Man saknar ord... Kompisen AL som inte bara brottats med sina sjukdomar utan även med 'Förkränkningskassan' i sex år (6) sitter nu i den berömda råttfällan. För gott...? Efter 16 månaders arbetsförmågebedömning i samråd med arbetsförmedling och FK på 25% beordrades hon att sjukskriva sig till 100% och skaffa läkarintyg och gjorde så. Man hade bedömt henne som helt slut.

Ansökan avslås nu av FK som anser att hon trots läkarintyg för tre (3) sjukdomsdiagnoser och avbruten arbetsförmågebedömning pga. total utmattning plötsligt är helt arbetsför till 100% och tvingar henne att gå till arbetsförmedlingen för att söka jobb på hela arbetsmarknaden....!!!!

Annars drar dom in hennes SGI (sjukpenninggrundande inkomst) och hon kan aldrig mera sjukskrivas igen, ens om hon skulle bli frisk. Nu hade dom läst alla handlingar i hennes ärende, men... betraktar hennes ansökan om sjukersättning som ETT NYTT SJUKDOMSFALL! Efter nio års sammanhängande sjukdom.

Just den här varianten har åtminstone inte jag läst om i pressen tidigare. Kanske kan man väcka Janne Josefssons intresse för saken?

Orden är slut. Det finns snart inga ord för detta. De som finns är redan utslitna; tortyr, människoförakt, inhumant, känslolöst, utstuderat elakt osv. Allt bottnar i den högerstyrda alliansregeringen som skulle "minska utanförskapet". Ha! Nu har dom lyckats, snart är AL verkligen UTANFÖR. Tack vare 'Herr Reichfeldt', stödd av ryggradslösa kristdemokrater som säger sig vilja ha "ett mänskligare Sverige".

Ett sånt förbannat hån. Vart tog regeringens ord om att "de som är för sjuka för att arbeta ska tillbaka till sjukskrivning" vägen? 'Reichfeldt' spelar cyniskt på insikten om att allt fler svenskar blivit liknöjda och tappat tron på politikens möjligheter samt låter sig köpas av jobbskatteavdrag. Vad som nu sker i Sverige är mycket illavarslande och mycket allvarligt.

Mer om AL:s fall här nedan:

Varför inte koncentrationsläger?

Läste inte handlingarna...!

Försäkringskassans tortyr

Utanförskap

Kvällen ägnades åt samtal med kompisen AL. Måste ju följa upp hur hennes fall hos 'förkränkningskassan' fortlöper. Sist blev jag matt, fick tryck över bröstet och blev kräkfärdig över behandlingen. Nu... gråtfärdig av uppskattning.  

Nähähäedå, inte så att saken ordnats. Långt därifrån. Nej, jag blev rent lycklig över att AL är så klipsk, så ihärdig, så socialt kompetent och fortfarande har psyke och energi att själv kunna driva sitt ärende. För nu går skam på torra land...

FK:s "specialistutredare" hade inte ens läst papperen i AL:s ärende. Man hade bara TROTT alternativt TAGIT FÖR GIVET att det - trots 16 månaders arbetsförmågebedömning - var ett nytt ärende när man tänkte avslå hennes begäran om sjukpeng. Bara så.

AL letade sig fram till den spydiga handläggarens chef och kopplades strax vidare till specialistutredaren vilken togs på bar gärning under samtalet. Utredaren trodde att AL var ett nytt ärende som skulle till arbetsförmedlingen direkt.

- Du har alltså inte läst handlingarna, konstaterade AL sammanbitet. Lång och talande tystnad uppstod! Va!? Nu ska denne göra detta - brådskande - och sedan höra av sig. Möjligen finns ett hopp där.

Man blir både chockad och knockad av denna insikt. Ett gravt tjänstefel först och främst. Hur många andra personers liv har denna utredare på sitt samvete? Hur många har måst lämna sina hem på grund av sådana utredare? Hur många har blivit ruinerade, hamnat hos socialen, 'pinats under Pontius Pilatus och korsfästs' med denna nonchalans?

Hur många andra sjuka har AL:s sociala förmåga, kunskap och inhärdighet? Inte många. Framför allt inte efter nio års försäkringskassestress och med svåra sjukdomar som tär på energin. När jag tänker på alla dem snörs strupen åt och gråten sitter i halsen. Många går bara under. En del tar sina liv.

----------------
För detta har 'Herr Reichfeldt' erhållit guldmedalj "för sina insatser för en social marknadsekonomi". Utdelad i Tyskland, av alla ställen...  Vad som ovan relaterats är alltså medaljens baksida.

