Här kommer höjdpunkterna slag i slag. Häromdagen en orm i paradiset. Nu en and i fiskdammen.

- Men... en and i dammen! utbrast Husbonden under frukostförberedelserna. Gissa vem som rusade efter kameror...

Som fallen från skyarna damp en liten kniphona ned i vattnet, bara så där... plums. Och satte igång med att dyka och ha sig. I ett, i ett med en våldsam frenesi och livsglädje. Hade riktigt svårt att hänga med i svängarna. Fiskarna var alerta och nyfikna. Trevligare besök än den där dumma minken som tagit deras vänner, tyckte de väl.

Andhonan filmades tålmodigt inifrån köksfönstret i en hel kvart, innan vi insåg att hon nog äter upp våra vattenväxter. Då gick jag ut och visade mig, varpå hon steg rakt upp och pep iväg på vinande vingar. Det var väldigt så energisk hon var, puh. Blev riktigt trött och yr vid filmklippningen. Det räckte att spara drygt fyra minuter av denna enformiga verksamhet.

Nu tror vi att detta inte var första besöket här. För några dagar sen kom tre små änder susande över hustaket och hade just börjat gå ner mot dammen när de fick syn på oss och genast steg till väders igen. Förklaringen kom idag. Nu vill vi att vattenväxterna fort ska växa upp och inte vara så himla fräscha och lockande därnere i djupet.

Högtidsstund för en amatörfilmare. Solsken. 23,6 grader i luften. Parkerade vid dammen. Grodynglen sprattlade helt vilt därnere när de lösgjorde sig från sina geléhöljen. Några var redan fria och gjorde korta utflykter. Filmkameran hämtades. Fick några hyggliga sekvenser. Men kom i otakt med av-och på-lägena, varpå jag pratade och vevade med kameran när jag trodde den var avstängd. Och tvärtom…! Ganska mycket ’Kalle Anka’ där, men det bästa var att kameran var med oss…

Ty strax skrider dagens huvudperson in på scenen. Målmedvetet ringlandes över gräsmattan rakt emot oss. Med viftande tunga. Huggormen. Vi fick faktiskt resa oss i givakt och lämna plats när den passerade sittplatsen. Filmkameran var redo. Fokus. På ormen. På vart den tänkte ta vägen. På eventuell reträttväg. Utan att hamna i dammen.

Den var trygg i skydd av gräset men ’pinnade på’ över de öppna plattorna. Slog sig slutligen ned i häcken - där våra hundar alltid vilade förr… Helt uppenbart var ormens favoritplats där.

Nej, vi tog inte död på den. Men nej, vi lät den inte heller vara i fred. Husbonden petade med krattskaft och tänkte kasta ut den på åkern. Huggormar ska känna att det kan bli lite jobbigt just här. Slutligen flydde den fältet. Lugnast så. För alla inblandade parter. Skärpt uppmärksamhet påkallas i sommar.

Filmtajm! Här kommer en film med vår lilla hundfamilj från 2002 när alla var i sin krafts dagar. Åldfrun Hanna (9), Ulrik (7) och ’Systrarna Bus’ fast de inte alls var släkt; Lisa Långben (4) och Sigrid (4). Klippen spelades alltså in för elva år sen. De första darriga tagningarna med en för den tiden ny DV-kamera. Sedan hände en del på hälsofronten varpå hjärnan slog bakut inför all teknik. Den har man fått jobba upp sig på, och allt tar sin tid.

Det här är som att voffarna lever igen. Minnet känner plötsligt doften av var och en. Verkligen mysigt att äntligen kunna se dem igen. Och tänk... det är nu exakt ett år sedan Sigrid somnade in, och vi blev helt hundlösa. 40 minuter råfilm har klippts till knappt 13 minuter. Här ges också en föraning om våren. Materialet filmades i majgrönska, bofinken sjunger och blomningen är igång.

Verkligen länge sen jag lade ut en film på Tuben. Det märks redan när man ska logga in. Ändringar, ändringar… hela tiden. Varför kan inte saker få vara som de är. Jobbigt att lära om stup i ett. Nu fick man en röd lapp uppslängd i ansiktet om att "användarnamnet inte gällde". "Logga in med e-postadressen…!" Då fick man rota fram den ur lösenordspärmen (man har ju fler).

Sen fick jag propåer om att mitt kanalnamn "var krångligt". ”Byt till ditt riktiga namn istället” stod det. Jag framhärdade igenom några dialogrutor innan jag äntligen kom in. Då sägs det vara ”fel bildformat" (har fungerat förut), och att jag borde byta till nya YouTube-designen. Näej, jag vägrade.

Tydligen VAR formatet fel för det blev bra skakigt att se på. Nu är det bytt till förhoppningsvis bättre format.

Vyer från mitt hörn av världen. En boskapshjord i förflyttning i de sista resterna av gammal kulturbygd där envetna bönder ännu slår vakt om ett levande lantbruk. Värden som den moderna stadsbon inte förstår något av. Och som jag är djupt tacksam över att få uppleva och vara en del av.

Kunde inte låta bli att filma detta innan vi åkte till Byns Företagsmässa. Se här var också ett företag... bonden flyttar korna. Hösten är blöt och allt blir upptrampat. Korna måste utfodras på nya platser. Det är alltid lika mäktigt att se en boskapshjord i förflyttning med stora kliv. Krafter i rörelse.

Att denna blogg gillar djur och natur är väl ett understatement. Kan bara inte låta bli att filma allt jag tycker är fint eller märkligt. Kan inte heller låta bli att dela med mig. Är bara sån;-)

Här en liten snutt om ännu en av alla dessa monsterlarver som larvar omkring i det gröna. Sju centimeter lång och en centimeter tjock. Fascinerande. Denna ska bli en vanlig träfjäril - även kallad vedborre (cossus cossus) när den blir stor.

Kunde inte hålla mig... När tillfället ligger där på farsturäcket åker kameran fram. Vem har sagt att livet är trist för att det går långsamt. Även en snigels liv är lite spännande ibland. Oj, nu åskar det... Proppen ur!

Humlorna är lite trötta så här i augusti. Lättfilmade. Ett bra testobjekt för nya kameran. Lägger ut testfilmen här.

Husets minsta kamera har den största manualen. Så är det. Ett faktum att begrunda i vår nutid. Och den får kunden själv skriva ut. Om man ska ha en alltså. Annars kan man ju titta på manualen i datorn. Det passar inte mig. Vill kunna bläddra hit och dit för att hitta även sånt man inte direkt letar efter.

Ett maffigt jobb är slutfört. 244 sidor på 122 ark, som alla spretade åt var sitt håll. Det påbörjades i går när Husbonden bröt strömmen... Därtill fick skrivaren för mycket av det goda och blandade ihop sidorna. Fel, fel, fel...

På't igen. Skrev ut sida för sida för att inte drabbas av fler fel. Tålamod har jag gott om. Bara att gneta på. Och nu är den klar. Bilden ser inte klok ut. Manual till Lilla Husets allra minsta minikamera. Fina filmer tar den också, när det vill sig. Testade med humlorna idag. Läggs ut i följande inlägg.