräpmapp. Där får de ligga tills jag gör en rensning och åtminstone inaktiverar dem. Herregud…

Telia har sagt upp våra epostadresser. För att vi inte längre har ett teliaabonnemang. Vi har sagt upp den fasta telefonen och gått över till fiber. Våra TVÅ mobilabonnemang räknas inte. För att vi har kontantkort med refillkonto - inget abonnemang med MÅNADSAVGIFT. Om vi skaffar ett abonnemang med typ 90 kr per månad så får vi behålla epostadresserna. Inte annars. De raderas 31 augusti – utan pardon. Utpressning. Telia vet förstås hur mycket jobb det innebär att byta ut en epostadress man haft i 20 år.

Jag har aldrig gått med på utpressning. Så det blir att byta epostadresser. DET TAR TID. Började i kväll. Till hemsidan, gästboken, bloggen, fotosidan och allt viktigt. Vid bytet på Youtubekontot där alla mina filmer är uppladdade fick jag nästan hjärtstillestånd. Google har verkligen rört till allt för användarna genom att äga allting. Huxflux så visste jag inte om jag var på YouTube eller Google. Den försöker alltid få mig att logga in på YouTube med gmailkontot. Trodde för en stund att mitt YouTube konto försvann. Hann att tänka… okej, jag kan skapa nytt konto och ladda upp filmerna igen. Men det fixade sig. Hade gjort rätt. Puh… genomsvett och stirrande blick i en timme efteråt.

Är det så här vi ska ha det? Värre förmodligen. En vacker dag får man nog och lägger ner alltihop. Eller får hjärtinfarkt...