- Du begriper inget alls – du har ju inte ens någon sjukvårdsutbildning. Jaså minsann, du har tre år på universitet… Och hur långt räckte det då…!? Varför startar ni inte koncentrationsläger istället och gasar ihjäl oss med en gång?

Ironin sprutar. De hårda orden kommer från min sjuka och utslitna kompis AL. Hon slåss som ett jagat djur instängt i ett hörn. Hon kämpar för sin rätt till sjukpenning, sitt människovärde och sin integritet. Som drabbad och utsatt har hon ALL RÄTT att ge tillbaka. Efter nio års pina under ’förkränkningskassans’ piskor och klubbor.

För nu börjar det om…

AL har gett allt i kampen för sin överlevnad och är totalt utsliten efter lång arbetsförmågebedömning på 25% tid. Hon riskerar att när som helst drabbas av stroke eller hjärtinfarkt på grund av försäkringskassestress. Hon har kört hela programmet – till vägs ände.

Hon är bedömd och utredd. Hon har av lokal FK-handläggare och AF-dito BEORDRATS att sluta arbeta (läs HÄR) efter 16 månaders prövning och sjukskriva sig till 100 procent. Man har sett hur hon försämrats.

Hon har läkares stöd i nytt intyg (arbetsfömågan är NOLL under avsevärd tid framåt). Sjukskrivningen är förberedd genom att FK har sett över sjukpenningnivån.

Hon ska äntligen få vila upp sig och läka. Hon har varit hemma i ynka fjorton dagar. Hon sover och orkar ingenting. SÅ KOMMER NÄSTA BOMB i brevlådan!

- Vi överväger att avslå din begäran om sjukpenning då du inte är tillräckligt sjuk. Du uppmanas gå till läkare för bättre sjukintyg. Du ska också infinna dig på arbetsförmedlingen… osv, osv...!

Man tror inte det är sant! Ett Moment 22. Ett standardutskick från en ny handläggare på FK. En som inte läst utredningen om arbetsförmågan från de lokala handläggarna. En som inte heller tänkte göra det. En som visste bäst själv. Och ”bara följde regeringens regelverk”… och är sin egen gud.

- För helvete, LÄS PAPPEREN MÄNNISKA, väser AL mellan tänderna.

Var går gränsen för hur man får trakassera och förfölja människor i vårt land?

Med tårar i ögonen och utmattat psyke tvingas jag som medmänniska se hur min vän misshandlas. Jag vill och känner att jag borde göra något. Vet bara inte vad. Ingen lyssnar.

Mitt samhälle som jag varit så stolt över – VÅRT samhälle – har förändrats till en känslokall förföljarmaskin som i blint raseri piskar och slår på de svagaste. Som lockar och hotar, som hånar och hatar och förnedrar dem som är maktlösa.

Vi talar om ’förkränkningskassan’ där varje handläggare är sin egen gud, där ingen samordning eller kommunikation förekommer, där all bevisbörda ligger på den oskyldige. För att den borgerliga alliansregeringen spridit myten om ’det sjuka Sverige’ och känslokallt slagit sönder alla tankar om medmänsklighet.

Fy fan. Måtte det rödgröna blocket få majoritet i nästa val. Så här behandlar man inte människor. Det räcker nu!

Här kommer ett långt offentligt inlägg. Se det som ett öppet brev till statsminister Reinfeldt och hans moderatvänner, till kristdemokraterna som säger sig vara för "ett mänskligare Sverige" men ändå deltar i tortyren av sjuka och till övriga stödpartier i vår 'förtryckarregim'.

Det är ett rop på hjälp från en av våra plågade och psykiskt torterade i vårt land. En som fått nog - mer än nog. Övermåttan nog. Det är kompisen AL:s överklagande av ännu ett avslag på begäran om sjukersättning, vilket jag hjälpte henne med i förra veckan.

Just idag fick AL plötsligt ett nytt muntligt besked från FK och AF: "Du ska sluta jobba NU, du ska sjukskrivas till 100 %, se till att skaffa ett nytt läkarintyg bara så ska vi stötta dig i detta. Du är slutkörd och ska bara ta hand om dig själv."
F-n tro't. Inget är över förrän det är över. Det vet AL bättre än någon annan. Vi undrar ännu... var det överklagandet som tog skruv...? Hann dom läsa det...? Ingen vet. Hur som helst vill AL nu ha ut skrivelsen till allmän kännedom. Bild nedan innehåller en uppspaltning av FK:s krav och AL:s kommentarer.

-------------------------------------------

" Försäkringskassan har i mitt fall allvarligt åsidosatt tillämpningen av regeringens regler. Jag accepterar inte FK:s avslag på min ansökan om sjukersättning.

