Innan vi drar igång en försenad städning i Lilla Huset vill jag bara passa på att önska bloggens läsare en riktigt Glad Påsk. Alla påskkäringar önskas en god resa till Blåkulla denna Skärtorsdag i vår vintriga Nord. Avstår denna gång, för isigt ;-}

Lägger för skojs skull in denna hemskt uschliga teckning som jag på rent kul gjorde för länge, länge sedan. Fy, va' kall tanten måste bli på resan med bara ben och fladdrande kjol.

Tänk att det gått ett helt år! Oftast har det flutit på bra men visst har det funnits gånger man misströstat. Som t.ex i somras när datorn pajade och var borta i fyra månader! Vi löste det "professoriskt" med reservardatorn och långa sladdar så att det slapp vara tomt i bloggen.

Målsättningen var åtminstone ett inlägg om dagen vilket har hållit i princip, bortsett från datorstrul då.

Två pärmar har det blivit, knôkfulla med utskrifter av mina inlägg (se bilden). Faktiskt roligt att kunna titta igenom då och då. För att inte tala om när man letar efter något, hur var det nu med det eller det...

Är också glad åt att jag redan tidigt skapade kategorier för inläggen, det skulle ha varit betydligt jobbigare nu. Oerhört praktiskt med dessa.

Startade bloggen mest för att komma igång med skrivandet igen. Var utbränd hösten innan och satt här som en zombie med afasi, ja, det var i alla fall känslan. Ordförrådet kändes tömt, koncentrationen på noll, fick leta efter orden. Varje mening var jobbig.

Sen lossnade det mer och mer allt eftersom, men utbrändhet blir man aldrig fri från. Det kommer tillbaka var gång det "händer för mycket" i ens liv. Har också lärt mig hantera det bättre. Ta det lugnt, vila, "stänga av" flödet, slå av på "kraven" - inte minst sina egna, säga nej till andra och sig själv etc.

Tack alla besökare som tittar in, nya såväl som gamla! Tack för trevliga kommentarer! Det piggar upp. Så nu börjar jag på tredje pärmen, och rullar vidare då... Väl mött.

Turistdrevet går vidare,

många står på kö.

Till Mars nästa tur

- tokigt eller hur?

Tänk... en tsunami på Månen blå

Vem vill vara minister då?

Den här kunde jag bara inte undanhålla bloggens läsare. Skickligt gjort!

Här sitter man gapande som en tom fågelholk...

Januari bjöd på osedvanligt många besök i bloggen. Trodde först det var ett misstag, men statistiken ljuger väl aldrig...? Förstår att det var väldigt många nya läsare som plötsligt hittat hit. Lägger därför ut statistiken som service. Har insett att det trots allt kan ha ett visst värde för besökare.

- "Skriv inte så mycket om ryggskottet, det kan väl inte roa någon", sa Husbonden.

Njae, det kan väl hända. Men vad "får" man skriva då…? Varför bloggar man över huvud taget, tänker jag.

Alla bloggare frågar sig nog från och till varför man håller på. För mig är orsaken rätt och slätt en svårartad skrivklåda. Först och främst. Fast det varierar ju… ibland är det trögare. Har en sån period just nu, det märks inte här, eller…?

Med illusionen av en dagbok, en logg, webblog (blogg) i ordets rätta bemärkelse gick jag igång den 14 mars 2007. Ambitionen var minst ett litet inlägg om dagen men om jag missade, inte hann eller orkade varje dag så gjorde det inget. Besök eller kommentarer kändes just då oviktiga. Statistiken togs bort, avskyr stressmoment och tävlingar.

Har ett medfött behov att uttrycka mig, dela med mig av upplevelser och åsikter, goda som sämre. När lusten är stor pladdrar jag på. Ibland blir det mindre.

Den fasta läsekretsen är Svägerskan, Kompisen, Väninnan, Svåger med fru, Barndomsvännen och några ytterligare vänner. Bloggen blir som ett öppet mail till allihop samtidigt. Enkelriktad kontakt. Dom är inte alltid blogg- eller internetvana, men följer troget och tar del.

Besöksstatistiken har till min stora häpnad ökat stadigt. Inte viktigt men… intressant att följa och ett kvitto på att inläggen blir lästa. Tror jag skulle skriva ändå, för MIN skull, man vet inte.

Fick snart kommentarer också… kändes konstigt… uppfordrande på nåt sätt, önskan om bekantskap, krav på återgäldande… stress… Stress behövde jag minst av allt. Men det är jättetrevligt också, en bonus, snälla ord, något man får "på köpet". De flesta är jättegulliga. Har på detta sätt hittat trevliga bloggar som är kul att hålla lite koll på. Men det hinner jag inte alltid. Är själv en dålig "bloggvän". Inte illa ment, inte nonchigt eller så, bara stressigt att hinna med. Har fullt upp med att leva mitt liv och skriva egna inlägg. Sen är jag trött eller behöver göra annat.

Har förstått att många sitter vid datorn jämt, skriver, läser, söker, hittar, kommenterar osv. Dom kanske är kvickare i huvudet än jag:-)

Ibland ser man bloggar som efterlyser fler kontakter med läsarna och lyckas. Gillar inte "bloggtoppen" som företeelse, varför ska man tävla…? I antalet besök, kommentarer, inlägg och jag vet inte vad…? Mår bara illa av sånt.

Är vi indelade i läsare och skrivare? De flesta besökarna i bloggarna är "läsare", medan blogginnehavarna är födda "skrivare". Olika typer av människor. En bra ordning. Hur skulle det t.ex se ut om en blogg med 1000 besök om dagen skulle få kommentarer från allihop…? Som skulle besvaras…?

Finns mycket att fundera kring…

Det här är ju inte klokt... Tycker inte om ofrivilliga tomrum i bloggen. Skulle skrivit några tankar om bloggning just här i sena kvällen, men mitt bredband stängdes plötsligt av (underhåll...?). Sånt gillar jag inte, men jag gitte inte vänta ut tekniken. Var för trött. Så nu fyller jag detta tomrum, men mina idéer är som bortblåsta av en IT-vind.

Har inte promenerat på ett par dagar (fy och usch...) men under en flyttning rör man på sig tillräckligt ändå. Vikten ligger "steady" på 74,5 kg (ready, steady, go man go....).

Och hundarna som fått vara så mycket ensamma... fick idag vara med i pappas nya lägenhet och uppförde sig exemplariskt. Vi kom och gick och ingen ägnade sig åt dem, men de var glada ändå. Pussgurkorna.

Och Väninnan utnämnes härmed till Årets Ängel! Hon erjöd sig hjälpa till och hamnade som "vanligt" i diskbaljan... Så fina och blanka har pappas besticklådor inte varit på länge och därmed sparades såå mycket arbete för Husbonden och mig. Vet precis vad den insatsen är värd!

Se... det gick ju utmärkt att fylla tomrummet. Den som gör en resa har alltid något att berätta!

Har precis startat upp vår Stora Dator som stått overksam sen den kom hem som utbyte för den trasiga. Har inte haft den rätta kraften att ta mig an den. Förrän idag. Nöden har ingen lag.

Den gamle Reservar'n (snälla trygga HP) hakade upp sig härom kvällen och ville inte hitta rätt igen. Den kämpade med startprogrammet om och om igen, men det ville sig inte.

Var alltså TVUNGEN att starta upp utbytesdatorn, vilket precis har skett. Loggade in här och släppte igenom en lååång rad kommentarer. Tack så väldigt mycket för dem. Har dessvärre bara tid till detta meddelande i bloggen för stunden. Mycket att kolla...