Jag har gjort allt i min makt för att ställa upp på arbetslivsinriktad rehab. Jag har kämpat för att komma tillbaka till 25% arbetsförmåga på en arbetsplats med uppgifter jag klarat, till en nivå och på tider som passat mina sjukdomars villkor under 16 månaders tid. Bättre blir jag inte, vilket bevisats genom misslyckat försök med ökad arbetstid. Den arbetsförmåga jag då hade rasar nu. Och nu, när rehabiliteringen har misslyckats har jag därmed rätt till sjukersättning.  

Jag har två svårt funktionsnedsättande KRONISKA, dvs livslånga, sjukdomsdiagnoser, fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom. Förutsättningen för personer med dessa diagnoser att alls fungera är LUGN OCH RO och i övrigt TRYGGA FÖRHÅLLANDEN. Annars förvärras symptomen (se bilaga), vilket sker nu. Inga av dessa basala behov uppfylls så länge Fk jagar mig. Jag har gett allt. Min tillvaro under Fk:s ”handläggning” har varit allt annat än trygg. Den har sammantaget varit rena tortyren där mitt liv har raserats bit för bit.

Fk har å sin sida gjort allt för att försämra mina förutsättningar till lyckad rehabilitering. Nu efter SEX ÅRS KONSTANT FÖRSÄKRINGSKASSE-STRESS bryter sjukdomssymptomen ut med full kraft. Min minimala kvarvarande restarbetsförmåga försämras i rask takt. Jag mår nu sämre än jag gjorde för tio år sedan. Värken har förvärrats, mina ben och fötter värker som aldrig tidigare liksom armar och händer, att starta upp varje morgon tar ett par timmar, jag tål nu ingen beröring alls trots att jag börjat med två starka läkemedel. Bara att göra morgontoalett är en plåga när jag pga. värk inte kan torka mig i baken. Min IBS som uppstått under Fk:s ”handläggning” har förvärrats så att medicinering nu är nödvändig, min trötthet är nästan outhärdlig, energin är slut, benen skakar när jag ska till arbetet, min utslitna kropp behöver vila för återhämtning, men FK bara jagar vidare - hänsynslöst.

Jag orkar ingenting och har inget liv längre, inget privatliv, ingen livskvalitet, är ekonomiskt utsatt och lever i misär. All tid går åt till oro för ekonomin, Fk, Af och min försämrade hälsa. Den lilla energi jag hade har runnit ut genom tårna, jag snurrar runt i en kaotisk värld med monstret Fk i hälarna, jag är slutkörd på grund av försäkringskasseutlöst stress, drömmer mardrömmar om Fk, är mycket oroad för att jag NÄR SOM HELST kan få hjärtsvikt, hjärtinfarkt, stroke, högt blodtryck m.fl relaterade sjukdomar av denna konstanta stress.

Fk har jagat mig med blåslampa, ideliga meningslösa möten fulla med misstro och hånfulla kommentarer, ifrågasättanden av mina sjukdomar och min arbetsförmåga. Jagat mig genom nya krav på läkarkontakter för nya sjukintyg som ändå aldrig godtas, nya läkarutlåtanden stup i ett. Jagat mig genom hot, alltid nya tidsgränser att passa och genom avslag… på avslag. Man har vilselett och lurat mig och försatt mig i en situation med påtvingade besök hos socialkontoret för nya ansökningar om ekonomisk hjälp. DETTA ÄR INGET ANNAT ÄN KONSTANT STRESS. Det är omänskligt. Det är oskäligt – för att använda en ny vokabulär.

INGEN MÄNNISKA KLARAR KONSTANT STRESS MED FÖRFÖLJELSE, TRAKASSERIER OCH PSYKISK TORTYR UNDER NÅGON LÄNGRE PERIOD UTAN ATT KLAPPA IHOP TOTALT. JAG ÄR TOTALT UTTRÖTTAD NU.

Jag har – trots denna psykiska press och stress - gjort allt för att förbättra min medicinska situation, men mina åtgärder godtas inte av Fk. För varje gång ställs fler och fler oskäliga krav. Mina diagnoser är kroniska – de kommer aldrig att gå över. För förbättring krävs en lugn och trygg situation – Fk har gjort allt för att undanröja dessa förutsättningar. Efter all denna jakt i sex år har det jag lyckades bygga upp raserats. Det kommer att ta mycket lång tid, om det ens är möjligt, att komma tillbaka. Men då behöver jag ha permanent sjukersättning. Om jag inte dör i förtid av någon stressrelaterad sjukdom, enligt ovan.

Att skicka mig till en totalt inkompetent arbetspsykolog tar nästan priset i kränkningar. I sin s.k bedömning har denne gjort alla fel en sådan kan göra vilket kommer att förfölja mig resten av livet. Ingen som känner mig kan instämma i något av det han påstår. Fk borde be om ursäkt. Men Fk lyssnar inte ens på arbetsterapeuten som intygar att arbetspsykologens bedömning är felaktig. Fk väljer istället att använda hans s.k rekommendationer för att vägra mig fortsatt sjukersättning – trots att det finns ett tidigare utlåtande från en kompetent arbetspsykolog 2005. Detta är oskäligt. Fk ska vara till för min skull. Nu har FK fördärvat mitt liv.

Jag har arbetat sedan 16 års ålder, har alltid strävat efter att göra rätt för mig, jag har betalat min skatt (premie till vår allmänna försäkring) och har därmed rätt till samhällets stöd nu när jag är sjuk. Jag är ingen 0-klassare utan har en sjukpenninggrundande inkomst, vilken Fk nu hotar att ta ifrån mig.

Jag blev erbjuden förtidspension 2005, men accepterade inte detta för jag ville arbeta och klara mig själv. Jag är mycket sorgsen över de sjukdomar jag drabbats av, jag sörjer förlusten av mina förmågor.

Jag var ändå tacksam över att jag – trots sjukdomarna – skulle kunna fungera någorlunda och jag har lärt mig smärthantering, men nu har försäkringskassan - antagligen för gott - lyckats försämra mina förutsättningar att lindra mina symptom. Det fungerar inte längre. Hade jag fått välja så hade jag valt ATT VARA FRISK.

Fk-personalens avskyvärda arbetssituation med att följa dessa orimliga, omänskliga och monstruösa regelverk vilka nuvarande regering skapat skulle kunna förstås – OM inte det vore för att vi såg liknande exempel i Tyskland för 60 år sen där människor också ”bara följde reglerna”. Historien borde ha lärt varje normalt tänkande människa vad som händer med dem som ”bara följer reglerna”.

Det GÅR att protestera mot omänsklig hantering. Och det FINNS Fk-personal i andra delar av landet där man inte enbart går in för att krossa sjuka människor genom att fördärva deras kvarvarande livskvalitet.

Jag har gjort allt som står i min makt, jag har aldrig missat ett möte, jag har arbetstränat i 16 MÅNADER,  jag har skaffat alla begärda intyg, jag har läkares och specialisters stöd.

Försöken att återgå i arbete har tack vare FK:s hantering därmed misslyckats helt och hållet. Den arbetsförmåga jag uppnådde under ett års tid rasar nu. FK har lyckats att trycka ner mig ordentligt och försämra min hälsa. Fk har därmed gjort sig skyldig till det allvarligaste av regelbrott. Det var rehabilitering FK skulle bereda mig – inte sabotering.

Jag ansöker nu om permanent sjukersättning. "

Slut citat av AL:s överklagande. Klickbar bild nedan för större bild av bilagan.

En lång historia om Kompisens ännu längre lidande i Dagens Sverige.

Anna-Lena VILL arbeta. OM det finns något hon kan klara av. Men efter tio års sjukdom och fem års trassel med Försäkringskassan är hon rätt mör. Nu har ärendet urartat till rena trakasserier vilket gjort henne ännu sjukare. Det känns mest som om man försöker knäcka henne.

Hennes liv är ett helvete, säger hon och hoppas att allt är en mardröm hon ska vakna ur. Men… hon vaknar aldrig. Ofta tänker hon att nu kan det inte bli värre. Men det kan det… och blir det.

Anna-Lena är 48 år, intelligent och klok med hög social kompetens. Hon är positiv, trevlig och verbal och nu beredd att framträda i media om det kan gagna saken. Hon menar att detta måste ut.

Hon är fråntagen precis allt. Lever på 7 555 kr/mån (halv tidsbegränsad sjukersättning och bostadstillägg) som tros upphöra om ett halvår. Trots att hon är sjuk har hon berövats sin hela sjukersättning, sin sjukpenninggrundande inkomst, sjukdomsutredning, arbetsträning och rehabilitering samt arbetsförmågebedömning. Och utöver detta… alla kränkningar, hela hela tiden.

Hennes läkare gjorde ingen kroppslig bedömning av henne under TRE års sjukskrivning. Han tordes/ville inte skriva fibromyalgi rent ut, men påstod ändå att han var specialisten. Hon fick själv begära RA-prov men har vägrats remiss till reumatologen för undersökning. Hon ville ju veta vad som drabbat henne.

INGEN ENDA GÅNG har A-L remitterats till specialist för grundlig utredning av värken.

På tredje året krävde Försäkringskassan arbetsträning. Första platsen var olämplig och avbröts i samråd med Fk. Anna-Lenas förslag på annan plats förvägrades henne. "Nej, det går inte, ta semester" sa Fk.

Dödsstöten var Fk:s konsult CAFA med s.k. "försäkringsmedicinsk utredning och arbetsförmågebedömning" på inalles TRE TIMMAR. De frågade om barndom och uppväxt. Frågade bl.a "varför har du ingen karl?". Kallade henne arbetsskygg och lat och sa att hon slagit dank i tre år.
Sa: "Ställ klockan tre veckor i sträck så löser sig alla dina besvär". Därmed var den s.k utredningen klar med utslag till Fk på 50% arbetsförmåga. Hon som hoppats så mycket av denna "utredning" var oerhört kränkt och grät hela vägen hem.

Fk tvingade henne till 50% tidsbegränsad sjukersättning och skickade henne till Arbetsförmedlingen. Hon fråntogs SGI (sjukpenninggrundande inkomst) och får därmed inget om hon är sjuk under arbetssökande.

AF sa: "Vad gör du här? Du är ju inte färdigutredd." De insåg ju att Anna-Lena var för sjuk för arbete och förstod att CAFA inte var rätt utredning utan bara en av alla dessa "konsulter" som Fk anlitade då.

I samråd med AFs sjuksköterska skrevs ett intyg som hjälp på vägen: "AF är inte den myndighet som kan hjälpa dig. Du behöver vända dig till vården för den sjukvård som krävs samt medicinsk rehabilitering". Detta nonchalerades fullständigt av Fk – och läkaren. Sjukvården svarade: "Du är ju halvt arbetsför. Ut och sök jobb!"

Hon hade fortfarande inget svar på vad hon led av och letade själv upp en sjukgymnast och bad på knäna om hjälp med undersökning för fibro som hon misstänkte. Han fann 17 av 18 "tender points" (för fibromyalgi).

Tipset från AF:s sjuksköterska om att söka sig till Gottfrieskliniken* blev en kick. Hon fick äntligen sin diagnos: "kroniskt trötthetssyndrom och fibromyalgi" samt förslag på behandling och medicin som skulle hjälpa henne till ett drägligare liv. Men kliniken får inte sjukskriva.

Hennes läkare VÄGRADE ånyo skriva remiss med orden: "nej, jag kan inte hjälpa dig för det är inte jag som diagnostiserat" - trots sakkunskapens råd om behandling. A-L har själv sökt sig till arbetsterapi och kurator för stöd och hjälp, men dom har ju inte makten…

Anna-Lena har anlitat advokat för att överklaga Fk:s rättsvidriga handlande. Hon hävdar att hon har rättighet till sjukskrivning på heltid under en medicinsk utredning och rehabilitering med arbetsträning. Men det är lång väntan i rättsinstanserna… Tydligen finns många Fk-ärenden på kö och "något" har hakat upp sig. Hon får då höra av Fk-personal och läkare: "Jaså, DET kan du lägga energi på!!!"

Arbetsterapeut, kurator, arbetsförmedling, advokat, sjukgymnast… alla "vettiga" människor hon kommer i kontakt med fattar inte hur hon har kunnat bli så felbehandlad. Men… dom har inte heller makten.

Arbetsterapeut försökte få in henne i en kommunal åtgärd för att "hjälpa ut personer som inte varit i arbete på länge", en slags arbetsförmågebedömning. Motsvarande f.d Fk:s utredningsinstitut och behandlingshem som numera ligger på kommunernas ansvar. Hon träffade sju personer för att "visa upp sig" - en rättighet för personer med dessa problem. Men nej… fortsatta kränkningar.

INGEN hade läst hennes journaler vilket hon gett tillåtelse till i februari. INGEN HADE LÄST NÅGONTING. Ingen visste vad fibromyalgi var. Ingen visste vem som ska betala för henne (försäkringsfrågan).

Men till vuxenpsyk ville dom skicka henne…!!! Hon tänker att det nog är några andra som behöver gå dit.

Frågor som ställdes vid mötet:

Hur ser din vardag ut? Har du försökt ta Alvedon? Hur har det kunnat bli så här? Så lite kan man väl inte leva på?

* Gottfriesklinken är en forskningsmottagning i Mölndal. Klinken får inte sjukskiva.

I Dagens Sverige är det så här.

Om du blir arg över kränkningarna heter det att du är frisk.

Är du glad någon dag är du frisk.

Är du ledsen är det bara en "normal krisreaktion i din ekonomiska situation"